Etikettpsykologiskt-arbete
Läst 211 ggr
FataMorgana
2021-08-14, 15:15

Negativa känslor

Ett av de stora misstagen människan gör på sin väg, är att hon gör allt vad hon kan för att bli av med de känslor och tillstånd hon inte gillar. Hon vill inte vara ledsen utan glad och hon vill inte vara rädd utan hon vill leva utan rädsla. Ilskan vill hon heller inte ha, utan hon vill bara vara glad. Så försöker hon sen att bli av med den ena känslan och ha mer av den andra och för en ständig kamp inom sig, utan att hon förstår hur denna kamp blockerar henne och bara gör henne ännu mer olycklig.

Energin kan inte flyta fritt om man ständigt och jämt lever i motstånd till det som livet som människa på jorden för med sig. Vi kan inte bli lyckliga genom att sträva efter lycka och vi kan inte vara fria från rädsla genom att försöka bli av med den, för så länge strävan och sökandet är där är vi inte nöjda med hur det är.

Men om vi accepterar vår ilska, vår ledsamhet, våra rädslor m.m och tacksamt tar emot dem när dessa känslor kommer, så försvinner vårt motstånd och energin kan flyta fritt igen.

Känslorna är helt enkelt bara där. Och det är en sanning i sig. Ilska finns där. Sorg finns där. Ensamheten är där. Rädsla finns där. Det som visas för närvarande är "där". Här och Nu. Som det som är i oss. Som "vad som är".

Det handlar inte om att "ta bort" oönskade känslor.

Det handlar om att inse att just den känslan som finns där nu vill synas. Vill bli känd. Vill bli accepterad.

Det handlar om att gå in i rädslan, att känna den, andas den, darra till den. Känn livsenergin. Energin som kan förvandla sig till lycka (om man har tur). Utan en historia till varför man är rädd. Utan att namnge känslan som rädsla. Utan att vilja lämna rädslan. Och utan att vilja åstadkomma någonting. Utan förklaring. Utan en utlösare. Utan någon skyldig part. Bara ta emot rädslan när den kommer, utan att försöka bli av med den. Då släpper vårt motstånd och energin kan flyta fritt igen.

  • Redigerat 2021-08-14, 15:15 av FataMorgana
Condor
2021-08-14, 15:31
#1

#0:

Det är en del av att vara människa, att ha dessa känslor. Att hantera dessa är en del av livet som får oss att mogna och lära känna oss själva. Man kan inte undvika dom eller kämpa mot dom. Det är precis som att trycka mot en vägg. Ju hårdare man trycker, ju mer motstånd känner man.

I en dualistisk värld är även känslorna dualistiska. Den ena polen kan inte existera utan den andra. Om vi inte kan erfara sorg, kan vi heller inte erfara glädje. Att erfara dessa känslor är "att leva". Osho sa en gång "frågan är inte om det finns ett liv efter döden, utan om du är levande före döden".

Tyvärr finns det just nu många new age charlataner, som utger sig vara vägledare, ljusarbetare osv. som låter folk drömma om en påittad uppstigning till en femte dimension, där bara det positiva existerar. De väntar och väntar tills det kommer, i stället för att lära leva med sina känslor och hantera dom. Dom är inte i nuet med deras känslor, de lär inte känna sig själva och de mognar inte. Det är dom som inte är levande före döden.

Condor
2021-08-14, 15:48
#2

Ett citat av Osho:

Att acceptera rädsla är det enda sättet att bli fri från rädsla. Då frigörs energin och förvandlas till frihet.

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

FataMorgana
2021-08-14, 16:23
#3

En bra övning för att börja avidentifiera sig med sina känslor är, att man tänker när en känsla dyker upp:

  • Jag är inte arg, ilska dyker upp

  • Jag är inte rädd, rädsla dyker upp

  • Jag är inte ledsen, ledsamhet dyker upp

  • Jag är inte stolt, stolthet dyker upp

Så kan man börja få ett litet avstånd till sina känslor, identifierar sig inte så mycket med dem och kommer närmare sin sanna natur.

Condor
2021-08-15, 12:46
#4

Ett citat av Juan Matus (ur Castanedas bok "den inre elden"):

En av de starkaste krafterna i en krigares liv är rädsla. Det sporrar dem att lära.

Condor
2021-08-16, 15:15
#5

På tal om rädslor….. 😁 Jag måste skratta när jag tänker på vad en av de som sprider ut konspirationsteorier via youtube (han med glorian på huvudet) och talar om uppstigning till den femte dimensionen.

Han sa att de som låter sig styras av rädslor - och då menade han de som tar ansvar och tar vaccinet - sitter fast i den tredje dimensionen och kommer inte att stiga upp. Men samtidigt är han själv rädd för vaccinet, för eliten, för demoner (som han tror kommer utifrån) och för apokalypsen.

Medan det finns folk som tar vaccinet för att inte behöva vara rädda för viruset, är den här killen rädd för sina egna paranoida vanföreställningar. Han kan ju vara glad att hans syn på dimensioner inte stämmer, för i så fall skulle han pga sina rädslor stiga ner till den första dimensionen.

[snowymountains]
2021-08-22, 20:19
#6

#2: Mitt i prick! Varför man accepterar och för in medvetenhet även hos de "negativa känslorna" är ju egentligen inte för att det är skönt att känna dessa känslor, utan för att de ska kunna "lösas upp" i medvetenheten och transformeras till ljus/frihet. Det är lite paradoxalt, man måste låta de negativa känslorna finnas och komma till ytan, för att de sedan ska försvinna/transformeras, så att säga. Men detta förstår inte egot, som bara kämpar emot.

Condor
2021-08-23, 11:39
#7

#6:

Osho sa också att rädslor sporrar oss till att lära. Därför kan man inte endast se rädsla som negativ, även om vi upplever det som en negativ känsla.

FataMorgana
2021-08-23, 11:58
#8

#7: Ja jag har lärt mig massor av mina rädslor, som t.ex att de inte är reala. En gång när jag var så himla nervös över en sak, oroade mig och ojade mig och kunde inte tänka på något annat, så hände det, att jag tröttnade på att vara så rädd och nervös. Jag tänkte, okej, kom hit bara alla rädslor, låt mig se er, känna er och darra till er. Jag ger upp, ni har vunnit. Och i det ögonblicket insåg jag att där inte finns några rädslor. Jag väntade och väntade på att rädslan skulle dyka upp, men den kom aldrig. Det var helt tyst och fridfullt inom mig och jag insåg att där inte finns några rädslor. Det fanns bara stillhet inom mig. Resten av kvällen fanns det inget mer att oroa sig över. Jag hade inte en tanke mer på saken som jag tidigare hade varit så nervös inför. Och stillheten som jag kände var dessutom större och fridfullare än någonsin. Som om min rädsla hade transformerats till ljus, så som Snowymountains beskrev det.

Så vad lärde jag mig av det här? Jo, att det ibland bara är bra att ha saker att oroa sig inför 😁 För så kan man lära sig och komma till insikt om saker och ting.

Condor
2021-08-23, 12:09
#9

#8:

Förr eller senare kommer man på att nästan allt som man oroar sig för om vad som skulle kunna hända i framtiden ändå inte inträffar.

[snowymountains]
2021-08-23, 13:27
#10

Det är något vist i det Osho sade om rädsla…det är ju bara det dömande sinnet som bedömmer det som negativt. Och rent krasst är det ju bra att vara sunt rädd för höga höjder och ormar exempelvis 😁 så att man inte skadar sig…men om man ligger och är rädd för dessa saker på natten i sängen…ja då har ju rädslan tappat sin naturliga funktion 🤔

Det var en fin historia av dig FataMorgana. Det är lustigt hur oro, och mörka sinnesstämningar ibland bara försvinner/övergår som i ett ljus.

FataMorgana
2021-08-23, 16:31
#11

#10: Precis så ser jag också på det 😊 Har funderat och funderat över om det finns något att tillägga, men kommer faktiskt inte på något mer att säga just nu.

[snowymountains]
2021-08-23, 17:05
#12

#11: Det är lugnt. Det är ju så det ska vara ibland…att orden tar slut. Annars skulle ju konversationerna pågå i en evighet.
Men det är i vilket fall så pass intressanta trådar i denna sajt (AU iFokus) att man både har svårt att låta bli att läsa och kommentera 😁 men det är ju just det forum är till för…

Condor
2021-08-23, 17:13
#13

#12:

Just så är det! 😊

Upp till toppen