Lindra mina aggressionsproblem?
Hej där, om någon månad får jag och sambon hem vår första hund tillsammans, och jag har läst en del om dem och dem kan tolka saker fel. Som exempel om jag får ett "dampryck" på min sambo så kan valpen/hunden feltolka det och tro att jag skriker eller är asarg på hunden istället.
Detta vill jag absolut inte, jag har alltid haft kort stubin, på senare tid har jag kunnat kontrollera mig (i vissa situationer) men ibland blir jag så arg att jag bara skriker "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH" eller slänger nycklarna i golvet eller gör allting lite mer aggressivt. Jag har ingen diagnos och detta händer bara under vissa situationer med min sambo, aldrig annars.
Men nu innan hunden kommer vill jag verkligen lära mig att hantera min ilska, när jag väl är arg är det lite för sent, och vägen till "för arg" är väldigt kort, så det funkar inte så bra med att känna av tidigt och lugna ner sig för min del.
Detta händer inte så ofta och så illa som jag kanske får det att låta, det kommer i perioder. Finns det något sätt jag kan förebygga så jag aldrig kommer in i dessa "spel" eller vad man ska säga.
Jag funderar på om det skulle hjälpa mig att börja meditera eller kanske börja med yoga, har ni några tips?
Utlösningsfaktorerna är främst:
*Mina känslor känns "minimerade", att jag inte blir lyssnad på eller blir tagen på allvar.
*När jag är hungrig eller stressad
*När jag känner mig trängd, eller inte får eller känner att jag kan ge uttryck för mina känslor.

Det låter fantastiskt klokt och medvetet att du redan tänker på detta och vill göra något åt det
. Bara det är första steget till förändring!
Och du har ju redan sån koll på när detta sker.
En sak kan du undvika relativt enkelt bara du får in goda rutiner - nämligen att se till att inte bli hungrig
.Ha alltid med frukt och kanske nötter eller nåt liknande som du kan ta mellan de större målen, då slår inte tokhungern in.
Känslor av att inte bli lyssnad på, inte blir tagen på allvar, eller inte får eller kan ge uttryck för dina känslor kan vara jobbiga minnen som du har med dig längre bakifrån, och triggar igång dig så att säga.Det finns många självhjälpsböcker där man kan få hjälp att klargöra och frigöra dessa triggerpunkter, eller att prata med en kurator eller liknande.Kanske det finns saker som du behöver bearbeta.Rena utbrott är sällan konstruktiva, även om man så lätt hamnar i ett mönster då det känns som att man inte kan göra annat än att få tokspel. Men det KAN man.
När det handlar om så "tydliga" ovanor, som att kasta nycklar eller skrika när du känner dig upprörd, så kan du öva på att byta ut dessa reaktioner till andra handlingar:
Egentligen spelar det mindre roll VAD du byter ut det mot. Du kan tex varje gång du känner att stressen börjar bubbla upp, gå och dricka ett stort glas vatten.Ta små, långsamma klunkar, koncentrera dig på smaken, känslan av att svälja, andningen.Låt det ta några minuter, försök slappna av och bara VAR. En sån relativt enkel sak kan faktiskt bryta och förändra din sinnesstämning.
( Detta är en s.k mindfulnessövning, även kallad medveten närvaro)
Om du vill kan du lägga till en mening som du lugnt upprepar för dig själv, kanske nåt som har med valpen att göra, som " jag förändrar mina mönster och väljer att vara lugn och harmonisk i mina känslor för min egen skull, min sambos skull och för min valps skull"
Det kan faktiskt hjälpa din motivation oerhört att du faktiskt har ett tydligt MÅL med varför du vill förändra dig, eller hur? Du gör det av omtanke och kärlek för din valp, det är jättefint!
Man förändras ju inte på en dag, så det kan ta några veckor innan du känner skillnad, men förhoppningsvis märker du att de där behoven att få utbrott blir färre och färre iom att du hela tiden bryter dem och fokuserar på annat.
Och BERÖM dig själv för varje gång du lyckats "stävja" ett raseriutbrott, så att du känner att det verkligen finns något positivt med den ansträngning som du gör
. Det ger ringar på vattnet och snart väljer du automatiskt att reagera med lugn i stället för ilska, just för att du märker att du mår så mkt bättre av det
.
Lycka till!
Om man inte gillar att vara aggressiv, och gillar att se aggressivitet som är ganska vanligt nu för tiden, med tv, filmer, spel, och även att utöva sin aggressivitet på olika djur händer.
(vissa tänder på aggressivitet i mindre mängd…/har problem sen tidigare.)
Då tycker jag att kanske längre promenader, att springa, kanske "meditera", bara sitta och vara på ett vackert ställe..är fungerande.
Man kan slå i saker, som inte är av värde, eller ha sin kudde och banka i golvet vilket löser ilskan för stunden.
Faktum är, att ilska behöver lösas, men kan lugnas, och lösas i mindre mängd under längre tid. Vilket är att slappna av.
Pratar man med någon kan irritation komma upp, och det i sin tur löser större innestängda känslor av ilska som kan braka loss..
Jag tycker att kontrollerad ilska är bättre än sådan utan kontroll, men självklart är det bästa att med lugn och ro dämpa ilskan, låta den vara och se den passera.
Vissa blir mer aggressiva, av en promenad, och otåliga, andra tycker det är rätt skönt och lugnande.
Detta beror på temprament, ett segt tv-program kan göra en otålig om man är stressad, beroende på nivå av stress.
Ett stressande program, kan vara lugnande för vissa som i stunden ÄR i ett stressande tillstånd.
Som ett löv som flyter med strömmen. :)
Ta inte ut det på dina vänner, eller djur, eller någon annan. Även om det brukar få motsatt effekt att säga så.
Ta hand om din ilska.
Vilka kloka och bra redskap du fick av zirius & Jerrie. Vad klokt och ansvarsfullt av dig att tänka på detta innan hundägandet! Tycker många gånger att djur är våra fysiska/synliga vägledare. Ser man dom med respekt så har dom såå mycket att lära oss. Redan där du är nu i din medvetenhet, om valpen som ska komma tycker jag bådar gott! En hund mår dåligt när när en flockledare tappar greppet. Det här klarar du fint och vilka goda råd du fick! Lycka till! 
*Jag tror mer på Ufo, än på Sifo*
Håller med marr här.
Ta lära av djuren, de har större gruppintelligens än vi ofta har. Vilket kan utvecklas…
Om man glömmer allt med socialitet, att vinna över den andre, så som djuren sällan gör.
Då kan man vara ärlig i sitt grupptänk, utan ilska.
Är säker på att saker ordnar sig!
#1 Gud tack för ditt svar :)
Jag vet själv att det ligger bakomliggande orsaker till mitt tappande humör när det gäller att inte bli tagen på allvar etc. När min mamma levde så mådde hon psykiskt dåligt, väldigt länge. Detta kom ut på mig rätt mycket. Många gånger så kunde hon bli riktigt kall i sitt beteende mot mig, även om jag satt i ett hörn och hyperventilerade av sorg så struntade hon i mig. Detta vet jag har att göra med mina reaktioner idag.
Men tack så mycket, ska verkligen satsa på detta nu.
#2 Tack du också svaret du gav :)
#3/4 ja eller hur, jag vill ju bli en bra hundägare och jag vill att min hund (och min sambo) ska vara lyckliga kring mig, jag själv mår ju inte heller bra när det blir såna jobbiga situationer ibland.
I vissa situationer har man svårt att agera annorlunda. Till exempel om man är på en affär, eller bland folk som är ganska vanliga i sitt uppträdande så hamnar man ju automatiskt mer åt deras håll att vara.
Men är man med de som har ett visst sätt, som din mamma t.ex. då anpassar man ju sig efter dom. En socialt aktiv människa hakar ju i på det sätt de andra är och för så fungerar mäniskan.
Jag känner igen mig själv i ditt inlägg. Ibland måste det bara ut - taskiga barndomen, sveket från någon i ens ungdom osv. Men som dr Phil säger - släpp det och gå vidare. Hur man bäst gör det utan att betala en förmögenhet till psykologen är genom meditation och kontemplation. Skillnaden är att meditation är ett passivt varande, medan kontemplationen är aktiv. Sök upp din andlige ledare och tala med henom med andra ord. Hur du ska komma dit att du kan tala med någon i ett annat medvetandetillstånd är en annan historia och du kan både läsa om det, söka här och på nätet samt jobba med den andliga biten tillsammans med andra (funkar bäst). Om du har frågor kan du skicka meddelande så kan jag försöka skicka dig vidare :)
Sedan en liten not om djur. De hjälper oss balansera oss och det är fantastiskt vilket tålamod man kan ha med ett djur. Var finns det tålamodet när det gäller människor (ibland)?? Det är bevisat att blodtryck sjunker/stabiliseras både hos djur och människor när vi klappar dem och måbra-hormoner höjs. Så det är ju något att se fram emot. Precis som när barn kommer in i familjen så skiftar fokus lite och plötsligt är det inte så intressant att haka upp sig på en del saker som man retat sig på tidigare.
Till sist: grattis :D
Jag hoppas du har rätt, jag tror verkligen att hunden kommer bidra med stor lycka i mitt och min sambos liv. Det är nog ett litet energiknippe och hårboll jag/vi behöver :)
Det bra att samla på sig lite verktyg som kan hjälpa dig att hantera situationen. Ska man lösa problemet mer långsiktigt så behöver man vända sig inåt och hitta orsaken. Själva kärnan. Oftast handlar det om undertryckta känslor som behöver få komma upp till ytan och bearbetas. Din sambo triggar dessa undertryckta känslor eftersom det är han som lever närmast dig nu. Det är därför man har en sådan fantastisk möjlighet att utvecklas i en nära relation eftersom man speglar varandra hela tiden. Du är redan så medveten om i vilka situationer du triggas och vad som ligger till grund. Då har du bra förutsättningar för att börja bearbeta, släppa det och gå vidare. Lycka till!
Hej!På senaste tiden har det gått lite upp och ner med energin,det är förståeligt på grund av att frekvenserna ändras.
Mina vägledare har flera gånger om dagen sagt till mig att jag skall säga:Bara för idag skall jag vara snäll.Bara för idag skall jag släppa ilskan.Bara för idag skall jag vara hängiven i mitt arbete.Bara för idag skall jag vara tacksam.Bara för idag skall jag vara vänlig.
Det hjälper faktiskt!