#0:

Så trevligt att du tittade in hit 😊

Vilka fina dikter du skrivit.

#0:

Mycket tänkvärda ord som du skrev i dina dikter. Jo, sidan har fått en ny inriktning och sidan är nuförtiden modererad igen. Hoppas att du trivs.

Tack, kul att ni gillar dikterna :)

Det är bra att sajten blivit modererad igen…och för mig passar denna nya inriktningen bättre än den tidigare.

#3: Vad bra att inriktningen passar 😊

#0: Har du kanske fler dikter du vill dela med dig av?

#5: Jag har någon till dikt, men tyckte de tre jag redan delat med mig av var de bästa/de som passar bäst. Men skulle kunna dela med mig av en till i alla fall… Sen kommer jag säkert skriva fler dikter med tiden när andan faller på :)

Man kan säga att dessa dikter är "inspirerade" av erfarenheten av det transcendenta.

Här är i alla fall en till som också skrevs för något år sedan och översatts från engelska:

"Här, bortom"

Djupt inom oss,
där finner jag dig,
där finner du mig,
där finner vi varandra

Bortom allting,
bortom oss
Bortom tid,
och rum

Där finner jag dig,
och du mig

Där finner vi varandra

#6: Det var också en fin dikt. Att skriva dikter som är inspirerade av den transcendenta erfarenheten är verkligen inte lätt, men ändå lyckas du bra med att klä den erfarenheten i ord.

#7: Tack, det var snällt sagt. Jag har nog alltid gillat att uttrycka mig i diktform (i skrivandet över huvud taget), men en dikt kan på något sätt fånga "känslan" i det man försöker uttrycka, utan att det blir för intellektuellt. Men det är inte alltid lätt att skriva bra dikter… De måste ibland också få komma av sig själv, utan att forceras för mycket. :) Jag läste en dikt du skrivit i en annan tråd också, den var också bra.

Jag gillar förresten att läsa så kallade haikudikter (även om det inte blir så ofta), men har nog aldrig skrivit någon sådan. Det är en japansk diktform, tror jag. Man får verkligen känslan av det en sådan dikt försöker förmedla… Tycker jag.

#8: Ja man behöver nog den rätta sinnesstämningen och den rätta inspirationen när man skriver dikter. Det var faktiskt ett nytt ord för mig, haikudikter 😊 Tack, snällt sagt av dig med om min lilla dikt.

Då är det min tur att komma med en dikt. Tyvärr har jag inte ärvt talangen att dikta från min mor, så jag tar en dikt från Juan Ramón Jiménez. fritt översatt från en av Castanedas böcker. Det var en dikt som Don Juan älskade. Han sa att dikter har kraft.

Den slutändliga resan:

Och jag kommer att lämna och fåglarna kommer att stanna och sjunga.

Och stanna kommer min trädgård med sitt gröna träd och sin vita fontän.

Varje kväll kommer himlen att var blå och fridfull och precis som idag kommer klockorna från kyrktornet att ringa.

De som älskade mig kommer att dö och byn förnyar sig varje år.

Och i hörnet av min trädgård kommer min ande att yra omkring, berusad av hemlängtan.

Och jag kommer att lämna och jag kommer att vara ensam, utan hem, utan grönt träd, utan vit fontän och utan blå och fridfull himmel.

Och fåglarna kommer att stanna och sjunga………..

#9: Absolut, jag håller helt med 🙂

#10: Fin dikt. Vissa dikter kan få det att rysa lite i kroppen… Och visst är det så att dikter har kraft.

#11:

Den dikten skulle också ha passat in i mitt inlägg om att bli fult medveten om döden (vet inte om du har läst det). Och sen fortsätter ändå allt annat som vanligt, dvs. fåglarna fortsätter att sjunga och jorden fortsätter att snurra.

#12: Har inte hunnit läst inlägget om döden, men ska absolut göra det. Utan att ha hunnit läst inlägget ännu så tänker jag mig dock att det är bra att påminnas ibland om ens egen "förgänglighet"…vilket dikten gör.

#13:

Just det! 😉