Heike! Du sätter ord på allt det jag så ofta känner. Visst är du INTE ensam om att känna såhär. Jag drömmer också om ett liv utan all denna teknik samhäller tar för givet att vi alla ska använda. Jag har ingen TV, ingen CD spelare, ingen kaffekokare… Jag avskyr att behöva ha mobiltelefon, den gör mig mest stressad men med familjen på andra sidan europa och en pojkvän som bor 8 timmar bort känns det ganska bra att ha ibland ändå. Dock är det så skööönt att lägga undan den ibland, stänga av den och slippa allas tagande för givet att man alltid ska vara nå-bar.

Datorn är bra att ha! Med hjälp av den kan jag antagligen leva mitt liv i naturen i framtiden, så som jagvill. För då kan jag jobba delvis via datorn. När mitt företag är starkt nog ska jag köpa en liten stuga mitt i ingenstans och leva så enkelt som möjligt. Av självförsörjning så gott det går. Odla eget etc.

Jag känner också lätt avsky och oitresse för ytliga saker och folk som lever i ytlighet. men jag har insett att det är en av mina utmaningar här i livet att lära mig se förbi detta hos människor och försöka hitta och uppskatta det i dem som ligger bakom ytligheten. Det är inte min sak att dömma folk för deras ytlighet. De har sin väg att gå, och en lång väg kvar att släpa sig fram på. Alla måste vi gå våran väg, alla har vi varit där de är nu. Då jag tänker på detta känner jag mig fri.

Prova dessa tankar, och kanske det kan hjälpa dig i ditt bemötande av dessa människor. Så att du slipper känna obehag.

# 1 Tack snälla du,du har alltid så kloka vettiga tankar i dina inlägg och det där med datorn och kunna jobba hemmifrån:-) ingen dum ide alls tvärtom så långt hade min tanke in sträckt sig.Kanske får den stanna ett tag till om man ser saken på det viset.

Dömmer ytliga vet jag inte om jag vill säga att jag gör,snarare är det nog att mina öron inte orkar lyssna på ytligt snack och då är det bättre att gå därifrån än att hamna i en diskussion som inte gynnar någon.Men jag tar till mig dina råd och ska praktisera dom om det behövs någon dag.

Självförsörjning är samma här något jag ska helt anamma och ta in,just nu mest potatis och grönt men ska inte bli kvar i Sverieg resten av livet och först när jag beslutat om flytten 100 % till Arizona så blir det att skaffa djur där men det ligger ännu på framtiden.

Någon skrev en bra sak i en tråd tidigare att vi bär på en fysisk kostym och som andliga blir det svårt att passa in eftersom anden i sig är fri och naturlig,därför tror jag många av oss upplever att anden känner sig fångad i en materiell värld.

Tack för fina råd och tankar snälla du

Tack Heike  Nej jag menade inte att du dömmer de ytliga utan att jag uptäckte migsjälv göra detta ibland innan jag kommer på migsjälv.

Jag orkar inte heller lyssna på ytligt snack så ofta stänger sig öronen då folk pratar tyvärr. Det sker inte medvetet utan automatiskt och då går jag där i min bubbla med tankarna långt långt bort! Hihi. Det kanske är elakt att göra så, men folk är ändå alldeles för självupptagna för att inse att man inte lyssnar. Däremot är jag en bra lyssnare när det handlar om något som är viktigt för personen och om de behöver min hjälp.

#0

Jag tror det är skönt att känna sig hemma var man än befinner sig.
Om du t.ex. tvingas flytta till en by i Norrland där du avskyr snön och alla mygg kommer du aldrig kunna känna dig hemma förrän du accepterat snön och myggen. Du kommer alltid längta bort eller HEM.
Om universum skickar oss till jorden i syftet att vi alltid ska längta hem/tillbaka så kan syftet inte vara rätt? Tanken kanske är sådan att vi ska lära oss att njuta av det som ÄR i stället för att hela tiden längta efter det som INTE är?

Jag hade några års andlig kris då jag hade dina tankar om verkligheten.
Jag ledsnade rejält på att inte känna mig hemma, bekväm, lugn och trygg.
Släppte då min längtan efter något annat och kunde nu välkomna det som fanns.

I dag kan jag njuta av folks ytlighet och hänga med i den tekniska utvecklingen utan att känna olustkänslor. Innerst inne är jag samma tjej men har fått en större tolerans och acceptans av mitt liv på jorden. Jag längtar inte längre hem, för jag är redan hemma.

/Lena

#4 "Jag tror det är skönt att känna sig hemma var man än befinner sig."

Så sant så sant. Om man inte lär sig att acceptera sin situation som den är, och att uppskatta det man har, då kommer man nog aldrig att känna sig hemma någonstans!

Detta har jag tänkt på mycket! Men jag tror inte detta innebär att man måste nöjja sig med en situation om man drömmer om något annat som man faktiskt kan nå. Jag försöker alltid nå mina delmål/mål. Jag är ju fri och kan göra som jag vill. Om man vet vad man vill är det viktigt att alltid försöka förverkliga det man önskar tycker jag. Och vet man inte det, eller kan inte det av någon anledning, så är det såklart bättre att lära sig acceptera det man har istället för att låta det dra ner en i förtvivlan. Dessa två metoder är enbart två olika sätt att bli/vara lycklig på.

Det viktiga är nog bara att, medans man förverkligar sina drömmar, är ödmjuk och tacksam även för det man har.

#5

Självklart ska man uppfylla sina mål här på jorden.
Vill man bo i en eko-by eller i en fäbod i skogen så ska man naturligtvis eftersträva detta.

Jag längtade i många år efter ett hus på landet. När jag till sist köpte detta hus bodde jag bara där i sju år för jag insåg sedan att jag mer behövde det sociala umgänget.

En dröm är alltid en dröm tills vi omsatt den till vår verklighet. När vi lever vår dröm kanske vi inser att det bara var en dröm och inget annat. Då gör vi förändringen. Jag insåg att stuglivet var en dröm och bestämde mig för att flytta tillbaka till civilisationen. Nu är jag nöjd för jag prövade det jag drömde om!

/Lena

# 4 Jag känner ingen som helst andlig kris eller vantrivs med min vardag det jag känner är att jag vet mitt riktiga hem finns på andra sidan.Är ingen destruktiv typ utan tvärtom levnadsglad med många järn i elden samtidigt som jag känner den starka kännslan om att jag är bara en gäst och främling på jordens skorpa.

Oj det är svårt att sätta ord på kännslan men jag är helt nöjd med min livslott men min ande vet att den inte hör hemma i denna dimmenssion och jag brukar lite skämtsamt jämföra med en seriefigur där hjärtat bultar så mycket att det sticker ut en bula från bröstet på den tecknade gubben så tycker jag det känns med min ande.Den bultar och känner sig instängd i en fysisk kropp,vilken den nu får dras med några år till "stackarn" och som du skriver är det viktigt att kunna njuta och det om något kan jag.Men samtidigt inom mig i anden vet jag att detta är inte min äkta boning och jag är en gäst.

Det låter mer och mer grötigt när man försöker förklara men det är inte lätt att sätta ord på tyvärr  det kommer djupt innifrån och dessutom har jag med mig starka minnen från tidigare liv som idag präglar mycket i att jag inte kan ta till mig det moderna samhället med all dess teknik.

Känner ingen förtvivlan eller någon form av missnöje men måste reagera på hur vi blir behandlade av allt penningstyr och ytliga begär som påtvingas oss.Som andlig varelse i en tillfällig "kostym" när man vet vart man hör hemma då är det svårt att inte känna längtan hem även om man har det bra på gården där man bor.

Istället för en andlig kris ger detta mig ett lugn min ande vet vart den hör hemma men också att resan inte nått sitt slut utan får vackert acceptera farkosten kroppen ett bra tag till.

Oj hur sammanfattar jag det här utan att låta mer grötig än jag gör  ach då jag säger det kort gott och enkelt är nöjd med mitt liv men anden vet att den är ute på en tillfällig resa och inte hör hemma här

Men jag förstår hur du tänker,att släppa och våga må bra ändå och det kan jag göra så jag krånglar inte till det mer nu för detta var då det mest svårförklarliga jag vart med om ! Kram på er  puh,,,vad varmt det blev….

# 0 Jag ser inget fel i att ha lite prylar liggande hemma. Det behöver inte betyda att man är ytlig. Det kan betyda att man bara underlättar livet för sig så att man kan koncentrera sig på det som är viktigt. Så ser jag på det hela. I dagens samhälle stressar vi som tokar och för de flesta hade livet nog varit tusen gånger värre utan all denna teknik som finns idag om vi tvingats leva på samma sätt som vi gör. En sådan liten sak som en mikro kan underlätta livet stort för en familj med flera hungriga barn vid 6 på eftermiddagen.

Jag har gärna en stor platt-tv, en bil som passar mig osv för att få mig att må bra. Det betyder inte att jag inte är andlig. Jag vet att jag är det. Det här är en materiell värld så varför inte njuta av det världen ger?

Jag skulle jätte gärna ha några miljoner på kontot, slippa skulder, lån och problem med ekonomin. Jag har de senaste tio åren levt under existensminimun - omänskligt skulle jag kalla det, det jag har varit med om, och allt pga pengar. Pengar behöver inte vara en ful sak - allt beror på vad man gör utav det. För mig skulle pengar vara en enorm räddning, en frälsning och slut på smärta och ständig stress samt magvärk.

Med materiell säkerhet, de prylar jag vill ha, kan jag uppnå materiell stabilitet i mitt liv så att jag kan koncentrera mig på det som faktiskt är viktigt. Som det är just nu kämpar man varenda dag för sin överlevnad istället för att  faktiskt leva det liv man kom hit för att leva. Inte särskilt roligt kan jag lova.

Ytlig är man först när man måste ha den senaste iphonen bara för att den är ny och coolast. Eller när man köper kläder, använder de en gång och kastar sedan i sopkorgen.

Så teknik och prylar är INTE lika med ytlighet. Det är en räddning också.

Vilken intressant trad.

#0

Jag kanner igen mig! Helst skulle jag vilja bo nara/i naturen. Men forst ser det ut som att jag ska fa ett sunt forhallande till saker som telefoner, dator, och liknande. Inte sa att jag maste anvanda dom, men kanske att jag borde sluta o-gilla.

Nar nuet infinner sig aven pa de platser dar jag inte passar in, sa kommer platsen att passa in pa mig!

Niklas

# 8 Att ha så man har huvudet över vattenytan det är sunt men ofta leder det till att mycket vill ha mer och då är det genast ytligt betingat.Jag är ingen pryllös typ sitter och skriver på min dator i detta nu så helt pryllös blir man nog aldig i dagens samhälle.Men gör mig av med det mesta och då speciellt tekniken sen inte sagt att andra ska tycka lika som mig utan det finns ju folk som verkligen har ett gediget intresse för teknik,men lilla bonnläppen jag klarar mig gott utan :-) häst och vagn en enkel liten stuga och jag är nöjd.

# 9 Hoppas du kan klara det bättre än mig jag tror aldrig jag får ett sunt förhållande till alla tekniska prylar  men visst ibland kan dom ha sin funktion och vara folk till nytta men jag personligen har svårt att accptera allt som finns just nu i dagens samhälle.Det gick nog lite för fort med utvecklingen och tänk så skört allting blir med alla lagrade data om något inträffar och tekniken lägger av då står vi där och kanske inte sparat viktig information.Så jag är nog och förblir ändå anti i resten av mitt liv men jag hoppas få ett sunt förhållande en dag men det är nog väldigt tveksamt

#10

Det är ju svårt att säga emot det du skriver. Man kan i alla fall ha i tanken, att allt egentligen är teknik. Vår kropp till exempel. Våra kroppar är ju tekniska maskiner.

Är själv inte här för att övertyga, men det känns som att balansen vill infinna sig.

#10 Inget illa menat, men jag tycker att du verkar ha lite förutfattade meningar, och det är enligt mig inte särskilt andligt. Att påstå att mycket leder ofta till att vilja ha mer är ju en förutfattad mening, enligt mig. Det behöver inte alls vara så och det behöver inte heller betyda att man är ytlig bara för att man har mycket saker. Det kan likväl betyda att man vill underlätta livet för sig själv genom de saker som faktiskt är tillgängliga för oss.

Ge två personer en miljon var så lär de spendera den väldigt olika. Den ene kanske festar bort den, den andra kanske betalar räkningar, lån och köper det som behövs. Den ene kanske vill ha mer i takt med att denne får mer, den andre kanske inte.

Själv har jag inget behov av 300 par skor i garderoben, 10 bilar osv och då spelar det ingen roll hur många miljoner jag skulle ha på kontot. Det räcker med en bil som funkar och passar mig, och skor som är hela och passar just den årstiden. Däremot hade jag kanske köpt dyrare skor och en dyrare bil och på detta sätt slippa skor som kanske går sönder efter en månad och kanske slippa en bil som nästan är fallfärdig.

Pryltokig har jag heller aldrig varit, men jag kan tycka att det är skönt att sätta sig en stund framför tv'n och bara koppla av (fast jag tittar nästan aldrig på tv).

#12 Kan inte en andlig person ha förutfattade meningar? Hur menar du? Jag tycker det låter lite som att du tar åt dig personligen av det #0 skriver. Hon skriver att enligt hennes erfarenhet kan "att ha mycket, ofta leda till viljan att ha mer". Detta är ganska vanligt förekommande om du frågar mig. Det är därför det finns så många giriga människor. Det betyder inte att det inte finns de som önskar sig saker utan att vara ytliga och giriga.

Känner du det som att ytligheten #0 skriver om syftar på dig?
Kan det vara så att du känner lite osäkerhet i vad du själv tycker om din önskan att äga materiella saker här? (Jag anklagar inte, jag ställer frågan enbart för att: om det ligger något i det så kanske min fråga kan leda till en insikt)

Bara för att man konstaterar att det ofta är på ett visst sätt enligt egna erfarenheter betyder det inte att man har förutfattade meningar.

Min uppfattning är att det mest handlar om vilket förhållningssätt man har.

Vill man leva enkelt och utan prylar så är nog konsten den, att göra det utan att störas av hur andra lever sina liv.

Vill man leva ett andligt liv är konsten att göra det utan att störas av andras ytlighet och deras intresse av det materiella m.m.

Kanske är det så att det blir en motsättning för en, för att man egentligen inte har den andliga mognaden, insikten, stabiliteten och uppmärksamheten som…

Som gör att man kan förhålla sig neutral och accepterande.

Kanske behöver man uppmärksamma sig själv mer…mer än man uppmärksammar de föreställningar man har.

Föreställningar och tankar om hur man vill leva och vara i förhållande till andra, till prylar, ett boende, till en önskedröm.

…irriterad på TV:n, vill jag välja bort den då den stör, för att nästa dag välja den för att, den är bra att ha…om det inte var för att, den inte harmoniserar med min föreställlning om hur det borde va och kännas.

Kännas bra är nog så bra…men, men… mitt välbeffinande är inte grundat i vad jag känner utan i vem jag Är.

Den uppmärksamheten är Livets Konst!

#13 Absolut inte! Jag känner mig inte alls osäker och jag tar inte alls åt mig. Jag har bara en annan uppfattning om vad andligt är än vad #0 har. Och enligt mig bör man kunna se saker från flera håll, dvs inte vara "låst" till ett synsätt, men ingen är perfekt. Vi har alla förutfattade meningar om både det ena och andra, mer eller mindre. Jag försöker att inte ha det så gott det går. Istället försöker jag förstå varför det är så här eller så där.

Kloka ord från Peter som beskriver det jag själv haft svårt att uttrycka! Däremot har jag ännu inte lyckats nå enda fram till slutklämmen ännu:
"mitt välbefinnande är inte grundat i vad jag känner utan i vem jag är."

Förhoppningsvis kommer den dagen.

Alwyn!

Den dagen är nu…och den som kommer!

Bara det att rikta sin uppmärksamhet dit, betyder att uppmärksamheten som Är…den du i grunden och djupast Är…Själen.

Den uppmärksamheten, den inre…den uttrycker sig då ganska spontant och möter den yttre uppmärksamhet du riktat.

Med denna uppmärksamhetsövning särskiljer du efterhand det inre från det yttre, känsla från Vara. intellektet från transcendens och medvetandegör dig om Medvetandet…

Jag upplever att hela samhället är fokuserat på de materiella tingen och att vi måste använda oss av det vare sig vi vill eller inte.

Det ser jag som begränsande för mig och hur jag vill leva. Allt är uppbyggt på att vi har dator och internet. Vill man söka jobb, någonstans att bo, beställa resa etc. så begär idag alla att man hela tiden är uppkopplad och har kollat alla rätt sajter etc.

Och allting förändras hela tiden. Hur man ska betala på bussen tex, med vilket kort eller betalningssätt vilket gör att man måste uppdatera sig på rätt hemsida annars står man där med packad väska och kan inte betala för sig på flygbussen klockan fem på morgonen. 

Jag måste till och med sjukanmäla mig genom nätet och göra "uppdateringar" i datakunskaper som jag inte kommer att använda mig av i jobbet. Och detta ska jag göra på min fritid som jag i efterhand får ta ut tid för.

När jag har varit utan dator 2-3 veckor när den gått sönder märker jag att hur allt nu är uppbyggt runt detta användande från samhället. Så var det ju inte för några år sedan. Istället för att tekniken skulle ge oss mer tid så tar den idag mycket tid. Och då menar jag förstås inte iFokus  för det är ju självvalt, utan att allt förväntas gå genom mobilen eller nätet etc.

Sååå…hur vill vi då ha det…hur skall det vara?

Kan vi och i så fall hur kan vi, leva ett tillfredställande liv där vårt andliga uppvaknande går hand i hand med den materiella, teknologiska utvecklingen?

Hur förhåller vi oss till denna tillsynes motsättning och det olustiga i den?

Kan vi förmå oss att gilla läget eller ta steget att bryta med samhället och flyta ut i vildmarken?

-Jag träffade en man här om kvällen som är hemma på ett kort besök. Under många år har han och ett 60 tal andra bott avsides ett par tusen meter upp i Himalays. De mediterar hela dagarna för att skapa balans i det kollektiva medvetandet. De är priviligerade med att mellan meditationspassen få serverat mat och är tillfreds med att ha ett eget rum och en säng. Allt får bäras upp till deras ashram från närmsta by, en bra bit ner längst berget. Ingen TV, internet eller mobil fungerar här och det är lika bra, för dessa Purusha vill ha så få störande intryck som möjligt i sin stillhet.

Ja, de som vill meditera hela dagarna i bergen och finner lyckan i det får väl göra så. En del flyttar ut i skogen och lever ett enkelt liv. Andra gillar fart och fläkt i staden.

Finns det något vi BEHÖVER förändra????

Jag tycker allt är toppen just precis som det är. Alla vandrar sina vägar i livet. Alla vill olika. Alla tycker olika. Alla känner olika.

Det bästa är väl att man vandrar sin egen väg, uppfyller sina egna drömmar, jobbar mot sina egna mål m.m.

Jorden är en perfekt plats att bo på för det finns så många möjligheter här.

Är det inte fantastiskt? 

Verkligt intressant ämne. Har mest skummat igenom det ni skrivit, men så mycket klokt, tankeväckande och intressant ni skriver om.

Under hösten och framförallt julen kände jag en enorm avsky mot all köphest och mot allt "onödigt". Jag funderade nästan hela tiden på vad jag skulle kunna klara mig utan, hur långt jag kunde dra det. Tankarna finns ännu där hos mig, men jag tycker att det är riktigt svårt. Jag har upptäckt att jag ÄR låst vid ting, antingen påtvingat (typ busskort som man behöver för att ta sig till jobbet etc) eller mer eller mindre självvalt, som TV och mikro. Det finns också ting jag har försökt göra mig av vid, men som jag ändå är mycket fäst vid! Kläder, prydnadssaker som på sätt och vis är HELT onödiga osv. Känner att detta är lite av en "kamp" med mig själv, eftersom jag vill frigöra mig från mycket materialistiskt, eftersom JAG känner är en ökad tyngd och börda i mitt liv. Hur som helst, så är ju detta något som alla måste ta ställning till själva, komma till insikt och fundera hur man själv vill göra. Tycker att resande71 sammanfattade det så bra i #20!! Och förresten, BEHÖVER vi förändra så mycket, om du och du och du känner dig nöjd med DITT liv?

På tal om att hårddra det minimalistiska levernet, idag funderade jag (efter ett tips i en bok) på att börja använda tidningspapper som toapapper. Tänk all reklam - snällt mot miljön och pengasparande! Fast nog skulle jag sakna mitt mjuka lambi, och det skulle nog rumpan också  haha!

Ljus åt er alla denna mörka marskväll. Månen går mot full och massor med ny energi finns i omlopp! Ta vara på den! )O(

Merry meet! //Vargflickan.

# 15 Jag är inte alls på något vis låst vid ett synsätt eller har en förutfattad mening utan det jag står för i denna fråga är att mot vår vilja blir vi påtvingad allt ytligt med tekniker reklamer om dom mest fins krämer och produkter.Personligen vill jag inte se allt detta eftersom den biten är något jag inte kan stå för och ser också på nära håll viken skada allt detta gör.

En tonårsflicka har nyligen kommits på med bullimi och efter samtal med psykolog framkom det att hon påverkats så stark av samhällets bild att hon ansåg sig inte duga som hon är.En tjej jag står nära med ett utseende som en fotomodell och hon känner att hon inte duger.Då blir man riktigt ledsen när en fin vacker tjej blir utsatt av det yttr ytliga som i sin tur skadar hennes hälsa.

Inte alla är intresserad av en stor summa pengar,utan att säga summan nu så skänkte jag en rejäl slant till välgörenhet för Navajos hemlösa och orsaken var att jag klarar mig på det jag har för dagen men dom har varken hem eller mat och då gör slanten bättre nytta där än hos mig.Orättvisor får mig att må illa en del har och som jag skrev mycket vill ha mer utan tanke på dom stackare som saknar precis allt.Reser ofta till Navajo numera och dessa människor har det inte lätt,något man inte kan föreställa sig om man inte med egna ögon vart på plats och sett.Tyvärr räcker man inte till för hela jordens befolkning men man kan göra sina små insatser där sitt eget hjärta finns och mit är hos Navajos indianer.

Samtidigt skulle jag aldrig dömma den som använder och tycker tekniken är intressant,det är intresse hos många min poäng är att vi tvingas på detta från alla håll och då kan vi inte välja hur vi vill leva våra liv eftersom samhället numera är uppbyggt på tekniken vart man än går.

Tyckert nummer #18 skrev det väldigt bra.Men allt bör vara självvalt vill man omge sigmed allt modernt då ska man göra så men vi ska inte bli intvingad i ett hörn om vi vill avstå allt detta .Ser även äldre på nära håll som blir utanför samhället just för att dom står utan dator,min mor är en av dom och sånt gör mig arg med all rätt för alla ska ha tillgång med eller utan dator.

#22 Ja, det är inte kul när det blir så där, men där har du ytterligare en sak man kan vända till positivt istället för att se det bara i negativt. Det blev kanske en negativ påverkan för tonårsflickan du berättade om, men för en annan tonårsflicka är det kanske tvärtom. Hon kanske ser sin livs chans till drömjobbet tack vare media och samhället. Samma sak kan med andra ord påverka två olika individer olika.

Du säger att du inte är "låst", men där har du ytterligare en sak som du bara beskriver ur ett synsätt - det negativa. Jag menar inget illa, tycker du har dragit upp ett intressant ämne. Jag vill bara ge en annan syn på det hela.

Jag har också kollat in din hemsida och gillar den skarpt!

Sedan tycker jag att det Resande71 i #20 skriver är klockrent!

#21 Ja, tidningspapper som toapapper är verkligen att hårddra det hela hehe. Alla gör ju som sagt som de vill och trivs man med det så är det upp till var och en. Personligen tycker jag att man ska njuta av det världen har att ge istället för att förneka allt det materiella. Man blir inte mindre andlig bara för att man har en massa saker - det är inte sakerna som gör oss andliga. Det är hur vi är inombords. Sakerna underlättar bara livet här på ett eller annat sätt.

# 24 Nja negativ det är jag inte utan tvärtom en positv person men när saker gör ont mot folk då måste jag reagera och är den som inte kan vara tyst i såna lägen.Ser man orättvisor så vore man omänsklig om man bara låter det passera.Sen som jag skrev har ju tex tekniken vissa positiva sidor som kan exempelvis hjälpa en handikappad att få hjälp i vardagen så det finns ju bra sidor med men jag reagerar på det som är negativt och gör ont mot en del människor.

Men det är ju det här som är intressant med trådarna se och höra andras vinklar på saker och ting och man lär sig alltid något nytt av varandra.På sätt och vi har du rätt jag är negativ till orättvisor och tvång men positiv till rättvisa och frihet  valet att få leva som människan själv vill.

Hemsidan  tackar vad rart av dig det värmer !

#27…saken är väl den att människan ofta inte lever som den vill. Inte förstår att leva som den vill, för att den egentligen inte vet vad den vill.

Vi reagerar på det vi ser och hör…katastrofer i Japan och orättvisor i samhället. Känsliga med det som fyller våra tankar men glömmer lätt bort och ser inte de katastrofer och orättvisor som…inte visas på TV, står i tidningen…men händer endå!

#27 Saker i sig är ju egentligen inte "onda". De är vad vi gör dem till. Efter det blir de antingen positiva eller negativa - beroende på hur vi reagerar på dem och alla reagerar olika.

Men det är som du säger - verkligen intressant att läsa hur andra ser på saker och ting.

Ja, jag läste en hel del där och tycker du har en fascinerande relation med The Wolf. Aldrig läst något liknande.

#17 det roliga med dig ibland Peter, är att du får allt att låta som om det är superenkelt att helt plötsligt bara trancendera. Som att det bara är att göra, "Poff" så är man i varandet. Det är "bara" att rikta uppmärksamheten inåt. Men hur gör man det? Som jag förstår det har du lärt dig tekniken mha lärare och en massa TM meditation. Vad vet jag, du kanske föddes med kunskapen att nå dit lätt.

Men om man är van vid att vara en känsloperson som är väldigt mycket styrd av sina känslor och identifierar sig med hjälp av dem. Då är det inte så enkelt att finna vägen till att se förbi känslorna, till den man är, även om man förstår att det är som det är. Visst, det kanske är enkelt men innan man nått dit är det inte enkelt.

Jag uppskattar verkligen att du vill hjälpa, men att folk säger att något är enkelt gör det inte enklare för mig. Jag behöver en lärare, någon som kan visa mig vägar dit. Och det kommer väl när tiden är rätt, antar jag.

# 29 nu hamnar jag lite OT men har mött fler som lever nära med sin tvillingflamma,trodde mig vara ganska själv men till min glädje finns några och några jag fått bra kontakt med

Egentligen är det ju inte "sakerna" som du säger det onda utan hur vi människor använder oss av det,använder man tex internet till förtal och sprida ondska då är det ju personen bakom tangentbordet som är elak.Tyvärr kan vissa inte hantera tekniken i gott syfte men samtidigt bör vi ha valmöjligheterna att kunna välja bort sånt vi inte trivs med i livet.

Se på en del butiker tex vissa tar numera enbart kort,min far råkade ut för det för några år sedan på en byggfirma.Han hade inget betalkort  och fick gå tomhänt därifrån då är det genast tvång mot människan där dom vägrade ta kontanter eller lämna en räkning.Han gick därifrån i eld och lågor då han höll på att renovera.Men fördelen med deras system var ju att minska rånrisken så både gott och ont i allt om man tänker efter  men samtidigt också systemt storebror ser dig.Man registreras i allt man handlar och sen överöser folk med "magiska" erbjudanden köp det och få det.Är det då en svag person så kan den råka ut för både skulder vräkning och förlora hela sitt liv. Tragiskt nog finns det dom som går på att handla nu och betala sen om ett halvår mot en ränta som inte är av denna värld.

Läste en skrämmande artikel om en utvecklingstörd där en dammsugarförsäljare lurat på henne den mest magiska bästa damsugaren universum sett.10 000 kostade den och i sin iver skriver kvinnan på som levde på existensminimum och blev skuldsatt med en rejäl ränta på kuppen.Sånt är skrämmande och kontakten hade skapats via internet och dom gjorde sedan ett hembesök hos henne efter att ha snyltat ur henne sin bostadadress.Läste det för ett par år sedan och man blir uppriktigt mörkrädd när svaga människor utnyttjas. sorgligt är det verkligen och man vill ju tro alla om gott men tyvärr fungerar det inte så därute.

0#

Om du vill leva enkelt varför gör du då inte detta fullt ut?
Det känns som om en del av dig vill det medan den andra inte riktigt vill. (Med tanke på tvivel över teven). Den som inte riktigt vill kanske då också blir besviken på all utveckling inom media och teknik?

Flytta till fäboden och skaffa dig hästen och vagnen på en gång!
Vad hindrar dig från att förverkliga dina drömmar???

När du lever din dröm kan du ju också lättare ta avstånd från det som känns jobbigt. 

Skulle det inte vara skönt att slippa vara frustrerad över allt ont som sker i världen?

/Lena

"Skulle det inte vara skönt att slippa vara frustrerad över allt ont som sker i världen"

Tack Lena, du gav just inspiration till en ny tråd jag vill skapa. _
_

# 32 Inget hindrar mig alls men såg att stugan redan blivit såld av mäklaren så det blir till att leta en ny plats.Så kan det gå.

Kunde man bara bortse från allt ont då vore man inte människa och skulle sakna alla kännslor som medlidande och jag är inte den typen som bara kan stå och se på.Känner på tok för mycket sympati och påtalar detta ofta för jag vill människor ska bli uppmärksamma.På så sätt kan man hjälpa utsatta innan det går på tok för dom.Åtminstonde några om inte alla.

Det är en del i min andliga uppgift att stötta och hjälpa om jag kan och jag hoppas innerligt slippa uppleva den dagen när jag nonchalant bara står och ser på det skulle innebära att jag tappat förmågan att bry mig om andra och sån vill jag inte bli.

Jasså?

Är man känslolös om man väljer att vila blicken på det goda i världen?

Då behöver jag gå en kurs!  

# 35 Nån kurs behövs nog inte men man kan väl se både och! både det goda och ändå kunna vara öppen för att stötta de som råkar ut för världens ondska .Skulle alla bara gå runt och inte bry sig eller ingripa och reagera så blir det ju bara värre till slut.Vilken värld skulle det bli att leva i om ondskan får härja fritt?

Vi kan inte stoppa allt ont som sker men gör alla en liten insats kommer vi långt.

walkinbeauti!

Dina känslor och omtanke tycks rusa iväg med dig…Var finns då din ditt omdömme och din styrka att kunna hjälpa?

Du pratar om världens ondska som om det var ditt ansvar…din rätt att avgöra om människors liv och öde.

Har du funderat djupare på hur och varför de befinner sig i den situation de gör?

#37 Nejdå inga kännslor rusar iväg med mig utan har full kontroll på mig själv i den frågan och inte är det heller mitt ansvar att rädda alla världens probelm.Men det finns insatser man verkligen kan göra och där folk tacksamt tar emot all hjälp dom kan få som i bla Navajo där den vite mannen forfarande trycker ner indianerna tar deras marker tvångsförflyttar dom från sina hem där släkten bott i geneartioner.

Sen finns som du frågar dom som själva sätter sig i klistret och som skulle vara helt omottagliga för minsta råd där kan man inget göra men om jag tar exepmlet Navajo så har dom människorna inte bett om att bli tvångsförflyttad av storföretag som Peabody som gräver efter kol och uran.Vilket resulterat i att både människor djur och natur blir sjuka och dör.En av många saker jag inte bara kan stå och se på.

Bevittnade en tvångsflytt en gång och mannen i huset föll ner på sina bara knän och bad om nåd,låt mig få stanna i mitt hem vilket resulterade i att man med polis grep mannen som inte hade provocerat det minsta allt han gjorde var grät och bad på sina bara knän att få stanna i "sitt" hem och sånt klarar jag bara inte av att bara stå som vittne och titta på.Istället gör jag så många insatser jag kan med både volontärarbeten och att vara fadder till numera två familjer i Navajo.Om alla tänkte så som kan göra en liten insats då skulle världen bli lite vänligare att bo i.

Men jag förstår din tanke och det är inte mitt ansvar jag kan inte rädda världen men kan göra mina små insatser på bästa möjliga sätt som är en del av min livsuppgift i denna inkarnation.

#38

Du gör det som känns rätt och som din livsuppgift, det tycker jag är värdefullt och fint.

Jag funderade mer på hur du mår i allt detta och vad det är värt.

# 39  Jag mår underbart och det är värt varenda minut jag avsätter.Tack för omtanken snälla du men bättre medicin för själen få man leta efter.Ta bara Walk In Beauti programmet där man ger skor till barn i reservatatet.Den glädje barnen har när dom får ett par skor som är deras alldeles egna och en liten tös kom fram till mig och frågade när hon skulle lämna tillbaka sina rosa fina skor,kännslan hos mig att få säga dom är dina egna går inte att klä i ord.Kramen och hennes bruna tårögda ögon av glädje den glömmer man aldrig,det är ögonblick man tar med sig genom hela livet

#30 Alwyn!

Jag säger vad du skall göra och inte att det är enkelt…inte enkelt att se förbi känslorna om man utgår ifrån känslorna och tankarna när man vill uppmärksamma dem och ta sig förbi.

Får jag fråga vad du tror en lärare kan göra för dig…vad det är hon/han kan visa dig…vägen dit?

Det jag försöker säga om vägen dit är att det finns en teknik som är enkel…en väg som med meditations teknikens hjälp börjar vid Källan i Varat och leder utåt…Där den möter oss på vägen vi annars går på, där känslor och tankar styr och blir hinder.

Ingen lärare i Världen kan visa dig den vägen till Varat eller Källan. De olika lärare jag haft har visat mig andra bra saker men inte det. För den väg som leder till Källan den utgår från Källan. Det jag fick lära mig var en meditationsteknik som tog mig dit redan första gången. Det är inget jag lär mig mer och mer eller direkt blir bättre på…Det sker enkelt och naturligt "Poff"

#31 Precis. Ondskan eller godheten ligger i VÅRA händer - inte i sakernas. En pistol är endast en pistol tills någon tar den i sin hand. Vad som händer med den efter det beror på personen som håller i den.

"Får jag fråga vad du tror en lärare kan göra för dig…vad det är hon/han kan visa dig…vägen dit?"

Jag vet inte varför du antar att jag tror att en lärare ska ta mig i handen och leda mig till källan, eller vad det nu är du antyder. Jag, precis som du och alla andra, behöver lära mig tekniker för att själv kunna ta mig dit och finna mina egna svar. Det är det jag vill ha ut av en lärare. Men innan man vet hur, är det ju inte så enkelt.

Att uppmärksamma känslorna man känner är ju ett sätt att lära sig på. Genom att jag medvetet ser på de känslor som dyker upp, men förstår att de inte ÄR jag, kan jag upptäcka saker som ligger i personligheten och karman. På så vis kan jag frigöra dem och bringar upp dem till ytan, så att de löses upp. Man använder känslorna för att lära sig mer om vem man är, eller kanske mer vem man inte är. Inte genom att man identifierar sig med dem utan tvärt om. Och då måste man ju uppmärksamma dem. Om man bara ser förbi dem utan att ha nått källan lär man ju sig inte någonting. Då blundar man bara.

Alwyn!

Jag pratar bara med dig…antar eller antyder inget särskilt.

Om jag antyder något så är det i så fall att man kan lära sig en teknik av en lärare, sen behöver man inte läraren längre.

Att uppmäksamma känslorna, är som jag också säger ett sätt, en väg att gå "för att lära sig mer om vem man är, eller kanske mer vem man inte är".

Det jag vill påpeka är att uppmärksamheten på känslorna, på sig själv är annorlunda, de är mer sanna och visar tydligare det man behöver lära eller komma till insikt om, när man gör det utifrån den väg som utgår ifrån Källan.

Du säger att "Om man bara ser förbi dem utan att ha nått källan lär man ju sig inte någonting. Då blundar man bara".

Jag menar inte att man skall se förbi dem. Det kan man inte och gör man inte när man ser dem från Källan.

När man transcenderar passerar sinnet tankarna, känslorna, intuitionen och går bortom. När sinnet sedan vänder tillbaka ut. Möter intuitionen, känslor och tankar. Då ser man och uppfattar man efterhand både sig själv och vem man Är samtidigt som man ser känslorna mer ur Varats, Källans Helhetsperspektiv.

Själens spegel, speglar Källans kvaliteer medan sinnet speglar känslorna och tankarnas kvaliteer.

Frågan om hönan och ägget och vad som kom först kan man fundera över. När det gäller Källan och det som kommer ur Källan är det ingen tvekan…Inget existerar och inget finns till utan Källan.

Peter, hur gör man få ett visdomsord eller avsändarnamn infällt i kommentaren?

Har sett flera som har sådant utan att vara Medarbetare.

(Förlåt att jag är utanför ämnet).

/Lena

Lena!

Gå in under Mina Inställningar. I menyn till vänster hittar du signatur, där du kan skriva in det du vill ha.

Jag tänker att det är en sak att acceptera och låta alla utveckla och leva livet som man vill. Vare sig det är fokuserat i det materiella eller om andligheten är i fokus. Eller både och.

Och att försöka balansera de olika delarna kan vara ganska svårt. Vad man vill kanske är olika vid olika tidpunkter. Vad själen vill kan också vara något annat än det personligheten vill.

Men det är också an en annan sak att bry sig om vad som händer i omgivningen. Och att engagera sig för andra grupper i samhället och vara med i det arbete som pågår.

Vill man sitta i skogen och meditera så kan man göra det och det kanske är själens vilja för en tid eller så är det kanske själens vilja att gå ut i samhället och vara aktiv.

Det kan vara så att personligheten vill mysa i själsenergierna medan själen vill att man ska glömma bort personligheten och sin egen bekvämlighet och istället leva i samhället med allt vad det innebär oavsett om personligheten gillar det eller inte.

Men det betyder ju inte att man måste acceptera allt i den väg samhället tar utan man kan också vara med och påverka. Det som jag tex tycker är svårt i dagens samhälle tex om tekniken är svårhanterlig är det kanske många andra som också har problem med. Vissa grupper har fått det mycket svårare att hänga med och fler får det mycket svårare med saker som de tidigare klarat på egen hand men nu inte klarar av.

Det du skriver i #44 och #41 har jag haft i tanken, och undrat smått varför du inte sagt något liknande tidigare, Peter. (inte vad jag har sett i alla fall). Det angående lärare.

Får jag säga till Alwyn: att jag inte tycker det är någon större idé att vänta på en lärare, eller att man ska få råd. Det säger emot sig själv. Du vill nå det djupaste. Där finns nuet. Du tänker: "Jag väntar till sen, att komma till nu."

Jag är beredd att ge tips som jag har, angående meditation. Vilket jag redan gjort. Men då får du nog säga till, Alwyn.

#48 Får man fråga vad du syftar på Niklas? Vad är det angående lärare som du tänkt på och väntat på att Peter skulle skriva? Varför väntar man på att någon annan ska skriva en viss sak?

Att vänta på att du ska hitta en lärare som kan visa dig metoder du kan använda dig av för att trandenscera, är väl inget konstigt utan tvärtom, mkt viktigt, om man vill nå in på djupet. Att man sedan inte behöver läraren mer säger jag inte emot, jag har aldrig påstått att jag tror denna lärare ska vara min lärare för alltid och i allt.

Jag lägger ofta uppmärksamheten på nuet, och njuter av att bara vara. Vara i nuet. Då kommer de flesta insikterna och även den spontana meditation jag förut skrivit om.

Jag vet att du, Niklas, erbjudit mig tips och vi har försökt det innan. Jag är tacksam men det funkade inte så bra för mig. Jag behöver någon att sitta ner med i lugn och ro, som kan hjälpa mig hitta rätt teknik.

Och har du tänkt på Niklas, att det du gör är att erbjuder att vara "lärar-rollen" här och då säger du emot digsjälv om att jag inte behöver en lärare.

#14 du sätter ord på vad som skavt i mig vad gäller några vänner, som valt att leva långt ute på landet, i stort sett självförsöjande osv. Att LIKVÄL är de full av agg och ilska mot alla andra som INTE väljer att leva som dem. En dömande attityd, som kändes rent obehaglig, allt det vackra de byggt upp fick en smak av bitterhet, men jag förstod först efteråt vad det var jag kände…

För att bli fri, måste man släppa andra fria också, inte ha så mkt åsikter om rätt och fel och vad andra gör, utan fokusera på sin egen kärlek och sina drömmar, tror jag….

( likväl jag, såklart)

Jag har två vänner som äter enligt LCHF metoden.

De är skitjobbiga för de pratar hela tiden illa om kolhydrater och att jag BORDE byta till deras matvanor!

De vägrar acceptera att andra äter som de vill.

Kan de bara inte nöja sig med sitt eget val och sluta pracka på mig sånt som jag inte vill ha?

Jehovas vittnen är precis lika jobbiga här i stan. De blir skitsneda när man ifrågasätter deras tro som de ihärdigt försöker pracka på en…

Måste folk alltid försöka dra med sig polare på sin egen väg?

Ja visst är det ofta så Lena! Många verkar tycka att alla ska göra och tycka som dom.

Men jag frågade en gång en bekant till mig som var Jehovas vittne, hur det kom sig att de gick runt och försökta få andra att tro likadant som de tror. Jag går ju inte runt och säger till folk: tro som mig! Min tro är den enda rätta! Vad får ni ut av det? Frågade jag.

Hennes svar var att enligt deras tro hamnar man i helvetet ifall man inte lever enligt Jehovas levnadssätt, och att det är för att de försöker rädda oss andra från att hamna där som de känner ansvaret att berätta för oss om den rätta vägen. Deras syfte är inte att tvinga någon att tro som dem. Det är att informera, och förhoppningsvis rädda själar.

Efter detta har jag haft en större förståelse för vad de gör. Jag möter dem med ett leende, och berättar min syn på det hela för dem. Det funkar bra, de brukar bli glada faktiskt.

Att försöka rädda en som inte vill bli räddad vet vi ju alla att det inte fungerar något vidare.

Du kan bara vägleda den som söker.
Du kan bara ge goda råd till sådana som frågar dig om råd.

Alla vill väl i grund och botten naturligtvis, men det är jobbigt när deras välvilja krockar med min egen…

Jag har löst det där med Jehovas genom att sätta upp en STOPP-lapp på dörren. 

#49, Alwyn.

Du väntar fortfarande på att nuet ska infinna sig. Du tänker att med hjälp av en lärare ska du hitta dit. Det är ju inget fel.

Du vill hitta rätt teknik. Jag vet inte riktigt om det finns så många tekniker att välja bland, om man vill nå det djupaste. Och skulle tro att alla tekniker för det ändamålet egentligen är ganska lika.

Jag hade inte tänkt att lägga mig i diskussionen så mycket. Tar det emot att skriva, så brukar jag försöka låta bli.

Något jag vill säga, är att det egentligen inte har med lärare eller inte, att göra. Saken är väl den att du inte har någon lärare nu, och kanske tänker att det är vad som saknas. Du saknar ju egentligen ingen lärare, utan förmågan att komma dit du vill. Så varför inte komma dit du vill, nu?

Är det tekniken du saknar. Vilken teknik? Finns det en teknik för att ta sig till nu? Den tekniken ligger nog i tankeverksamheten.

Hur som helst, klart att du hittar till nuet! De vägar som tar dig dit, är ju ändå de rätta. Jag skulle kunna försöka förklara de tekniker jag har använt mig av. Något jag inte direkt gjort förr.

Alwyn, jag liksom ser att du är nära. Du är som på gränsen! Jag vill så gärna putta över dig. Det är något som närmar sig för dig, skulle jag tro. Som jag skrivit nån gång förr; Vem vet, kanske får du en stor och fin insikt om inte allt så länge?

Angående Jehovas vittnen.

När de kom till mig, så välkomnade jag dom. Tog emot vad de hade att ge. Läste inte så noga, vet vad det handlar om. Men efter ett tag verkade de förstå att jag inte var i behov, eller hade viljan för deras vägledning.

Niklas, jag känner ingen stress i dethär annat än när jag ibland läser dina svar som låter som att det är bråttom på något sätt. Jag vet att du inte menar så, men du får det att låta så ibland. Jag vill inte bli puttad över en kant, jag vill hamna där jag ska hamna när det är dags.

Det har hänt mycket för mig i min utveckling de sista åren, och jättemycket det sista halvåret! Jag tar det lugnt och låter tiden och möjligheten för att finna rätt lärare och rätt teknik komma till mig. det handlar inte om att jag går och drar på saker och ting.

"Du väntar fortfarande på att nuet ska infinna sig. Du tänker att med hjälp av en lärare ska du hitta dit."

Vad menar du? Jag befinner mig i nuet. Jag ältar inte dået och har inte brottom in i det som komma skall. Jag njuter av det som ÄR, och kan fortfarande njuta av vetskapen om att det kommer att komma många fina stunder till där jag kan njuta av det NU som är då. Nuet är allt. Så vad menar du med nuet?

I min tanke var det till nuet du ville hitta med en teknik. Den djuphet från vilket allt "nu" kommer.

I min tanke så behöver du inte söka efter en lärare, om du redan befinner dig i det nuet, i den djupaste av alla nu.

Är du i nuet så ska din stress inte ha betydelse, och inte länge finnas till. I nuet kan inte stress existera länge.

När känns det som att rätt teknik kommer till dig? Är det lång tid kvar?

Min mening är självklart inte att stressa dig. Kanske kommer stressen från din tolkning av mina inlägg.

Niklas

Jag tror att vi helt enkelt talar om lite olika saker Niklas, och använder olika ord. Kanske vi ser olika på saker och ting. Jag vill iaf inte stjäla denna tråd längre, eftersom det inte ens handlar om det vi nu skriver om. Förlåt Walkinbeauti!

#58

Vi kanske talar om olika saker, och vi ser kanske saken ur olika vinklar. Tack för tillfälle för diskussion.

Hade vi inte haft våra datorer så hade vi inte kunnat skriva till varandra här

Visst är tekniken fantastisk när den är till hjälp. Jag tvättar hellre i en modern tvättstuga än nere i den kalla bäcken. Vi får inte förakta bekvämligheterna som vi fått. Folk behöver inte slita ihjäl sig på en fabrik utan att ha rättigheter till betald semester och 40 timmars arbetsvecka.  Osv……..

Men det kan bli för mycket av det goda också. Vår värld bygger ju på att inkamma största möjliga förtjänst och vinst. Girigheten har fått en alldelles för stor plats i vårt samhälle. "Giriga gubbar som kliar varandra på ryggen"……….. där de ger varandra miljoner i fallskärmsavtal til varandra. Och dessutom i statliga företag. Det är definitivt INTE andligt!

Det är en svår balans att kunna känna att man lever utifrån sitt hjärta och sin själs önskningar och samtidigt hänga med i den ytliga världen.

Sen är det också ett aktivt val man måste göra. Ta kontrollen över sin tid och välja bort det som inte känns meningsfullt. Och göra det som känns meningsfullt i den mån som ens omständigheter tillåter.

Jag blir inte lyckligare över att bosätta mig ute på landet i glesbygden. Jag har försökt, men förstod efter tre år att jag är den jag är och det spelar egentligen ingen roll var jag bosätter mig för så länge jag inte är trygg i min själv så hjälper inte vare sig skogar, fjäll eller älvar.

En kopp fika på stan bland massvis med människor en varm sommardag kan ge mig massvis med positiv energi.

Bra inlägg Gunilla…det gillar jag!