"Amen"

Och det du skriver gäller ALLA. Även oss, som försöker förmedla något.

Och förmedla något, det försöker väl vi ALLA?

#1:

Ja det gäller naturligtvis för oss alla. Brukar alltid inkludera mig själv också när jag skriver om saker som är bra för oss på den andliga vägen 😊

Men sen gäller det förstås inte bara folk som går den andliga vägen, utan det skulle ju vara bra om alla, även om folk som inte går den andliga vägen skulle öva lite mer på det här med konsten att lyssna, men speciellt för oss som medvetet arbetar med oss själva är det viktigt. Och ja, alla försöker vi väl att förmedla något.

Att kunna lyssna är värdefullt, och det är något FataMorgana är en expert på enligt mig😊

(För övrigt, jag är lite mer upptagen på helgerna oftast, därför tar det lite längre tid att svara i diverse trådar som jag vill svara i då…)

#3: Jag håller med till fullo, både FataMorgana och Condors inlägg är väl värda att läsa för alla. :) Och även roliga och intressanta att bolla om och med.

Jag kan bara skriva ett par roliga rader om min timme utomhus idag…

"Cappuccino o bulle på Espresso house. Utanför är det nån randoom snubbe som i högtalare predikar sin sanning. Jag funderade på om man väntades tjoa halleluja amen, rulla med ögonen och tala i tungor för att slutligen svimma… Men jag tror inte det var nåt religiöst… Men vems sanning det var, har jag inte en susning om och inte de två åhörarna heller tror jag …

Jag kan ju inte påstå att jag blev klokare på vad det var de predikade om, när jag åkte ut från espressohouse, för att åka hemåt.
Då hade en kvinna kravlat ur bilen och rättat till kläderna och på engelska börjat prata om "This backseatcampaign is very important…" De två-tre spridda åhörarna på torget, vände då och gick sin väg. Jag tror det var lika bra…
Vad de anser att man ska göra i baksätet på en liten bil, tror jag inte var av nåt större intresse för oss andra.

Hade predikanterna, eller vad de var haft kläder med profilloggor på, eller nån gatupratare, eller skylt om var de kom ifrån, en broschyr som man kunde få hade det nog varit lättare att förstå, vad för sanning de ville delge oss. "

Att lyssna är en konst det vet jag, men det är också att tala. Vill man bli lyssnad på, bör man nog våga stå för vem man är och förtydliga vad det viktigaste budskapet i det man vill få fram är och inte bara hoppa mellan massa olika saker och vad och hur, de tänker göra för att göra den och den saken bättre och inte bara fokusera på andras sätt att göra den o den saken fel.

#3:

Jag tror vägen till att bli en bra lyssnare handlar mycket om hur villig man är med att ge upp sig själv och sin egen viktighet och säkert har det också att göra med hur man är som person och med vilken väg man väljer i livet.

För att kunna lyssna och verkligen förstå vad en annan säger så är det inte bra om huvudet är fullt av en massa skräp, som av förutfattade åsikter och fördomar och av allt vad vi tror och tycker om andra. Man kan ju inte se bra om det är dimma i luften och därför behöver vi ge upp det här skräpet, så att sikten blir klar och det var väl det som hände när jag hade min kundaliniresning och när jag började med Reiki, att jag vartefter har insett hur mycket skräp det har funnits i mitt eget sinne och hur mycket fördomar och förutfattade åsikter som mitt sinne har varit fullt av och hur allt detta bara har varit i vägen för hur saker och ting verkligen är. De skymmer liksom inte sikten längre och det är väl det som gör lyssnandet till en enkel sak för mig. Men sen är jag också helt övertygad om att vi alla som jobbar på oss själva blir bättre och bättre lyssnare med tiden. Som Buddha sa, är det självreflektion och meditation som är vägen 😊

#3: Ta förresten ingen stress med skrivandet. Skriv när du hinner och kan. Själv har jag mer tid på helger än på veckodagar, men någonstans där emellan möts vi ju ändå här på sajten 😊

#4:

Tack för att du delar med dig av din ”timme utomhus”. Det låter som en underhållande timme 😊

Ja konsten att tala är viktig den med, själv har jag stora problem med det. Kanske för att jag är mer introvert än extrovert och för att jag verkligen avskyr att ställa mig själv i rampljuset. Men jag älskar att skriva och uttrycka mig i skriven text. Jag tänker, att om man inte kan tala kan man alltid skriva i stället.

#7: Det var alltså inte menat mot dig FataMorgana, för som sagt/skrivet vi förstår varann och talar nog samma språk, på vårt eget vis.
Utan helt enkelt, att kommunikation går att vända ut och in, upp och ner åt alla håll utifrån hur det sägs, skrivs och hörs.

På en sajt, där jag varit medlem i många år… har jag senaste tre åren (efter att jag blivit av med min roll som moderator) plötsligt blivit otydlig, svår att förstå och fruktansvärt otrevlig åt alla och envar och ska därför jagas och tjafsas emot, när jag skriver något, vare sig det är att jag håller med någon, eller själv ber om ett förtydligande. Så därför vill jag återigen förtydliga, att jag menar inget illa och inte heller att bluddra in något som inte har med saker och ting att göra, utan då får du/ni givetvis sätta ner foten.

#8:

Ingen fara 😊 Jag tycker inte att du har skrivit något som skulle kunna tolkas som något som skulle ha varit illa menat. Men visst är det så att man kan vända och vrida på allt som sägs och skrivs, så att det som man verkligen menar blir till något helt annat.

Nu vet jag inte vilken sajt det är som du har varit moderator på, men jag tror att man hade kunnat undvika så många gräl och missförstånd om folk bara hade övat lite mer på att lyssna på andra. Och det gäller förstås mig själv också. Vill inte att någon ska tro att jag bara dömer ut andra i mina inlägg.

Jag hoppas i alla fall att du inte behöver uppleva något liknande på vår sajt och att du känner dig hjärtligt välkommen här. Och är det något du inte förstår eller som jag varit otydlig med, så fråga gärna. Jag är bara tacksam över om någon ber efter förtydliganden.

Kunde inte låta bli att översätta ett litet stycke till svenska ur en text som beskriver det här om konsten att lyssna så bra.

"Att lyssna är inte passivt eller dagdrömmande, det är en form av intensiv aktivitet. Detta kräver närvaro, mindfulness, perception och ett icke-våldssamt kommunikativt utrymme. En mycket effektiv möjlighet är den så kallade icke-våldskommunikationen enligt Marshall B. Rosenberg. Som psykolog insåg han att vi ofta är väldigt främmande och våldsamma i våra samtal, vilket visar sig i form av moraliska bedömningar om kommunikationspartnern, som att tillskriva personen egenskaper som t.ex. "god/ond", "rättvis/orättvis", "frisk/sjuk" och så vidare." https://www.the-art-of-life.at/journal/podcast-10-kraft-zuhoeren

#9: Jag tycker redan, jag frågat massor av dumma frågor :D även om jag innerst inne varit medveten om hur och vad ni menar. :)

Och jodå, jag tycker att er sajt och många av iFokus sidor är fantastiska. Jag är ju lite orolig för vissa sidor, som står utan Sajtvärd där det experimenteras hej vilt med saker, man bör vara väldigt försiktig med.

#4:

Jag känner nog om att någon genuint vill lyssna på vad jag har att säga, då kanske det inte spelar så stor roll om jag är en bra talare eller inte. Men det är ju alltid bra att hitta sin inre röst, och kunna uttrycka den.

#5:

Kommer att tänka på vad U.G. Krishnamurti sade i "sin" video. Han menade att han bara tömmer sig på detta "skräp" som du kallar det. Sen sade han att han inte vet vad som finns där när skräpet är tömt. Så kanske är det vad vi gör hela livet… Tömmer oss på vårt "karmiska skräp" om man får använda det ordet. Det tror jag inte att man slutar med bara för att man blivit så kallad upplyst. Men det kanske blir på ett mer annorlunda sätt, eller i alla fall mer medvetet.

Jag vet ju att du har mer tid på helgerna. Men som du säger så möts vi någonstans där emellan. Jag brukar umgås med min bror på helgerna, det har blivit lite av en "tradition". Men här och där skriver jag ju en kommentar även på helgerna.

För övrigt är jag en sådan som hellre lyssnar än pratar, har nog alltid varit så. Vet inte hur jag uppfattas så här på internet… men IRL är det så i alla fall. Även skriver jag hellre än pratar, så kanske pratar jag mer när det är via skrift, än som det är IRL.

#10:

Där håller jag med. Många är fientliga i sin kommunikation med andra, och så fort någon visar en svaghet, så "hugger" och "biter" vissa så fort det går. Som en orm som instinktivt biter. Jag råkar säkert bitas nån gång jag med… Och om någon biter mig, händer det att jag biter tillbaka lite smått… 😛

#8+11:

Jag har i alla fall inte uppfattat dig som svår att förstå eller otrevlig mot alla. Tvärtom tycker jag att din diskussionsstil är saklig och trevlig. Jag hittar heller inga dumma frågor av dig.

Den här sidan har ju också varit utan aktiv Sajtvärd i flera år och sen dess har Fata Morgana försökt att övertala mig att vi frågar om vi får ta över sajten. För lite över 1 år lyckades hon att övertala mig. 😄 Nu har vi fått lite liv på sajten även om vi inte har så många som regelbundet skriver här. Vi försöker att alltid skapa nya intressanta trådar och artiklar för att hålla igång sajten.

Om det finns något ämne som du tycker att vi skulle kunna ta upp, kan du ju gärna säga till och även öppna nya trådar.

#13: Ibland börjar man misstro sig själv och undra om man har en spegel, som visar något helt annat än man tror.

Jag har alltid försökt vara snäll, vänlig, lyssnare och ställa upp när det kniper oavsett om det gäller husvakt, djurvakt, pengar, mat, sällskap eller what so ever, även om jag sällan aldrig har haft/har pengar till mig själv. Men då har jag svultit ett par dagar, ätit bara pasta, eller pantat mina silverskedar, eller samlarporslinet ett par veckor. Och har sällan, eller aldrig bett om något tillbaka.

Att då i stort sett få höra att man är en "r-hatt", otrevlig och elak, nu för tiden när kroppen inte längre KAN hjälpa alla andra med allt utan att man sitter i sin lägenhet och ser disk, tvätt, skräp bara öka och man gör sitt bästa att hålla undan det själv, tills "var fjortonde dag" när man har hemstäd och förtvivlad tittar ut på sin uteplats där man har plantorna i baljor och hinkar för att kunna sköta sina odlingar och rabatten är 2 meterhög med gråbo och renfana och man bara väntar på årets hotbrev från kommunala hyresbolaget "rensa rabatten annars…" så man får ta hem "en pensionär" för 2 meter rabatt a 750 kronor.. är liksom inget jag känner igen. Därför försöker jag vara övertydlig, vilket ännu mer kan förvirra folk.

#14:

Man kan aldrig göra allt rätt för alla människor och hur man än försöker finns det alltid några som man har emot sig. Jag tänker att inte alla måste gilla en. Vi har också dom emot oss som tycker att en andlig sajt bör innehålla saker som det som vi bekämpar, dvs. flummet om uppstigning till andra dimensioner och det andra skräpet som QAnon klistrar etiketten "andligt" på, bara som exempel.

Det är ingen anledning till att misstro sig själv, för att man inte uppfyller alla förväntningar som alla skulle kunna ha av en. Frågan är inte hur andra ser en, utan hur man själv kan se sig objektivt.

Jag vet inte om du har läst Castanedas böcker? Ett citat av Don Juan, Castnedas lärare:

"Krigarens självförtroende är inte samma sak som vanliga människors självförtroende. Den vanliga människan söker visshet i betraktarens ögon och kallar det självförtroende. Krigaren söker otadlighet i sina egna ögon och kallar det ödmjukhet. Självförtoende betyder att vara säker på sin sak, ödmjukhet innebär otadlighet i tankar och känslor"

#15: Om jag säger, jag läste Bernard nordh, sigge stark, Artur hailey; Per Anders Fogelström, Harry Martinsson, Sven Wernström och en herrans massa såna böcker med natur- och miljöbeskrivningar, samt livsskildringar som 6-åring och hade egen biblioteksnyckel, då jag var "biblioteksassistent" på landsortsbibliotek. Pga medfött handikapp, så var det svårt att hänga med de andra ungarna i datten, dunk, röda vita rosen och lagsporter, så jag lärde mig läsa som 4-åring och var ganska snart ett perfekt mobbingoffer och hackkyckling.

Barn och ungdomsböcker, gick jag nog till som tonåring, för att jag skulle kunna prata med klasskompisar typ…

Så jag läste mkt innan jag skadade nacken 1999. Numera har jag svårt att sitta/ligga bekvämt och läsa. Så jag får "läsa" det som finns på ljudböcker.

Så mycket av den litteraturen jag med mina intressen borde ha läst, har legat på sparlåga. Jag börjar hitta en och annan ljudbok och har kommit igång nu senaste året och i övrigt är det "google is a seekers best friend"…

Så, nej. De raderna har jag nog inte läst.

#16:

Då var du ett ovanligt intelligent barn. Jag lärde också läsa i den åldern. Jag hade en tant som inte kunde få barn själv, som jag var en sorts "substition" för, 😄 som jag brukade besöka en gång i veckan, som lärde mig att läsa.

Jag hittade ljudböcker av Castaneda. Man kan läsa gratis i 30 dagar.

https://www.nextory.se/forfattare/carlos-castaneda-306436/

Det räcker för att läsa en bok och det viktigaste står i den tredje boken "Resan till Ixtlan".

#17:

Vi var ofta dagbarn hos farfar och "farmor" som var 10 år äldre än pappa. Hon kom till farfar som barnflicka, efter att hans fru gått bort och lämnat honom med fyra pojkar 2, 5, 7 och tio år. Efter två år gifte farfar sig med "farmor", då det inte sågs med så blida ögon med en ung flicka bland massa pojkar och en man.

Hon tog med oss ut i skog och mark, vi satt och låg ofta vid myrstigar, bäckar och så vidare och pratade om allt. Så jag har fått ha en nyfiken och lärorik uppväxt. :)

#18:

Var det så som du blev till naturanden? 😊

Jag har också alltid gillat att vara ute i naturen. Speciellt där som det fanns vatten gillade jag att vara. Som barn kunde jag ligga i timmar på en brygga och titta ner i vattnet på fiskarna. Eller vända på stenar i bäckar för att se vad so finns under dom.

#19: Det och som sagt, att jag var mobbad sen barnsben och inte önskvärd vid lagspel och annat och laglekar. Jag packade ofta en lite ryggsäck med saft, mormors bullar, ett par böcker och gick till närmaste skogsdunge och satte mig på en gren, som jag nådde och dinglade med benen över ett grustag, njöt av alla dofter, skogens ljud, fåglars sång och fnissade när jag såg ekorrarna springa upp o ner för stammarna, samt stannade vid någon solig slänt och trädde smultron på ett strå innan jag strosade hem.

#20:

När jag läser ditt inlägg måste jag tänka på berättelsen om måsen Jonathan, som drog sig undan sina artfränder för att forska ut sina egna gränser.

Det finns alltid induvidualister och det finns dom som följer den allmänna flocken. Det brukar att vara individualister som snarast blir mobbade. För individualister är lagspel inte lämpade, för individualister går efter sitt eget huvud. Jag var heller aldrig bra på låg lagspel i skolan och i fotboll var jag också bland dom som blev valda sist. Sen verkar det som om man inte vore bra i sport alls. I vår skola hade vi ju bara en fotbollsplats för sport, men en dag hade vi en sportdag i en annan skola där dom hade bordtennisbord.

Sen fanns det i skolan sportkanoner som var bra i allt. När den första av sportkanonerna som jag spelade mot förlorade mot mig i bordtennis, blev han utskrattad, för jag var var ju den som var kass i fotboll och handboll. Sen ville en av de andra sportkanonerna som skrattade ut den förra spela mot mig. Han hade heller ingen chans. Sen spelade jag mot alla skolans sportkanoner och slog alla. 😄

Du ser, var och en har styrkor och svagheter. Ibland har man inte tillfälla att visa sina styrkor, men folk klassar en pga det som de ser. Det som de inte ser fattas i bedömningen. Därför är det inte så viktigt hur andra ser på en, utan hur man själv ser sig objektivt. Jag skulle också hellre dingla med benen på en trädstamm i skogen än att spela fotboll med flocken.

Usch, mobbing har jag alltid avskytt. Jag brukade säga ifrån när en kille i högstadiet blev något mobbad… Och en gång när jag sade något i hans "försvar" då vände han sig emot mig och sade något elakt till mig i stället 😑 jag tror han ville känna hur det var att vara på andra sidan som "mobbare" en gång. Men jag klandrar honom inte.

#12: Ja det är det jag menar, att det blir annorlunda. För nog dyker det ju fortfarande skräp upp i mitt sinne, men på något sätt är jag medveten om att det bara är mitt eget skräp.

För att ta mig själv som exempel, så har det ofta hänt den sista tiden att folk anklagat mig för att kalla dem för nazister, trots att jag egentligen inte har gjort något annat än att jag har skrivit om varifrån falskinformationerna som sprids ut har sitt ursprung. Det är faktiskt inte samma sak som att kalla någon för att vara en nazist. Egentligen har jag ens aldrig haft sådana tankar i mitt huvud, att folk som jag diskuterar med skulle vara nazister. Men folk läser vad dom vill läsa och tror vad dom vill tro fast det sällan stämmer överens med verkligheten och det är det jag menar att brukar vara ett beteende som på den andliga vägen långsamt upphör. Eller i alla fall har det för mig varit så.

När jag började att skriva på olika sajter och forum för ca 20 år sedan, långt innan min andliga väg, så hände det ofta att jag upprörde mig över andra debattörer och läste in helt egna saker i vad andra skev och gick omkring och var sur, bitter och upprörd över andra, tills jag började inse att det mesta var mina egna tolkningar och felläsningar och att det sällan är så som man inbillar sig.

Idag vet jag, att om mitt sinne börjar tillskriva andra en massa egenskaper att det snarare har med mig att göra än med den andra och det är bland annat det som jag kallar för skräp. Vet inte vilket skräp Krishnamurti syftar på, om det är samma som jag talar om eller om han talar om något annat skräp. Jag menar bara, att jag idag verkligen bemödar mig att endast läsa det som står skrivet och att endast bemöta det och inget annat. Allt annat som jag sen tolkar det till och allt dömande som sker i sinnet är det som jag kallar för skräp och även om det fortfarande dyker upp skräp i sinnet ibland, så är väl skillnaden den att jag inte längre tror på det. För det är inte alltid det som sinnet dikterar upp som är det som står skrivet, utan det som verkligen står skrivet, eller om man pratar med varandra, så är det förstås det som sägs som är det relevanta och inte det som sinnet dikterar upp.

Skulle alla bara fokusera mer på det skrivna ordet eller på det som faktiskt sägs, i stället för att lyssna på allt som sinnet vill tala om för en, så är jag helt säker på att många missförstånd och gräl hade kunnat undvikas och att många diskussioner hade varit så mycket trevligare.

När man ser att det inte brukar vara så som man inbillar sig, dvs så som sinnet tror, så tystnar sinnet så småningom och gör sig inte så många föreställningar längre och gör man sig inte så många föreställningar längre, så finns där inte så mycket att uppröra sig över. Men klart att man fortfarande upprör sig över saker som verkligen händer där ute, som t.ex när någon plågar ett djur blir jag upprörd, men om sinnet inte tillskriver oskyldiga människor en massa negativa egenskaper, så har man ingen anledning till att gå omkring och vara arg och bitter på andra. Det är alltså det här som har ändrats för mig, sen jag lärde mig Reiki och hade min kundaliniresning, dvs att jag blev medveten om mitt eget skräp och att jag slutade lyssna på sinnet och på allt vad sinnet ville tillskriva andra och därför upprör jag mig sällan när jag diskuterar med andra och jag går heller inte omkring och är bitter och arg på andra längre.

#14: #11

Det finns inga dumma frågor, men ibland kan det hända att jag ger dumma svar 😂 Så fråga på du bara.

Men vad som gäller allt vad du fått höra, så jag tror jag att mycket av det hör till människans natur och att det inte finns så mycket vi kan göra, annat än att acceptera att det både finns det goda och det onda i människan och att man ibland uttrycker det ena och i ibland det andra men att det viktigaste är hur man ser sig själv, så som Condor skriver. Jag tror inte att vi kan ändra på andra, men om vi lär oss acceptera andra för så som dom är, dvs som människor med fel och brister, så som vi själva har fel och brister, så kan vi se dessa människor i annat ljus där förlåtelse och t.o.m kärlek för dessa är möjligt.

#23: Vill bara förtydliga att när jag skriver om ”många missförstånd och gräl som hade kunnat undvikas och om många diskussioner som hade kunnat vara så mycket trevligare.” att jag inte syftar på någon specifik diskussion, utan att det är helt allmänt menat och handlar om diskussioner som ägt rum genom åren som jag deltagit i. Vill bara förtydliga det, precis så som Naturanden också gärna vill förtydliga sig, så att inga missförstånd ska uppstå 😊

En kommentar till trådens egentliga ämne. Ibland är det inte lyssnandet som det är fel på, utan människors slutledningsförmåga. Man kan t.ex. diskutera om någonting är bra för människor eller inte. Den som inte är övetygad om att en sak är bra, kanske tycker att den som anser att saken är bra för människor inte bryr sig om andra människor om man rekommenderar saken till andra.

Det är fel slutledning, för vem som är övertygad att saken är bra rekommenderar saken för att han bryr sig. Jag läste "en gång i tiden" en sån diskussion på en annan sajt. Mina tankar är att antingen handlar det sig om en kognitiv brist eller så används sådana felaktiga slutledningar för att ge sig på en som inte håller med, dvs. som personangrepp.

#26: Ibland kan man undra varför någon sysslar med personangrepp. Är det för att hon eller han inte har lyssnat ordentligt på vad den andra verkligen har sagt, utan i stället inbillat sig att något annat har sagts och pga det övergått till personangrepp eller är det bara för att någon vill vara elak?

#27:

I diskussionen som jag syftar på var det så att personen som tyckte att saken är bra hade bra argument för sin sak, som den andra inte kunde bemöta. Sen blev det ett sånt här svar i stället.

#23:

Ja, jag har också tänkt så, att det är bättre att läsa vad det står ordagrant när man skriver med någon. Men ska erkänna att det är svårt i vissa lägen. Men jag håller helt med, det är nog det bästa.

Krishnamurti använde inte ordet skräp. Men kanske ni menar olika saker om det, nu när du förklarar hur du menar. Men som sagt förstår jag och håller med i det du säger.

Därför är det ju lite svårare med diskussioner i text ändå, för där hör man inget tonfall, man ser inga miner, inget kroppsspråk…man har bara texten som skrivits och någon smiley här och där.

I övrigt. Jo, personangrepp brukar det bli när den andre inte har så mycket mer att komma med.

#28: Det är ju problemet med mig, jag har ofta källor, torrt på fötterna och sakliga argument att komma med. Och de som då har sin "egen syn" på saker och ting, går ihop i gängbildningar och till personangrepp, för att de egentligen inte har något annat att säga.

#30: Ja, exakt så brukar det ofta vara. Men när man ser att det ofta är just så, då är det ju lite lättare att inte ta åt sig, och illa upp😊

#31: Numera säger jag det jag vill ha sagt och lämnar sedan tråden, när jag sagt mitt och även med sakliga argument svarat de som försökt hoppa på mig ett par gånger "så kan du ju inte säga, vad menar du, bla bla bla" fast jag dels lagt med 199 länkar och lämnat referat från länkarna och sagt min egna åsikter beträffande länkarna och referaten för att förtydliga hur jag kommit till den och den slutledningen. De fortsätter i alla fall men som sagt, då har jag ändå fått säga mitt och lämnar då ämnet och går till annan diskussion. Ofta ser jag då, att andra som tidigare varit hackkycklingar som går in i tråden, gillar det jag har sagt och håller med och säger liknande saker som jag plockat fram. Och sedan försvinner många av "vi vet bäst utan trovärdiga källorgänget" per automatik.

#30:

Det är för det mesta de som har en fanatisk övertygelse om någonting, t.ex. sektliknande rörelser, som är immuna mot fakta och argument. Sen reagerar olika personligheter på olika sätt. Snedvridningar av fakta är ganska populärt, liksom snedvridningar av det som man skriver.

Mmm… för tro mig eller inte, på det forumet jag gärna blir jagad på… var det en person som startade en gnälltråd om forumet att klimatet blivit så dåligt, eftersom alla tjatar om källor hela tiden, man vet ju vad som är sant och inte ändå. "det vet ju alla att jorden är platt" och att "en cirkel är fyrkantig" :D

Och ja, jag blev påhoppad där med, så den tråden har jag stängt av aviseringar om :D

#34:

Det låter som ett forum där dom inte gilla källor och fakta. 😄

#35: Ändå är det djurfolk, som är djurvänner och vill djurens bästa ;) Men de litar enbart på folks ord (utan källor) och ögonblicksbilder, om en hund blir hårt hållen i kopplet på en bild, för att det passerat en bil eller cykel och hunden försökt springa ut, då sliter och rycker man säkert i hunden 24/7 och ska inte ha hund. Och om en häst böjer på nacken och hugger efter en insekt, när man rider. Då rider man så kallad "rollkur" och tvingar hästen att gå i en onaturlig form hela passet, solklart… :D

#36:

Med djurvänner är det precis som alla andra. Somliga är mer eller mindre intelligenta eller kunniga. Somliga är mer eller mindre utvecklade i deras personlighet och somliga har ett mer eller mindre stort ego.

#33: Nu hänger jag inte med, vilken sektliknande rörelse syftar du på? 😊

#33: Jag bara undrar eftersom du i detta inlägg går ganska rakt emot vad du skrivit till mig i personliga meddelanden, givit mig länkar som visar på att Mandra har fel i diskussionen om TM på hjärnan iFokus (länkar som visar på hur TM har tyngd i deras argument osv). Sen känns det ärligt lite konstigt att ni diskuterar en diskussion här som inte har med er att göra. Det får mig att fundera på hur pass "allmänna" era trådar och kommentarer egentligen är… Vill du säga, diskutera något med eller om mig, gör det då till mig, och inte på ett öppet forum dolt som en "allmän" diskussion om att lyssna.

#39: Det var inte dig Condor syftade på, utan han syftade på de som har ”sin egen syn på saken” som Naturanden skrev om att hon varit utsatt för på en annan sajt.

#40: Till mig skrev Condor att han tog upp min tråd på hjärna iFokus som exempel här i den här tråden. Jag har heller inte sett att Naturanden har nämnt något om en sekt, vilket Mandra gör konstant i tråden Condor sade sig ha läst. Förstår du inte att jag blir förvirrad?

#41:

För att belysa situationen så är det här en allmän tråd där jag tog upp exempel ur en diskussion, utan att tala om för någon annan utom dig vilken diskussion som det är frågan om. Ragatans naturande tog exempel ur en annan diskussion, som jag inte vet vilken diskussion som det är frågan om.

Svaret som jag gav till Ragatans naturande i inlägg 33 har inte med den diskussionen att göra som jag tog fram exempel ur, utan det var så som Fata Morgana skrev, ett svar till Ragatans naturande, som inte hade med den diskussionen att göra som jag tog fram exempel ur.

#42: Situationen har nog löst sig i vilket fall. Jag viftade vit flagg på hjärnan iFokus och ägnar mig åt bättre saker. (vilket blir att spela dator). Ledsen att du kom i kläm.

#43:

Det är ok. Själv tycker jag att det är konstigt att de sammanfattade hundratals studier som du refererade till, för somliga tydligen inte väger lika mycket som ett par anektotiska exempel. Sen tycker jag att nästan allt som man kan föreställa sig innebär större risker än att meditera. Går man på gatan, kan man bli påkörd eller snubbla. Lagar man mat riskerar man att hälla kokande vatten över handen (hände mig en gång) eller att oljan i stekpannan börjar att brinna. Cyklar man, kan man trilla. Simmar man, kan man få en kramp och drunkna. Man kan till och med trilla ur sängen närman sover. Det finns väl ingenting som är ofarligare än att sätta sig ner och lugna ner sina tankar.

INTE TILL NÅGON ENSKILD PERSON, UTAN RENT ALLMÄNT INOM TRÅDENS ÄMNE. Så jag tänker inte be om ursäkt, i förväg för att jag kränker någon, då jag inte är otrevlig och det inte är riktat till någon enskild person. Återigen, det är en ALLMÄN REFLEKTION INTE MENAT TILL EN INDIVIDUELL PERSON.

Redan i den här tråden, kan vi se att det inte bara är en konst att lyssna. Det är även en konst att läsa.

Ha en fin dag

#44: Jo, enligt vissa utlöser det det ena och det andra. De kan inte skilja på psykiskt dåligt mående, och att meditera. Hela mitt liv har jag nästan smygit lite med att meditera, för somliga drar öronen till sig på en gång. Får kanske lära mig vad jag delar och inte på internet också. Tänk att det kan vara så provocerande för somliga, att sätta sig ned, blunda och inte göra något. Oftast är jag som mest provocerande när jag just inte gör något.

#45: Läsa har jag kunnat sen jag var liten. Förr tog jag in allt intellektuellt, men nu funkar det inte så. Jag lyssnar med hjärtat, inte med hjärnan. Det betyder för mig att inte ta in allt skräp som andra matar mig. Det behöver jag inte, och det är inte att lyssna enligt mig.

Detta är också helt allmänt, inte riktat till någon 😁

#45:

Du behöver inte be om ursäkt och du har heller inte varit otrevlig mot någon. Jag tror att det är bättre om jag skickar dig ett PM och förklarar för dig vad det handlar om.

#47: Det är inte nödvändigt, att blanda in mig i mer än jag har med att göra. <3

Hoppas ingen tog illa upp… Det var ju allmänt menat.

#48:

Du är inte inblandad. Jag skrev ett PM till dig och förklarade.

#50: Jag tar gärna också en förklaring.😊

#51:

Fanns det någonting i mitt inlägg 42 som var otydligt eller ofullständigt så kan jag gärna skriva ett PM till dig också, men jag tänkte att du förstod nu. Fast jag har först tid på eftermiddagen, för nu ska jag strax iväg till den ekologiska affären som stänger klockan 12.

#52:

Börjar inse att det mesta här är oklart faktiskt. Så ja, skriv mig gärna en förklaring.

#53:

Ok, det kommer när jag är tillbaka igen på eftermiddagen.

#54: Det är lugnt. Jag har saker att göra tills dess.

"När du tänker 'det finns så mycket att säga', glömmer du bort att lyssna. Låt dig vägledas i din framfart. Var återhållsam med vad du säger. Var uppmärksam i ditt lyssnande. Du är där det är meningen att du ska vara. Den väg som leder till alla förändringar kommer att visas för dig om du bara är uppmärksam. Om du följer den väg som du blir anvisad, kommer all osäkerhet att upphöra. Osäkerhet finns där svårighet föreligger. Lika visst hör säkerhet och lätthet ihop. Det finns inga fler beslut som du ska fatta. Det finns endast en kallelse till en trofast och hängiven vilja, en vilja hos dig att vara hängiven det närvarande ögonblicket, och dem som skickas till dig och det sätt på vilket du blir vägledd att svara dem. Den ena kommer att vara lärare, den andra elev. Skillnaden kommer att vara uppenbar om du lyssnar med ditt hjärta." (En kurs i kärlek, K:28.13)

#56: Annars brukar andliga mästare säga att det varken finns lärare eller elev, man tittar bara tillsammans. Att kalla sig lärare som står över sin elev, är ju egentligen bara ett egouttryck.

En sann lärare står inte över sin elev, men kan ha färdats längre på sin väg, och kan då tjäna som vägledare. "Stå över" är att se se sig själv som speciell, och det är vad egot gör.

#58: Ja, precis vad jag också tänkte 🙂