Egodöd

Var dag när vi går genom olika förändringar och utvecklas dör vi en mindre egodöd. Saker vi tidigare inte ens kunde tänka oss att göra, val som var en del av vår personlighet, kanske vi nu gör. Att släppa ett tidigare ställningstagande, en ståndpunkt, som var av värde i ett annat skede av livet, är att dö en liten inre död. Inte en fysisk sådan, men en personlighetens, egots död.
Ibland är det just detta som behövs för att utvecklas. Kanske ser det konstigt ut från omgivningens perspektiv, andra kanske undrar vad som händer, och på vissa punkter kanske inte känner igen en längre. Men det kan vara sådant man måste gå genom för att inte stagnera. Som att kasta av sig tidigare skal av åsikter, och fördomar, och på ett sätt födas på nytt.
Ibland kan detta leda till att man växer ifrån vänner, och bekanta som man tidigare hade saker och åsikter gemensamt med. Det kan svida och göra ont, men viktigt är att inte hålla krampaktigt kvar i det förflutna, och att i stället välkomna det nya, även det nya hos en själv. Det kan vara som att släppa räcket, och kasta sig blint ut för stupet, utan att veta vad som väntar där nere. Men med en förtröstan att något fångar ens fall, och för evigt håller en kvar i dess säkerhet.
#0:
Ja, vi förändras och förnyas ständigt. Många uppfattar beteckningen "egodöd" som att leva utan ego. Men det är bara det gamla egot som dör när ett nytt ego föds. Egentligen föds egot på nytt varje bråkdels sekund utan att vi känner av någon skillnad. Men betraktar man ett längre livsavsnitt, ser man tydligt att man inte har samma ego som t.ex. när man var barn eller tonåring.
Livserfarenheter, insikter och andliga erfarenheter leder till förändringar om hur man ser på världen och på andra människor och med detta föränndrar sig egot. Det gamla egot dör och ett nytt ego föds.
Speciellt en samadhi erfarenhet leder till stora förändringar, när man för ett kort ögonblick är helt utan ego för att förståndet håller tyst. När förståndets aktivitet minskar, minskar aktiviteten av hjärnarealer som betecknas som "default mode network".
https://www.yogacosmicscience.com/2023/06/exploring-samadhi-neuroscientific.html
"The DMN is a network of brain regions associated with self-referential thinking and mind-wandering. During samadhi, there is a significant reduction in DMN activity, leading to a quieting of the mind and a sense of deep presence in the present moment. The decreased DMN activity is associated with a decreased sense of self and an increased sense of unity with the external world.
Brewer et al. conducted a study in 2011 that revealed experienced meditators exhibited decreased DMN connectivity, leading to a quieting of the mind and a heightened sense of present-moment awareness."
Denna tillfälliga viloperiod kan "omkoppla" tankemönster som har hållits fast av egot. Man kan komma till insikter om var egot har ljugit för oss, var vi inte lever i sanning och simsalabim har vi en stor förändring där det gamla egot dör och ett nytt ego föds.
#1:
Precis. Så som du skriver ser jag det också. Jag läste också hela sidan du länkade till, intressant.
Är fortfarande förundrad över allt som sker och förändras av en Samadhi-erfarenhet…😊
- Redigerat 2024-09-25 10:57 av snowy00
#2:
Ja, fast förändringen kan ske ganska subtilt ibland och först när man tittar tillbaka var man var före den erfarenheten ser man hur mycket som har förändrat sig.
#3:
Sant. För mig är och var de yttre förändringarna ganska subtila, men de inre förändringarna ganska "dramatiska" (tydliga, främst för mig själv då…).🤔 Kanske om 15-20 år att jag kan se yttre förändringar tydligare också.
#4:
Vi får väl se om 15-20 år. Om jag ser var Fata Morgana var före hennes kundaliniresning för 18 år och var hon är nu, så har hon blivit en helt ny människa. Det var ett typiskat exempel för att födas på nytt.
#5:
Jag tänkte faktiskt på FataMorganas resa också😊 kanske vill hon berätta lite om det (igen) i den här kontexten…här i tråden.
Men ja, det är sånt som visar sig för mig. När jag besökte kiropraktorn idag då sa han tydligt att han tycker sig se en stor skillnad på mig i hur jag verkar må (iaf kroppsligt eftersom det är vad han kollar på) nu jämfört för några år sedan. Jag fick uppfattningen att han tyckte att jag utstrålar bättre mående också… 😊 så det är ju lite kul att höra från en oberoende person så där, att det märks skillnad utåt. Och vad han sade speglar hur jag känner mig på insidan oxå.
Jag minns när jag insåg att vi läs jag Vi föds och dör allt eftersom livet fortgår - ego döden - när gammalt lossnar (föreställningar och trossystem) och nytt kommer in -
Att släppa taget
Och fortsätta vidare
Bli vän med det Som Är.
Egot i tillväxt med det som Är varit och som blir till.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#7:
Kanske vill du berätta lite mer om den tiden för dig, som du nu minns? Om du vill alltså, men du måste inte. Bara intressant att höra andras historier också, på ämnet.🙂
#6:
Ja, att få bekräftelse för det som man själv observerar visar att man inte lurar sig själv. 😊
Kan hända att Fata Morgana först har tid att berätta på helgen. När hon är på jobb brukar hon bara ha tid för korta kommentarer.
#0: Det var bra skrivet 😊 Ska se vad jag kommer på att skriva under helgen sen
#10:
Tack!
Det blir bra 😊
#8: Ja, jag kanske gör det lite längre fram i tiden. Är på resande fot för tillfället 😇
Vet att jag skrivit mycket om det i mina dagböcker för flera år sedan.
Tankar funderingar skräckblandad förtjusning sorg och lättnadens insikter.
Just nu står det liksom still i skallen och orden har gått och gömt sig.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#12:
Förstår 😊 precis så kan det vara för mig ibland, att orden går och gömmer sig. Men du får återkomma i framtiden om du känner för det🤗😘
Dagen efter jag gjorde inlägg #0 läser jag ett stycke ur tarot-boken som FataMorgana tipsade om, som ganska exakt beskriver innebörden i vad jag ville förmedla i #0, något som är av mig skrivet ur egna erfarenheter, och inget jag läst mig till. Lustigt, har författaren gjort sina egna, liknande erfarenheter som hon tolkat tarot-kortet i fråga genom? Men det lustiga var väl mer… Att jag läste stycket i boken dagen efter jag själv skrev ned det i #0.
Här är stycket (har inte översatt det till svenska då jag inte vill förvränga dess mening):
"When we come to the still centre of existence, without ego or fear, all the outer forms vanish. We can understand this intuitively, but to really experience it we must allow ourselves to descend into the dark sea, to let the personality die, dissolve, and give way to the new life emerging out of darkness."
~ Från Rachel Pollacks bok "Seventy-eight degrees of wisdom", sida 89 och 90, kapitlet om kortet Wheel of fortune.
Se också bilden som jag bifogade i #0 (en AI-genererad bild) som jag tyckte representerade mitt inlägg. Representerar inte den bilden stycket av Rachel Polack också..?😊
Den första meningen av hennes stycke får mig också att fundera om hon själv har erfarit Samadhi, och gått vägen som hon och tarotkorten beskriver i boken, ända till Enheten med alltet, som jag förstår att det sista kortet representerar… "The World"… utan att än ha läst så mycket om just det kortet.
- Redigerat 2024-09-26 17:48 av snowy00
#14:
Jag vet inte om hon har erfarit samadhi elller om hon bara har läst sig till en massa kunskap. Kanske både?
Intressant är att den engelska beteckningen "wheel of fortune" på svenska heter lyckohjulet. Men på tyska betecknas kortet för "Rad des Schhicksals" vad som betyder ödehjulet. I Sverige verkar man använda sig av båda beteckningarna, dvs. ödehjulet och lyckohjulet.
I alla fall är det där kortet full av symbolik. Man har med symboler från astrologin, allkemin, kabbalan och egyptisk mytologi. Kortet och dess symbolik står för transformation.
#15:
Ja, sådant är svårt att veta om någon annan, vad den erfarit och inte. Men en djup bok är det i alla fall😊
Intressant det du skriver om "ödehjulet" också. (tycker nog själv att den beteckningen passar kortet bättre)
Det stämmer att vi ständigt genomgår små "egodödar" i våra liv. Varje dag förändras vi på sätt som vi kanske inte alltid är medvetna om. Som det nämns här i tråden, när vi ser tillbaka på våra liv, ser vi tydligt hur vårt ego har förändrats genom åren.
Min erfarenhet av ego-död var dock av en annan karaktär. Eftersom jag inte kan förklara det med ord, blir det metaforiskt skrivet. Det var som om tiden stannade direkt efter att egot dog, och det tog längre tid än en bråkdels sekund innan egot var där igen. Det blev en medveten ego-död. Under denna tid försvann egot för en stund. Där fanns ingen jag-identifikation längre. Det var som om jag hade hamnat emellan i denna "bråkdelssekundsförnyelse", men i brist på bättre ord, så fanns det inget jag som hamnade där emellan 😄
Det var verkligen en erfarenhet som är svår att sätta ord på, men det var en djup transformation där jag insåg att jag inte längre var den jag trott jag var. Denna erfarenhet kom att förändra hela mitt liv.
Efter denna medvetna ego-död upplevde jag en total transformation. Det var som om en tyngd lyfts från mina axlar. Den inre smärtan och sorgen som tidigare präglat mig försvann och jag började se världen med nya ögon.
Mina relationer med familj och vänner förbättrades avsevärt. Jag kunde för första gången i mitt liv verkligen förlåta både mig själv och andra. Istället för att se mig själv som ett offer började jag njuta av livet på ett helt annat sätt. Rädslorna och ångesten som tidigare varit mina ständiga följeslagare försvann gradvis och jag upplevde en djupare kärlek för människor och alla varelser omkring mig.
Det kändes som om jag fått en ny syn på livet, där jag kände mig mer levande och närvarande än någonsin tidigare.
Så mycket mer vet jag inte vad jag ska skriva 😊
#17:
Tack för att du berättar 🤗 känner så mycket igen mig i det du skriver…ego-döden som blir erfaret mellan två ögonblick, där inget jag längre är närvarande. Och den efterföljande transformationen, både inte och yttre. Ja, vad mer kan man säga..😊
#18: Ja precis, en erfarenhet mellan två ögonblick. Att jag inte tänkte på den formuleringen medan jag skrev det där, men precis så 😊
#19:
😊