Har ni någonsin
tänkt på
att ju mer vi
identifierar oss
med vårt ego,
desto mer kränkta blir vi?

För ju viktigare
vi tar oss själva
och vår person,
desto mer finns det
att försvara.

Och desto mer
finns det
att bli kränkt över.

Lite som en
gigantisk,
uppblåst ballong.

Ju större
och mer uppblåst
den är,
desto mindre
behövs det
för att den ska spricka.

Ett felaktigt tonfall.
En blick som uteblir.
Någon som inte håller med.

Och plötsligt
exploderar vi av kränkthet.

Man kan säga
att graden av kränkthet
är direkt proportionell
mot storleken på egot.

Och då gäller
också det motsatta.

Ju mindre vi
identifierar oss
med vårt ego,
desto mindre
kränkta blir vi.

För ju mindre vikt
vi lägger vid
oss själva
och vår person,
desto mindre finns det
att försvara.

Och desto mindre
finns det
att bli kränkt över.

Lite som
en tom rymd.

Ett felaktigt tonfall.
En blick som uteblir.
Någon som inte håller med.

Men den här gången
finns det inget
som kan spricka.

Allt passerar
bara rakt igenom.

För det finns
helt enkelt
ingen där
som blir kränkt.

Ingen som ser sig som viktig.

Och inget att försvara.