Alla befinner sig på olika platser i livet. Det finns ingen "fel" eller "rätt" version av sanningen. Alla gör så gott dom kan. Att det sedan innebär att det på ytan av tillvaron där man "spelar ett spel" och inte väljer att presentera den man även är på ett djupare plan under ytan gör att det ofta uppstår friktion.

Det beror helt enkelt på att du inte kommunicerar med hela den andra personen utan endast en del av den han/hon är från en del av den du är är i ett större perspektiv där såväl kropp, själ som ande är den vi är när vi är i total förening med oss själva.

Eftersom man när man separerar sig ifrån sig själv och endast väljer att använda sig av en del av hela sitt väsen uppstår separation.

Separation kan när man gnider den mot en annan person, kanske som ett sandpapper skapa skapligt hög friktion.

Det handlar helt enkelt om separation i grund och botten, ingenting annat. Separation från sig själv. Detta skapar väldigt ofta frustration på ytan eftersom man någonstans vet att det finns någonting mer men var befinner sig egentligen det där någonting mer någonstans?

Hej Winta!

Nej! Det är inte bra för någon, vare sig det gäller en själv eller andra att låtsas att någonting är bra. När det i självaverket inte är det.

Jag tror på ärligheten hur den än må ta sig uttryck. Vi är ju endast människor och reagerar och agerar efter detta.

Visst gör det ont när ovänskap uppstår.

Någonstans så tror jag att vi är varandras spegelbilder och när vi stöter på motstånd i andra, så finns det även inom oss själva, på det ena eller det andra viset.

Att våga ge uttryck för detta tvingar oss och andra att ta ansvar och sätta gränser.

Hur ska vi annars lära oss och utvecklas både som människa och andlig varelse?

En dikt jag skrev inne på Pu för en tid sedan:

Jag vill inte säga förlåt.

Jag talade bara rakt från mitt hjärta.

Du, kände dig förolämpad.

Men det var din tolkning av det sagda som skapade förolämpningen.

I dag såg jag mig själv i dig.

Jag såg din osäkerhet och din rädsla.

För livet, för känslorna, för tankarna

Förlåt!

För att det jag sa sårade dig.

Det var aldrig min avsikt.

Men jag skulle säga det igen.

Vad vore jag annars för vän?

I en relation så uppstår det konflikter av anledningar. Man har något oavklarat med den andre som ibland får uttryck i det man tolkar som bråk, eller förolämpningar.

Nu för tiden känner jag ibland en djupare kontakt med människor och att den är viktigare än vad som sker på ytan. På så vis är jag tolerant till även jobbiga saker som uppstår.

När man lämnar en vän då är det för att den djupare kontakten har ändrat form och man kan gå vidare. Friktionen på ytan är mer som vågorna på havet. De bråkar med varandra. Under vågornas aggressivitet finns något stort och djupt. En större mening… När vågorna lugnar ned sig på ytan då är man egentligen färdig med varandra, och kan lämna den andre för denna gång.

Det är många bra tankar och råd i tråden…

Jag tänker att det är just relationer vi är här för att lära oss. Det som för oss framåt är att vi är villiga att titta på våra relationer och hur vi påverkar andra och hur andra påverkar oss.

Man kanske har karmiska relationer till någon och det är ibland ganska friktionsfritt och ibland är det tuffare att hantera. Ibland möts man också och går sedan åt olika håll utan att vara ovänner. Det handlar om var man själv är och vilka influenser man behöver för tillfället.

Jag tycker att det ibland är svårt att veta om jag ska säga något eller låta det bero… Men jag tänker att det också beror på om jag tror att personen är mottaglig för det man har att säga. Vilka insikter har personen om sitt beteende och vilka insikter har jag om mitt beteende gentemot honom/henne.

Jag tänker också att om man ska "rensa luften" med någon som det är ganska infekterat med så kanske det inte går med detsamma eller på ett par försök. Det kanske är saker som behöver läka både hos sig själv och/eller hos den andre för att det ska gå att reda ut.  

Viktigt är då att försöka vara så mycket i hjärtat som möjligt och att försöka förlåta personen och gå bakom till att se själen hos den andre. Den andliga energin kan förlösa och hela det som ligger bakom osämjan.