Etikettshamanism
Läst 148 ggr
Condor
2021-08-19, 17:08

Att leva som en krigare

Det här inlägget handlar om det andliga fundamentet av shamanism. De flesta ser shamanism som att lära shamanska tekniker, t.ex. trumresor eller att bygga svetthyddor. Det finns böcker om det och man kan deltaga i kurser. Men det andliga fundamentet beskrivs vad jag vet bara i castanedas böcker eller i böcker där författaren inspirerades av hans böcker.

Castanedas lärare kallade sig inte för shamaner, för de levde inte tillsammans med en stam som de var shaman för, utan de kallade sig för "krigare". Det betyder inte att de för krig mot andra, utan snarare handlar det om ett krig mot egot.

Den ena eller andra visdomen kan man ta till sig och bygga in i sitt liv, kanske steg för steg. Inspirerat av Castaneda, en beskrivning om att leva som en krigare.

En krigare strävar efter oklanderlig handling och vet att vår värld som vi uppfattar den bara är en "beskrivning av världen" och att det finns andra sätt att uppfatta världen och andra beskrivningar. Men han vet också att alla människor är anslutna till denna första beskrivning och att vi måste leva i den. Så denna värld, även om den bara är en dröm/illusion, är fullt verklig. Han strävar efter att agera felfritt i denna värld och han ser den här världen som en utmaning. Krigaren vet att hans kropp och sinne, och allt som en person kan tänka sig är dualistiskt och det är något han kallar "tonal". En krigare är försiktig med sitt tonal så att hans kropp och sinne hålls i bästa möjliga skick.

Det som ligger utanför förståndets föreställningsförmåga kallas inom shamanism för "nagual". För att förnimma något från nagualen finns det termer som "den andra uppmärksamheten", "den andra maktringen". Det dualistiska förståndet kan bara se nagual som den dualistiska motpolen till nagual men aldrig begripa det.

Det första en krigare lägger in i sin egen beskrivning av världen är hans egen död. De flesta människor vet att de måste dö, men de tar inte med det i sin beskrivning av hur de uppfattar världen. De tänker inte på att allt de gör här på jorden är förgängligt och allt de förvärvar när det gäller egendom, kunskap och erfarenhet är förgängligt. De tänker inte heller på att allt detta kan raderas på en sekund. De vet om det, men detta vetande är placerat på ett ställe i medvetandet där den "inte stör". Döden betraktas som "framtid" och är därför inte riktigt verklig. Därmed förbiser de det faktum, att ingen makt på jorden kan garantera att de kommer att leva nästa minut.

En krigare är medveten om detta och eftersom han inte vet när han kommer att dö, utför han alla sina handlingar som om de vore hans sista på jorden. Som resultat har alla hans gärningar en "speciell kraft" och han utför dem med full uppmärksamhet. Krigaren är alltid medveten om den egna döden för han vet att det inte finns någon flykt. Döden är som en jägare som förföljer sitt byte i flera dagar, men han har inte bråttom, för han vet att det inte finns någon flykt. Därför anser krigare sig själv redan som "död", eftersom han inte kan förlora någonting som inte redan avgjordes som en "förlorad sak" när han föddes.

Men krigaren vet också att döden är en utgång från denna värld. När du blir medveten om din egen död blir livet till en mer medveten tid och du kan se din död som en vän och använda den som rådgivare. Den gamla kloka krigaren Don Juan Matus berättade för Castaneda om döden:

"Döden är det enda kloka rådgivaren som vi har. Närhelst du har en känsla av att allt går fel och att det säkra slutet är nära, vänd dig till din död och fråga honom om så är fallet. Döden kommer att berätta att du har fel; att ingenting egentligen spelar någon roll förutom hans beröring. Din död kommer att berätta för dig: Jag har inte rört dig än."

Krigaren är mycket försiktig med naturen och världen. Om han måste döda ett djur för att äta det, ber han djuret om ursäkt och tackar arten. Han gör samma sak med växter. Han berättar symboliskt att när han dör kommer hans lik att gå tillbaka till jorden, där det kommer att fungera som föda för växter och maskar, som i sin tur fungerar som mat för andra djur. Han är medveten om denna cykel och placerar sig inne i den, inte som folk i den västerländska kulturen gör, över den och utan respekt för djuren som lider och dör.

För att kunna gå utan tadel igenom livet raderar en krigare ut sin personliga historia. För en krigare är personlig historia det förflutna och det är inte riktigt realt. Den personliga historian är bara en börda, eftersom den sätter vissa förväntningar från omgivningen. Den personliga historian är något som omgivningen använder som måttstock för att se och bedöma den berörda personen på ett visst sätt. En krigare undviker denna "handling" och förväntningar från människor genom att inte avslöja något onödigt om sig själv.

Han ställer inte inte sin kunskap eller något annat "i skyltfönstret" för alla. En krigare är inte beroende av andras åsikter och hans ödmjukhet relaterar till hur han "står där för sig själv". Detta förvandlar ödmjukhet till styrka, eftersom han inte behöver andra människor för att bekräfta sig själv och sina handlingar. Han behöver inte spendera någon handling eller energi för att avsiktligt ge en viss bild till sin omgivning eller för att bekräfta denna bild för omgivningen.

Om han raderar sin personliga historia kan han göra sig själv "otillgänglig" för andra människor. För detta avbryter han också sina rutiner, för i en värld där döden är en jägare kan en krigare inte ha råd med en rutin. Rutin gör dig förutsägbar. En jägare vet exakt om sina bytes vanor och det gör det förutsägbart och han kan spåra det och döda det. En krigare raderar sin personliga historia och rutin och blir därmed otillgänglig för sina fiender.

Ytterligare några ord från don Juan om "otillgänglig": "krigaren är otillgänglig eftersom han inte pressar ut sin värld; han rör sig försiktigt i den, stannar på ett ställe så länge som nödvändigt och rör sig sedan snabbt bort, nästan utan att lämna spår ”.

En krigare strävar efter självständighet och tänker därför inte så mycket på makt. Den som behöver makt är mycket beroende av de människor som han har makt över och tar sig ännu viktigare än andra människor. För en krigare är makten en av hans naturliga fiender som ska besegras. En krigare måste bli av med sin egen viktighet.

De flesta människor ser sig själva som något bättre (eller högre) än djur och växter. Krigaren vet att det inte är någon skillnad i dödens ögonblick och eftersom döden är en klar sak för oss alla, finns det ingen anledning att ens stå över någonting på denna jord. De som tar sig själva för viktiga tar också sina medmänniskors för det. Om du inte tar dig själv för så viktig tar du inte dina medmänniskor för så viktiga heller.

Krigaren kan skratta åt sig själv och de som är runt honom. Människor tenderar att till att om de t.ex. blir anfallna av ett djur, ser det saken som att djuret bara agerade enligt djurets konditionering. Men om en mäniska är elak mot dom, ser de saken inte på samma sätt och blir därför arga på människan, medan de inte blev arga på djuret. Krigaren ser även människor som att de bara handlar enligt deras konditionering.

Don Juan sa en gång till Castaneda: ”Så länge du anser dig själv vara det viktigaste i världen kan du inte riktigt bedöma omvärlden. Du är som en häst med skygglappar och du ser bara dig själv, avskild från allt annat. ”Även människor har en form som gör dem förutsägbara och tillgängliga. Krigaren måste kasta av denna mänskliga form mer och mer under sitt liv, inte bara på grund av otillgängligheten, utan också för att utvecklas andligt.

En krigare tar ansvar för alla sina handlingar eftersom han vet att han måste ta konsekvenserna. Därför väger han noggrant hur han agerar. Ofta kan han inte beräkna effekterna av sina handlingar och måste ändå fatta ett beslut. Många människor förväntar sig ett specifikt resultat av det de gör, vars uppfyllelse måste beräknas före gärningen. Om det inte kan beräknas agerar de ofta inte alls. Om du agerar och det förväntade resultatet inte uppfylls blir e besvikna. En krigare kan agera utan förväntningar. De som agerar felfritt behöver inte förvänta sig någonting, för de vet att de har gjort det bästa möjliga och därför kan de inte bli besvikna.

En krigare betraktar livet i den materiella världen som dårskap och alla människor (inklusive honom själv) är dårar. Att inte vara medveten om det och leva som om vår uppfattning av världen är den enda sanningen är rent dårskap. På samma sätt är det ren dårskap att betrakta denna värld som inte verklig, eftersom den bara är en dröm/illusion.

En krigare vet att världen som vi uppfattar den bara är ett sätt att uppfatta världen på och ändå godkänner han dess verklighet och försöker att agera felfritt i denna värld. Detta är vad han kallar "kontrollerat deltagande i dårskapet". Jämför man 2 ovetande, är den klokare alltid den som vet att han är ovetande. Den som vet att han är ovetande, behöver inte ta sig själv och andra på allvar. Han kan skratta åt sig själv, åt andra och över hela världen, medan den som inte vet att han inte vet tar sig själv, andra och hela världen för sååå viktig.

En krigare lär sig att "stoppa" beskrivningen av den här världen. Den har inte längre anspråk på absoluthet. Människor behåller sin beskrivning av världen på många sätt. Till exempel genom den inre dialogen, genom livets rutin, genom att kasta ansvaret för egna handlingar på andra och genom många aktiviteter som är meningslösa. Krigaren lär sig stoppa allt detta för att stoppa världen. För att göra detta måste han stoppa den interna dialogen. Detta eliminerar sinnets "censur", vilket filtrerar vår förnimmelse. Don Juan lät Castaneda göra många övningar så att han skulle lära sig att stoppa detta. Till exempel när han tittar på ett träd ska han inte titta på stammen, grenar och löv, utan på mellanrummen mellan bladen. Han förklarade för honom att en sten bara är en sten eftersom han har behärskat "görandet" som förvandlar stenen till en sten. Utan detta skulle det inte vara en sten. Genom en "maktring" är alla människor anslutna till en gemensam värld, uppfattning och gemensamt "görande". Detta är bara en gemensam upplevelse av verkligheten, men den är inte det enda sättet att se verkligheten på.

  • Redigerat 2021-08-19, 17:20 av Condor
FataMorgana
2021-09-01, 14:31
#1

Du är bara medveten när du tycker att du borde vara det, men det är ett villkor för krigaren att alltid vara medveten om allting.

(Ur Castanedas bok; Berättelser om makt)

testbilden
2021-09-11, 20:30
#2

Det var en intressant text.

Är krigaren ett sorts beskrivning av en sorts ämnad människa, eller ett sorts andligt ideal lämpligt för alla människor?

Krigares förhållande till sin egen död är ju rätt speciell, som det speglas i vissa äldre texter . Nu pratar jag inte shamaniatiska utan världsliga. Ära och heder verkar t ex varit större än livet vissa tidevarv. Det är ett främmande synsätt för genomsnittsmänniskan av idag. Att leva efter riktmärken högre än ens eget kroppsliga livs värde.

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

Condor
2021-09-12, 12:44
#3

#2:

Castanedas lärare (Don Juan, Don Genaro) kallade sig för krigare och det där är deras sätt att leva och hantera världen. Det har shamanska rötter, även om Castanedas lärare själva inte kallade sig för shamaner.

Man hittar motsvarande filosofier, som beskrivs på ett annat sätt i t.ex. i C.G. Jungs psykologi och även i buddhism.

På tiden som jag läste Castaneda böckerna berättade jag lite om det för en kompis som var buddhist. Alltid när jag berättade om någnting sa han, det där finns också inom buddhism och förklarde det med lite andra ord. T.ex. var en del av läran om hur en krigare lever att man alltid ska acceptera siti öde. Inom buddism säger man att acceptera situationen.

Om du nån gång är intresserad av att läsa Castaneda, rekommenderar jag hans tredje bok, "resan till Ixtlan". Nästan hela filosofin beskrivs där.

Condor
2021-09-12, 13:01
#4

Här är ett par citat on "krigaren" från den här sidan, så att du får en skymt om vad uttrycket innebär:

https://et.cm-sobral-monte-agraco.pt/95-best-carlos-castaneda-quotes

Att vara krigare är inte en enkel fråga om att vilja vara en. Det är snarare en oändlig kamp som fortsätter till det allra sista ögonblicket i våra liv. Ingen föds som krigare, på exakt samma sätt som ingen föds som en genomsnittlig man. Vi gör oss till det ena eller det andra.

En krigare vet att han inte kan förändras, och ändå gör han det till sin verksamhet att försöka förändra, även om han vet att han inte kommer att kunna. Det är den enda fördelen en krigare har jämfört med den genomsnittliga mannen. Krigare blir aldrig besviken när han inte förändras.

Det räcker inte för en krigare att veta att universum är energi, han måste verifiera det själv.

En krigare tänker på döden när saker blir oklara.

En krigare vet att han bara är en man. Hans enda ånger är att hans liv är så kort att han inte kan ta tag i alla de saker han vill. Men för honom är detta inte en fråga, det är bara synd.

Vi pratar oavbrutet med oss ​​själva om vår värld. I själva verket behåller vi vår värld med vårt interna samtal. Och när vi pratar med oss ​​själva om oss själva och vår värld är världen alltid som den borde vara. Vi förnyar det, vi återupplivar det med livet, vi upprätthåller det med vårt interna samtal. Inte bara det, men vi väljer också våra vägar när vi pratar med oss ​​själva. Således upprepar vi samma val om och om igen tills dagen vi dör, för vi fortsätter att upprepa samma interna samtal om och om igen tills den dagen vi dör. En krigare är medveten om detta och strävar efter att stoppa sitt interna samtal.

Att söka perfektion av krigarens ande är den enda uppgiften som är värdig vår tillfällighet, vår manlighet.

Den genomsnittliga mannen är ansluten till sina medmän, medan krigaren bara är ansluten till sig själv.

En krigare måste lära sig att få varje handling att räknas, eftersom han kommer att vara här i den här världen bara en kort stund, faktiskt för kort för att bevittna alla underverk av den.

Alla vägar är desamma: de leder ingenstans. En väg utan hjärta är dock aldrig trevlig. Å andra sidan är en väg med hjärtat lätt - det får inte en krigare att tycka om det, det ger en glad resa så länge en man följer den, han är en med den.

Om en krigare ska lyckas med någonting, måste framgången komma försiktigt, med stor ansträngning men utan stress eller besatthet.

Den personliga historien måste ständigt förnyas genom att berätta föräldrar, släktingar och vänner allt man gör. Å andra sidan, för krigaren som inte har någon personlig historia, behövs inga förklaringar ingen är arg eller desillusionerad över sina handlingar. Och framför allt stänger ingen ner honom med sina tankar och förväntningar.

Det mest effektiva sättet att leva är som krigare. En krigare kan oroa sig och tänka innan han fattar något beslut, men när han väl fattat det går han sin väg, fri från bekymmer eller tankar, det kommer fortfarande att finnas en miljon andra beslut som väntar på honom. Det är krigarens sätt.

En krigare är en jägare. Han beräknar allt. Det är kontrollen. När hans beräkningar är över, agerar han. Han släpper. Det är överge. En krigare är inte ett blad som beror på vinden. Ingen kan driva honom ingen kan få honom att göra saker mot sig själv eller mot hans bättre omdöme. En krigare är inställd på att överleva, och han överlever i bästa möjliga mode.

Om en krigare behöver tröst väljer han helt enkelt någon och uttrycker för den personen alla detaljer i hans oroligheter. När allt kommer omkring försöker krigaren inte bli förstådd eller hjälpad genom att prata, han befriar sig bara från sitt tryck.

Anden avslöjar sig för alla med samma intensitet och konsistens, men endast krigare är konsekvent anpassade till sådana uppenbarelser.

Att söka perfektion av krigareens ande är den enda uppgiften som är värdig vår tillfällighet, vår manlighet.

Den grundläggande skillnaden mellan en vanlig man och en krigare är att en krigare tar allt som en utmaning medan en vanlig man tar allt som en välsignelse eller en förbannelse.

En krigare måste kultivera känslan av att han har allt som behövs för den extravaganta resan som är hans liv. Det som räknas för en krigare är att leva. Livet i sig är tillräckligt, självförklarande och komplett. Därför kan man säga utan att vara förmodig att upplevelsen av upplevelser lever.

Disciplin, som en krigare förstår, är kreativ, öppen och ger frihet. Det är förmågan att möta det okända, förvandla känslan av att veta till vördnadsfull förvåning över att tänka på saker som överskrider våra vanor och att våga möta det enda krig som är värt: Kampen om medvetenhet.

är en krigare lär sig att stoppa den interna dialogen blir allt möjligt, de mest långsökta systemen kan uppnås.

Endast som krigare kan man motstå kunskapens väg. En krigare kan inte klaga eller ångra någonting. Hans liv är en oändlig utmaning, och utmaningar kan inte vara bra eller dåliga. Utmaningar är helt enkelt utmaningar.

Krigarens självförtroende är inte den genomsnittliga människans självförtroende. Den genomsnittliga mannen söker säkerhet i åskådarnas ögon och kallar det självförtroende. Krigare söker oklanderlighet i sina egna ögon och kallar det ödmjukhet. Den genomsnittliga mannen är ansluten till sina medmän, medan krigaren bara är ansluten till oändligheten.

Vi har alla, oavsett om vi är krigare, en kubikcentimeter av chans som dyker upp framför våra ögon då och då. Skillnaden mellan en genomsnittlig man och en krigare är att krigaren är medveten om detta, och en av hans uppgifter är att vara vaken och medvetet vänta, så att när hans kubikcentimeter dyker upp har han den nödvändiga hastigheten, förmågan att välja upp det.

En krigare känner inte ånger för någonting som han har gjort, för att isolera sina handlingar som elaka eller fula eller onda är att lägga en obefogad betydelse för jaget.

En krigare väljer en väg med hjärta, vilken väg som helst med hjärta, och följer den och sedan gläder han sig och skrattar. Han vet för att han ser att hans liv kommer att vara över helt för tidigt. Han ser att ingenting är viktigare än någonting annat.

Upp till toppen