Det här med tidgare liv spekuleras det mycket i i olika religioner.Kristendomen tex avfärdar allt vad tidigare liv innebär fast Bibeln styker detta på två ställen.Elia som for till höjden kom tillbaka som Johannes döparen sen har vi ängeln Lucifer som påstås ha inkarnerat i Satan(vilket jag personligen inte tor på)Lucifer var den som satte sig över Gud och blev utslängd från himlen och därför påstås det att han blev den onde.Buddisten i sin tur själavandrar ofta och deras tro är att vi hela tiden återförds,så det sägs så olika kring detta.

Enklaste svaret är nog att har jag gjort tidigare liv så har anden cellminnen från detta och då kan jag ta till mig reinkarnationsteorin har jag däremot inte haft tidigare liv så finns inga cellminnen från en svunnen tid och då har man svårt att ta till sig reinkarnaionen.Inte alla själar väljer flera liv vissa gör endast en min guide gjorde ett och kommer inte inkarneras igen medans jag gör mitt tredje och sista nu.Därför kan informationen som kommer genom tex kanaliseringar verka olika många gånger och det kan bli förvirrande om vad som är sant eller inte.

Vad är sanningen då?jag tror det finns flera sanningar och att vi vet själva våran egen sanning.Universum är stort och det finns ingen skriven lag om huruvida vi gör olika liv.Allt hänger samman med att vi är olika personligheter med olika syn och det gäller även i andevärlden dit vi tar med oss vår personlighet.Det sägs att man är kring 30 årsålder i andevärlden men även här är det individuellt vi väljer själva med våran fria vilja,samma med barnen som gått över en del väljer att förbli barn medans andra vill ha en vuxens energi.Många barn som gått över möter upp sina anhörigs som dom såg ut senast på jorden men kan sedan inta den vuxna energin om dom vill.Allt sker med tankens kraft och det är tanken som manifesterar det vi vill på andra sidan allt från bostad till hur vi tar form som energi.

Sanningarna är många och bottnar i hur vi själva vill forma både livet och evigheten.Det finns inga gränser i andevärlden och vi har fått den fria viljan att skapa det som passar oss personligen.Samma sak med alla utbud av religioner vissa passar som kristen medans andra passar som Buddist,här var Gud smart att skapa många alternativ så alla olika individer kan finna sin livsväg att vandra på.Krångligare är det inte vi fysiska har en förmåga att krångla till det mest enkla med att säga här har du sanningen och den finns ingenannanstans men vi bär med oss vår egen sanning och vi vet bäst vilka vi är och hur vi vill skapa både evigheten och livet så det finns många sanningar och inte bara en.Ganska härligt uträknat

Bra inlägg, Navajolaydy!

#0

Barnet är ande. Anden visar sig på ett förståeligt sätt. En jämförelse kan vara, att du ser en stol som en stol. Stolen visar sig på ett förståeligt sätt för dig…

Att man inte känner sig bekväm med reinkarnation…kan även ha att göra med att man inte öppnat sig.

Det har du alldeles rätt i att ju mer man öppnar sig så ju mer förstår man och kan även då upptäcka sina tidigare liv,få information om det genom andens cellminnen.Bara för att man inte "minns" betyder ju inte alltid att man enbart haft en livstid och genom att öppna upp väller det in en massa spännade informationDet är ju det som är så härligt med andligheten vi blir aldrig fullärda det finns hur mycket som helst att utforska och sånt är underbart tycker jag

#1:

Tack för ditt långa svar. Oj, är tillvaron verkligen så "flexibel"? Det var mycket nytt för mig och jag får en del att tänka på. Har inte hört talas om förut att man kan välja hur många liv man vill ha. (Eller i alla fall inte om man vill komma vidare.) Jag trodde att man var tvungen att gå i "livets skola" (i den materiella världen) för att kunna utvecklas?

När jag läste "Samtal med Gud" så får författaren infom från "Gud" att han levt flera hundra liv. Och när du säger att du bara levt 3 och att det är ditt sista - då känns det lite konstigt. Vad ska man ha jordelivet till om det är så onödigt? Där har jag lite svårt att få ihop det.

#2:

Men om man väljer att "vara barn" i andevärlden - är man då också som ett barn mentalt? Och om man är det - hur kan man då egentligen någonsin välja bort att vara barn? Hur kan man gå vidare? Eller tänker jag fel nu?

Det känns så konstigt. För vissa handlar "andra sidan" om att studera och lära sig, för andra handlar det om semester, för några är det som en rättegång med ev. livstidsstraff och för andra verkar det vara som en lekstuga. Kan det verkligen vara så olika? Stämmer inte t ex bibelns bild av Gud och livet efter alls? För jag tror på Bibeln även om jag inte är säker på att kristna tolkar allt rätt. Men med den bild som ges här känns det inte som att man talar om samma sak överhuvudtaget.  

Jag kände mig otroligt bekväm med reinkarnation under 20 år. Tyckte att det förklarade det mesta som t ex kristendomen inte har svar på. Men efter att ha läst mycket annat än det jag läst förut känner jag mig inte längre så säker. I alla fall är det inte självklart längre.

# 4 Visst går vi i livets skola och en del behöver mer tid på sig än andra precis som i fysiska världen.Antalet liv kan vi påverka och avgör när vi kommit över om vi behöver lära oss mer,så även här är allt individuellt.Jag har också läst böckerna samtal med Gud och tycker dom är både bra och intressanta,att Neal har levt flera hundra liv kan vara av den enkla orsaken att han trivs med att göra livstider,men det är inget jag kan svara på det kan bara han själv göra

Att jordiska livet skulle vara på något vis onödigt det tror jag inte,däremot behöver varje individ olika tid på sig att lära sig saker precis som i vanliga skolan en del elever behöver mer tid än andra men behöver absolut inte vara sämre än sin övriga klass för det

#4

Jag tänker att andra sidan är en plats för förståelse, kärlek, och acceptans. Det kan ligga en medvetenhet bakom barnet… Kanske ska man inte lägga för många likhetstecken.

Genom att lägga energi på detta liv, att utvecklas, och att finna nöjdheten…

/ Niklas

#5:

Men kan man verkligen bli klar på bara 1 elle 3 liv? Enligt vissa böcker verkar det vara vanligare att man levt några hundra liv. Vad kan man hinna med på bara 1 liv? Det måste vara ett ohyggligt liv om man ska hinna uppleva allt som behövs…

Även om vissa genomgår någon form av "direktupplysning" så borde de väl ändå vara andligt mogna för att hamna där? Och kan man bli andligt mogen utan en massa jordeliv? I så fall lär de sig massor i andevärden då? Varför gör inte alla det i så fall? osv osv

#6:

Ja, du har nog rätt där. Om man gör sitt bästa i detta liv så kan man inte göra mer. (Enda problemet är när man inte vet vad som är det bästa… :)

Esoteriskt sett så går vi igenom det liv som vi levde innan döden och bearbetar de erfarenheter som vi gjort medan vi är på andra sidan.

De personligheter som vi varit under tidigare inkarnationer har vi redan bearbetat och avslutat. Mellan inkarnationerna avslutar vi det som vi gjort i det jordiska livet och påbörjar den nya inkarnationen.

De som är barn när de dör kommer därför att bearbeta sina erfarenheter och vara som barn i kontakter i andevärlden.

Är man död så behöver man inte vara särskilt medveten. Medvetenheten kommer med erfarenheter i jordelivet. Är man mycket medveten under livet så är man det troligen också under döden och oftast har man de intressen som man hade under livet.

Det finns dock personer som är mer medvetna än vad som kommer igenom i jordelivet och som har tillägnat sig erfarenheter under tidigare inkarnationer som kanske inte är tydligt på det yttre planet.

#7

Det bästa i detta liv…är att inte skada.

#8:

Ahaaa! Tack för förklaringen - nu blev det begripligt.

#9:

Jo, det är klart. Det vet jag ju förstås. Men jag tänker på annat också. Är det t ex rätt att leva som vi gör i väst (med fri sex och porr osv) eller ska man hålla sig till den man ev. gifter sig med? Inte alltid så lätt att se vad som skadar - inte ens när det gäller en själv. Det som på ytan verkar okej kanske skadar "i själen", typ.

Ska man äta kött trots att det onekligen skadar djur? Eller är det en gåva från Gud att få lov att äta kött? Djur är ju inte som människor även om en del djur förstås verkar vara mer medvetna än andra.

Vad menas med "skada" helt enkelt? Inte alltid så lätt att svara på. Särskilt inte när alla säger olika.

Internettan!

När medvetenheten ökar, då ökar förståelsen för vad som skadar. Man gör det man Kan, och genom ökad Medvetenhet…då kan man göra fler, och mer medvetna val.

Att skada, är ju att orsaka lidande. Ett liv, kan inte undgå att skada i viss grad. Frågan är, hur pass stor den graden behöver vara.

/ Niklas

Det går ju att vända på det, och i stället för att minimera graden av det lidande man orsakar…

…Så kan man Maximera graden av Kärlek, och medvetande.

#11:

Det låter förstås logiskt. Alla kan kanske inte ha exakt samma regler utan olika saker kan vara rätt för olika personer. (Fast det där gillar jag inte - jag gillar tanken på rätt och fel och en absolut sanning. Det blir mycket enklare då… :) (Hmmm… Enklare i teorin i alla fall, men förstås svårare i praktiken)

Du har med all säkerhet rätt. Och jag försöker för det mesta gå efter det du säger. Minimera lidande och maximera kärlek. (Men ibland gör jag tvärtom när jag är "sån". Usch!)

Då monaden befaller solängeln att återvända (reinkarnera) så skapas först mentalkropp utav mentalmateria, sedan skapas astralkropp utav astral materia. Den fysiska kroppen är den enda som inte solängeln "tillverkar" själv utan det krävs två fysiska föräldrar som dock solängeln väljer ut, utifrån vad den anser varar bra för sin intjänade karma.

Om då den fysiska kroppen dör i förtid, dvs som litet barn så behåller astralkroppen barnets utseende, åtminstånde för en tid. Liksom om du dör vi 90-års ålder så behåller du samma utseende för en tid. Men sedan atar astralkroppen den form som den engång hade då den bildades innan reinkarnationen.

Dvs. en vuxen människas form som den har utifrån tidigare erfarenheter.

Unga barn/människor har juinte så mycket karma att utarbeta så att de vandrar tämligen snart vidare in i mentalplanet/mentalmedvetandet och lämnar då astralkroppen bakom sig som ett slags tomt energiskal.

Detta energiskal löses så sakta upp men innan dess så kan det ofta tas i bruk av elementaler som håller skalet vid liv ett tag. Det är ju oftast dessa "skal" som kommer tillbaka vid sk. seanser och liknande, och ter sig då som ganska tomma och skugglika varelser.. Dock inte alltid.

Men är det frågan om barn så är det oftast tomma skal som ligger kvar, just därför barn som dör tidigt reinkarnerar ganska så fort..

just denna fråga har jag funderat på ett tag, på förekommen anledning. jag förlorade min nyfödda son i september.

jag har varit ganska fast i min esoteriska syn på livet efter döden, men jag har inte varit jättepåläst om det. Nu har jag ju mina känslomässiga aspekter att hålla reda på också.

naturligtvis vill jag träffa min lilla grabb igen när jag lämnar jordelivet, men utifrån min grundsyn är det ju inte säkert att jag gör det.

det här är svåra tankar för mig…

Mmm visst är det svåra tankar för alla människor så även för mig, vi är trots allt bara människor och i allar högsta grad astrala med allt vad det innebär.

Dvs astrala med åsyftan på känsloplanet Vi styrs ju oftast (i 9 fall av 10) av våra känslor och begär och därför är vi fast i detta ekorrhjul.

#13

Det finns nog en absolut sanning. En verklighet, vilken man tolkar olika. Men som människa är det självklart omöjligt att göra rätt hela tiden. När saker inte tillåter att göra rätt… Hur ska man då kunna göra?

Allt har ju med orsak och verkan att göra. Skapar jag lidande, då får jag oftast också lida. Tar man ett steg tillbaka, så kan man se ens och andras lidande för vad det är…

Så frågan vad som är det bästa för detta liv, har nog inget exakt svar.

/ Niklas

#14:

Det sägs ju av vissa att man inte ska kontakta döda (sägs även i Bibeln). Anledningen (enligt böcker jag läst, dock inte Bibeln - där tror jag inte det ges någon anledning) ska vara att det oftast inte är de anhöriga man möter utan andra andar som låtsas vara de anhöriga. Tydligen kan de utge sig för att vara de anhöriga både till utseende och kunskapsmässigt (de känner till sådant man tror bara de anhöriga känner till).

Din beskrivning av dessa "skal" som lämnas kvar styrker ju denna teori. Och då kanske man inte ska springa till medier hej vilt för att få tröst och frid? Kanske risken är stor att man blir lurad?

Tror du, Aldebaran, att de verkliga anhöriga ofta kommer tillbaka för att kommunicera med de nära och kära, t ex via seanser? Eller ska man räkna med att det nog handlar om andra andar?

Vad tror ni andra som är insatta?

Jag tror att man är så fängslad av man får uppleva i astralplanet/medvetandet, så att man helt enkelt inte har tid eller ens minsta intresse av det fysiska planet.

Dessa elementaler har däremot ett väldigt stort intresse av det fysiska planet och eftersom astralplanet i allra högsta grad är styrt av våra tankar och känslor så är det ju inte minsta konstigt alls att dessa elemntaler uppför sig som våra nära och kära. De läsaer ju helt enkelt av våra tankar och känslor, och vet precis vad vi vill ha i denna seans.

Så felkällorna är ju överväldigande om man säger så.  Dock finns det fall där man nog inte kan utesluta att det verkligen rör sig om ett "riktigt" medvetande som "kommer tillbaka"….

#18

Risken finns ju att man uppfattar saker fel. Andar kan dock kommunicera. Känner man starkt i hjärtat…

Ett exempel. Jag leddes till en plats, av en ande. Den platsen hade en vän förutspått. Där hittade jag ett nedgrävt föremål… En annan ande, berättade saker genom min penna, och ett papper. En skyddsande hjälper mig dagligen.

Medium är människor, bibeln är en bok. =)

Risken att man själv tolkar fel…

Vänligen/Niklas

#19 Om jag förstår dig rätt så menar du att vi ständigt inkarneras??och då kommer nya funderingar till mig att om nu anden ständigt inkarneras då borde ju inte heller en andevärld existera,min tanke blir då att vad ska vi med andra sidan till om ingen använder den om inga själar finns där så är den rätt önödig.Nästa tanke jag får är vem som under hela mitt liv manifesterat sig för mig om nu alla själar inkarneras direkt.Senast igår stog min guide framför mig med sitt varma leende.Att andar skulle lura oss är något jag inte alls kan ta till mig,men vi säger att om det nu skulle vara så samtidigt som vi ständigt inkarnerar då skulle det inte finnas andar som lurar oss  även dom skulle vara inkarnerad.Det skulle betyda att alla medium och all andlighet och möten med nära och kära skulle vara en ren lögn från alla som vart med om upplevelser , dom som sett anhöriga och bekanta.Jag tror inte det finns varken rätt eller fel utan vi gör våra egna val och vet vår egen sanning och vad som passar oss själva bäst.

Buddisten vet vi är en ständig själavandrare men inte alla lever så många liv,vissa har enbart en livstid och på den gör sig redo för evigheten,vi är olika personligheter både i andeform och fysisk vilket innebär att vi gör våra fria val om hur och när vi ska kliva i en fysisk kropp och om.Hoppas jag inte missförstod dig nu utan att du menade att vi ständigt inkarnerasförstod jag dig fel får jag rita ett stort L i pannan på mig själv.

# 15 Beklagar din förlust av sonen och jag är helt övertygad att ni ses igen det ser universum till.Ljus och kärlek till dig!

Klart andar kan komunicera… Vi är alla andar, ingen förändring sker på det planet bara för att vi dör från den fysiska världen.

Visst är bibeln en bok, men för den skull absolut inte föringa eller förakta. Och visst är medium människor som också tjänar pengar på sina "gåvor"…

Ett medium som har vissa förmågor lyser ju som en stark fyr på det astrala planet och drar därför till sig en hel del saker som har större intresse av fortlevnad och kontakt med det fysiska planet än de absolut flesta av våra anhöriga har.

Finns en artikelserie på en "grannsajt" som heter ASTRALVÄRLDEN 1

där kan man kanske få lite insikter om de olika medvetandenivåer samt varelser som befolkar detta plan/medvetandenivå.

Ursprungligen skriven av en klärvojant forskare för 80 årsedan som ägnade sitt liv åt detta.

Kanske kan ge någon en aha-upplevelse..

#22 Tyvärr blev det ingen ahaupplevelse av artikeln du länkade till,snarare en massa rappakalja i mina ögon men en del själar kanske lever efter detta och då är det självklart deras sanning men inte minvi är ju alla olika och det är ju underbart med mångfald på alla plan.

Visst är Bibeln endast en bok,en bok som skrivits om många gånger,man har tagit bort evangelier som Tomasevangelium och Moseböckerna 6 och 7.Den har moderniserats och har i dagens läge inte sin ursprungstext dessutom är den översatt på 46  olika språk.Katoslka kyrkan var väldigt pigga på att ta bort texter som inte föll kyrkan i smaken,texter som gick ut på nyandligheten vi ser idag,man ville ha kontroll över sin församling skapa hiarki och vara som präst lite duktigare än sin församling.Så nutidens Bibel är inaktuell och är inte det den en gång var när den skrevs.

#23 Vad är "andar" för dig? Är det avlidna människor eller tror du också på en devavärld och andra väsen?

Det var ju tråkigt att den inte föll dig i smaken min vän, sedan var det ju snabbt läst alla 10 kapitlen på mindre än 30 min.

Visst är det så att bibeln redigerats för att passa in den katolska kyrkans makt över den enskilde. För kyrkomötet i Nicea 343 eller om det var 324 så fanns bl.a reinkarnationsläran kvar. Detta finns förövrigt kvar i LKK (Liberal Katolska Kyrkan).

Men fortfarande finns det väldigt mycket att hämta i bibeln om man förstår sig på att läsa den, den är väldigt esoterisk trots allt.

#24 Ande är allt levande växter djur människorna som sedan fortsätter existera på ett annat plan än vårt.Devor mm tror jag absolut finns men har inte tyvärr aldrig sett någon.

#25 Håller med dig fullt Bibeln är intressant till tusen och det var den nyfikenheten som drog mig till skolbänken för många år sedan för att studera Teologi och vissa saker som  finns nerskrivet stämmer väldigt väl in på det som sker omkring oss men jag kan inte ta den till mig helt tack vare alla förändringar.

Njae inte har jag på 30 minuter läst alla 10 kapitel,tröttnade efter det första

Mmm ja, den är ju lite speciellt skriven, men det var ju så man uttryckte sig för 100 årsedan..

Men om du mot förmodan ögnar igenom kapitlen så finns det säkert något som du kan ta till dig.

#22

Bibeln är en bok, och ingen direkt sanning. Sanning finns på många ställen… Bibeln är en bok, är en bok, och är en bok.

Medium är människa, som du och jag. Sanning finns här och där… Medium är människa, är människa, och är människa!

Sanningen finns här, och där, och över allt. Man kan se sig om… Blunda.

/ Niklas

Men bibeln är skriven av människor precis som du å jag.

GT som till stora delar är hämtat från vedantan är ju åxå skriven av människor, människor, och människor.

             //Janne

#29

Så kan det vara. Jag läser inte så mycket faktiskt. Utövar mer andlighet. Synd när saker misstolkas…

/ Niklas

Även om läsande kan leda till insikt.

Man kan nog kombinera båda delarna, tror du inte?…

Visst går det! Jag tycker bara att vissa har lätt att trassla in sig i mycket text. Ser inte skogen för alla träd.

Vänligen/Niklas

mmm men så är det ju hela tiden, många har åxå lätt att trassla in sig i olika meditationer och tekniker så att en del tappar fullständigt verklighetsuppfattning.

Tror ändå att det kan vara behjälpligt att ha någon form av teoretisk (esoterisk) kunskap (där sådan är möjlig) om vissa saker. Innan man börjar hugga ner alla träd för att se skogen.

#34

Hur tycker du att man ska välja, vilka texter man ska förhålla sig till?

Meditation är simpel i sin grund. Stilla uppmärksamhet, stilla kropp, om möjligt.

Det enda man behöver göra är ju att ta till sig det man känner att man kan ta till sig, detsamma gäller ju tvärtom. Vad du känner är bra för dig i detta liv är ju åxå det bästa för dig i just detta liv.

Jag är inget vidare på att kontemplera, men är jag mindre andlig för det?

Nu kommer vi lite från huvudämnet i denna tråd….

Enligt min erfarenhet så studerar vi även på högre plan och även i böcker…

Jag vaknade en tidig morgon ganska fort i våras. Samtidigt som jag var på väg tillbaks i kroppen så upplevde jag mig sittandes framför en bok på en högre medvetandenivå. Jag kände mig mycket "hög" eller "lång" i medvetandet. Som om jag var utsträckt i medvetandet.

Det kändes mycket intensivt hela upplevelsen och på nåt sätt magnetiskt mellan det högre och det lägre i mitt varande.

Det jag såg var att jag satt framför en stor gedigen bok med rader av sträck ordnade i olika mängder. Som om de utgjorde tal. Lite som romerska siffror.

Detta varade bara en kort stund innan jag kom helt in i kroppen och återgick till mitt vanliga kroppsjag.

Sedan på hösten gick jag på bokmässan här i göteborg. Jag gick runt och kickade på böcker och köpte bl.a en bok av Swedenborg. Det var mest av kuriosa som jag köpte boken. Men när jag kom hem och bläddrade i den så stog det om just dessa skrifter med siffror som finns i himlen (det var så han kallade det, Swedenborg verkar skilja på andevärld och himmel där andevärlden tror jag motsvarar astralplanet och himlen motsvarar mentalplanet).

Andlighet innefattar otroligt mycket… Vårt medvetande innefattar otroligt mycket…

Då återkopplar jag :)

jag läste någon som skrev i en annan tråd att barn som dör ofta inkarneras fort - och att de ofta kommer tillbaka till samma föräldrar eller släkt.  Vad ligger bakom den tanken? själv tänker jag att det skulle kännas olustigt om jag trodde att ett av mina barn samtidigt var mitt döda barn. Det känns fel i kroppen. (jag litar mycket på mina kroppssignaler när jag resonerar)

OM jag får tillåta mig att tro något, så tror jag kanske så här (eller skulle iaf vilja att det var):

när man dör så bearbetar man i andevärlden det liv man levt, innan man kan gå vidare till det som ska komma (återfödande eller till annan dimension). Tiden för den bearbetningen måste naturligtvis ställas i relation till hur lång tid man hade i livet och vad man upplevde under sin tid här. Dock går det inte att relatera till våra tidsmått. Om jag dör gammal och har upplevt mycket kanske det tar 500 år tills jag föds igen.således att vi kan träffa våra avlidna kära när vi själva går bort (tänker på människor som berättat att någon kär kom och mötte dem osv)

utifrån detta resonemang bör det ta ganska lång tid även för en bebis att bearbeta det som hände under den korta tid man fick leva. Alltså borde jag kunna få träffa min lilla Oskar igen när jag dör, eftersom han troligtvis inte är klar med att bearbeta sitt liv.

vad tror ni om detta?

#36

Nej, andlig kan man vara utan att meditera. Det handlar som skrivet, om mycket. Om allt, faktiskt.

/ Niklas

#38 Jag har läst siffror på ca 70 år mellan inkarnationerna, men att det kan variera.

Jag tror att det är ganska stor chans att du kommer träffa på din son igen i någon ny inkarnation. Det behöver inte vara detta livet men ofta träffar man på varandra i nya konstellationer eftersom band har knutits mellan individer och grupper.

Gaiatri, funderar på banden du skriver om. Vet du hur länge dessa brukar vara?

Kan ju tänka mig själv, att de kan vara olika, och att banden bryts när man har fått tillräckliga erfarenheter från varandra. Men det borde väl kunna vara så att vissa håller i evighet..? Det känns ju inte omöjligt.

/ Niklas

Jag tror du svarade på frågan själv. 

Det finns själsgrupper som man är förbunden med och man inkarnerar oftas i grupper. Sen finns det också band som skapas mellan människor och karma som behöver arbetas ut.

Om karma är utarbetat kanske man inte träffas så ofta i nya inkarnationer men det beror på om man har någon gemensam uppgift eller tillhör samma själsgrupp.

Vad många intressanta svar och diskussioner. Läser med stort intresse.

#38:

själv tänker jag att det skulle kännas olustigt om jag trodde att ett av mina barn samtidigt var mitt döda barn.

Jag känner tvärtom, att jag skulle bli glad om mitt förlorade barn var tillbaka. Det innebär ju inte att mitt "nuvarande" barns identitet försvinner - utan bara att vi fått en ny chans.

Då det är monade som genom solängeln väljer ut föräldraparet, så är det ju inte helt osannolikt och än mindre otroligt att ett förolyckat barn återvänder till samma föräldrapar. De är ju trots allt en gång utvalda så att säga..

Att barnet förolyckats i späd åler tror jag inte har så mycket med barnets egen karma/öde att göra så mycket som föräldraparets, som av någon anledning skall utsättas för detta. Så varför inte, självklart tror jag ett samma föräldrapar åter igen skulle vara perfekt.. De kanske har lärt sig något vad vet jag?

Herrens vägar (Karma) är outgrundliga som det står i bibeln å det gäller ju i allra högsta grad här.. Vem är din herre om inte du själv, dvs ditt överjag eller monad..

äh, skrev ett svar som försvann!

jag undrar hur du aldebaran tänker när du skriver att det är föräldrarnas karma och inte barnets, borde inte själen som dör som barn utvecklas av den händelsen?

#44 jag menar att det blir en konstig tankevurpa. jag tänder ljus och pratar med mina barn om deras syskon som är i himlen, samtidigt som jag tror att det döda syskonet faktiskt reinkarnerat i sitt eget syskon…

#40 var har du läst deT?

nej, enl. vissa (teorier) så tar det ca 7-8 år innan barnet börjar sin nya mentala utveckling, dör barnet i tidig ålder så har det inte hunnit fram till "startlinjen" så att säga.

Ungerfär till samma ålder som många barn är väldigt mediala. De har ju fortfarande mycket medvetande kvar sedan innan födsel på det astrala samt i viss mån på det mentala, det tonas ofta ner då barnet börjar sin fysiska resa på allvar någonstans i förskoleåldern upp till 1:a eller tom 2:a klass…

Barn som dör såpass tidigt alltså innan skolåldern,  behåller sin mental och astralkropp sedan tidigare så det är i de flesta fall bara det fysiska skalet som byts ut inom några år… Det är alltså enl. mitt sätt att se och förstå det hela, samma frö till personlighet som kommer tillbaka då det handlar om små barn.

Återigen är detta mitt sätt att se och förstå det hela, dels pga. saker jag upplevt, varit med om samt själv sett på nära håll.

Det är ju det här som är så intressant,vi ser så olika beroende på vilken andlig väg vi valt att gå.Tror ingen har fel utan alla har rätt oavsett vilken väg vi väljer, den genom kyrkan eller någon annan trosinriktning.

Vi är individer både i fysisk form och andlig med olika värderingar tycke och smak vilket gör att vi även jordiskt väljer våran andliga bana att följa,den ena inkarnerar till tusen medans andra väljer färre liv men inge gör ju fel alla följer sin intuition och det som känns rätt för den.

The Wolf gav ett bra exempel på detta att om en person gillar sport medans en annan helt är emot allt vad sporten heter, betyder det ju inte att den som utövar sporten gör något "fel" det visar bara att vi är olika och samma sak med tro,vi går olika vägar men slutmålet för alla religioner är ju andra sidan och även den som står helt utan tro kommer också över då det inte finns någon annanstans att ta vägen,helvetet som kristendomen hotar med är ju ingen plats utan något vi själva skapar på jorden med vår tanke.Tänker jag negativt så blir det mörkt tänker jag ljust så blir det ljust,tankens kraft är enorm och ju mer jag tänker så manifesterar jag tanken till sist och den blir verklighet.

#47 Som du skriver så är det egna upplevelser och erfarenheter som övertygar oss vad som är rätt för just oss som individ,har man vart med och med egna ögon sett då är man övertygad.

Så det här med rätt och fel jag är bergsäker på att vi alla bär på vår egen sanning och vet vad som är bäst för vår livsväg,sen har alla varit sökare en gång och ett smörgåsbord av andlighet bjuds så många blir till en början förvirrade men så småningom finner alla sin andliga väg att följa och vem är då lilla jag att ifrågasätta någon annans tro och övertygelse enbart för att min väg känns rätt för mig betyder ju inte att den vägen är rätt för någon annan.

Gud/Fader Sky eller vad vi väljer att kalla skaparen var smart nog att kunna erbjuda många olika trosinriktningar just för att han vet hur olika vi är,den ena passar någon medans den andra passar andra.Svårare än så tror jag inte det ärUniversum ordnar allt till det rätta det kan vi vara övertygade om men ska erkänna att på senare tid har jag börjat ifrågasätta hela den här reinkarnationsteorin,om fler liv verkligen existerar men det är en helt annan tråd

#46:

Du tänkte så… Ja, det blir ju lite konstigt förstås.

#48:

Jag kan tänka som så att vi alla är olika mogna, har olika erfarenheter i bagaget - och därför passar olika andliga vägar olika människor. Men jag vill också gärna få det till att det finns vägar som är "högre" och mer sanna än andra. Alla är inte lika bra och sanna - bara ur det subjektiva perspektivet är de det. 

Ungefär som man inte kan förvänta sig av en 2-åring att hon ska bete sig som en 7-åring eller som en vuxen. Ändå kan ingen säga att 2-åringen gör fel som beter sig som en 2-åring. 2-åringens sanning är ju sann för 2-åringen och det är helt rätt väg för 2-åringen att bete sig som en 2-åring - men vi som är äldre vet att det finns en sannare sanning. En högre sanning.

Och det är ur det perspektivet jag funderar. Jag kan ju inte vara nöjd om jag tror att det finns en större sanning än den jag stött på och väljer att tro på. Och eftersom jag kan läsa om olika människors sanningar - och därmed kan välja, åtminstone på det intellektuella planet - så kan jag inte riktigt tycka att idén om att alla sanningar är lika bra passar in i mitt liv. För en person som bara kan se en enda tro som den rätta - hon har ju funnit sin sanning, utifrån sin utvecklingsnivå, tänker jag. Men en som jag - som kan välja? Vilken är min sanning? När kan jag vara nöjd?

(Förmodligen när jag fått en egen andlig upplevelse..)

Tror du, Navajolady, att alla sanningar är lika bra, objektivt sett, eller ser du det mer som jag gör?

Jar ser det som så att när vi "landat" funnit vår egen väg att gå då infinner sig harmonin och man känner nu är jag på rätt väg men som jag skrev så är det ett stort smörgåsbord av andlighet att välja och det kan förvirra mångadet förvirrade mig en gång i tiden tills jag vågade lita på det jag fick till mig såg och upplevde.Om sannigen är bra kan vi nog bara själva avgöra,känns det rätt då är den bra,mår vi själva bra i våran sanning så måste den ju vara bra,känns det däremot fel då får vi finna nya vägar att gå som för oss själva ger harmonin i vardagen.Det som är rätt för oss den vägen ska vi följa det är vår egen ande som talar om för oss vad som känns bra och vad som känns dåligt.

Jag brukar jämföra det med en person som lider av mycket ångest pga tragiska saker som skett i dennes liv,det kan vara allt från ett yrke man mår dåligt i till att förlora en anhörig.Yrket kan vi välja om och på så sätt hitta något vi trivs med,saknaden efter den anhöriga kan vi inte råda över men båda exemplen visar att anden inom oss känner nu är något fel och därav ångestsymtom.Sorgen brukar lägga sig och man lär sig leva med den förlusten efter en tid men trampar man vidare i ett yrkesliv som man lider av slutar det ofta med att vi kan bli riktigt sjuka.

Det gäller att lyssna på sitt inre vad är rätt vad känns fel och förhoppningsvis följer vi den kännslan som är rätt.Tillägas ska att det är ingen lätt balansgång,vi påverkas hela tiden av yttre omständigheter och många viljor från både familj och vänner och det tog mig många år innan jag insåg vart jag riktigt hörde hemma men för det blir inte livet lätt som fluffiga moln men man kan finna sig egen styrka och våga stå för det man själv tror på även när livet har sina motgångar.

Någon gång är det nödvändigt att släppa all tro. Tills dess gör man rätt i att landa på sin väg, landa i sin utveckling. Innan man vågar gå sin väg, då har man svårt att utvecklas! Det kommer ofta den stunden man släpper sin väg. Så fort det är "sin", "min", då är det egot. Inget fel med det…

/ Niklas

Kanske man inte ska kämpa så mycket med att "hitta sin väg" då? Kanske man hittar den bara när man följer sin intuition? Så får man vara nöjd när man mår bra istället för att leta och leta och aldrig veta vad som är rätt?

Fast känner jag mig själv rätt kan jag inte bara släppa. Då kommer jag nog bort från det andliga helt och hållet. Det är lätt att bli lat och låta dagarna rinna iväg görandes bara andra saker.

Sen är jag så intresserad av ämnet andlighet och jag kan inte låta bli att läsa om sådant. (Så på det viset kommer jag förstås inte bort från det i alla fall.) Och då sitter man ju där och undrar vem som har rätt.

#52

Din väg är nog att just nu leta! Men kanske vore det skönt för dig att börja finna. Kanske kan man bli bekväm i letandet.

Du skriver några nyckelord i ditt inlägg:
---
Inte kämpa så mycket.
Vara nöjd.

Kan inte bara släppa.
---

/ Niklas

Internettan!

Jag har heller ingen tro eller speciell andlig tillhörighet.

Jag vill också komma HEM till en grupp människor som delar min syn och min tro.

Förut hade jag VETANDET som min trygghet.
Jag ville ha svar, var jättehungrig på kunskap och nöjde mig aldrig med det lilla.

Gav till sist upp för jag hittade aldrig svaren.
Nu är ovissheten min följeslagare.

Det funkar det också.

När du inte VET har du ju ett öppet sinne till det som kommer i din väg.

/Lena

#53:

Jag vet inte om man kan bli bekväm i letandet? Jo, kanske för att då slipper man ta tag i tron på allvar. Eftersom jag inte vet vilken som är rätt så slipper jag ju t ex meditera eller göra annat som jag inte vill. Fast nä - jag vill gärna "hitta hem". Och ja, det är ett kämpande mitt i det roliga, att leta. Även om jag är intresserad och gärna läser - tycker det är avkopplande - så är det så in i bänken frustrerande när jag måste omvärdera hela tiden. 

#54:

Jo, hellre oviss med öppet sinne än bergsäker - och kanske ha fel. (Fast det bästa är ju om man får en upplevelse som gör att man bara VET. Då bryr man sig nog inte om ifall andra människor har andra upplevelser som säger annat.)

#55 Där slog du verkligen i spiken ordentligt upplevelser som gör att man bara vet det är där jag befinner mig och vad andra sen tycker tänker eller säger eller hur många sanningar man försöker presentera för mig.Mina upplevelser gör mig övertygad och det kan ingen ta ifrån varken mig eller någon annan som haft sina upplevelser

Sen behöver vi ju inte oroa oss,hem till andra sidan kommer vi alla men nog är det skönt att hitta hem även i jordelivet,veta vart man står och våga vara fast i sin tro och utövning.

#55 Även en egen upplevelse behöver inte vara 100% sann, då många saker i den sk. andevärlden (astralplanet) har en tendens att "luras"… Så det gäller ta det hela med öppet sinne och inte låta de personliga känslan/känslorna styra dig…

#57 Lite nyfiken fråga,vilka skulle luras?det är mer vad Bibeln beskriver än vad andevärlden själva delar med sig av.Har väldigt svårt att ta till mig att dom luras och alla år med min guide som både visat sig stöttat och ställt upp det om något har alltid och är seriöst från hans sida.

Vill bara höra  vilka du menar,tror du på demoner som ger sig ut för att vara ljusa väsen men luras?det är just det som Bibeln talar om och den har jag svårt att ta på allvar efter allt man gjort om Bibeln mednågra onda andar tror jag definitivt inte på däremot andar som inte kommit till ro visst dom kan vara luriga men kommer alltid dit dom hör hemma antingen med oss medier som hjälp eller när andra sidan griper in.Med luriga menar jag att dom ger skenet av att dom gått mot ljuset sen får man åka tillbaka till en plats och då har dom inte alls släppt taget,det händer och man får börja om från början igen:-)

mmm Onda och onda…

Som vi skrivit om här tidigare så finns det olika livsformer på det astrala planet. Bl.a sk elementaler som tar gamla avlagda astrala skal i besittning.

Astralplanet är ju åxå kallat känsloplanet och är till största delen uppbyggt av våra känslor och tankar. dvs tänker du intensivt och önskar vissa saker så kan du tillverka dem på det astrala planet.

Dina tankeformer är i allra högsta grad "levande" på astralplanet. Tror att detta kan vara värt och veta och ha viss kunskap om.

Om du läser vidare i den länk jag skickade dig om astralplanet (rappakaljan) och inte bryr dig så mycket om det viktorianska sättet att skriva på. Översättningen är gjord direkt från orginalet, så finns det många intressanta uppgifter där i de sista 3 kapitlen om vad som finns på dessa plan/medvetandenivåer etc…

#59 Tack då är jag med dig tankens kraft kan vara förödande och vi skapar lätt våra Tulpor du kallar dom elementarer och jag Tulpan,kärt barn har många namn:-)

Det är därför jag ofta påpekar hur viktigt det är att vi tänker ljusa tankar så vi inte manifesterar mörker kring oss som kan vara nästintill hopplöst att göra sig av med.

Ska läsa kapitlen vid tillfälle,men det får bli efter ett glas vin i helgen kanske det är lättare att läsa skämt åsido,,

Elemental är ett gammalt namn (esoteriskt) å alltså inte mitt..

Det med tankens kraft är ju påtagligt när man går på en seans t.ex… Många tankar som kan spela spratt där…

#60 Det är en bra artikelserie som Aldebaran länkade till om Astralplanet.  Det finns också en artikelserie här på AU om döden. Den är också intressant i sammanhanget.

Del 7 och del 9 tar upp en del av vad som kan förekomma på det astrala planet.

Internettan

Jag tänker att det borde finnas sanningar som är större och mer övergripande än varje persons egna sanning. Vi tolkar det vi ser och förstår genom de erfarenheter vi gjort och de teorier vi kommit i kontakt med.

Om någon annans tolkning eller undersökning gör att vi förstår mer så är det bra. Sen kanske man kommer i kontakt med ett annat synsätt och får omvärdera och det är ok. Man kan ändra uppfattning och ompröva det man trott innan. Vi växer och förändrar våra teorier och idéer med tiden. Vi gör nya erfarenheter och omprövar de slutsatser som vi dragit tidigare.

Därför kan också "sanningen" vara olika för olika människor för att vi möter olika saker i livet och gör olika tolkningar.

Om man står mellan olika uppfattningar och idéer, som tex mellan Kristendomen och New Age, så kan man efter att nått större förståelse av var likheterna finns och hur symbolspråket är hjälpa att överbrygga separationen mellan de olika uppfattningarna.

Du verkar jämföra olika tankesätt och det kanske är helt rätt för dig. Att stå emellan kan också vara ett sätt att nå en större förståelse och då kanske man inte är tillfreds förrän man undersökt vissa idéer från alla håll.  

Andlighet handlar om så mycket mer än sin egna tro och upplevelse…

#56:

Sen behöver vi ju inte oroa oss,hem till andra sidan kommer vi alla men nog är det skönt att hitta hem även i jordelivet

Det är där jag inte vet om jag vågar hålla med. Kristendomen pratar ju om ett helvete och även om det finns en bättre förklaring inom det esoteriska än den gammaldags kristna tolkningen så vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Det finns t ex berättelser om människor som dött och återupplivats och som upplevt ett helvete med demoner och lidande människor. Det finns också många som arbetar inom vården och som vid människors dödsbädd hört både om ljuset och om något hemskt som de döende mött i slutet. Jag vågar inte slappna av och tänka att allt blir bra när jag dör. Tänk om jag hamnar i ett helvete som jag aldrig kan ta mig ifrån… Och det bara för att jag valde fel tro i livet och valde bort den räddning som fanns.

#57:

Det är förstås ytterligare en rädsla som finns. Jag vill ju inte få en "vetskaps-upplevelse" och så är den ändå inte sann.

#58:

Det finns många upplevelser hos människor som visar att de blivit lurade. T ex den här:

 Genom en meditationskurs kom Carina Mirberger i kontakt med andliga varelser, så kallade "guider". Med hjälp av dem började hon arbeta som medium och "healer" och trodde att hon gjorde gott, ända tills kraften i namnet Jesus avslöjade att guiderna egentligen var fruktansvärda monster.[ 

http://www.inblick.se/Default.aspx?ID=53&Action=1&NewsId=271&PID=416](http://www.inblick.se/Default.aspx?ID=53&Action=1&NewsId=271&PID=416)

Det kanske inte är den här sortens upplevelser som man känner att man får vetskap av - men lurad kan man nog bli av olika väsen i alla fall. Jag har läst mängder av liknande berättelser så den är inte unik.

Är dessa väsen också komna ur ens egna tankar? Det har jag svårt att tro. (Nu slänger jag bara ur mig utifrån inlägg #60 utan att veta så mycket,)

#63:

Om man står mellan olika uppfattningar och idéer, som tex mellan Kristendomen och New Age, så kan man efter att nått större förståelse av var likheterna finns och hur symbolspråket är hjälpa att överbrygga separationen mellan de olika uppfattningarna.

Fast rädslan finna alltid att kristendomen har rätt och att New Age är att gå mot mörkret. Alla "jämkningar" mellan dem är till fördel för New Age så att säga. Har New Age rätt så är det helt okej att få in kristendomen där. Har kristendomen rätt så är New Age detsamma som att bli lurad och gå förlorad för alltid. (Och det verkar inte logiskt - men när har min logik hjälpt mig?)

Internettan: Jag tror inte du behöver oroa dig så mycket om din tro, den har ingen betydelse för var du hamnar utan hur du lever ditt liv. Dvs dina val, vad du lär dig etc. En mördare kan förstå att den har begått fel och fullt ut förstått vad dennes handling har orsakat kommer inte få det hårda straff denne normalt sätt kanske skulle ha fått (för den upplever tillräckligt här) medan en från exp nazisternas bödlar kommer få ett helvete.

Vi är människor, vi har rätt att vara mänskliga och göra misstag, såra etc och det kanske är för att lära oss mer betydande saker som att kunna förlåta, förstå och hjälpa varandra och förstå andra egenskaper som kärlek, respekt, ondska och ömhet…. Bara för att man är munk och väljer ett sådant liv betyder inte att man lever ett bättre liv. Det har också med vad du ska lära dig i livet. Du kanske ska ha ett tufft liv utan medgång osv.

När man kommer över så ska vi alla bearbeta våra liv för att sedan fortsätta vår resa.

#65:

Jag tror inte du behöver oroa dig så mycket om din tro, den har ingen betydelse för var du hamnar utan hur du lever ditt liv.

Enligt kristendomen har du fel. Tyvärr… Det du säger låter jättebra, men det finns inget facit som säger att du har rätt. Det är också bara en tro som jag måste ta ställning till. (Men jag hoppas att du har rätt dock. :)

ja, man kan ju undra varför kristendomen o en hel del andra religioner har den där biten om det inte är för att skrämma till lydnad och att de ska stanna kvar. Jag menar inte att det e  fel med religioner och det kan vara både tryggt och skönt med det men i slutänden hänger det ändå ihop med hur du väljer leva ditt liv oavsett hur religiös du e …

VARNING Nu blev det en så lång text att jag förstår om ingen människa orkar läsa. Inte ens jag själv orkar… Fy! Hoppa över om ni vill!

#67:

Varför religioner har den där biten? Det låter som om det är en klausul någon har lagt till. :) Kristendomen är ju ett helt "koncept" som är mycket mer komplicerat än vad icke-kristna kanske förstår. Tar man bort "den där klausulen" så faller hela "konceptet". Då är det inte längre kristendom, typ. (I alla fall enligt den traditionella synen.)

Enligt kristendom kan inte människor själva klättra upp till Gud. Vi kan aldrig bli så fria från synd att vi kan vara nära Gud. För Gud kan inte vara nära synd överhuvudtaget. Synden - och därmed vi - förstörs, dör. Sen kommer i och för sig det som kan vara konstigt att förstå: Det finns något som kan försona oss med Gud - och det är att någon annan dör i vårt ställe. I Gamla testamentet offrade människorna djur och då blev de förlåtna av Gud. För oss var det Jesus som dog för våra synder och det enda sättet vi kan få förlåtelse är om vi tar emot det erbjudandet. Det räcker, vi behöver inte prestera något. Och väljer vi bort erbjudandet om räddning så blir vi inte heller räddade.

Nu tror jag att sättet som det berättas på i Bibeln ställer till det lite. Jag tror inte att Gud godtyckligt sitter och tänker ut vilka som ska bli straffade och vilka som ska bli förlåtna, och blir förtjust när han ser att vi dödar en oxe och blodet rinner. Det sättet att berätta är för att människor ska förstå, som en bok för barn på sätt och vis. Egentligen tror jag det handlar om energier och andliga fasta lagar (eller liknande). Vad jag förstår, enligt en andlig icke-kristen text, så finns det mycket energi i blod. Livsenergi? Positiv energi? (Det är därför "onda andar" ibland försöker få människor att döda - de hör röster - eftersom de onda andarna behöver energin från blodet då de inte själva kan få energi direkt från Gud.) Med den förståelsen kan man tänka sig att synd från människor kan balanseras med den goda energin från blod, som frigörs när någon dör. Det var ett exempel på hur man skulle kunna förklara det där om Jesu offer för våra synder. Blodet från hans helt syndfria person balanserade allt det negativa människor gjort/gör.

Idén om förlåtelse om vi ödmjukar oss och tar emot den räddning som erbjuds känns inte fel och konstig för mig. Och varför är det så konstigt om Gud ställer kravet att vi ska erkänna att vi inte är perfekta och faktiskt be om förlåtelse för att få ta del av räddningen? Har vi ett högmodigt hjärta och vill minsann klara oss själva så kanske vi inte förtjänar att räddas? Vi har ju trots allt en egen fri vilja. (Problemet som jag har här är kanske att vissa människor verkar ha lätt att be om förlåtelse och inse sina fel medan andra verkar vara på en annan nivå. Det känns ju lite orättvist om den omogne går förlorad för alltid bara för att han inte vet bättre. Det tyder på att det finns reinkarnation och att alla är på olika utvecklingsnivåer, och att vi lär oss mer och mer - och faktiskt kanske kan klättra till Gud själva så småningom.. :) 

Ibland accepterar jag den kristna tron som den ser ut. Jag läser mycket och särskilt när jag läst någon kristen undervisning av en bra författare - då försvinner mina frågor. Jag bara tror. Sen går det ett tag - så börjar jag fundera igen. Läser jag på den här sidan kan jag undra ännu mer - och kanske tvivla.

Även om logiken säger oss moderna människor att kristendomen inte kan vara sant, att den är gammaldags så vet jag ändå inte. Tänk om världen är precis så som kristendomen säger? Vad är det som säger att min logiska förmåga leder mig rätt? Det gör den verkligen inte alltid. Varför är så många kristna människor så fridfulla och lyckliga? Och varför verkar "new age"-människor ofta må dåligt och grubbla och ha sig? Kanske new age:are inte går förlorade eller kommer till helvetet - men kanske de går en väldans omväg? Kristendomen kanske är genvägen till friden? Jesus kanske erbjuder en genväg så vi kommer ifrån ekorrhjulet med alla liv? Genom den helige Ande blir vi födda på nytt och kan lägga bort den gamla dåliga människan som måste traggla sig genom mängder av liv? :)

Jag känner att det inte finns något sätt för mig att få reda på vilka som har rätt. Förutom en egen upplevelse då. För mig som läst mängder av litteratur från båda sidor av lägren är det inte självklart. För den som bara är insatt i den ena sidan är det ingen match att välja bort den andra. Bägge sidor har nämligen jättebra och trovärdiga argument varför just den tron är den rätta. Men bägge kan inte ha rätt. Inte helt och hållet i alla fall. (Nu drar jag ihop allt till bara två trosinriktningar för enkelhetens skull.)

Jag hoppas att det finns ett sätt att jämka ihop dem, att bägge faktiskt har rätt ändå. Men då måste det finnas en förklaring om Satan och hur han försöker lura människor bort från Gud. Jag vill ha en förklaring på "den eviga elden" och "att gå förlorad". Och vad betyder profetiorna om den sista tiden, om hur endast de äkta troende blir räddade och om hur de flesta människor ska bli lurade av satan i slutet och faktiskt inte klara sig. Just dessa bitar försvinner i de lyckliga sammanslagningarna och så länge jag inte har en förklaring på det så kan new age (och liknande) helt enkelt vara ett sidospår som får en bort från Gud.

Vad 17 vet jag?

#68 Jag rekommenderar att du läser främst två böcker av Alice A. Bailey. Jesu Invigningar och Kristi Återkomst.

Bailey var enligt hennes självbiografi mycket kristen och var i Indien och missionerade under flera år. Den kristna bakgrunden gör att hon kan förklara och jämföra mycket av det som står i bibeln med den esoteriska läran på ett tydligt sätt.

religioner kan också vara något som antingen ska hålla oss på rätt väg i livet (som en våg av vår egenskaper och våra relationer) eller skapta för illusionen att vi klarar oss bara tackvare den?!

Det finns också ett uttryck som säger att det e skillnad på att göra vad Gud vill och ge vad Gud behöver. Man kan inte bara naivt acceptera utan stå för de val man gör i livet. Religion kan jag anse vara en bra förekomst i vårt samhälle där man kan finna tröst och styrka men den har orsakat lika mycket skit också. "ingen" kan veta hur allting fungerar på andra sidan men om religionen hade varit extremt viktigt tror jag inte så många som dör får ett leende på sina läppar. De som har funnit sin trygghet med att dö, det är inte de som lider av dödsångest.

Men naturligtvis, den tröst och den sanning den enskilde finner är subjektiv och bör så vara!

#69:

Tack för tipset! Fast jag måste erkänna att det där ordet "invigningar" har en väldigt negativ klang för mig. (Varför finns ingenting om detta i Bibeln? Inte heller i andra historiska dokument?) Jag tror att böckerna du tipsar om kommer att ge mig en massa kunskap och förståelse. Men jag kommer fortfarande inte veta om infon stämmer eller inte. Precis som det var när jag läste andra böcker som förklarade kristendomen på ett bra (new age-) sätt. (Har läst massor i samma stil. Och de säger förresten inte alls samma sak..) Dessutom stöter jag alltid från den kristna sidan på åsikten att sådan kunskap är falsk och kommer från satan - med bra argument. Så jag kommer ändå inte veta vad jag ska tro. :)

Jag kikade just på en recension av boken Kristi återkomst. Den motsäger Bibeln helt och hållet. Den hävdar att Kristus ska komma tillbaka när vi människor har uppnått en fredligare och rättvisare värld. I Bibeln talar man om att allt kommer att bli värre och värre. Mitt i allt kaos och lidande ska Kristus komma tillbaka. Eftersom Bibeln innehåller mängder med profetior som gått i uppfyllelse är den trovärdig. Trots att man kanske inte alltid kan tolka allt på ett korrekt sätt så finns det ändå en del som inte går att misstolka. Detta är just en sådan sak, tycker jag. Och jag väljer att tro på Bibeln som studerats så väl och som visat sig vara trovärdig.

Hur får Alice Bailey sin kunskap? Varför ska vi tro på henne? Och hur kan hon ange att man tagit beslutet om när kristus ska återkomma år 1945? I Bibeln säger Jesus att bara Gud Fader vet när tiden är inne. Är mycket skeptisk till dessa böcker, för min del, och upplever inte att de är sanna.

Om du läser någon av böckerna så att du kan bilda dig en egen uppfattning. Jag har svårt att tro att du läst något liknande i den vanliga new age litteraturen.  Där verkar du inte hitta det du söker.

Det stämmer att också med dessa tolkningar att Kristus ska komma mitt i kaoset….  Menar du att kristendomen inte alls innebär att man ska bygga bra relationer mellan människor och försöka försonas och bygga en fredligare värld.  …..  För då kan inte Kristus komma tillbaka? Om vi har fått fred så kommer inte kristus???

Det kan i så fall förklara mycket problem i världen om kristendomen inte vill ha fred för då kommer inte vår Kristus!!!

Internettan, har du märkt att du har hela ditt fokus på vad du INTE tror på?

Vad är du egentligen övertygad om?

Om allt du läser känns mindre trovärdigt, varför fortsätter du då?

Varför inte bara SLÄPPA det? Det får vara hur det vill. Så länge du söker sanningen som en idiot så dras den bara längre bort från dig.

Buddha fann sin sanning när han efter 24 års sökande… SLUTADE söka.

Jag säger inte att jag har rätt eller så, bara spånar lite sådär…

/Lena

#72:

I boken verkar det stå att Kristus inte kan komma tillbaka om vi inte lyckas bygga en fredligare värld. I Bibeln står att världen kommer att bli mindre fredlig - och att Kristus kommer tillbaka mitt i allt det här. Oavsett om vi ska försöka eller inte försöka bygga en fredligare värld så motsäger böckerna varandra.

Det finns inga orsakssamband mellan icke-fred i världen och Kristi återkomst. Det handlar om en profetia om hur det kommer bli. Vi (kristna) ska försöka leva så bra och fredligt som möjligt förstås, som Jesus lärde oss - men enligt Bibeln kommer det nog inte gå så bra. Tittar vi på alla jordbävningar och översvämningar t ex så verkar profetiorna stämma in ganska bra om hur det ska bli. Det verkar som om Bibeln återigen har rätt. Det står också i Bibeln att Jesus ska komma med splittring (inte enande) och jag tolkar det som att konsekvensen av att människor får välja sin tro, välja sida, leder till att människor splittras istället. "Vetet ska sållas från agnarna" eller hur man säger. I världen ser vi just nu en ökning av förföljelse av kristna t ex. (Också något som Bibeln förutspår.)

Enligt kristendomen (och Bibeln) kommer ju Antikrist i den sista tiden. Och han kommer tydligen få hela världen med sig, allt folket kommer att enas i sin dyrkan av honom, typ. Och enligt det perspektivet kan ju Bailey och liknande människor lika gärna vara från den mörka sidan. Till synes fredlig och ljus - precis som det står i Bibeln, att han ska förklä sig till ljusets ängel - för att bedra alla han kan. De som inte följer honom (de kristna) kommer att förföljas. Men tydligen kommer många kristna bli lurade och välja fel sida. Hur ska jag kunna lita på att Bailey är bra? Det finns ingenting som säger att hennes kunskap kommer från rätt källa - och då är jag inte säker på att jag vill läsa heller. För det är så lätt att ryckas med.  

Kan hända jag inte läst något liknande förut men eftersom jag trott på precis alla böcker jag läst innan så kommer jag säkerligen dras med och tro på Alice Baileys böcker också. Men vad säger att de är sanna för det? Dessutom - om jag inte läst något liknande förut, som du tror, så innebär det ju att du menar att allt det andra jag läst säger något helt annat - och då måste de ju vara bluff? Då undrar jag hur man ska kunna lita på något man läser alls om alla säger olika? Särskilt om de är "nedtankade" via andar.

#73:

Vad är du egentligen övertygad om?

Ingenting - det är det som är problemet. Men när jag inte kan avgöra vad som är sant kan jag åtminstone köra med uteslutningsmetoden och försöka sålla bort vad som troligen inte är sant.

Om allt du läser känns mindre trovärdigt, varför fortsätter du då?

Allt jag läser känns trovärdigt, det är det som är problemet. Jag läser för att ändå försöka hitta svar som jag KAN tro på. Men jag kommer aldrig dit eftersom jag velar mellan olika synsätt och inriktningar.

Varför inte bara SLÄPPA det?

Om kristendomen har rätt så kan jag inte släppa. Då väljer jag ju bort den räddning som kanske är den enda vägen.

Om kristendomen har rätt så kan jag inte släppa.

Där har du svaret.

Om Jesus inte fick sin information "nedtankad" hur fick han den då?

Även om den största sanningen skulle serveras framför din blick så skulle du inte SE den, för den behöver UPPLEVAS, KÄNNAS.

Den största sanningen av dem alla finner du inte i en bok, den finner du INOM dig.

Gud går ej att uppleva mentalt. Han bor i våra hjärtan.

DU är sanningen!

/Lena

#75 Så sant!

"Den största sanningen av dem alla finner du inte i en bok, den finner du INOM dig"

Exakt vad jag också vill säga här.

Bok som i detta fall är bibeln är ju skriven av i många fall upplysta människor, så om man läser den "rätt" så kan de i många många fall bekräfta det man känner inombords, eller INOM sig.

Inte för att vara en viktig Petter…men om vi vill vara konsekventa i hur vi uppfattar och vad vi egentligen menar med…känsloplanet och det illusionära. Hur vi förhåller oss konsekvent till det när vi pratar om att det vi har INOM, det måste upplevas och kännas.

Då blir konsekvensen att det som är Inom, som är den största sanningen, som är bekräftelsen…Den kan inte kännas, inte upplevas eller bekräftas med våra sinnesupplevelser, känslor eller tankar

Det är att erfara INOM, Källan, Varat, Medvetandet, Det Absoluta

Först därefter, i det Relativa, i sinnet, i intellektet, i känsla, upplevelse och tanke, har vi erfarenheten av att ha erfarit.

Peter, hmmm lite förvirrad känner jag mig. Vad menar du? Talar du om benämningar här? Att man inte kan "känna" sanningen inom sig utan att det ska kallas "erfara"? Du menar att det inte är en känsla utan något annat? En erfarenhet? Eftersom vi inte kan lita på våra känslor eller vad? *grubbel grubbel* hihi

#74 Om du ser vad som sker i världen idag. Mänskligheten är mycket mognare (överlag) i förståelse av omvärlden och i hur vi hanterar våra relationer än vi var för säg 100 år sedan. Vi har idag mänskliga rättigheter på agendan och även om det inte alltid efterlevs, så finns det med som något mycket viktigt.

Det finns krafter som försöker verka för fred och frihet i många delar av världen och i olika uttryck för mänsklig strävan. Också här har vi kommit långt men vi är ännu långt ifrån framme i mål.

Utsatta grupper, barnkonventionen, rättvisemärkt, djurens rätt, amnesty, miljö, rättigheter till att få gå i skola, etc är allmänna begrepp för oss, även om det inte ännu har genomgått en gripande förändring i alla delar av världen än.

Det är som jag ser det själen i mänskligheten som tar sig uttryck för att bygga en fredligare värld. Samtidigt reagerar personligheten på detta nya som kommer. Personligheten vill vara kvar i den gamla identiteten. Vill inte ta klivet ut i det okända och vill verka för egen sak och inte för gruppens sak.

Konfliken som uppstår mellan själens tilltagande inflöde (pånyttfödd) och personlighetens inrotade vanor och egenheter gör att det blir kaos.

Vad ser vi idag i världen. Förutom att det finns mycket arbete för fred och bättre mänskliga relationer så ser vi också ett tilltagande kaos. !!! Vi ser att ljuset kommer in i världen och ändå så ökar kaoset.

Det som jag tolkar detta är att vi som svarar på det ökande andliga inflödet behöver verka för att uttrycka själsegenskaper i vår omgivning i den mån det går och arbeta för att göra det möjligt för en fredligare miljö. Inte att vi ska sitta på våra rumpor och vänta på att någon ska rädda oss från oss själva (när vi visar att vi är mogna och tar ett visst ansvar kommer Kristus) och heller inte att vi ska sitta och meditera enbart för egen räkning och eget välbefinnande utan vara aktiva och se våra medmänniskor.

Alwyn!

Visst kan man känna en sanning…men inte Den Sanningen, inte sanningen som ligger dolt i fröet, i själva intelligensen eller DNA. Fröet som sedan spirar och uttrycker sig som en blomma. Sanningen om blomman kan du känna, den kan du uppleva den kan du se.

Benämningen erfara använder jag för att markera det man gör när man erfar Källan eller rent medvetande (som jag symboliserar med ett frö) Att känna, tänka och uppleva m.m. tillhör sinnevärlden och vårt vardagliga medvetande. Det är det som flödar ur Källan. Den Universella sanningen Är själva Källan,Transcendentalt Medvetande eller Varat m.fl.

Nej vi kan inte helt lita på våra känslor av flera anledningar. Som att våra känslor hela tiden ändras…för att vi har olika hinder och blockeringar som förändras genom att de löses upp allteftersom vi utvecklas…

#75:

Om Jesus inte fick sin information "nedtankad" hur fick han den då?

Från Gud/den helige Ande. (Jesus är ju en sida av den treenige Guden, enligt kristendomen.) Inte från någon okänd ande. Från vem får Alice Bailey sin information?

Den största sanningen av dem alla finner du inte i en bok, den finner du INOM dig.

Jag förstår det. Men vad gör jag när jag inte känner eller upplever någonting annat än känslor (på sin höjd)?

#77:

Ja, det är nog så.

#80:

Ja, du har kanske rätt i att kaoset går hand i hand med mer fred. Bägge delar finns med. Men vi vet egentligen inte ännu hur det kommer bli om ett tag. Även om det blir fred så kanske Bibelns "vedermöda" slår till ändå. Enligt Bibeln kommer inte Kristus tillbaka förrän efter den jobbiga perioden. Inte före. Under freden kommer den falske kristus, typ. (Ja ja, nu blir jag jobbig igen…)

Vem säger att kristus ska komma före den jobbiga perioden?

Den falske kristus som kommer under freden? Nu undrar jag vad du menar. När är det fred? Det är väl ändå inte fred nu i världen? Överallt?

#83:

Kan hända jag blandar ihop allt nu.

Dels tänkte jag på Antikrist som alla kommer att tillbe, enligt Bibeln. För att det ska bli så borde det råda en ganska stor enhet (och fred?) i världen. Sedan tänker jag på de sista dagarnas nöd, "den stora vedermödan då Gud tömmer sin vrede över jorden". Alltså den jobbiga tid som ska föregå Kristi återkomst.

Men jag vet inte om man ens kan tänka så. Finns det ingen tanke om "den stora vedermödan" inom esoteriken? Och hur får man ihop tanken om att jobba mot fred för att Kristus ska kunna komma med den jobbiga tid där folk ska stå mot folk osv? Det låter mer som att det kommer bli krig, typ, innan Kristus ska komma.

Hur ska man tänka?

här hittade jag Lennart Jaretegs sammanfattning om den yttersta tiden:

När vi närmar oss den yttersta tiden så kommer katastrofer, krig, svält, omoral och elände öka kraftigt på jorden. Det som sedan möjliggör antikrists inträde på världsarenan är det stora avfallet. Bibeln säger ingenting om att det skall bli en världsvid sann väckelse i ändens tid; det är ett gigantiskt avfall från en sund kristen tro vi har att vänta. Det är på så sätt en annan ande tar sin boning i Guds tempel, som är vi kristna, och på så sätt som antikrist sedan får det stöd han behöver för att öppet kunna träda fram som den religiösa och politiska världsledare han skall bli. Det här ser vi i bl.a. 2 Tess 2

När väl antikrist trätt fram skall han regera i sju år. Under denna tid eskalerar det som Bibeln kallar den stora vedermödan och vreden. I mitten av hans regeringstid kommer han att ställa upp den förödelsens styggelse på helig plats som profeten Daniel talat om och som Jesus pekar på i Matt 24. Samtidigt når lidandet på jorden sin absoluta höjdpunkt. I slutet på antikrists regeringstid kommer han att samla alla världens arméer till den slutliga striden mot det judiska folket i Israel. Vi denna tidpunkt har judarna omvänt sig och sett att Jesus är deras Messias. I stor nöd ropar de då på sin befriare.

http://media.bibelfokus.se/docs/yttersta_tiden4.html#Anchor-1148

Vem är Antikrist? Kristna vill ha det till att allt esoteriskt och new age-aktigt är förberedelser för Antikrist och de andar som är verksamma inom detta är alla från Satan, typ. Vem ser ni som Antikrist? Är det helt enkelt det världsliga? Det som får vårt ego och våra lägre begär i fokus? Och Antikrist är kanske kulmen på detta "låga", manifestationen av allas låga tankar och leverne?

Jag kanske ska läsa den där Baileys bok i alla fall…

Tack Peter, då förstår jag vad du menar

ursäkta om jag kapade tråden

Alwyn:

Kapa på! Trådar är till för att förgrenas och spåra ur, annars kan man inte diskutera.