Det här inlägget handlar om det andliga fundamentet av shamanism. De flesta ser shamanism som att lära shamanska tekniker, t.ex. trumresor eller att bygga svetthyddor. Det finns böcker om det och man kan deltaga i kurser. Men det andliga fundamentet beskrivs vad jag vet bara i castanedas böcker eller i böcker där författaren inspirerades av hans böcker.

Castanedas lärare kallade sig inte för shamaner, för de levde inte tillsammans med en stam som de var shaman för, utan de kallade sig för "krigare". Det betyder inte att de för krig mot andra, utan snarare handlar det om ett krig mot egot.

Den ena eller andra visdomen kan man ta till sig och bygga in i sitt liv, kanske steg för steg. Inspirerat av Castaneda, en beskrivning om att leva som en krigare.

En krigare strävar efter oklanderlig handling och vet att vår värld som vi uppfattar den bara är en "beskrivning av världen" och att det finns andra sätt att uppfatta världen och andra beskrivningar. Men han vet också att alla människor är anslutna till denna första beskrivning och att vi måste leva i den. Så denna värld, även om den bara är en dröm/illusion, är fullt verklig. Han strävar efter att agera felfritt i denna värld och han ser den här världen som en utmaning. Krigaren vet att hans kropp och sinne, och allt som en person kan tänka sig är dualistiskt och det är något han kallar "tonal". En krigare är försiktig med sitt tonal så att hans kropp och sinne hålls i bästa möjliga skick.

Det som ligger utanför förståndets föreställningsförmåga kallas inom shamanism för "nagual". För att förnimma något från nagualen finns det termer som "den andra uppmärksamheten", "den andra maktringen". Det dualistiska förståndet kan bara se nagual som den dualistiska motpolen till nagual men aldrig begripa det.

Det första en krigare lägger in i sin egen beskrivning av världen är hans egen död. De flesta människor vet att de måste dö, men de tar inte med det i sin beskrivning av hur de uppfattar världen. De tänker inte på att allt de gör här på jorden är förgängligt och allt de förvärvar när det gäller egendom, kunskap och erfarenhet är förgängligt. De tänker inte heller på att allt detta kan raderas på en sekund. De vet om det, men detta vetande är placerat på ett ställe i medvetandet där den "inte stör". Döden betraktas som "framtid" och är därför inte riktigt verklig. Därmed förbiser de det faktum, att ingen makt på jorden kan garantera att de kommer att leva nästa minut.

En krigare är medveten om detta och eftersom han inte vet när han kommer att dö, utför han alla sina handlingar som om de vore hans sista på jorden. Som resultat har alla hans gärningar en "speciell kraft" och han utför dem med full uppmärksamhet. Krigaren är alltid medveten om den egna döden för han vet att det inte finns någon flykt. Döden är som en jägare som förföljer sitt byte i flera dagar, men han har inte bråttom, för han vet att det inte finns någon flykt. Därför anser krigare sig själv redan som "död", eftersom han inte kan förlora någonting som inte redan avgjordes som en "förlorad sak" när han föddes.

Men krigaren vet också att döden är en utgång från denna värld. När du blir medveten om din egen död blir livet till en mer medveten tid och du kan se din död som en vän och använda den som rådgivare. Den gamla kloka krigaren Don Juan Matus berättade för Castaneda om döden:

"Döden är det enda kloka rådgivaren som vi har. Närhelst du har en känsla av att allt går fel och att det säkra slutet är nära, vänd dig till din död och fråga honom om så är fallet. Döden kommer att berätta att du har fel; att ingenting egentligen spelar någon roll förutom hans beröring. Din död kommer att berätta för dig: Jag har inte rört dig än."

Krigaren är mycket försiktig med naturen och världen. Om han måste döda ett djur för att äta det, ber han djuret om ursäkt och tackar arten. Han gör samma sak med växter. Han berättar symboliskt att när han dör kommer hans lik att gå tillbaka till jorden, där det kommer att fungera som föda för växter och maskar, som i sin tur fungerar som mat för andra djur. Han är medveten om denna cykel och placerar sig inne i den, inte som folk i den västerländska kulturen gör, över den och utan respekt för djuren som lider och dör.

För att kunna gå utan tadel igenom livet raderar en krigare ut sin personliga historia. För en krigare är personlig historia det förflutna och det är inte riktigt realt. Den personliga historian är bara en börda, eftersom den sätter vissa förväntningar från omgivningen. Den personliga historian är något som omgivningen använder som måttstock för att se och bedöma den berörda personen på ett visst sätt. En krigare undviker denna "handling" och förväntningar från människor genom att inte avslöja något onödigt om sig själv.

Han ställer inte inte sin kunskap eller något annat "i skyltfönstret" för alla. En krigare är inte beroende av andras åsikter och hans ödmjukhet relaterar till hur han "står där för sig själv". Detta förvandlar ödmjukhet till styrka, eftersom han inte behöver andra människor för att bekräfta sig själv och sina handlingar. Han behöver inte spendera någon handling eller energi för att avsiktligt ge en viss bild till sin omgivning eller för att bekräfta denna bild för omgivningen.

Om han raderar sin personliga historia kan han göra sig själv "otillgänglig" för andra människor. För detta avbryter han också sina rutiner, för i en värld där döden är en jägare kan en krigare inte ha råd med en rutin. Rutin gör dig förutsägbar. En jägare vet exakt om sina bytes vanor och det gör det förutsägbart och han kan spåra det och döda det. En krigare raderar sin personliga historia och rutin och blir därmed otillgänglig för sina fiender.

Ytterligare några ord från don Juan om "otillgänglig": "krigaren är otillgänglig eftersom han inte pressar ut sin värld; han rör sig försiktigt i den, stannar på ett ställe så länge som nödvändigt och rör sig sedan snabbt bort, nästan utan att lämna spår ”.

En krigare strävar efter självständighet och tänker därför inte så mycket på makt. Den som behöver makt är mycket beroende av de människor som han har makt över och tar sig ännu viktigare än andra människor. För en krigare är makten en av hans naturliga fiender som ska besegras. En krigare måste bli av med sin egen viktighet.

De flesta människor ser sig själva som något bättre (eller högre) än djur och växter. Krigaren vet att det inte är någon skillnad i dödens ögonblick och eftersom döden är en klar sak för oss alla, finns det ingen anledning att ens stå över någonting på denna jord. De som tar sig själva för viktiga tar också sina medmänniskors för det. Om du inte tar dig själv för så viktig tar du inte dina medmänniskor för så viktiga heller.

Krigaren kan skratta åt sig själv och de som är runt honom. Människor tenderar att till att om de t.ex. blir anfallna av ett djur, ser det saken som att djuret bara agerade enligt djurets konditionering. Men om en mäniska är elak mot dom, ser de saken inte på samma sätt och blir därför arga på människan, medan de inte blev arga på djuret. Krigaren ser även människor som att de bara handlar enligt deras konditionering.

Don Juan sa en gång till Castaneda: ”Så länge du anser dig själv vara det viktigaste i världen kan du inte riktigt bedöma omvärlden. Du är som en häst med skygglappar och du ser bara dig själv, avskild från allt annat. ”Även människor har en form som gör dem förutsägbara och tillgängliga. Krigaren måste kasta av denna mänskliga form mer och mer under sitt liv, inte bara på grund av otillgängligheten, utan också för att utvecklas andligt.

En krigare tar ansvar för alla sina handlingar eftersom han vet att han måste ta konsekvenserna. Därför väger han noggrant hur han agerar. Ofta kan han inte beräkna effekterna av sina handlingar och måste ändå fatta ett beslut. Många människor förväntar sig ett specifikt resultat av det de gör, vars uppfyllelse måste beräknas före gärningen. Om det inte kan beräknas agerar de ofta inte alls. Om du agerar och det förväntade resultatet inte uppfylls blir e besvikna. En krigare kan agera utan förväntningar. De som agerar felfritt behöver inte förvänta sig någonting, för de vet att de har gjort det bästa möjliga och därför kan de inte bli besvikna.

En krigare betraktar livet i den materiella världen som dårskap och alla människor (inklusive honom själv) är dårar. Att inte vara medveten om det och leva som om vår uppfattning av världen är den enda sanningen är rent dårskap. På samma sätt är det ren dårskap att betrakta denna värld som inte verklig, eftersom den bara är en dröm/illusion.

En krigare vet att världen som vi uppfattar den bara är ett sätt att uppfatta världen på och ändå godkänner han dess verklighet och försöker att agera felfritt i denna värld. Detta är vad han kallar "kontrollerat deltagande i dårskapet". Jämför man 2 ovetande, är den klokare alltid den som vet att han är ovetande. Den som vet att han är ovetande, behöver inte ta sig själv och andra på allvar. Han kan skratta åt sig själv, åt andra och över hela världen, medan den som inte vet att han inte vet tar sig själv, andra och hela världen för sååå viktig.

En krigare lär sig att "stoppa" beskrivningen av den här världen. Den har inte längre anspråk på absoluthet. Människor behåller sin beskrivning av världen på många sätt. Till exempel genom den inre dialogen, genom livets rutin, genom att kasta ansvaret för egna handlingar på andra och genom många aktiviteter som är meningslösa. Krigaren lär sig stoppa allt detta för att stoppa världen. För att göra detta måste han stoppa den interna dialogen. Detta eliminerar sinnets "censur", vilket filtrerar vår förnimmelse. Don Juan lät Castaneda göra många övningar så att han skulle lära sig att stoppa detta. Till exempel när han tittar på ett träd ska han inte titta på stammen, grenar och löv, utan på mellanrummen mellan bladen. Han förklarade för honom att en sten bara är en sten eftersom han har behärskat "görandet" som förvandlar stenen till en sten. Utan detta skulle det inte vara en sten. Genom en "maktring" är alla människor anslutna till en gemensam värld, uppfattning och gemensamt "görande". Detta är bara en gemensam upplevelse av verkligheten, men den är inte det enda sättet att se verkligheten på.