Varför blir det såhär? Svaret är dualitet. En människa förhåller sig till sig själv såväl som till sin omgivning. En människa kan vara i förening med sig själv såväl som i separation. På samma sätt kan vi agera eller reagera på vår omgivning. Vi kan vara i förening med andra människor. Vi kan vara i separation från andra människor.
Det är först när en människa börjar känsloladda det hon upplever med positiva, neutrala och negativa värderingar som den biologiska kropp utsöndrar kemiska reaktioner som matchar det medvetandetillståndet.
Jag tänker att vi alla har värderingar som bygger på sådant vi anser är rätt eller fel. Värderingarna har skapats av våra erfarenheter genom livens vandring i detta eller tidigare liv. Värderingar formas av så väl inre sökande som av yttre stimuli och då ofta i kontakt med andra människor. När vi erfar något triggas en värdering och en känsla dyker upp orsakad av kemiska reaktioner i kroppen. Har vi otur triggas flera olika värderingar som resulterar i flera olika känslor i konflikt, det kan göra oss förvirrade och vi upplever det som att vi är vilse. Många känslor samtidigt kan vara svåra att förstå och reda ut. När jag upplever att jag hindras av känslor försöker jag reda ut var ursprunget till känslorna ligger (vilka värderingar berörs här) och gå till botten med dem. Då lär jag mig om mig själv och ofta neutraliseras känslan.
Om jag känner ångest eller andra tunga känslor brukar jag tänka på att de är övergående och i ständig förändring. Ibland kan det kännas som man kommer känna så för alltid, men sen lite senare känns allt väldigt annorlunda… :)