Det här inlägget får mig att tänka på ett blogginlägg om reinkarnation som jag skrev en gång. Jag tror inte att jag postat det här på den här sajten tidigare, så jag lägger in det hit.

Om reinkarnation och falska föreställningar

De flestas uppfattning om reinkarnation är ju den att vi föds om och om igen till olika liv här på jorden. Att kroppen blir till mat åt maskar när vi dör, men att vi själva tar boning i en ny kropp för att leva vidare i ett annat liv, på en annan plats på jorden. Men det är få som frågar sig vem eller vad det egentligen är som skulle födas om, för de flesta tar ju för givet att vi människor har en evig själ som inträder i en ny kropp, till ett nytt liv och därmed upphör många att ställa sig sådana frågor och går miste om många djupa svar.

Så låt oss fundera på vad de upplysta brukar säga. De säger att Jaget bara är en illusion som inte finns till på riktigt, att vi varken är vår kropp eller våra tankar, utan att vi till vår sanna natur är det gudomliga själv eller det rena medvetandet som buddhisterna kallar det för. Människan har alltså en falsk identifikation. Hon identifierar sig inte med sin sanna natur, utan med en illusion och sen tror hon att illusionen har en evig själ som lever vidare. Inte medveten, men omedveten om sin sanna natur gör hon det.

Men en illusion kan inte ha eller äga något som är evigt och som finns till på riktigt. Med andra ord kan Jaget inte ha en evig själ om Jaget bara är en illusion. Snarare är det något som har Jaget och det här något är det gudomliga för mig och det gudomliga lever i många kroppar och lever många liv. Men med "mig" som är en illusion har det inget att göra med och därför kan jag inte säga att jag har en själ eller att det är min själ som reinkarnerar. Där Jaget inte finns, finns där heller inget som är mitt eller ditt. Hela reinkarnationsteorin om att människan har en själ är alltså en enda stor illusion och beror endast på en falsk identifikation om vem man är.

Avslutar med ett tänkvärt citat av okänd författare.

"Identifikationen med sitt sanna Väsen blir först verksam i människan när han erfar det, själv upplever det inifrån och som en inre säkerhet vet. Detta är också erfarenheten av alla de visa i årtusenden. Att veta med huvudet - nu som du just har läst det - hjälper inte mycket till att avidentifiera sig själv från kroppen. I slutändan kan man bara erfara upplysning genom en helhetsupplevelse och innerlig vetskap om vem man är."

Själen är Det Högre Jaget, kan man nog säga. Inte förrän du är totalt upplyst, "känner du dig själv", vet du exakt. Du kan inte tänka fram det, du kan bara inse det, tror jag.

#2:

Det högre jaget är liksom själen en föreställning som människor har om vår tillvaro och det är begrepp som flitigt används inom new age. Men om själen är beteckningen för det gudomliga i oss, hur skulle det då kunna existera ett "eget jag" där som det inte existerar separation?

Det är förståndet som upplever en dualistisk värld som är en illusion, där det finns ett du och ett jag. I det gudomliga, där som det inte existerar separation, kan det varken finnas ett du eller jag, varken ett högre eller ett lägre. Där är allt ett och samma.

Så här svarade Buddha på frågan om det finns ett jag 😊

"I sutran Ananda Sutta (Samyutta nikaya 44.10) berättas det om hur Buddha fick frågan "finns det ett jag?" av en vandrare. Buddha valde att inte svara på frågan, och när vandraren hade gått frågade Buddhas ledslagare Ananda Buddha varför han inte svarade på frågan. Buddha svarade:[2]"

"Ananda, om jag - som blev frågad av vandraren Vacchagotta om det finns ett jag - hade svarat att det finns ett jag, skulle det bekräfta synen hos de brahmans och tänkare som förespråkar eternalism [tron att det finns en evig oföränderlig själ]. Om jag - som blev frågad av vandraren Vacchagotta om det finns ett jag - hade svarat att det inte finns ett jag, skulle det bekräfta synen hos de som förespråkar för annihilationism [tron att döden innebär slutet för medvetandet].[2]" https://sv.wikipedia.org/wiki/Anatman

Ja, det finns en viss skillnad i förståelse, och vi måste påminna er om att varje person (och vi, (AndlagMaskros), definierar en specifik term ("själ") på ett specifikt sätt. Detta skapar förvirring.

Själar är odödlig andlig samvete, inte reinkarnerad, från vars del av medvetandet skapas medvetande av alla människor ("utvecklingsmedvetande av själarna").

Utvecklingsmedvetandet om själarna är också odödligt andligt medvetande, men är låg grad av utveckling av medvetande, eftersom det är den nuvarande nivån för mänskliga arter. När en person utvecklas i utvecklingen av medvetande (fysisk, emotionell, tankenivå), "närmar sig" vibrationer av sin själ och andliga plan, som gör att hon kan förnya kopplingen till sin själ (högre medvetande, Atma …)

https://ibb.co/sP3Mgq3

#5:

Men om det inte finns separation i det gudomliga, hur föreställer du dig då något personligt gudomligt, som att vi människor skulle ha olika själar som måste utveckla sig? Man kan ju inte separera "en bit av gud" och bygga in den i olika människor och sen när männikan dör hamnar biten i en annan människa. Och hurvida måste gud utveckla sig?

Jag jämför det snarare med att det finns bara ett enda ljus, som kan lysa på och genom alla varelser. Om ljuset reflekteras som på en spegel, skapas intrycket om att det skulle vara ett personligt ljus. Om du ställer upp speglar kring ett ljus, men inte ser ljuset, utan bara reflektionerna i speglarna, får man intrycket att det är olika ljus som lyser, fast det bara är ett ljus.

Våra chakras är brytningen av det gudomliga ljuset som behövs för det fysiska livet. Av vitt ljus, som innehåller alla frekvenser, bildas en regnboge som är vårt chakrasystem, så att de enskiljda frekvenserna kommer fram. Sen beror det på en själv vilka frekvenser som man uttrycker i den fysiska världen, dvs. i illusionen.

Det där med själens andliga plan har jag hört sen 40 år. Men man måste inte tro allt. Bara det som man själv erfar kan man verifiera som sanning. För att kunna erfara samadhi måste man göra sig av med sådana föreställningar. Dom bildar en rökridå som hindrar en att erfara sin sanna gudomliga natur. Med andra ord, sluta att titta på speglarna som reflekterar sljuset och sök ljuset som lyser på speglarna. Så länge du bara har fokus på ljuset i speglarna, kommer du inte att se ljuset som lyser på speglarna.

Vem är det förresten som ska närma sig vibrationerna av sin själ? Egot, förståndet, kroppen? Den falska identifikationen kan inte närma sig den enda sanningen. Men man kan erfara att man redan är den högsta vibrationen. Ljuset som lyser på speglarna är du och jag och alla andra varelser. Speglarna är illusionen.

#6: Det finns en anledning till att vi ofta nämner Själen (Högre Medvetande, Atma…) och den anledningen är att utvecklingen av andligt medvetande sker efter att den andliga sökaren återansluter till sin Själ. Sedan startar hans Själ processen för helande och utveckling av hans/hennes medvetande.

#7:

Det där är din föreställning av någonting som ett mänskligt förstånd inte förstår. Förståndet ser inte människans sanna natur och föreställer sig det som någonting som är separerat och måste "återanslutas". För att ta upp min liknelse med ljuset och speglarna igen, ser du bara speglarna men inte ljuset som träffar speglarna. Det leder till den falska identifikationen och falska föreställningen om att vi är separerade från gud.

Men den andliga "hittaren" har sett ljuset och har erfarit att vi alla är ljuset och att speglarna bara är en del av illusionen, dvs. den falska identifikationen. Den andliga "hittaren" ser att föreställningar som du har (och alla andra föreställningar som människor har) bara är rationella koncept för någonting som inte är rationellt och att därför alla sådana föreställningar bara kan vara fel.

Därför sägar alla andliga mästare och upplysta att man ska befria sig från sådana föreställningar (t.ex. Osho, U.G. Krishnamurti), eftersom de hindrar dig att erfara sanningen och att utveckla ett andligt medvetande. Att tro på rationella koncept som människors förstånd har tänkt ut sig är ingen andlig utveckling, utan fällan på den andliga vägen.

De sa att det var nödvändigt för de andliga sökare att bli befriade från identifiering, men de förklarade inte hur detta kunde uppnås. Det betyder att de inte lyckades bli av med identifiering.

#9

Isåfall hade dom inte varit medvetna om, att dom inte är sin kropp och sin person, om dom inte hade lyckats bli av med den identifieringen. Det är ju det som man erfar under sin upplysning, dvs att man inte är den som man alltid trott att man varit och som man identifierat sig med.

Hur detta kan "uppnås", brukade Buddha svara med att det är meditation och självobservation som gäller. Jiddu Krishnamurti sa att man ska befria sig från alla föreställningar och att det först är när sinnet är tomt och utan tankar som man kan se hur det verkligen är.

Problemet är att (Buddha) Krishnamutras kräver att andliga sökare rengör sinnet från tankar, och de har misslyckats med att göra det, för hur skulle de kunna ge så kloka råd om de hade lyckats rensa sina tankar och nå sinnets tomhet ?

Det är kärnan i bedrägeri.

#11: Det är just därför, för att dom erfarit den inre tystnaden, som dom kan ge så kloka råd. En bedragare kan inte det.

Vi, AndligaMaskrosen, är obekväma med att kritisera någons inställning till processen att utveckla andligt medvetande, men samtidigt känner vi ett slags "ansvar" gentemot andliga sökare, att påpeka vissa ologiska och inkonsekvenser i andliga mästares läror, vars syfte är att leda andliga sökare till en blind väg för andlig utveckling.

Om sådan vår handling förstås som en viss form av illvilja, kommer vi inte att insistera på det.

#11:

Varken Buddha, Krishnamurti eller andra upplysta kräver att man ska rengöra sinnet från tankar. Dom visar bara vägen för dom som vill gå en andlig väg. De ger inga färdiga koncept till människor om hur universum, liv och död fungerar, för att de har erfarit att detta vetande inte ligger bakom förståndets möjligheter. Därför visar de vägen till hur man erfar det själv.

Däremot är det bedrägeri att ge folk koncept om själar som inkarnerar, uppgifter som själen har, vad den ska utveckla sig til osv.

#13:

Jag tror inte att dina handlingar beror på illvilja, utan snarare på brist av egna erfarenheter. Det verkar som att du gör det alldeles för komplicerat för dig och att du tänker ut dig lite för många koncept som hindrar dig att upptäcka din sanna natur och att själv erfara det som de andliga mästarna pratar om.

Buddha lärde väl ut tomheten.😊 Hur nu den kan läras ut… Han använde negativa termer. Jesus använde positiva termer… Himmel, helvete, typ. Därför kom nog Buddha närmast i sina ord.

#16
Ja, Buddha gjorde så, men dom flesta vill inte tömma sig, utan bara fylla på 😊

#17:

Det kan nog vara svårt att tömma sig också, om man inte ens vet att det är vad man ska göra.

#18: Javisst är det så