Jag tänker att ansvaret kommer naturligt då man själv mår bra. Samtidigt börjar man kanske må bra då man börjar ta ansvar för sig själv.

Skulle vara intressant att veta vad du menar med plikter. Det låter lite hårt, och tvingat, men kanske inte är så menat.

Känner glädje då jag kan hjälpa någon…göra gott med vad jag lyckats uppnå. Mer sällan är det man faktiskt får uppskattning

Ja jag tycker nog ochså att plikt låter mer krävande och tvångsmässigt än ansvar…även om de har samma betydelse som ord.

Fick inspiration att skriva efter att ha läst en text av Herbert Edlund, i en annan tråd.

Har träffat Herbert och utbytt tankar, alltid respekterat och uppskattat hans föredrag och texter, även om jag haft och har en annan infallsvinkel. Det är ingen motsättning, bara olika vägar att möta och ta till sig av kunskaperna.

Visst är det givande att diskutera och byta tankar :)

Jag har ju inspirerats en hel del av vad du har skrivit, och fortsätter att göra så.

"När vårt sinne och kropp är fritt från blockeringar… rent och utvecklat, då är de känslor vi har, de tankar vi tänker och de handlingar vi utför i harmoni med vårt egentliga väsen, vårt Högre Jag och Naturlig Lag."

Precis detta är vad jag strävar efter med min meditation!

…så du skall se Alwyn att du efterhand och med regelbunden meditation kommer att känna av hur det sker ganska spontant, enkelt och naturligt…

Ett tips är att införa mantrat OM, eller Aum till meditationen, om man känner sig redo.

Niklas!

Det är inget bra tips om man redan har ett eget mantra.

OM skall i det hela taget inte användas godtyckligt under meditation.

Vad då godtyckligt?

Har man mediterat med ett mantra i fem år borde det vara lägligt att byta om det gör nytta…

Var väl det som menades med…"känner sig redo".

Niklas!

Att känna sig redo för Aum mantrat är vad jag förstår inte något bra val, det är inte anpassat för pesonlig meditation. Inte heller att byta mantra, eller använda ett som man tycker verkar bra, eller själv hittat på.

Mantran är kraftfulla och kan ge oönskade effekter…

Minns att någon på detta forum öppet nämnde mantrat flera gånger för inte så länge sedan…

…Mantrat verkar annars kraftfullt, och för min del började jag inte med det förrän dess vibrationer av sig själv upprepades i bakgrunden.

Så visst förstår jag att man nog helst inte ska byta mantra om man har ett. Har inte varit så intresserad av mantran över huvudtaget fram tills ganska nyligen. Vill ha det så enkelt som möjligt i meditationen…

Något som också började upprepas inom mig var: "Om Namah Shivaya", vilket jag ändå inte valt att fortsätta med regelbundet.

Kan du utveckla din teori om OM och meditation Peter? Kanske i en ny tråd? Jag har inte hört detta från något annat håll.

Säger som Gaiatri att det skulle vara intressant att höra mer då jag nu mer använder mantrat dagligen utan meditationslärare eller liknande.

Ibland är det som att huvudet kommer spricka…Man blir rädd att man går på för hårt med saker. Det kan dock ha med annat än meditationen att göra. Än så länge har meditationen lättat upp.

#11 Det är detta man lär sig under TM, Transcendental Meditation. Tekniken går ut på att det finns ett personligt mantra för alla, och att man inte skall använda sig av andra mantran alls. Användandet av andra mantran kan tom vara direkt skadligt.

Du gav ett bra svar Alwyn…Jag fortsätter med… Även om OM är det universella mantrat betyder det inte att det kan användas universellt av alla. Genom den Vediska tradition som jag fått kunskap och utvecklat min förståelse, så är OM den kosmiska urfrekvensen, den vibration som genomsyrar alla frekvenser…dess allomfattande innebörd och syfte. OM används i rituella offentliga sammanhang för att uppliva och harmonisera det universella flödet. Som individuellt och personligt mantra kan dessa kraftfulla universella egenskaper ha en för kraftig effekt och överbelasta vårt nervsystem. - Ett svar och förklaringar som vi kan utveckla vidare. …däri finner vi förklaring till varför Mästare och Gurus varit så restrektiva med att delge mantran oc andra medvetandetekniker till en allmänhet som inte varit andligt mogna.

Vad intressant. Skulle gärna lära mig mer.

Tack för svar Peter.

Mantran är överhuvudtaget inte personliga och är inte till för personliga syften. Både OM (AUM) och olika mantras används som du säger Peter i ceremonier och som en del i gruppmeditationer för större syften än det egna individuella utvecklandet.

Mantras är mycket vanligt i tex Indien och där använder allmänheten dessa mantras. Ibland också för personliga syften.

Många mantras är välkända och ibland sjungs de som s.k. bahdjans.

När jag använder ett mantra i min personliga meditation så säger jag det i så fall bara en gång (högt eller tyst). Tex använder jag Själens mantra innan meditationen. Och avslutar med Stora Invokationen som också för bort fokus från en själv.

OM (ett eller tre OM) används också ofta som avslutning både i ceremonier och meditationer.

För att klargöra lite här vill jag bara säga: Meningen med Personligt mantra är INTE att det endast tillhör en själv.

Det som menas med "personliga mantran" är istället, som Peter säger, att alla mantran inte passar alla personer, och kan därför störa dennas utveckling.
Det finns helt enkelt de mantran som passar bättre eller sämre för en viss person. Det "personliga mantrat" är ett mantra man tilldelas av en lärare med stor erfarenhet för att  passar personen bäst.  Men det finns såklart fler människor som detta mantra är mest lämpligt för.

Som det har blivit för mig skapar jag vibrationen antingen endast i tanken, eller verbalt.

Oftast blir det med rösten då det för mig är lättare att skapa ljudet så än med tanken. I och med att vibrationen redan finns där är det den som skapas…Om det är ett helt mantra eller inte spelar för mig mindre roll.

#17 Frågan kommer vad som händer under utvecklingen. Borde inte mantrat anpassas efter ens utveckling då…Eller hör det till själens grundvibration eller liknande?

Men för vem skulle mantars då vara till för om inte för en själv och för sin egen utveckling? Det universella flödet i universet behöver inte någon människa som säger OM för att energierna i universet skall flöda, utan det är ju bara en fråga om det universella flödet i en själv.

Peter! "Som individuellt och personligt mantra kan dessa kraftfulla universella egenskaper ha en för kraftig effekt och överbelasta vårt nervsystem"

Vart har du fått det där i från och på vilket sätt skulle det kunna skada nervsystemet?

#19 Man behöver väl ett mantra…Lika lite som man behöver en bil för att ta sig till jobbet…Det vill säga alla kanske inte trivs med att gå den långa regniga biten, med grus i skorna för att komma fram.

#20

Det var en gång för länge sen en vis man som sa till mig. Ta bilen så går det bättre och jag tog bilen och det gick bättre :)

Hej Shakti, så bra att du vill vara med.

Som jag sagt så har jag den kunskapen genom den Vediska Traditionen och genom egna erfarenheter av Medvetandet.

Vi har pratat om energier, frekvenser och vibration tidigare… och med tanke på att vi utvecklas mot ett liv och en verklighet i högre vibration eller frekvens, så är det nog inte så långt till att göra den kopplingen…att om vi utsätts för högre vibrationer när vi inte är andligt mogna och nervsystemet inte utvecklat nog för den högre energin.

Då kan vi se att mantran som har olika energier och höga frekvenser och särskilt innehåll och speciella syften…att de inte är gynsamma att använda…Att de kan skada det subtila och förfinade instrument som vårt nervsystem är.

På vilket sätt det kan skada…?

Med alla tänkbara yttre känslostörningar psykiska och fysiska, till andliga handikapp…och skapa blockeringar för vår förfinade perception.

#19 Hej Shakti

Energierna i universum flödar på "högre" nivåer utan människans hjälp. Det som är människans uppgift är att föra ner dessa energier till de lägre naturrikena; dvs. djurriket, växtriket och mineralriket. Mänskligheten syfte är att omvandla och förhöja vibrationen och medvetandet på materien som vi är i kontakt med. All materia och alla former även atomer har ett medvetande eller embryo till medvetande. Även om det är på en helt annan nivå än vårt medvetande. Universum är inte till för oss utan vi är till för universum.

Mantras som inte är till för ett högre syfte ser jag ingen poäng med att använda.

Visst kan man känna ett välbehag eller en längtan i hjärtat att använda vissa mantras och försöker man förstå betydelsen av mantrana så är de (andliga mantrana) till för högre syften. Eller ett sätt att visa kärleken till det Gudomliga. Dessa mantras öppnar såklart upp hjärtat och ger en återklang i det individuella livet också. Syftet är dock inte på individuell nivå.

Peter!

Om det speciella syftet med mantrat är att närma sig gud, är det då inte gynsamt att använda?

Jag använder mig själv av andliga övningar, som mantras, reiki, yoga, meditation för detta syfte, för att komma i kontakt med mitt gudomliga jag och för att heala mig själv och för mig har det varit till stor hjälp. Jag kan inte se hur nervsystemet skulle kunna ta skada av högre energier då högre energier löser upp blockeringar och hjäper oss att utveckla oss….  Det gudomliga kan aldrig skada oss.

Hej Gaiatri!

Jag fick rådet av en en upplyst Inder för länge sen när jag hade mycket ångester och rädslor i mig att meditera på mantrat OM och det hjälpte. Som jag ser det är mantras bara ett sätt av många att närma sig vår gudomliga natur med, det som vi i grund och botten redan är. Vilket högre syfte kan det finnas än att komma till insikt om vårt sanna gudomliga jag? Samma gudomlighet finns i alla levande varelser och ting. Det som är den inre kärnan i allt och alla (även i materie), den allra högsta nivån som finns. Det gudomliga behöver inga människor som för ner några enegier till det som redan är gudomligt för att göra det ännu mer gudomligare utan snarare är det bara människan som behöver hitta tillbaks till sin sanna natur (till sin egen gudomlighet) som hon på vägen någonstans har glömt bort. Och när hon väl har gjort det kan hon se det gudomliga i alla saker och ting, i varje växt, i varje mineral och i varje djur och människa.

Jag säger inte att syftet med mantra, eller mantrat är att närma sig Gud…Jag säger att mantra har olika syfte… och om man får ett mantra av en lärare (eller upplyst Indier), så är syftet med det att det harmoniserar med ditt nervsystem och blir ett verktyg för din personliga och andliga utveckling och därigenom närmandet till Gud.

Vet inte om du kan uppfatta skillnaden?

Den upplysta Indier du mötte visste vad han gav dig…det vill säga om han var upplyst?!

Du använder mantras, reiki, yoga, meditation för detta syfte och som du säger så har det varit till stor hjälp…

Att du inte kan se att nervsystemet kan ta skada eller ta till dig tanken att ett felaktigt använt eller för starkt mantra kan vara ogynnsamt och även skada någon… det får vara din uppfattning till du kanske en dag får se eller upptäcka en annan verklighet kring detta.

Du säger att det gudomliga behöver inte människan_____utan människan behöver bara hitta tillbaka till sin sanna natur, sin gudomlighet.

Och jag säger att för att människan skall det så använder hon de gudomliga energier hon är…det vill säga hon ger sig sjäv till sig själv… till Gud som hon ännu inte vet om att hon är.

Vi kan få veta det, tro det tänka det…att vi är  gudomliga varelser.

Men det har inget att betyda innan vi ÄR och lever förenade i Gud.

Du frågar "Vilket högre syfte kan det finnas än att komma till insikt om vårt sanna gudomliga jag?" …och svarar själv på det…"det bara människan som behöver hitta tillbaks till sin sanna natur (till sin egen gudomlighet) som hon på vägen någonstans har glömt bort."

För övrigt är det fint och härligt det du säger…

"Och när hon väl har gjort det kan hon se det gudomliga i alla saker och ting".

Jag blir intresserad av att veta mer… Var man finner information om mantras innehåll, speciellt OM. Även skulle det vara intressant att läsa mer om nervsystemet med koppling till andligt utövande.

Var jag fick mantrat ifrån är först detta forum, sedan som sagt att det ville ha mitt intresse av sig själv. Läste också snabbt i en bok där de föreslog en övning med ett högt uttalande av OM, vilken fann mig på biblioteket.

Skulle därför säga att jag har tre källor till att använda mantrat, men är även tacksam att höra att det kan ha för starka effekter vid vårdslöst användande.

#22, Peter, skrev: "Med alla tänkbara yttre känslostörningar psykiska och fysiska, till andliga handikapp…och skapa blockeringar för vår förfinade perception."

Håller med Shakti att det faktiskt har löst upp blockeringar, likväl som lindrat ångest, öppnat upp mitt tänkande…Osv.
Har trots det märkt en potential i mantrat för skrämmande effekter, speciellt i hjärnan. Till exempel; stundtals starkt ökad blodflöde…

Vad som är direkt kopplat till mantrat tycker jag är svårt att se. Effekterna är ju direkta i alla fall. Vilka kan bottna i redan dåliga tillstånd i kroppen, och framhävas av mantrats vibrationer.

Min avsikt med att delge detta om mantran är inte att avskräcka någon.

Vet mycket väl att användande av mantran och allahanda metoder och tekniker för personlig och andlig utveckling har följt i spåren av New Ages framfart.

Eftersom jag själv använder en meditationsteknik och mantran som är framtagna av Maharishi och som har sina rötter i Vedisk Tradition och Vetenskap. Så är jag också trygg med att dessa mantran är framtagna för att användas i vår tid och i Västvärldens samhälle.

Självklart är det så att av alla olika mantran som finns och av alla som kan skapas, så är det många som fungerar och har effekt…men om man nu inte vet vilken effekt eller hur de fungerar bortom ens känsla och föreställning om dem…hur trygg är man då?

Det är upp till var och en att ta ställning till hur man vill…fortsätta att gå på sin andliga väg.

Detta gäller inte bara för dem som mediterar och för mantran utan också för alla er som söker och tar kontakt med andar och provar egna vägar att utforska det andliga….för hur tryggt är det att följa en ledare eller lärare som själv är ganska grön…och om din sanningen skall fram…kan vara ganska omedveten om det större andliga och själsliga perspektivet.

Hur gör man då?…Uppmärksamhet…på medvetenhet…som formar kunskap och ger dig din egen trovärdighet…i förhållande till din personlighet, andlighet och ödmjukhet för Livet…som drivs av Kärlek.

Ojoj det är roligt med ord och meningar

#25  "och om man får ett mantra av en lärare (eller upplyst Indier), så är syftet med det att det harmoniserar med ditt nervsystem och blir ett verktyg för din personliga och andliga utveckling och därigenom närmandet till Gud"

Det är klart att om man använder mantras som är till för upplysning av världen och använder det, som du beskriver här, som ett sätt för den egna utvecklingen så är det alldeles för starka energier. Fokus bör vara på helheten och för helheten.

………….. 

Shakti

"Vilket högre syfte kan det finnas än att komma till insikt om vårt sanna gudomliga jag?"

Först uppenbaras insikten om det gudomliga sedan kommer syftet.

Just pga av att vi har glömt bort vår sanna natur och alltings Gudomlighet så behöver vi tydligen bli påminda om det igen innan vi får uppenbarat syftet med manifestationen.

Efter erfarenheten av att känna sitt sanna Jag och insikten om det inneboende livet och gudomligheten hos alltet uppenbaras en del av syftet som inte innan varit möjligt att bli förstådd. Det som uppenbaras är då en mycket liten del av syftet.

Det verkar som att denna insikt om det sanna gudomliga jaget är en viktig del av uppenbarelsen och jag börjar nu förstå varför man inte kan gå vidare till syftet utan denna. För mig är det gudomliga så självklart och att se det gudomliga i allt, att jag ibland glömmer bort att det för en del är så stort att det är svårt att se något högre syfte än detta.

#27

Men av allt detta, hur ska man som du är inne på, göra? Om man inte har pengar för att meditera TM… Eller ser nödvändigheten då man finner framför ögonen.

Om man av olika anledningar inte ser nödvändigheten, finns ju inte så mycket annat, inte utrymme för att framkalla motivation.

Pengar förblir kanske inte ett problem eller hinder om motivationen finns där.

Låt oss säga då, att jag blir frisk från sjukskrivning, får jobb utan eftergymnasial utbildning om ett år. Då skulle väl läget finnas att börja intressera mig för mer än "eget påhitt"…

Finns väl ingen anlednig egentligen att vänta med att formulera sin önskan…med en avspänd och välkomnande inställning…när man väl vet vad ens önskan är.

Kanske är det så att jag inte riktigt vet.

Känner mig andligt bortkommen. Försöker hitta böcker att läsa men inget verkar intressera mig.

Min egen meditation börjar bli bristfällig.

Let it be!

Din ande behöver inte böcker, inte meditation…inte just nu

Din ande inväntar att du mognar…låter det komma och följer med.

Jag håller med dig. Borde inte tvinga mig till saker.

Ringde faktiskt ändå angående meditationskurs. Så kanske ska på information i september.

Vissa saker gör man med lättnad. Andra går knappt…Vill kunna bara vara till slut.

Vi Är alltid men kan inte bara Vara…våra sinnen och kroppar behöver sitt för att vi skall utvecklas.

Gör saker med lätthet och saker som knappt går…med samma lätthet…Du kan blihur lätt det kan gå.

Då undrar jag vad du menar att man behöver för att utvecklas. Att behöva sitt?

Brukar försöka inte spänna mig så mycket då jag har bestämt mig för att läsa något till exempel. Långa texter har varit tunga nu på slutet.

..Ska nog inte fortsätta..babbla..nu tror jag… 

Själen är här i dig och vet allt du gör…gör allt du gör och upptäck vad Själen vill i detta liv med Niklas…Lev ditt liv och fröjdas över allt du upplever…var uppmärksam på Helhet och ljusets väg…ingenting kan någonsin bli fel bara bättre efterhand som du upplever, minns och ser

Det fina med att glömma är ju att minnas igen, och igen…och

Peter!

Jag har inte fått det där mantrat av någon lärare för ett speciellt syfte, utan jag blev bara tipsad av denna inder som jag känner om detta mantra och att använda mig av det och jag gjorde det och det hjälpte. Det fick mig att närma mig Gud vilket var Mitt syfte. Om du sen anser att det är mantrat som har ett syfte och att man måste bli tilldelad ett av en lärare är det din åsikt och din rätt att leva så. Själv anser jag att det är upp till var och en att själva pröva sig fram till det som känns bra och att göra det som en får en att må bra.

Jag är väl medveten om vad högre energier innebär. Jag har själv haft en kundalinresning och fick under denna tiden även mina reikiinitieringar. I reiki blir man också initierad i mantras men om någon skulle använda dom som inte är initierad skulle de inte ha någon verkan alls. Om en andlig mästare använder mantrat OM har det en helt annan effekt än om någon som inte ens har mediterat en enda gång i hela sitt liv och som aldrig gjort några andliga erfareneheter skulle använda mantrat. Du kan inte uppleva energier som du inte någon resonans till, varken med ett mantra eller något annat. Det är inte höga gudomliga energier som är problemet utan blockeringarna i oss som hindrar energierna att flyta. Du kommer aldrig i kontakt med energier som det inte är meningen att du ska komma i kontakt med. När jag hade min kundaliniresning var jag inte mogen för det utan det var en livskris som aktiverade min kundalini. Men eftersom jag just då fick rätt hjälp kan jag bara tolka det så att det var meningen att det skulle hända med mig.

Sen undrar jag om du någonsin har träffat på någon som har skadats av att upprepa ett mantra? Eller kanske är det bara något som du har läst eller hört sägas av någon? Hur många människor finns det där ute som har skadade nervsystem på grund av mantras? Jag har inte träffat en enda.

Annars är jag väl medveten om att det finns mycket där ute som kan skada oss och våra kroppar som t.ex maten som vi äter, miljögifter och inte minst våra egna rädslor och ångester…

Gaiatri!

Varför tror du att det gudomliga skulle ha något syfte? Vad skulle någonting som i sig självt redan är perfekt kunna uppnå eller syfta på?

Det ÄR STORT att se det gudomliga i allt och alla. Det är så stort att vi inte ens kan greppa det med vårt förstånd och det är väldigt få som kommer så långt i sin utveckling. För att komma så långt bör du först och främst tänka på dig själv. Det är inget fel med att göra andliga övningar och att arbeta med energierna på sig själv och enbart för sig själv. Du kan inte upplysa världen för alla människor är redan upplysta i sin sanna natur. Att bli medveten om det är en helt personlig process som var och en måste göra för sig själv, det kan du inte göra för andra.

Shakti!

Jag får respektfullt medge i det du säger…Vi har kanske bare lite olika infallsvinklar och missuppfattar varandra.

Som du säger "det finns mycket där ute som kan skada oss och våra kroppar som t.ex maten som vi äter, miljögifter och inte minst våra egna rädslor och ångester…"

Mitt argument med att vara försiktig och varsam med mantra och egna andliga övningar utgår just från det du påpekar med egna rädslor och ångest.

Det är i de tillfällen då man faktiskt bär på rädslor och ångest som nervsystemet, vårt sinne och kropp kan bli överbelastat och komma i obalans. Du nämner själv hur kundalini kan orsaka det.

Att ett mantra som OM fungerar och har annan effekt hos en upplyst är givet…men det betyder inte, som du tror, att man inte kan uppleva starkare energier, som man  egentligen inte har en mogen resonans till. Du gjorde det ju med dina erfarenheter av kundalini…eller?

Jag har mött mäniskor, vänner och även min egen fd. fru, som påverkats starkt och ogynsammt av meditation och mantrats inverkan…att öppna sinnet, chockartat rensa ut spänningar och blockeringar…trötthet, rädslor och ångest m.m. som många gånger ligger dolt.

Mantran som i sig är är olika och specifika ljudfrekvenser, energier…skall ju harmonisera och resonera med ditt nervsystem eftersom att det vibrerar och ljuder i ditt sinne, din kropp och i ditt nervsystem.

Om de spännings upplösningar och normaliseringar som då sker i ditt nervsysten under meditation…eller andra andliga övningar, blir för intensiva och kraftfulla på grund av blockeringar och lagrat skräp…rädslor, ångest…då kan du uppleva det obehaget och skapa en föreställning att meditation funkar inte för mig, jag provar en annan andlig teknik eller övning.

Det kan spä på din oro och förvirring kring andligt sökande och längtande…

Det kan också i gynnsamma fall, då du har en bra och god vägledning, en väldokumenterad metod eller teknik, betyda att du fått eller får instruktioner om hur att t.ex. meditera kortare tid. göra asanas och pranayama innan och ligga ner och vila efter lyssna på SamaVeda m.fl. harmoniserande tekniker…Allt för att dina meditationer och ditt mantra skall finna god resonans med ditt nervsystem, kropp och sinne…

Peter!

För att ta upp mitt eget exempel med kundalinin, så aktiverade den sig helt utan att jag använde något mantra. Skulle det inte ha varit meningen så skulle jag ha kunnat använda mig av hur många olika mantras eller tekniker som helst utan att den skulle ha aktiverats. Det är bara vi människor med vårt förstånd som bedömmer att jag inte är mogen för att ta emot dessa energier för att jag aldrig har gjort andliga praktiker och för att jag inte hade någon som helst kunskap om det. Utifrån vårt förstånd är det helt rätt, för utan hjälp skulle jag ha varit i pisset. Men för det gudomliga verkar det inte vara så viktigt vad vi kan och vad vi har erfarenheter med, utan det gudomliga bedömer utifrån helt andra omständigheter än vårt förstånd. Om det är meningen att en människas kundalini ska aktiveras hittar det gudomliga medel och vägar för människan att klara av situationen. Det kan ju inte ha varit en slump att jag just då träffade mannen som hjälpte mig fast han bodde tusentals kilometer i från mig och att han även talade svenska. Det kan ju inte ha varit en slump att det var just det som ändrade på hela mitt liv. Jag som var sjuk och olycklig blev frisk och lycklig, lärde healing och började gå en andlig väg.

Mitt nervsystem och hela min kropp och mitt psyke var ju redan överbelastat innan kundalinin ens rörde på sig. Skulle min kundalini inte ha aktiverats och mitt liv ha fortsatt som det gjorde skulle jag nog till slut ha fått allavarliga skador i mitt nervsystem i alla fall och inte bara mitt nervsystem. Det var de gudomliga energierna som räddade mig.

Sen är det ju egentligen blockeringarna som gör att vi inte har resonans till energier som skulle kunna vara för starka för oss. Om det ändå händer kan man vara ganska så säker på att det har en viss mening så som hos mig.

Du har rätt igen Shakti…och endå får jag en känsla av att du ser en motsättning och vill tala om och klargöra för mig…sådant som jag redan själv har kommit att förstå och ha erfarenhet av.

Varav denna ovilja att vilja förstå varandra?

Shakti

Jag säger inte att det är fel att göra andliga övningar för att utvecklas i den egna själsliga kontakten. Tvärtom så behöver man använda både individuella tekniker och ett gemensamt uttryck av andliga ceremonier eller andra gruppövningar.

Jag har däremot inte stött på det förut att mantras används för den individuella delen. Min erfarenhet av mantras är att det är en soft väg. Det är en mjuk väg att utveckla kontakten med det gudomliga. Jag har inte upplevt det som en forcerande väg eller att det skulle ge problem för den som utövar det. Jag gillar mantras och tycker att det ger fin energi. Jag känner att det fokuserar mig i det gudomliga och bort från det personliga tänkandet.

När vi tänker på oss själva så blir vi fokuserade i vår personlighet och det individuella. När vi släpper taget om vårt personliga tänkande så växer vi i kontakten med själen och vi etablerar vårt fokus i själsmedvetandet. Det är skillnad på att utplåna sig själv och att släppa taget om det personliga. Självklart behöver vi vår personlighet och lära oss att sätta gränser och utvecklas i det personliga.

Jag ser det som att uppenbarandet av det gudomliga för människan är den del av syftet men det är inte hela syftet. Och det är inte människans syfte att enbart "komma till insikt" och medvetandegöra det gudomliga för sig själv. Eller att när människan är medveten så uppgår hon i det inre och källan och sen är det färdigt.

Kosmos är mycket större än så. Livet finns överallt i universum. Detta liv uttrycker sig genom en mängd former och på olika nivåer av medvetande. Planeter besjälas också av väsen men de är på en mycket högre medvetandenivå än människan. Växter och djur har också medvetande som är under utveckling.

När människan har utvecklats färdigt på denna planet så fortsätter utvecklingen på annat sätt för att bygga in nya erfarenheter och kvaliteter i medvetandet. Att komma till insikt om det gudomliga är bara en del av utvecklandet.

Jag tror att det stadie som "upplysningen" utgör blir för många en så stor upplevelse (och förstås är det inte konstigt) att man har svårt att se något annat. Det kanske är lite grann som en förälskelse att man blir förblindad för annat under en period tills det nya underbara lagt sig och man ser förbi upplevelsen och blir mer integrerad med erfarenheten av det gudomliga. Då tonar extasen ner och man blir mer medveten om sin egen del i det större perspektivet. Syftet med människans utveckling kan då få en riktigare inrikting och en större medvetenhet om hur livet utvecklar sig på planeten och männsikans roll i ett större perspektiv.

Men Gaiatri. Det är ju bara den individuella delen i oss som är i obalans. Vår sanna gudomliga natur är helt perfekt och behöver inte utveckla sig. Men egentligen behöver människan inte utveckla sig heller, för att hon för gud redan är perfekt.

Vi har inga som helst uppgifter att utveckla oss utan vi har chansen att utveckla oss. Vi är skapade som någonting och har chansen att utveckla oss. Om vi inte lyckas blir vi inte straffade, för det gudomliga skulle ju ha kunnat skapa oss tillräckligt smarta för att lyckas. Om du målar en lampa med röd färg kan du ju heller inte vara sur på lampan om den lyser i rött. Det hela har en högre mening som förståndet inte kan förstå. Nu kan jag förstås bara förklara saken ur förståndets synpunkt. Förståndet tänker i ramar att t.ex allt har en början och att allt har ett slut fast tid egentligen är en illusion som inte existerar. Det som jag gör nu ska ha en mening för framtiden. För om det inte skulle finnas någon framtid skulle det vara meningslöst. Men i det gudomliga existerar ingen illusion, ingen tid, framtid och ingen förgångenhet. Det finns där varken en mening eller behov av en mening. Men det är som sagt något som förståndet inte förstår och det har förståndet svårt att begripa. Därför har alla människor olika föreställningar om livets mening. Och alla dessa föreställningar är illusioner. Även mina föreställningar är illusioner men eftersom jag är medveten om det kan jag skratta åt  mig själv och jag vet att jag bara tänker ut en massa bullshit och försöker att låta bli att göra mig föreställningar om vår mening och uppgift. Du har ändå alltid en inre röst som säger om det som du gör är rätt eller fel. Den rösten kommer från ditt hjärta, men det är en röst som är mycket låg som människor ofta inte hör för att förståndet väsnas för mycket.

Peter! Förklara vad du anser att jag inte förstår?

Det är jag som inte förstår… har bara en känsla av att du ser en motsättning i det jag säger…och även det Gaiatri säger.

Du fortsätter att berätta saker för oss som du vet? att vi redan har kunskap och medvetenhet om…låt oss samtala istället för att argumentera…något som jag också menar åt mig och mitt personliga sätt att uttrycka mig i ord och och begrepp

Shakti,

Om du inte behöver utveckla dig, och ingen annan heller behöver utveckla sig och allting redan är perfekt, varför använder du då mantras eller andliga övningar? Varför behöver du veta att du är av gudomlig natur överhuvudtaget? Då behöver du bara leva och dö och inte bli medveten om att du lever i en illusion. Diskussionen är ju då helt ovidkommande och du behöver inte heller lyssna på några gurus eller andliga lärare för då har de ju inget av vikt att säga.

Ja…jag undrar också detsamma som Gaiatri…

Om vi ser det som en chans till att utveckla oss eller som en uppgift kan ju göra det samma…Det är ju något jag gör för att se igenom illusionen och bli dubbelt medveten om Gud.

Man kan också säga att för att bli medveten om det gudomliga så finns förutsättningarna. Ur det perspektivet är allting perfekt. Man behöver inte förändra något i omgivningen utan det är ett inre perspektiv som behövs.

Då behöver man inte ha perfekta yttre omständigheter, rätt jobb, rätt plats eller ha tid över att meditera, etc. Upplysning handlar om att man trots yttre problem eller svåra förhållanden ändå kan lysa med själens närvaro. Själens kvalitet ger en form av lycka oavsett det yttre.

Då behöver man inte "göra om" andra människor för att de ska passa ens behov eller föreställningar och man behöver inte de rätta förhållandena. På det sättet är allting redan perfekt.

Vi är förutom individer och utvecklas individuellt så är vi också en del av en större helhet. En större grupp vi tillhör är mänskligheten. Mänskligheten som helhet genomgår också förändringar och har möjlighet till utveckling. Det som sker just nu är att det finns en stor obalans inom mänskligheten. Tillsammans behöver vi hantera de situationer som uppstår.

Om jag som individ upptäcker att jag är sjuk. Då försöker jag göra något åt det. Upplysning handlar ju inte om att ignorera de problem som jag ställs inför. Utan det handlar om att vara i själens närvaro oavsett vad som sker. Det är en inre medvetenhet om det inre livets existens och en varseblivning av det gudomliga.

Det kroppsliga behöver också tas om han och även det emotionella och mentala, etc. Vi lever ändå här i denna världen även om vi är medvetna om det gudomliga.

Som en del av mänskligheten behöver vi ta hand om den skevhet som uppstått och de blockeringar som finns inom mänskligheten. Det görs inte genom att bara sitta i meditation. Precis som att individens sjukdomar också ibland behöver åtgärdas och alla problem inte hjälper med enbart meditation utan också kräver andra åtgärder och aktivt handlande. 

Det betyder att vi som individer också kan handla för gruppens bästa. Och hjälpa till i vår gemensamma utveckling. Som Peter skriver i #0 så ger den andliga medvetenheten en större medvetenhet om det inre som leder till en ökad insikt om ansvar för helhetens utveckling. Från själens utgångspunkt finns det ingen separation mellan individer. Vi är alla Ett. Vi är inte bara en del av det gudomliga och universum utan vi är också ett med våra systrar och bröder inom mänskligheten. Det är när vi är medvetna om det inre som vi mer medvetet kan agera utifrån själens visdom.

Gaiatri!

Jag skrev att det inte är en uppgift som vi har, utan att vi har chansen att utveckla oss. Jag har valt att ta den chansen för att jag mår bra av det, men det finns ingen gud som säger att människan måste utvecklas. Jag gör andliga övningar helt och enbart för min egen skull, för att höja mitt medvetande så att jag kan se och älska min omgivning med de människor, växter och djur som finns där för det som dom är och inte efter hur jag vill att dom skall vara.  Du skriver högre upp i ett inlägg att mänskans uppgift är att föra ner energier till de lägre naturrikena, som du anser att djurriket, växtriket och mineralriket är. Men jag anser att det är helt upp till mig att utveckla mig så långt att jag inte längre ser något rike på en lägre nivå än mig.

Peter!

Kanske säger dig mitt svar till Gaiatri något?

Shakti, du säger att "det finns ingen gud som säger att människan måste utvecklas". Det är en åsikt som jag inte delar. Vi är en del av planetens liv och denna planets väsen är också stadd i utveckling. Vi är som komponenter i planetens liv och vilja till utveckling och förhöjning av medvetet liv. Människan har en fri vilja och följer inte alltid den plan som finns för planetlivet. Ibland uppfattar vi en del av planen och samarbetar på ett medvetet sätt även om vårt medvetande är ofantligt mycket mindre än planetandens liv.

Liv finns i alla former och det medvetande som finns i tex mineralriket är av ett annat slag än människans medvetande. Även växters och djurs medvetande är av ett annat slag än människans. Att man kallar det för lägre naturriken är inte en värdering utan ett sätt att beskriva hur manifestationen går till med olika plan och med olika kvaliteter som uttrycks genom de olika naturrikena.

Världssjälen genomsyrar allt liv och alla existensformer är en del av den gudomliga manifestationen. De olika formerna existerar med olika medvetande. Det individuella medvetandet utvecklas innan själsmedvetandet utvecklas. Själsmedvetandet ligger i ett högre naturrike än det mänskliga och det är människans väg att gå mot själens rike. Men först utvecklas det individuella medvetandet och manas. De flesta av oss har en gång varit djur men det var mycket länge sedan.

Det medvetande som växter och djur har utvecklas mot högre naturriken även om växtriket har en annan parallell utvecklingsväg. Djuren har också en väg att gå mot högre medvetande med självinsikt och utveckling av manas.

Och glöm alla tankar som handlar om först och sist. Den förste ska bli den siste och den siste den förste. Det betyder inte bättre eller sämre, eller mer eller mindre utan ett cykliskt förlopp av manifestationer av existensformer.

#53

Allt det där som du skrev nu är mänskliga föreställningar för någonting som människor inte förstår. Det var det som jag menade i inlägg #46. Ta och läs det igen.

Det mänskliga förståndet förstår inte den minsta lilla gnista om det gudomliga och tänker därför ut sig allt möjligt om planer, uppgifter osv..

Det gudomliga behöver inte människors hjälp för att evolution ska ske. När encellaren blev till tvåcellare hände det ju också utan encellarens intention. Mineraler, djur och växter har ett annat slags medvetande för att de inte har ett förstånd som lurar dom. Dessa är närmare det gudomliga än vi människor, utom när vi var bebisar. Då var vi så nära gud som en människa kan komma. Därför kan växter och djur aldrig vara på ett lägre plan än vi.

Det är just såna trosföreställningar om vår existens och det gudomliga som hindrar oss att uppleva det gudomliga. Det är just det som jag menade att förståndet gör så mycket oväsen att man inte hör musiken som hjärtat spelar. Jag vet att sådana föreställningar som du skriver om sprids ut i new age världen, men aldrig någonsin skulle en andlig mästare eller en upplyst ge en troföreställning till en annan människa. Det är bara religioner och komersiella new age säljare och författare och de som tror på dem som sprider ut sånt. Först när du släppt loss dessa föreställningar har du en chans att hitta det gudomliga i dig och att erfara det.

Och till själens rike går vi ju ändå alla när vi dör, även de som inte utvecklat sig alls, då går vi upp i ljuset och blir ett med gud, var och en av oss, oavsett om vi är djur, växt eller människa. Så för den sakens skull behöver vi inte göra ett dugg.

Shakti, du lägger ju fram en massa föreställningar i ditt inlägg #54 och i tidigare inlägg. Du säger saker du inte vet med säkerhet utan bara tror.

"Det är just såna trosföreställningar om vår existens och det gudomliga som hindrar oss att uppleva det gudomliga."

Du vet inte detta utan tror att det är så. Varför tror du det? Har en mästare eller upplyst gett dig den troföreställningen?

Hur kan man veta en sådan sak? Om nu det gudomliga enligt dig (och de gurus du lyssnat på): " Det hela har en högre mening som förståndet inte kan förstå." (från#46)

Du förstår inte en högre mening och de gurus du lyssnat på förstår inte en högre mening. Men det kanske finns andra som gör det…

Det du säger också betyder ju att de teorier jag framför hindrar mig från att uppleva det gudomliga. Det håller ju inte. Det blir bara din teori som jag bestämt måste säga är helt fel enligt min egna erfarenhet.

Gaiatri.

Nej, jag har inga gurus som jag hör på och ingen av mina lärare har någonsin gett mig trossystem och ingen av dom kallar sig guru. Det som jag skriver är inget som jag tror utan som jag har upplevt. Om du har upplevt det gudomliga förstår du att du inte kan förstå det, och du förstår varför du inte sett det tidigare och det är det som jag skriver om. Jag skriver inte om vad det gudomliga är och hur det fungerar för det går inte att veta, förstå och att beskriva med ord utan jag skriver vad det inte är och hur det inte fungerar. Säger vi så, att om du har upplevt det gudomliga i dig vet du att du inget vet och att förståndet är en dumbom. Men det är insikter som jag inte kan förmedla dig utan jag kan bara visa dig vägen så att du också kan få den insikten. Det är helt naturligt att förståndet gör motstånd för förståndet ger inte upp kontrollen så lätt. Det är därför bara väldigt få människor blir upplysta.

Det du upplevt betyder inte att det är allt. Hur vet du att det inte finns andra aspekter som uppenbaras efter hand… Allt du vet är ju det du just nu har erfarenhet av. Men du kanske får ökad förståelse efter hand. Du kanske får större insikter än de du har nu…

"Det är helt naturligt att förståndet gör motstånd för förståndet ger inte upp kontrollen så lätt"   Jag har inte motsatt mig och gör inte motstånd mot att det gudomliga finns och att det gudomliga upplevs. Men det är din upplevelse att du inte kan förstå eller se en högre mening.

De djupare esoteriska mysterierna uppenbaras inte egentlig mening förrän man upplevt det gudomliga. Den djupare förståelsen av "Den Hemliga Läran" (Blavatsky) och av Baileyböckerna kommer först efter buddhi erfarits.  

Själens rike uppenbaras. Det innebär bl.a att man blir medveten om att man kan kontakta varandra genom själen utan fysisk kontakt. Man har telepatisk kontakt med andra själar som man samarbetar med. Man kan bli medveten om vad man gör på de inre planen när man sover och bibehålla medvetandet genom både vaken och sömnperioder. Och med det menar jag att det inte bara är fragment av minnesbilder från sömnen utan ett bibehållet fullt "vaket" medvetande.

Shakti!

Att det bara är få människor som blir upplysta är din föreställning!…Du liksom alla vi andra inklusive upplysta, gurus, mästare och även Gud, har föreställningar…

Skillnaden är hur föreställningarna ser ut…eller rättare sagt hur vi mindre eller mer medvetet förhåller oss till det vi har föreställning om.

Vi har här på forumet pratat om  den personliga upplevelsen av livet, om vår medvetenhet och hur den uttrycker sig i det relativa livet.

Vi har pratat…eller kanske mest jag, om Det rena Medvetandet, om Källan, om Gud och det Absoluta.

Du har ju rätt i att vi inte kan förstå det…eftersom förståndet tillhör det Relativa livets uttryck.

Det är här i det relativa vardagslivet vi har våra föreställningar…medan vi helt frikopplade från alla tankar och föreställningar erfar Källan, Gud, Det Absoluta och Rena Medvetandet.

-Jag vet at jag inte kan förstå det gudomliga, men jag vet vad det är att erfara det.

Även som upplyst och med den närvaron av att direkt erfara Medvetandet, Källan, Gud… eller vad vi vill kalla det…så är också det personliga närvarande…

Men i den verkligheten är det är inte någon dualitet. Dualiteten uppstår då jag vänder min uppmärksamhet mot min person.

Mot den relativa verklighet som jag också är…i min kropp, mina sinnen, i mina föreställningar, tankar och i allt jag gör och uttrycker i mitt personliga jag…samtidigt medveten om mitt egentliga Jag, i Gud.

Man använder sig inte av det lägre tänkandet eller förståndet när man får insikter av ett högre slag. Intuition och användandet av abstrakt tänkande som är av ett annat slag än det vi är vana vid kan erhållas. Perceptionen och den inre varseblivningen kan utvecklas på en mycket högre nivå än det som vi vanligen använder oss av.

Den mentala utvecklingen i mänskligheten är så pass låg ännu att det är svårt att mentalt förstå dessa abstrakta idéer och "ladda ner" det som vi uppfattar intuitivt till de konkreta mentala nivåerna. Raya yoga är till för att utveckla det abstrakta tänkandet och att lära sig att föra ned de till det konkreta tänkandet (dvs det lägre tänkandet eller förståndet som shakti kallar det). Därigenom erhåller man ökad insikt och kan förstå en del av syftet. Det är atma, buddhi och manas som verkar i en treenighet. Det är inte bara buddhi…

Ni verkar diskutera skillnaden mellan Gud, och Personlighet. Själv ser jag ingen skillnad, men man kan ju vara mer, eller mindre medveten om att ingen skillnad finns.

Som att något döljer gapet mellan Gud, och människa. Döljer att inget gap finns.

Man skulle kunna beskriva det som att upplysningsläran handlar om att uppenbara att gapet mellan personlighet och själ inte finns. Precis som du är inne på Niklas. Att vi behöver bli medvetna om det gudomliga i vårt inre och att det gudomliga finns i allt.

Det jag menar är att uppenbarelsen av det gudomliga i medvetandet bara är början. Det inre livet uppenbaras genom expansioner av medvetandet. Visst kan det vara svårt att förstå att det kan finnas ännu högre medvetande än det man själv ännu nått. Speciellt i början av ett expanderat medvetande. Som i detta fallet med "upplysning". Det är många som verkar tro att det är allt som uppenbaras. Men när detta är integrerat och erfaret kan man börja se mer och djupare i tillvaron.

För mig har diskussionen gett mycket och många lösa trådar börjar falla på plats.  Det tackar jag för!

Kommer att tänka på en föreställning jag har haft; att man samtidigt som upplysning sker inte återföds igen efter det livet. Nu mer tänker jag att det kan ta flera, relativt många ytterligare livstider innan den upplyste själen har fullgjort sin utveckling på Jorden.

Skulle vara intressant att höra andras syn på detta :)

Antagligen har man fullgjort karman då man inte längre bryr sig om upplysning, eller om att födas igen eller ej.

Vad som väntar efter det kan man ju mest fantisera om eftersom ingen av oss är där ännu, uppenbarligen. Tanken att utvecklingen, och Upplevelserna fortsätter då är ju i alla fall spännande.

Gaiatri!

Det som jag har upplevt är att vara ett med det gudomliga, när min kundalini var uppe i kronchakrat. I det gudomliga finns det inga aspekter och inga tankar. Om du pratar om aspekter, är det ditt förstånd som separerar det gudomliga till en föreställning som är en del av illusionen som förståndet lever i. Människors sinnen uppfattar bara olika aspekter av det gudomliga och inte helheten. Sen är det förståndet som monterar ihop dina sinnesintryck till det som människor kallar verkligheten, men som egentligen bara är en illusion.

Förståndet har inga möjligheter att förstå mer än olika aspekter av det gudomliga. Det som jag pratar om är inget aspekt, utan jag har upplevt helheten. Så länge det bara uppenbarar sig aspekter, har det gudomliga inte uppenbarat sig utan förståndet har bara tänkt ut en ny föreställning som du kanske tror är det gudomliga. Det här är förståndets sätt att lura oss.

Det finns ett buddhistiskt ordspråk “om du möter Buddha, döda Buddha”. Det betyder att om du mediterar och möter Buddha i din meditation, har du gjort ett fel. Buddha kan inte lära dig att bli upplyst och du ska döda din föreställning av Buddha. Du kan bara själv bli till Buddha om du blir upplyst och träder ut ur Samsara för att komma till nirvana, men du kan aldrig möta Buddha. Jag kan heller inte förklara för dig hur det är att uppleva att man är ett med det gudomliga, utan jag kan bara förklara för dig att upplevelsen leder till att du ser att det inte är det som det finns föreställningar och ord för. Du kan vara säker på att vem som försöker att förklara för dig vad det gudomliga är och som svamlar om gudomliga planer och hemliga läror om det (Blavatsky) INTE har upplevt det själv.

shakti

Du vet inte vad andra personer har för medvetande. Det enda med säkerhet du kan tala om är det du själv upplevt. Du har förutfattade meningar om vad jag och andra personer har upplevt eller erfarit. En föreställning om hur saker borde vara…

Du framför idéer om vad det gudomliga medför. Det är teorier och föreställningar om hur saker och ting är. Dessa idéer och teorier är en begränsning i sinnet. På samma sätt som de teorier och idéer jag framför är en begränsning i sinnet.

Du säger att det inte finns något syfte för människan förutom att bli medveten om det gudomliga: "Vilket högre syfte kan det finnas än att komma till insikt om vårt sanna gudomliga jag?" (#25) och "Varför tror du att det gudomliga skulle ha något syfte? Vad skulle någonting som i sig självt redan är perfekt kunna uppnå eller syfta på?" (#41)

Det är ju bara föreställningar som du har och är en teori och en idé. Precis som de tankegångar jag framför är teorier och idéer.

Du säger ju själv att du inte förstår det gudomliga med förståndet. Hur kan du då veta att det inte finns något högre syfte? Hur kan du veta att allt är perfekt. Det är vad du tror…. med ditt tänkande, som inte är samma som att erfara det gudomliga.

Så att vi uppfattar olika saker och får olika föreställningar om vad det innebär för människan i hennes liv och fortvaro har ju inget att göra med upplevelsen av det gudomliga eller att erfara det gudomliga.

Shakti!

Vi kan inte veta om Blavatsky… eller någon annan har upplevt det gudomliga.

Det du skriver nu är för mig tydligt och klart…Jag har också erfarit det gudomliga och kan se den skillnad som du beskriver…det omöjliga i att förstå Det.

Har också försökt att beskriva det här på forumet på olika sätt.

Så länge vi inte lever i upplysning så lever vi kvar i illusionen, skillnaden är att vår medvetenhet kan referera till erfarenheten av det gudomliga.

Även som upplyst och kosmiskt, eller gudomligt medveten, så kan vi narras av illusionen och fångas av föreställningar och rentav personliga intryck att vilja imponera.

Ex…I en Yogis självbiografi fick Lahiri Mahasaya ett personligt litet själviskt intryck att imponera på sina vänner…trots att han igen träffat Mahavatar Babaji och blivit upplyst.

Peter!

Jag vet inte om du kommer att förstå det här, men när min kundalini var uppe i kronchakrat fanns det inget personligt närvarande. Det fanns inget jag som skulle kunna vända min uppmärksamhet mot min person. Det fanns ingen relativ verklighet, inga sinnen och inga tankar och ingenting som skulle kunna uttrycka ett personligt jag och det fanns inget personligt jag som skulle kunna ha tankar. Jag antar att alla upplysta därför med tiden ger upp att försöka förklara det här för någon. Om du själv har upplevt kommer du att förstå mig, men inte annars.

Gaiatri!

Jag vet att alla människor har ett gudomligt medvetande, men jag ser på grund av vad de skriver och säger var förståndet är i vägen för att det ska framträda och var det inte är i vägen. Det är inga föreställningar utan iaktagelser. Jag skriver inte vad det gudomliga medför utan vad det inte är och det är allt som man kan föreställa sig.

När jag ställde frågan om vad som kan finnas som är högre än att komma till insikt om vårt sanna gudomliga jag, syftade jag på att ingenting som vi upplever i illusionen som vi lever i kan vara högre än sanningen utanför illusionen. Jag bara ställde frågan till dig vilket syfte något som i sig är perfekt och som det inte existerar någon framtid för,  skulle kunna ha för ett syfte. Jag hoppades att du skulle inse att det bara är vi varelser som upplever illusionen som sanning och som har en framtid kan ha ett syfte.

Jag vet att allt är perfekt för att jag har upplevt verkligheten utanför illusionen. Det är ingen föreställning utan en upplevelse. Det är en skillnad mellan att uppleva det gudomliga så som det är och förståndets aspekter av det gudomliga. Det gudomliga så som det är kan förståndet inte föreställa sig och man kan heller inte förklara det med ord till någon annan. Om jag ser att någon gör sig föreställningar om syften som det gudomliga skulle kunna ha, ser jag att det är någonting som förståndet har tänkt ut sig och att personen bara har upplevt förståndets aspekt av det gudomliga.

Shakti!

Jag har använt mig av ordet eller benämningen erfara många gånger då jag velat belysa det som inte kan förstås men tanke och intellekt…inte upplevas med sinnet eller som något man kan ha en föreställning om.

Så jag förstår det du beskriver och att där inte är något personligt närvarande…Jag kan också se att det inte är någon upplevelse utan bara ett erfarande. Upplevelser hör till den personliga verklighet du och jag och alla andra lever i…om vi inte stannar kvar där i erfarandet av att "kundalini var uppe i kronchakrat" eller som som jag skulle säga …erfarenhet av Transcendentalt Medvetande eller Källan… Varat…Samadhi…

#66

Peter, mitt inlägg 67 till dig var egentligen ett svar till ditt inlägg 58. Jag såg inte att du hann skriva där emellan.

Det stämmer att vi inte kan leva i upplysningen utan måste befinna oss i illusionen, för att vi har ju våra kroppar att ta hand om och ett liv att leva och jag håller helt och hållet med dig om att en upplyst kan narras av illusionen och fångas av föreställningar som du säger. Men på samma gång är han väl medveten om på vilket sätt han blir lurad av förståndet och när han kommer på det skrattar han åt sig själv och sitt förstånd och därför kommer han aldrig att tro på föreställningarna. Vem som är upplyst skulle aldrig ge en annan människa en föreställning att tro på eftersom han även vet att det är ett hinder på den andliga vägen.

#66, Peter. …vet inte om jag ska lägga mig i. Men ser för mig ut som att ni alla vill imponera på era sätt, och vis…Då ni skriver vad som är rätt, fel, och berättar om era "gudomliga upplevelser".

…ja det kanse är så att vi i vår illusion vill imponera litet…om det är rätt eller fel. Det är säkert en följd av det blissfulla i att berätta upplevelser och vilja belysa det gudomliga. Det gudomliga förblir, att erfara.

Vet inte varför det skulle vara skillnad i att berätta, och imponera…Erfara eller uppleva.

Så länge man är på jorden är man ju fast i sin upplevelse. Nåt annat kan jag inte se…Kanske en vilja att vilja vara Gud då kanske…

Niklas!

Som upplyst är man inte fast i sin upplevelse eller i illusionen.

Man är medveten om den…som också Shakti säger i #69

Erfara är att Vara…Uppleva är att göra!

Att prata, tänka, känna m.m. är att göra.

Jag är nog bitter men det känns mer som ett väntande än ett upplevande för min del i alla fall.

Varför skulle det ändras vid upplysning..?

Varför ens göra mödan att uppleva om man ändå insett meningslösheten med det?

Att vänta är också ett upplevande…det är du som avgör innehållet och kvalitet i ditt väntande.

Har man insett meningslöshet, då har man inte heller tagit till sig upplevelsen.

Upplysning är kanske…att ha tagit det till sig…

Jag har väl tagit min "depression" till mig tillräckligt. Eller vad menar du för slags upplevelse…

Och meningslöshet är ju också en upplevelse.

Därför har ju ingen rätt och fel! Allt är inget mer än termer, och bokstäver till slut… 

Du sa de… Du har tagit din depression till dig tillräckligt…finn en annan upplevelse

Det där fungerar inte på direkten…Blir ju antidepressiva snart.

Nåt att se fram emot då? En konstgjord upplevelse…

Jipii.

Shakti, det känns som att du är fast i tänkandet runt upplevelsen. Vad som hindrar och vad du inte kan förstå med tanken om det gudomliga och om din upplevelse av det gudomliga.

Om du går bortanför det och släpper taget om detta tänkande om vad du upplevt och varför ingen kan förstå upplevelsen eller erfarandet.

Då inträder en identifikation med själen. Det personliga är inte längre av vikt. Jag tycker att inom upplysningskretsar så lägger man så mycket tonvikt på upplevelsen och erfarandet och att de flesta inte erfarit det gudomliga och är inte upplysta, fastän vi alla redan är upplysta utan att vi vet om det. Det bygger upp väldigt mycket illusioner och drar oss bort från det verkliga.

Betoningen på vem eller vad upplysning är ger en felaktig inriktning. Erfarandet av det gudomliga eller identifikationen med själen leder till ett liv där det personliga inte längre är viktigt. De personliga reaktionerna, begären och tankarna ersätts med själens visdom. Det leder till att personligheten ses i ett nytt ljus och att man inte längre identifierar sig så mycket med denna.

Identifikationen med själen tar sig uttryck i det yttre livet genom självförglömelse och ett altruistisk liv. Man utgår ifrån helheten i sitt agerande. Personligheten är inte längre i centrum. Det betyder att man inte pratar så mycket om sina upplevelser av det gudomliga utan agerar utifrån det gudomliga…

Betonandet av vad man upplevt och vad man erfar är ett fokus på det personliga och drar bort fokus från identifikationen med själen och av att erfara det gudomliga och att agera utifrån det erfarna.

# 78 nu har jag inte hängt med alls Niklas, du har ju skrivit hela sommaren om din inre frid, men att du snarare har problem med det yttre, som relationer och så. Har det blivit ombytta roller nu, eller har allt , både det inre och yttre sjunkit? På vilket sätt har den här depressionen dykt upp? Styrkekramar till dig.

szirius. Det är lite knepigt det där…För visst känner jag frid, och att saker är som de ska vara. Men samtidigt upptäcker jag mer av min personlighet, och det är inte så fridfulla saker.

Till exempel har jag vaknat upp till en depression. Vad mer som döljer sig inom mig vet jag inte.

Kan väl säga att det inre, och det yttre mår dåligt i friden. Inget med säkerhet för jag har ju haft fel förr, och kommer nog ha fel många gånger igen.

Det har med familj att göra främst. Min uppväxt som har tröttat ut mig. Jag har varit på helt fel spår, och har med meditationen lyckats börja öppna upp. Är mer stängd än jag trott, och velat se.

Brukar inte låta som jag gjorde i slutet av denna tråd. Var väl extra låg…Ber om ursäkt till er om det lät illa.

Peter hjälpte mig med att få meningslöshetskänslan att nästan försvinna i alla fall. Tack för det.

Jag känner igen det där Niklas att det finns en fridfullhet fastän att det yttre kan må dåligt. Själen finns där i bakgrunden men personligheten har en del som skaver. Det är tror jag en vanligt förekommande hos många som är i kontakt med själen att gå igenom perioder med depression eller ångest. Personlighetens problem blir tydligare och det som inte fungerar i ens vardagsliv och känsloliv börjar man se och därmed ger det en möjlighet till förändring. Den frid som sprider sig under meditation och andlig närvaro gör också att det blir så tydligt när man inte är i denna frid utan behöver ta hand om det personliga livet med relationer, arbete, etc.. Med tiden så integreras själens ljus under längre perioder och de skavanker man upplever blir mindre påträngande och känslorna förändras och transformeras. Dessutom så förändrar man det som behöver förändras med hjälp av ljuset från själen.

Hoppas du mår bättre idag.

Peter, du skriver ofta om skillnaden mellan att uppleva och att erfara.

Tänker du att man kan ha erfarenhet av att erfara eller tänker du att man alltid är i det erfarna efter "upplysning". En erfarenhet av det gudomliga som stannar som en upplevelse av det gudomliga fastän man inte är i det medvetna och erfarna efter upplevelsen eller bara ibland eller periodvis. 

Du skriver att antingen så är man upplyst eller så är man inte det… Menar du då att har man erfarit buddhi så är man hela tiden medveten om medvetandet och är i det erfarna?

Jag tänker att man kan gå mellan att vara i buddhi och att inte vara i buddhi. När man inte är i det erfarna så är man verkligen inte det även om buddhi har erfarits tidigare. Man kan ha en erfarenhet av det gudomliga utan att vara medveten om medvetande för tillfället. Sen kan man också vara i buddhis ljus hela tiden utan att lämna det upplysta medvetandet och det erfarna.

Gaiatri!

Du verkar ha mer fokus på människorna som har upplevelser än på själva upplevelsen. För mig är det inte så viktigt att det är jag som har upplevt utan det som jag har upplevt och det är egentligen det som jag vill diskutera om. Jag skulle även ha kunnat referera till något som Krishnamurti eller någon annan upplyst skriver, men bara det som man själv upplever är en äkta sanning. En trodd sanning är ingen sanning även om den stämmer.

Jag skulle gärna önska mig att lite mer folk skriver om deras upplevelser i stället för att bara skriva om saker de läser i böcker eller som sprids ut på new age marknaden. Men jag börjar förstå varför människor inte gör det. Det skulle ju kunna misstolkas av någon som tar det som anledning att skriva att man ställer sig i centrumet och att folk som är upplysta inte beter sig så, utan så att man passar in i deras föreställning om hur man ska vara om man är upplyst eller andligt utvecklad.

T.ex skriver du om identifikation med själen. Vad menar du skulle identifiera sig med själen? Egot eller förståndet eller är det själen som ska identifiera sig med sig själv? Du tar över andras trossystem eller föreställer dig någonting med förståndet som egentligen är oföreställbart för förståndet. Resultatet är att du tror de personliga reaktionerna, begären och tankarna ersätts med själens visdom. Men sanningen är att man vet att tänkapparaten aldrig kan identifiera sig med med själen och att man har sina tankar kvar. Man lägger därför inte ens ner möda på att försöka identifiera sig med själen i sina tankar. Man blir heller inte fri från alla begär på en gång, men när man har upplevt enheten med det gudomliga börjar saker som förrut var viktiga för en att bli mindre viktiga. Man ser meningslösheten med att tillfredställa sig med att sträva efter att få sina begär uppfyllda. Man tycker heller inte mer om det är viktigt om hur folk ser en. Jag är inte rädd för att skriva om mina upplevelser bara för att någon skulle kunna tycka att så här beter sig ingen som har upplevt det gudomliga. Därför kan jag helt fritt skriva om det.

Ditt förstånd och ditt ego försvinner ju heller inte. Det behöver du ju för att kunna leva ditt fysiska liv. Om du inte skulle ha ett ego skulle du skänka bort allt som du äger och skulle inte se en anledning att ta hand om dig. Personligheten är fortfarande viktig så länge man har chansen att utveckla sig. Bara för att man upplevt enheten med det gudomliga är man inte färdig med sin personlighetsutveckling. Men utvecklingen går nog mycket snabbare och visdomen kommer också steg för steg.

Shakti

Kanske du kunde läsa det jag skrivit med öppet sinne och utan förutfattade meningar så hade du sett att vi inte är så olika i vår uppfattning om det gudomligas natur. Skillnaden i uppfattning handlar om vad som sker med människan efter att upplysning erfarits.

Jag är inte fokuserad på människor som har upplevelser utan på hur Vägen ser ut som människan går. Flera av de teorier som jag skriver om är förankrade i insikter som jag fått av egen erfarenhet när jag går på Vägen. Det finns också upplevelser jag haft som jag varken hört någon annan berätta om eller någon lära som kunnat beskriva förutom Bailey böckerna. De beskriver den mest kompletta läran om Vägen och den andliga utvecklingen av de läror jag kommit i kontakt med.

Jag är väldigt trött på att höra människor som bestämt hävdar att jag eller någon annan som är teoretisk inte har erfarenhet av det gudomliga. Det är en inställning som är förankrad i illusionen och hindrar förståelsen av olika sätt att vara och uttrycka sig på.

Jag skriver om esoteriken för att jag har kännedom om det inre livet och vet av erfarenhet mycket mer än jag kan beskriva. Esoteriken sätter ord på det jag uppfattat men inte riktigt kunnat beskriva, det jag vet är sant men inte kan säga hur. 

Det motståndet som finns hos en del inom upplysningsläran mot att veta mer om det inre livet och att inte inse att det finns de som gått före på Vägen är en inställning som är baserad på förutfattade meningar. Det finns andliga lärare som nått längre än den "upplysning" som handlar om att gå från det personliga till att uppleva helhet och oneness.

De andliga lärare som bara fokuserar på upplysning och oneness kan inte föra mig vidare i min utveckling eller ge mig perspektiv på det jag möter i min andliga utveckling utan de fokuserar på det jag redan vet av egen erfarenhet.

Gaiatri

Att erfara det gudomliga är ju något som vi alla gör. Om du går ut i naturen upplever du det gudomliga, om du arbetar med reiki och kanaliserar gudomlig energi upplever du det gudomliga, om du tittar på hur nytt liv föds upplever du det gudomliga osv. Men det är en helt annan sak att uppleva enheten med det gudomlig och att känna med hela sitt innersta väsen att man är det gudomliga själv.

Om du har upplevt det intresserar du dig inte längre för trossystem och esoteriska eller religiösa läror,  förklaringsmodeller och för all möjlig fakta som skrivs om det, för du ser att allt det där bara är en del av illusionen som vi lever i. Det kanske är därför som du fått höra så ofta att du inte har erfarenhet av det gudomliga att du är trött på att höra det.

Du skriver ” Esoteriken sätter ord på det jag uppfattat men inte riktigt kunnat beskriva,” Men det man kan beskriva med ord är inte det gudomliga utan bara föreställningar om det gudomliga som är del av illusionen. Det är helt normalt att göra sig föreställningar om man inte har upplevt enheten med det gudomliga för att du först när du upplevt enheten tydligt ser att alla föreställningar av förståndet bara är illusion.

De andliga lärare som har talat om för dig att det som du pratar om inte är upplysningen och inte enheten med det gudomliga ville säkert bara hjälpa dig att förstå var någonstans på kartan som du befinner dig. Om du vill gå från punkt A till punkt B måste du veta var punkt A är. Annars kommer du ingen vart.

Vem som upplever enheten med det gudomliga och som med hela sitt innersta väsen känner att hon är det gudomliga själv, hon vet att det inte finns något högre än enheten med det gudomliga, men eftersom vi ändå redan är det kan man betrakta erfarenheten att uppleva det som det högsta.

Shakti! Det är härligt att se hur du lyckades finna nyckeln för vår kommunikation.

Tänker litet som Gaiatri att vi kanske inte är så olika även om vägarna vi går, hur vi får erfarenheter och upplevelser skiljer sig åt.

#83  Din beskrivning här är rättvisande och bra men samtidigt kan den inte alls visa eller förklara, eftersom utgångspunkten och möjligheten för att sant kunna tolka detta, det sker genom erfarandet.

Jag gör den skillnaden mellan erfara och uppleva, för att visa på hur alla upplevelser vi har…även de om det gudomliga, är föreställningar och en del av illusionen…som Shakti också påpekar

Att erfara är att Vara, är Sannigen, är Källan, är Buddhi, är existensen, är  det Absoluta, är Altet omanifisterat…Det är Ren Intelligens, Rent Medvetande.

Vår medvetenhet om detta sker i det direkta erfarandet…direkt i Varat i, Källan, i Buddhi, i Medvetandet.

Det är ett omanefisterat Transcendent Medvetandetillstånd, bortom vårt vakna medvetande, bortom sömnen och drömmens medvetandetillstånd.

Det ända sätt att kunna bilda sig en uppfattning om det är att erfara det…att efterhand införliva sin medvetenhet om det i sitt liv

Allt som upplevs är uttryck, det är manefisterad kreativ intelligens, det är vår medvetenhet om Medvetandet

Upplysning är medvetenhet om Medvetandet. Kosmiskt Medvetande, Som betyder att den upplyste är medveten om Medvetandet och har tillgång till det kosmiska, till den gudomliga verkligheten. (En medvetenhet om Medvetandet som fortsätter att utvecklas till högre Medvetandetillstånd).

Vi är medvetna om och fast förankrade i det Absoluta, i Varat i Källan, i den grundläggande Verkligheten… samtidigt med den Relativa medvetenhet vi  har och använder i våra personliga vardagsupplevelser.

- Litet hastigt och lustigt…

Tack för detta fina inlägg!

Ja, det är ansvar och broderskap vi som fått ta del av Högre Kunskap - om än bara litet - måste visa. Och visst, den österländska Visheten som kan öppna vårt medvetande har funnits i Västerlandet sedan den framförts av Mme Blavatsky i slutet av 1800-talet men hon påpekade också att vi haft Hermetismen sedan ungefär Kristi tid men upptäckt i Västerlandet först år 1460 men fick då oerhörd betydelse för all filosofi här. Detta varade till och med CG Jung (1875-1961) men har fortfarande betydelse för esoterikerna. Vidare att vi hade Katarernas urkristet-hermetiska lära tills katarismen utrotades av Kyrkan omkr. år 1250 samt att vi fick rosenkorsföreteelsen i början av 1600-talet, också den en fortsättning av Hermetismen på Urkristen grund. Den utvecklades vidare genom Rudolf Steiner och Max Heindel och det är det vår orden är en fortsättning på.

I all enkelhet vill vi nu bilda en grupp här i Sverige. Den som vill veta mer:skicka ett e-mail till

klassiskarosenkorset@sverige.nu

eller besök vår hemsida:

http://klassiskarosenkorset.treminuter.se/

#86 Det är självklart ingen andlig lärare som sagt att jag inte har erfarenhet av det gudomliga. Du misstolkar väldigt ofta det jag skriver… För ofta.

En andlig lärare säger inte till någon att de uppnått ett högre medvetande. De säger inte heller att en person inte har uppnått ett högre medvetande. Att säga till någon annan vad de har för medvetande är varken fruktbart eller nödvändigt.

Det är inte heller någon annan som påstått något om mig. De enda som påstått något är du shaki och peter om att jag inte har erfarenhet av det jag skriver om. Det jag menade är att det finns en allmänn inställning till att personer som är teoretiskt/vetenskapligt lagda inte har erfarenhet av det gudomliga. Och att det finns en negativ inställning till det mentala och att använda sig av teorier.

När det är så tydligt att vi behöver förena hjärta och sinne (heart and mind).

Det behövs överhuvudtaget mer förening och mindre separation. Mer förståelse och mindre ifrågasättande. Mer acceptans av andra sätt att uppfatta och uttrycka. Mer brobyggande över gränser, speciellt mellan andliga kretsar.

Gaiatri!

Jag är ledsen för om du uppfattat  mina påpekanden om för mycket intellektualliserande och teoretiskt förklarande…att det skulle betyda att jag misstror dina…och andras erfarenheter.

Jag är väl medveten om de olika vägarna och att man tar sig fram olika längst dem…beklagar min plump

Gaiatri.

Jag har aldrig skrivit att du inte har ett högre medvetenade utan tvärtom har jag skrivit att alla människor har ett gudomligt medvetande, men att förståndet kan hindra det att träda fram. Om en andlig lärare ser att hans elev tror på en föreställning eller någonting som han har läst eller hört som är en produkt av förståndet och tror att det skulle vara det gudomliga talar han mycket väl om för eleven att det inte är det. T.ex sa Krishnamurti att en åsikt om sanningen är inte mer än en åsikt, men inte sanningen. Precis på samma sätt är en föreställning eller någonting som låter sig uttryckas i ord inte det gudomliga. Vi alla har ett gudomligt medvetande som framträder så fort vi kan tysta ner förståndet och det är nog en andlig lärares plikt att lära sin elev att skilja det ena från det andra.

#91 Jag uppfattar det som att en andlig lärare och en elev har en speciell relation där eleven ber om hjälp i sin andliga utveckling och läraren tar på sig ansvar att lära ut (plikt som du talar om) och leda eleven.

****************

Den här tråden är så lång nu och det tar lång tid att ladda ner så jag stänger tråden och öppnar en fortsättningstråd.

Forts, Andligt uppvaknande,medvetandeutv...