Det är väl så enkelt med andlighet som det är med allt annat, människan är tävlingsinriktad många gånger och då handlar det om hur långt man har kommit.

Jag kan ta en helt världslig sak som exempel, i mitt förra jobb handlade det om antal år man hade jobbat för att kunna söka bra tjänster som passade sig själv arbetstidsmässigt. Hade jag 20 år fick jag dom pass jag ville, hade jag bara två fick jag ta vad som bjöds där och då.

Där blev det en tävlan och livet består av tävla hela tiden men när man kommer fram till att inget är en tävling då har man kommit en väldigt bra bit på vägen.

Samma gäller i andliga kretsar det handlar mycket om hur länge man hållit på och jag har själv trillat i dom fällorna många gånger och berättat om hur länge jag hållit på med mitt men för mig var det ingen avsikt eller tävlan det var av ren vänlighet men jag trillade dit i alla fall och fick ta konsekvenser men vad betyder det ingenting för vi är ande allihop och ingen är mer eller mindre än någon annan.

Alla är vi på samma väg, alla har vi kommit lika långt eller inte lika långt men ett mål har vi alla och det är evigheten och på vägen dit förhoppningsvis kommer vi både till insikt och får erfarenheter så vi känner trygghet med både livet och livet efter detta.

Andlighet är ingen tävlan hur kan det vara det med tanke på att vi alla är ande oavsett var vi befinner oss på jorden eller på andra sidan . Vi är alla lika inför Gud, Skaparen, det Gudomliga eller vad vi väljer att kalla Universum för så är vi alla lika och det är något väldigt fint 🤗

#1:

Eftersom folk är så vana att tävla, tar de med sig mönstret på den andliga vägen och sen är det en tidsfråga när de inser att den andliga vägen inte är en tävling.

Jag ser det som att vi alla är ett och samma, men i olika uttrycksformer. Det gudomliga, vår allas sanna natur, uttrycker sig i mångfaldighet och den är vi alla en del utav.

#0: Ingenstans 😁 Jag befinner mig hela tiden på samma ställe. Det är bara omgivningen som förändrar sig 😊

Den andliga vägen är en väg utan mål eller bättre sagt, är det vägen som är målet.

Hittade ett par passande citat av Osho till det här:

Det kan inte finns ett mål, för när du har ett mål går du alltid fel. Varför går du fel när du har ett mål? När du har ett mål längtar du efter något, och när du längtar efter något är du olycklig, otillfredsställd. När du önskar något är du rädd - kommer du att klara det eller inte? Kommer det att vara möjligt eller inte?

När du längtar efter något går du in i framtiden och med framtiden kommer rädsla in i ditt väsen. När man längtar efter något har man tappat kontakten med nuet

När du gör Gud till ditt mål börjar du i fel ände. Gud är inte ett mål. När du tänker i termer av mål, blir Gud en önskan, ett objekt för din önskan. Då blir gudsförverkligande den ultimata glorifieringen av ditt ego.

Så sant citat av Osho.