Jag har en liten annan vinkling på hur tankar, föreställningar och idéer hindrar upplevelsen av det gudomliga.

Det någon säger eller en framförd teori om det gudomliga eller det själsliga medvetandet kan inte ge oss upplevelsen eller erfarandet. Det håller jag med om och det är egentligen självklart. Erfarenheten måste man göra själv. All teori eller allt det som någon annan förmedlat om den andliga vägen blir genom egen erfarenhet prövad och erfaret. Eller så gör erfarenheten att man förkastar idéen eller teorin baserat på det man själv upplevt.

De andliga lärare som pratar om upplysning förmedlar sin bild och lyssnarna gör sina egna föreställningar om vad upplysning är och vad det innebär. Men det som förmedlas med ord är just ord och kan inte förmedla erfarandet av det gudomliga.

Så om det gudomliga inte kan förklaras och "upplysta" pratar om det som inte kan förklaras eller förstås med förståndet så förmedlar orden idéer som leder till föreställningar. …… Och föreställningarna hindrar upplevelsen av det gudomliga. Därmed motsäger man sig själv genom att prata om upplysningen. Och många föreställningar OM upplysning bildas och frodas hos de som vill gå denna väg och som fascineras av budskapet.

Tankarna och föreställningarna om upplysning är då ett hinder för att uppleva det.

Men egentligen är det inte orden som är mediet för det som den upplyste läraren "förmedlar". Utan det är en förhöjd vibrationsnivå som de som är i närheten uppfattar medvetet eller omedvetet. Men en person som är "upplyst" förmedlar denna energi oavsett om den talar om något eller är i en lärarposition.

Tankarna behöver släppas och den inre tystnaden hittas. En meditativ sinnesstämning där känslokroppen är stilla som en spegel och tankarna lämnas. Om man lyssnar på en upplyst lärare och tankarna mal då blir tankarna ett hinder för det som den upplyste läraren förmedlar. Föreställningarna om det gudomliga eller upplysningen hindrar då tänkandet från att släppa taget.

Men det som förmedlas med ord av den upplyste ger många gånger föreställningar och hindrar den egna perceptionen. De upplysta lärarna förmedlar också sina egna tolkningar av hur livet är och de kan vara mycket olika eller helt motsatta tolkningar än en annan upplyst lärare.

Ta en sådan sak som reinkarnation. En del upplysta lärare säger att reinkarnation finns och andra upplysta lärare säger att den inte finns. De ideér som förmedlas om detta (för eller emot) är alltså föreställningar som de elever de har, kanske tror på för att deras lärare tror på dem. Vad är ren sanning i det som sägs eller föreställs även av en upplyst? Illusionen är ändå stor och svår att se igenom.

Svar på Gaiatri, #82, i förra tråden:

Ja, jag förväntar mig att denna personligt jobbiga period ska ta slut snart.

Man får mer och mer distans till saker

Niklas

#1

Du skriver om reinkarnation. Jag har själv funderat på hur verkligt det är egentligen, eller om minnen man kan uppleva endast är skapade fantasier i ens kropp.

Tänker att det går att jämföra med minnen från detta liv, och om man har levt sin barndom till exempel. Vad jag vet kan min barndom inte ens ha existerat. Då jag sitter i detta nu, och vet inget annat än det.

Saker jag också har tänkt är… Varför skulle jag leva just detta liv, av alla liv? Varför är jag Niklas, och ingen annan?

Svaren på detta blir ju förestälningar. Som att tolka livet olika beroende på vem man är… Vilket är helt naturligt, och bra så att allt passar ihop med allt annat.

Niklas

Ja, det är svårt att veta vad som är fantasi och vad som verkligen hänt i tidigare liv. Samma är det med vad som egentligen hänt tidigare i denna fysiska inkarnation. Mycket av det är illusioner och föreställningar.

Upplevelsen av det som hänt ger ofta en tyngdpunkt på känslor och föreställningar om det som skett. De personer som är involverade i någon händelse kan ha helt olika upplevelser av det som hänt. Och oftast om man är mycket känslomässigt upprörd så är det svårt att se klart på händelsen och kommer ihåg händelsen utifrån mycket färgade glasögon eller starkt präglad av känslomässig illusion.

När jag idag tänker på det som hänt tex när jag var barn så känns en del av mina minnen på sätt och vis som att det inte hänt. Jag har andra sätt att se på mig själv och min omgivning idag och många av de upplevelser som präglade mig starkt har jag inte längre någon känslomässig bindning till. Om jag inte lever med upplevelserna i mitt nuvarande liv så är de idag erfarenheter, men de håller mig inte fast i tankar och känslor längre.

Det är när man sitter fast i gamla minnen och känslomässiga bindningar om det som hänt som gör att man inte lever här och nu.

Jag tänker lite åt samma håll när det gäller tidigare liv. Att de är erfarenheter som ger oss färdigheter och talanger. Men det som hänt i tidigare liv tror jag inte att vi behöver veta för att gå vidare. Ibland kan det sitta blockeringar från tidigare liv men dessa tror jag att man kan lösa upp utan att veta exakt vad som hänt. De vanor och känslomässiga bindningar som man har går att ändra på genom att möta det som livet bjuder på och genom att man lär känna sig själv och sina styrkor och svagheter. När man börjar förstå vad man oftast går in i för illusioner och gamla historier och dramer så kan man jobba med att lösa upp dessa och försöka se från ett högre perspektiv.

   Why are we here?

#4 Det är nog bindningen till de gamla minnena som kan skapa tillstånd som depression.

#5 Lätt sagt…Mindre lätt…  För hjärnan finns där ständigt och undrar…Varför?

Niklas