GNOSTICISMEN

-       Vad är Gnosticismen historiskt och hur kan den praktiseras i vår tid?

Gnosis och gnosticismen har åter blivit ett begrepp inom västerländskt esoteriskt tänkande, efter att ha varit bortglömt i det allmänna medvetandet i många hundra år. Själva ordet Gnosis är grekiska och betyder i och för sig bara Insikt eller Kunskap, men ett slags avvikande livshållning eller en egen religion men Gnosticismen är inte i första hand en bekännelse utan mer ett tolkningssystem, en metod att sätta igång en medvetet styrd process

och för att tränga in i vad det egentligen innebär, måste man fördjupa sig en hel del i den och studera de historiska exemplen. Om det bara skulle gälla kunskap/insikt skulle det ju finnas hur mycket som helst som skulle kunna kallas gnostiskt men gnosticismen är en speciell metod att finna livets mening genom att lära sig utnyttja medvetandekrafter som redan finns inom människan själv, inte så mycket följa anvisningar, inte bara tro. Det synsättet stod i kontrast till den vanliga religionen där det mycket mer gällde att tro någonting och underkasta sig det. Gnosticismen blev därför inte uppskattad av den vanliga religionen men

det var just tillämpningen av den metoden som gav Gnosticismen en plats i historien där vi i och för sig kan finna den långt tillbaka i tidernas gryning, men när det gäller den tid vi kan överblicka och utforska, gäller påvisbart tillämpad Gnosticism som egen specialitet tiden tillbaka till ungefär 500 år före Kristus, och då som en tolkning av Zoroasthers lära, men växte i styrka ungefär då Ur-Kristendomen uppstod, ja, var under lång tid ett med den.

Från den tid då den vanliga Kyrkan hade blivit helt etablerad, ungefär från 300-talet, tvingades gnosticismen till stor del dra sig tillbaka och gick upp i några esoteriska grupperingar bland vilka en del blev rätt stora ändå även om man i stort sett kan säga att Gnosticismen förklorade mot Kyrkan.

De ganska stora gemenskaper som ändå höll stånd var Manikéerna, Bogomilierna och de numera åter kända Katarerna. Detta utvecklingsförlopp varade i ungefär 1 000 år, till ca år 1250, då Kyrkan helt utrotade Katarismen, men Gnosis kom, som vi skall se, några hundra år senare tillbaka genom Ny-Hermetismen och Rosicrucianismen under renässansens allmänna ”nytändning” på många områden.

Gnosticismen ser människan som en individuell Själ. En Själ som ofta längtar efter en till synes ouppnåelig livsuppfyllelse; visserligen är hon alltid en individ men en individ som samtidigt är beroende av ett kollektiv: mänskligheten, med vilken hon på alla möjliga sätt är förbunden. I sin strävan mot att förverkliga sin andliga livsuppgift upplever hon detta mänsklighetens gemensamma kollektiva magnetiska fält som hindrande, ett fält hon försöker bli mindre beroende av,

i första hand genom att stärka sin inre förbundenhet med det som Jesus kallar "ett Rike som inte är av denna världen" och som hon dessutom upplever vara ett medvetande-tillstånd som hon en gång redan haft. Gnostikern försöker levandegöra en Urminnesbild, bilden av den svunna tid då han levde i harmoni med det Universella Strålningsfältet, eller, med urkristen vokabulär, den tid då han levde i "ett med Gud förenat ursprungligt tillstånd".

En sådan inriktning skulle ju kunna leda till en sektbildning som går ut på att man drar sig ifrån "världen" för att enbart ägna sig åt sitt eget inre, och sådana grupperingar har också alltid funnits, men då är det egentligen ingenting särskilt gnostiskt som kommer till uttryck för sådant finns inom all religionsutövning, då är det bara en alltför rigorös religiositet, och de flesta gnostiker skulle kalla det en övertolkning av livsproblematiken, för Gnosis betyder ju enligt definitionen ”Insikt” och i insikt finns egentligen inget utrymme för fanatism,

i Gnosis finns bara en sökande och finnande frihet och - trots att man aldrig avvisar Gemenskapstanken som instrument att dra till sig Högre Krafter - betonas den individuella Själen som det som skall försöka vinna den frihet som är nödvändig för att först han själv och sedan Gemenskapen skall utvecklas och i sin tur kunna stödja sina medlemmar i en växelverkan mellan Individ och Gemenskap och tillslut kan i princip hela Världsfältet bli stimulerat genom högre krafters omsättning inom det.

Gnostikern vill helt enkelt vara "i världen men inte av världen" men han vill, om möjligt, ge världen någonting, inte fly ifrån den, för gnostikern vill vara för världen!

En nutida tolkare av gnosticismens processer var den schweiziske psykiatern och psykoanalytikern Carl Gustav Jung som dog 1961. Vid en tid i sin utveckling greps han av gnosticismen men blev som vetenskapsman oerhört frustrerad av att det finns så få skriftliga lämningar från den antika gnostiska storhetstiden för de hade ju förstörts av motståndarna

En svensk författare som framställde en djupgående gnostisk filosofi var Erik Johan Stagnelius (1793-1823)

Vi kommer att, i Klassiska Rosenkorsets Ordens namn, som jag försöker introducera i Sverige, att hålla föredrag om Gnosticismen enl. nedanstående:

Hartwickska Huset

Ing. från bakgården

Torsdag den 1 november kl 19:30

"VAD ÄR GNOSTICISMEN?"

Gnosticismen är ingen religion utan ett sätt att närma sig religion och filosofi

S:t Paulsgatan 39,T: Mariatorget, Stockholm