Jag vet inte om man hanterar en bortgången så kallad tvillingsjäl annorlunda än någon annan själ? Tänker att när en själ har uppfyllt sitt syfte med det här livet. Då lämnar den kroppen och går vidare i en annan form och tillvaro. Jag har med 16 års mellanrum förlorat två fruar till döden. Om de var tvillingsjälar eller ej, har i nuläget ingen särskild betydelse för mig. Saknar dem båda och personerna de var. Känslan av att inte vara färdiga med varandra är säkert mer bunden till det personliga än det själsliga. Tänker att om det är något mer jag skall dela med dessa båda själar, med andra själar jag möter här i livet. Då blir det säkert så i ett eller flera kommande liv.

Dina tvillingsjälar var här den tid du behövde ha dem. Det är en sorg att förlora dem, men samtidigt ett tecken på att gå vidare.

Den tid jag behövde dem? Personen jag eller Själen Jag, behövde dem? Tecken för Själen Jag är, eller personen Peter, att gå vidare? Hur många tvillingsjälar har ”min” själ och hur många själsfränder i Himlen och nu på Jorden? Vad vet jag egentligen om Själen och själars syften?

Du får helt enkelt lära dig leva med det. 😕

Hur man hanterar sorg efter en person som stått en nära? Sorg, ledsenhet är normalt. Saknaden måste få finnas där. Att välja att vara tacksam för det man fick tillsammans, kan vara ett förhållningssätt som fungerar när den akuta sorgen börjar minska. Saknaden ska nog inte gå över helt, för saknaden betyder att man haft något bra ihop. Jag tänder ljus varje allhelgona för min mormor som gick bort 2004.

Det här får mig att tänka på U.G Krishnamurti när han sa att det är en självisk handling att sörja de döda. Den döde har ju äntligen kommit hem (till andra sidan, till Gud eller kalla det vad du vill). Allt elände och lidande som ofta tillhör det mänskliga livet är äntligen över och i stället för att glädja oss att den döde nu har det bra och äntligen är hemma igen sörjer vi över tomrummet som den döde lämnar efter sig. Enligt U.G en mycket självisk handling. Därmed vill jag inte säga, att du är en självisk person som sörjer. Jag skulle heller inte kunna göra annat. Det hör till vår mänskliga natur helt enkelt.  Försöker bara förmedla dig andra tankesätt kring din tvillingssjäls död. Att hon eller han har det bra nu.

Kärlekens pris skulle jag säga. Att älska är att sakna.

Det finns en dikt som säger-den som älskat aldrig glömmer, den som glömt ej älskat har, den som älskade men som glömde visste ej vad kärlek var.-

Men vi ska med kärlek släppa dom vi älskat, i vårt minne kan vi vårda våra kära. Mvh/WL