Det som benämns utveckling är det som leder till invigningar (som i min värld är det samma som initieringar). Inom esoteriken finns det många invigningar och inom andra solsystem och universa kan det finnas massor av steg.

Men på Jorden så räknar man med 5 stycken varav den femte är mästarinvigningen, dvs du mästrar de fysiska, astrala och mentala världarna.

Invigning är också en medvetandeutvidgnings process. Dvs man kämpar sig till ett nytt steg och invigningen går igenom, sedan ska man kämpa för att behålla den/integrera den… och jobba vidare, kan man mycket förenklat säga.

Om man är nyfiken och vill veta hur esoteriken ser på detta med invigningar så är denna artikel om discpelskapets väg en utmärkt källa till kunskap om just detta och också ger det en bild av vad som måste bestås och klaras av. Denna utvidgning av medvetandet kan också mycket väl eller kanske ännu hellre kallas "en process i att kontakta/integrera själen i personligheten".

Så vad en invigning alltid leder till är en större själskontakt/integrering och det leder alltid till ett större och större tjänande, förmåga att lyfta blicken utanför sig själv, behov av att hjälpa andra, göra en skillnadi världen osv.
Själens enda begär är tjänande, nämligen

Tack för lästips. Mycket och lång läsning.

Dock en smula för abstrakt för mig. Kändes högtravande och svårt att läsa om lärjungens si och så fortsatta begär efter det ena och det tredje och ashram si och så.

Svårt att översätta till min vardag som består av arbete med business och representation. Mina korta kvällar (på grund av långa dagar) där jag fullkomligt trängtar skriande efter mina andliga böcker, andlig gemenskap, andlighet andlighet andlighet. Men är så långt från de beskrivna läromästarna, ashram osv. Jag må vara en elev, och ja, jag har både jordiska och andra läromästare och guider. Men jag klarade ändå inte översätta texten till min vardag. Klarade du/ni översätta och applicera det på er vardag? På vilket sätt i så fall? Berätta! :-)

#2 Genom självkännedom och inre liv kan man orientera sig mer mot att söka ökad själkontakt. Förmodligen är det din andliga längtan som tar dig in i din egen utvecklingsväg.

Invigningarna löper också i viss mån parallellt på flera nivåer, så Baileys bok om invigningar får ses som en teori, ett sätt att förstå utveckling på.

Jag tycker själv att jag haft nytta av Sanaya Romans bok Andlig utveckling med övningar, tips och råd hur man kan leva mer som sitt Högre Jag. En annan sån bok jag rekommenderar är En bro av ljus av LaUna Huffines (som var den som hjälpte Sanaya Roman utveckla sin gåva). Full av tips och övningar som är lätta att ta till sig.

Artiklarna om stegen mellan 1a och 2a invigningen är dock jättebra att läsa för där ser man ungefär vad som kommer upp och är det nästa steget på vägen. Ska se om jag kan få fram en länk till dom! HÄR

Det är genom att leva i vardagen som utvecklingen går framåt. Var vi än finns på samhällsstegen, vad vi än sysslar med. Det är där vi stöts och blöts och formas till en mer själsgenomströmmad personlighet.

Bön, meditation och andlig läsning är ett bra komplement till det, förstås. Tid till det inre livet behövs ju också. Sen ut och manifestera i det yttre det vi uppnått i det inre…

Jag håller nu på och läser Själskärlek av Sanaya Roman och hon är konkret med exempel och övningar vilket jag älskar. Då kan jag jobba på egen hand. TAck för tips om hennes egen läromästare, det här hade jag inte hört innan

Glömmde ju å säjje…tack för länktips också.

Och apropå vardagen - jag ser det också så. Att det är där utvecklingen liksom händer. I mötet med människor, utmaningar osv

#5 Härligt att du delar med dig så spontant! För mig låter det som att du är i en fas där själsgreppet ökar. Själen (vår egen högre medvetenhet) kan ta som ett grepp om vår person och intensifiera kontakten och den högre energin. Det brukar just upplevas som du beskriver, att viljan, riktningen mot "det andliga" accelererar väldigt. Samtidigt som du förnimmer själskontakten nästan som "kroppsliga fenomen" (egentligen sker det i din eterkropp).

När själen tar sitt grepp om oss på det här sättet, betyder det alltid att vi är redo. Annars kommer det inte så spontant och inifrån, som du beskriver. Vad är det som visar på det? Jo, att upplevelsen både kommer från dig som person (den starka viljan att utvecklas andligen) och samtidigt kommer svaret från själen (som ökar energin, påskyndar processen och ger dig andliga upplevelser som brummande i huvudet etc.) Både personlighet och själ samstämda i processen.

Det är möjligt att detta brummande läte, som du upplevde, är den så kallade "virvelvinden". Jag ska inte gå in så mycket på den, för då kan jag skriva massor. Jag har själv upplevt den högt ljudande virvelvinden (om det är den du upplever?) och den finns också beskriven på ett bra sätt i Norman Stevens bok Regnbågskrigaren (Regnbågsförlaget). Kolla om du vill.

Förmodligen kommer du att få uppleva fler "själsliga fenomen". Det skulle inte vara förvånande i alla fall, eftersom processen är påbörjad och inte brukar "mojna" förrän önskad medvetandeexansion är klar. Då menar jag den andliga expansion som din egen själ har i sikte.

Själv kan du inte veta så mycket om den expansionen, eftersom den ligger utanför personlighetens horisont. Men om du litar till själen, på de inre upplevelserna, och på ditt eget förnuft mitt i alltihop, så kommer det att visa sig. Och det har du ju på flera sätt redan upplevt, som jag förstår det.

En sådan, av själen, "önskad expansion", kan vara en andlig invigning.

Jag vill inte gå in så mycket på detta om invigningar så här på en chat, men jag vet att det talas om invigningar lite hit och dit ibland. Ett är säkert: De är inte lika frekventa som många tror. De är oftast betydligt större och mer påfrestande, än vad många anar. Och när du går igenom en sådan VET du vanligtvis att du gör det. DU vet det SJÄLV, djupt inifrån. Inte för att någon annan säger det till dig. 

Jag tycker som du, att det behövs beskrivningar och samtal kring detta ämne, lite mer om hur vi faktiskt upplever det!

#4 #5 En annan bra bok, om du vill läsa på danska, är Asger Lorentsen, Andlig psykologi. Vi har första kapitlet av boken som en översatt artikel här på AU. HÄR

Även den är full med övningar för att bli mer själsgenomströmmad. Danskan vänjer man sig vid.  Lättare att läsa än att förstå talspråket…

Jag älskar boken Själskärlek och håller just nu på med de band som Orin och Sanaya gjort till den boken. Mycket givande!

Tack Oanna för din respons. Du skriver fantastiskt och både i den här tråden och på andra ställen där jag läst dina svar verkar du ha förmågan att dela med dig av dina kunskaper inifrån. Det är precis det jag trängtar efter. Att utbyta tankar, reflektioner, erfarenheter kring det här med andlig utveckling. Andlig utveckling är enkelt, men inte lätt….Det händer mycket på den stigen där vandringen äger rum även om det till större delen är fridfull…

Och hur ser ni i AU till exempel på det här med kostens inverkan på den andliga utvecklingen? Kör ni vegetariskt? Mycket kosttillskott? osv…?

Jag blir själv mer och mer vegetarisk, gris är uteslutet ur menyn, likaså mjölkprodukter förutom hårdost. Jag käkar rätt mycket kosttillskott, både Kvinna Vital, Pikasol Forte, folsyra, PH-kalk, MSM, sojaprotein från naturell.se, linfröolja, egenpressad juice, 1 stor fruktsmoothie som jag gör själv varje dag, ibland Blutsaft osv. Och jag tror att det påverkar utvecklingen positivt, att kroppen får kraft och näring att ställa om cellerna (radera cellminnen?).

Jag vill gärna veta mer om 'virvelvinden' och även ta del av dina kunskaper kring invigningar. Hur är Netiquetten här på AU - messar man privat mellan varandra om det känns för privat att ta upp i stora forumet?

Tack även för boktips Lionadh. Danskan är inga problem, pratar flytande norska och har läst dansak sedan tidiga barndomen.

Vilka band är det du nämner som här till Själskärlek? Var finns de att få tag i? MP3or, CD eller är det kassett?

#9 På Sanaya Romans hemsida www.orindaben.com finns ett stort utbud av meditationskurser t ex den som heter Soul Love, den finns att köpa både som CD och som kassetter. På senare år gör man allt nytt material som CD, men de har en del kvar som kassetter. HÄR hittar du Vol 1 och Vol 2 av de meditationer jag gör.

LuminEssens är vår samarbetspartner sen starten av AU, så då och då dyker de upp i diskussionerna!

#8 Tack, tack för fina ord! Den så kallade virvelvinden är själens sätt att upprätta en ljuskanal genom kroppen. Det sker för att själen skall kunna förankras i kroppen och fortsätta ljusutvecklingen hos en människa. Allt detta sker i etern (i eterkroppen). Virvelvinden, som ofta har ett brummande eller "swichande" läte, följs ibland av att hela kroppen lyses upp inifrån.

I det ljuset kan även "mysterierna avslöjas". Det handlar då om "tidlösa kunskaper" som förlöses liksom inifrån personen genom dessa andliga processer. Det handlar alltså mindre om en inhämtad information, utan om universella kunskaper som avslöjas genom dessa inre expansioner.

Allt det här verkställs av vår egen själ, när vi är redo för detta. Nästa steg är att ljuspelaren vidgas och automatiskt renar oss på gamla tanke och känsloformer som står i vägen för själens egen ljusvibration. Då kan vi uppleva vissa "jobbiga" känsloprocesser: Vi får möta allt möjligt "skräp" hos oss själva genom projiceringar i det yttre. Vi träffar vissa människor eller är med om jobbiga händelser, som triggar våra blinda fläckar så att de blir synliga för oss. Vi får möta allt hos oss själva som inte är i samklang med själens villkorslösa kärlek. 

En del som går den andliga vägen kan tycka att den är befolkad av en massa knäppgökar med stora egon. Men det beror ofta på att dessa personer håller på att rena sig från sitt egos alla uttryck, och för att göra det måste det vanligtvis stötas och blötas med andras egon. Egot kan ibland verka förstorat under dessa ljusprocesser. Det är egentligen inte större än hos andra människor, men det liksom expanderar innan det transformeras av själens energi och av de nya insikter som dessa personer ofta får (de förstår bl.a att det yttre dramat är en spegel av deras inre drama).

Virvelvinden är alltså själens sätt att sätta igång en renings- och medvetandeprocess hos en människa som går Vägen till att bli en ljusvarelse här på Jorden. Ljusvarelse på så vis, att själen blir befriad hos en människa. Alla eteriska kroppar hos denna person vibrerar då i samklang med själens rena energi. Vid den tidpunkten kan man säga, att vi ÄR själen. Men det är förstås en stegvis process, eftersom vi måste vänja oss vid det starka ljuset och vid dessa medvetandeexpansioner. Därför sker vår andliga växt i flera större steg (själs-styrda invigningar). Vi integrerar steg för steg mer och mer själsljus och en högre medvetenhet. 

Hoppas att jag kunde förklara virvelvinden någorlunda!

Men kom ihåg, att själen kan expandera inom en människa utan att dessa påtagliga fenomen eller invigningar sker. Men någon gång får alla människor gå igenom dessa större steg eller "andliga milstolpar", som kallas invigningar (och som är högst "personliga", på det vis att de styrs av själen och av en människas "inre mästare" och alltså utgör ett slags möte med denne). Men då får vi se vår utveckling ur ett större perspektiv, att vi hela tiden förbereder oss för vår nästa invigning - tills vi är redo att ta den i detta eller i ett kommande liv.

Håller med Oanna! Vad spelar det egentligen för roll var man är på vägen, bara man utvecklas mot ett större ljus, en större själsgenomströmning och såsmåningom kontakt med monaden?

Så jag ber om att ständigt få ta nästa steg mot nästa invigning…

Livet i vardagen är det som tar oss framåt…

Oanna, när du beskriver vägen genom dessa olika ljusprocesser till att BLI själen, menar du då under en och samma inkarnation, eller brukar det ske stegvis genom flera liv?

Jag "fastnar" med jämna mellanrum, genom att jag börjar få föreställningar om hur saker ska vara, jag gör motstånd mot upplevelser osv och får då arbeta i veckor med tillit,tålamod,acceptans - och först då kan det börja röra sig igen.Sådär håller jag på…en ganska slitsam process, men jag lär mig väl en dag att sluta återuppta detta motstånd hela tiden…

Den här rensningen som du beskriver när man får möta "skräpet i oss själva" har jag personligen mött mkt mer kraftfullt genom personlig utveckling-böcker och terapi än genom andlig litteratur.Det andliga talar till den renare, högre delen i mig, medan "reningsarbetet" behöver jordade fötter…det är min upplevelse…

#10 En del som går den andliga vägen kan tycka att den är befolkad av en massa knäppgökar med stora egon. Men det beror ofta på att dessa personer håller på att rena sig från sitt egos alla uttryck, och för att göra det måste det vanligtvis stötas och blötas med andras egon.

Haha, ja visst är det väl så…denna eviga projicering - man möter i andra det man själv håller på att bearbeta, synliggöra och försöka frigöra sig från.Det är ju en klockren väg att bli varse om sitt egna ego, genom att ständigt stöta på andra med stora egonTACK LIVET, liksom!

svar på #8:  Jag är vegetarian sedan 15 år tillbaks, har blivit mer och mer känslig för socker, kaffe, vitt mjöl, alkohol etc.Som att min kropp vill ha ren mat…ännu är det senare relativt nytt, så jag "glömmer och unnar mig" saker på helgerna - för att sedan må dåligt …En dag kommer väl den poletten trilla ner också

Det som känns personligt kan du pm-a om i stället

#12 Jag skrev tidigare i denna tråd om när själen "tar sitt grepp" om en person. När det sker har den personen säkert tiotusentals liv bakom sig som människa. Det är dags att hon påbörjar en själsomvandling för att bli allt mer själ (människans utvecklingsmål). Då har hon som sagt redan hunnit med en mängd liv och samlat tillräckligt mycket klokhet, kärlek och vilja att ge upp det materiellt inriktade livet.

Hon har redan varit rik och insett att det inte löser alla problem. Hon har redan haft "världslig makt" och insett att det inte var "allt hon önskade". Hon börjar spontant att längta efter andligheten inom sig själv - och själen svarar så småningom an och tar sitt grepp om personligheten. Det innebär att den själsliga omvandlingen (till att "bli själen") tar fart på allvar.

Det här är en process som tar många liv. En människa kan hålla på och släppa den mer "vanliga världen" i flera liv innan hon är redo att ta den första invigningen. Sedan kan hon leva ytterligare några liv som mystiker innan det är dags för henne att ta den andra invigningen. Sedan den tredje osv.

Men det kan också gå fortare. I den här tiden lever många människor som är "inställda" (omedvetet) på att ta flera invigningar i ett och samma liv. Vad jag förstår handlar det om att de redan har tagit en viss invigning i ett tidigare liv, men att de får göra en "repetition" av den invigningen och gå igenom den igen. Sedan kan hon göra ännu en invigning i samma liv.

Många som har inkarnerat i vår tid tar stora andliga utvecklingssprång, eftersom Jorden är i ett utvecklingsskede då det är möjligt att ta dessa inre "kvantsprång". Starka kosmiska energier gör det möjligt för människor som är känsliga för dessa energier, att utvecklas i rekordfart! 

Ja, szirius, det är en himla massa motstånd som vi får hålla på och arbeta oss igenom! Ibland är vi inte ens medvetna om motståndet. Men det brukar visa sig ganska tydligt när vi i upprört tillstånd försvarar oss mot ditt och datt. Motstånd vill alltid försvara sig. Egot vill alltid försvara sig, för det tror att det måste det. Så i stundens hetta kan vi - om vi förmår - räkna ut att det är egot som blir upprört och gör motstånd. Och välja kärleken.

#10, #11, #12

Tack för fina och klargörande inlägg. Jag är lite förvirrad i all min egna utveckling. I min personliga expansion eller vad det nu är som pågår. Jag gör allt jag kan för att 'nära' processen/vägen. Genom kost/kostillskott, kroppsbehandlingar (Shiatsu, Rosenterapi med Bioenergi, vanlig massage i olika omgångar) via min mediala healer, långhelger i stillhet och enrum för att jag känner ett sådant behov av att göra ingenting osv

Trots detta är jag som någon av mina sköna Eldsjälsväninnor uttryckte saken 'så medvetet omedveten'. Och det hon menade med det är att jag utvecklas, i ett rasande tempo, sannolikt i samklang med själ/ande/whatever och sannolikt på grund av att jag trängtade och längtade efter förlösning i så många år innan jag hittade VÄGEN…

Och vägen känns rätt och stadig och allt det där. Men i någon mening kan jag känna mig lite som en bit drivved i en flod. Jag har ingen aning om vart jag kommer att landa…men jag längtar dit. Jag har ingen aning om vilken flod jag befinner mig i eller om/när den kröker men jag följer med. Trots att jag kan tycka att floden är en smula strid emellanåt. Det gör ont när vattnet forsar vilt och vackert. Jag är NYFIKEN….vill veta mer om min väg.

Jag köper att det nog är Solar Plexus - egot/personligheten som är vår stora utmaning i någon bemärkelse (som jag ser det just nu ivf)

Vad har min själ för uppgift här på jorden? Vad är det den så gärna vill läka/utföra i detta livet som verkar vara så bråttom..? (det _kan_kanske vara egot som har bråttom oxå…eller en kombo..?)

Finns det någon som vet mer om sig och sin själ/uppgift här på forumet. Någon som känt av eller på annat sätt bekantat sig med ljuspelaren? (Kundalinikraft..?)

#14 Så fint du skriver! Jag känner igen mig i mycket, även om det är många år sedan som jag befann mig i den fasen. När allting accelererar. När energin ökar och "själen skyndar på" för att uppnå önskad medvetandehöjning för jaget. Det är, precis som du skriver, som att vara en bit drivved i en flod. Jag brukade säga att jag kände mig som en barkbit i en bäck!

Man vet inte vart man är på väg, men blir hela tiden förd av en större livsström mot ett mål som man anar existerar. Mer KAN man inte veta. Ett högre medvetande är inte någon som det gamla jaget kan "tänka ut". Allt är mycket finurligt uträknat och man måste tappa kilovis av sitt ego på vägen för att inte drunkna under färden. Det är kärleken som håller oss flytande. Det får vi erfara.

Till sist får vi uppleva att den där floden eller bäcken består av ren kärlek, och att vi håller på att "bli den". Det är mycket fascinerande! 

Som svar på de sista frågorna i ditt inlägg, så svarar jag ja. Jag har "känt" både ljuspelare och och kundalinikraften. Ljuspelaren är ju något som tar plats inom oss, den försvinner inte när den väl är där. Kundalinikraften ska vi vara mycket försiktiga med och absolut inte mixtra med, med vår personliga vilja. Den aktiveras av själen och av vår inre mästare när det är dags för det, så det är egentligen ingenting som vi behöver bry oss om.

Du skriver: "Vad har min själ för uppgift här på jorden? Vad är det den så gärna vill läka/utföra i detta livet som verkar vara så bråttom..?"

Jag tycker att det är så vackert. Du har ingen aning, och det är vackert. Själen vet. Och du får lov att överlämna dig. Det är så processen ser ut. Och tänk, det går vanligtvis mycket fortare när vi accepterar det. Allt kommer på plats till sist. På ett underbart sätt, som vi inte kan lista ut.

#15 Fint beskrivet. Som du känner jag nog att det är ett tag sen jag vaknade upp, då hände massor av saker, inre och yttre, slag i slag.

Nu är tempot lugnt och jämnt - jag har mer en bild av processen klar för mig, jag kallar det att 1. Se/inse 2. för att Förstå/Acceptera 3. för att Förlåta/ släppa 4. för att Gå Vidare i en ny spiral.

Det tänkesättet har hjälpt mig mycket.

#14 Att gradvis integrera Högre Jaget/Själen är ett syfte i sig. Hur det sen tar sig uttryck rent konkret, det är individuellt och har ofta med den stråluppsättning man har på de olika kropparna att göra. Läs gärna om strålarna och se var du känner igen dig. Sen beror det på om man ska uttrycka redan uppnådda egenskaper eller utveckla helt nya sidor.

Och instämmer också i att Själen vet vägen! Den vet målet med din utveckling, syftet med din existens.

Att meditera över Higher Purpose kan vara en fin hjälp på vägen. Sanaya Roman har såna meditationer på sin hemsida om du vill använda dom. www.orindaben.com

#15 #16 Tack för fina skriv. Jag blir bara mer och mer nyfiken på vägen ju mer jag hör om era respektive erfarenheter.

Hmm, överlämna mig….någonstans bor kanske insikten att jag nog klamrar. Hårt. Och nästan längtar efter att utmattad släppa taget. Men är rädd för konsekvenserna. Så jag kör en egen Mästarnas Mästare. I klamring. Kanske så.

Men vad är det som händer sedan, efter att ljuspelaren tagit sin plats? Eller efter den fas jag befinner mig i? Vilken fas är ni i? Finns det ens hopp om att ens ljuspelare når en under denna livstid? Är det som att leva i nirvana på jorden eller vilken förändrande inverkan har det på vardagslivet?

Min mediala healer har hållit på med det här sedan tidiga tonåren och idag taggar hon upp mot 50 med en rasande fart. Och jag vet att hon är både vaken och full av ljus men hennes tillvaro verkar vara rätt lik min. Det är mönster som bryts och gammalt skit som löses upp även på hennes väg. Rikitigt tunga grejer emellanåt. Hon är ännu noggrannare än jag med kost och kroppsbehandlingar osv.

Är det olika floder vi flyter runt i? Ena floden är strid och den andra lugnare? Och vissa floder har grumligt mörkt vatten medan andra har kristallklart ljust vatten? En del floder är korta och andra längre?

Ååååhhhhhh!?

Och iiiihhhhh!

Kom på en sak till. Betyder det här att den fas ni befinner er (#15 #16) i typ är så nära man kommer fjärde dimensionen (4D) per idag beroende på jordens egen energi?

Jag tänker att om man har mycket ljus i sig vibrerar man ju med en högre frekvens och det betyder i sin tur att 4D är närmare.

Jag fick höra att en del av det jag håller på och kastar av mig nu i skrivande stund är en förberedelse för övergången till 4D. Och den övergången närmar sig ju med stormsteg om vi får tro Mayakalendern.

Är det någon här som har pendlat eller på annat sätt kollat vilken frekvens själ, kropp och tanke ligger på? Vi gjorde det på kul på en samling vi var men jag vet inte siffrorna kan valideras på något sätt eller mot en referens eller så. Jag ligger superhögt på själ och tanke men är en smula tyngre i kroppen om jag skall tro på siffrorna.

Vägen för olika själar är unik och individuell, därför är det svårt att jämföra sin utveckling med en annan.

Alice Baileys bok Invigning är ett bra lästips för att se var man står, hennes bok En avhandling on vit magi är en klassiker om hur man blir mer själsgenomströmmad. Kanske skulle du ha hjälp av att konsultera en esoterisk astrolog?

Jag vet ungefär var jag står på vägen, men eftersom utveckling inte är helt entydig tyckar jag inte att det är meningsfullt att delge de insikterna i en öppen tråd.  Min guide sa en gång till mig: "Vad spelar det för roll vem som går före eller efter när man är på vandring?".

Mänskligheten står inför sin första invigning, det är det som är förklaringen till det stora hälsointresset som sprider sig hos så många. Med detta kommer sökandet efter högre syfte och ett andligt förhållningssätt hos några. Om detta kan du läsa i denna artikel. HÄR

Följ din inre känsla, ge dig tid att lyssna till din egen Inre Mästare, Själen. Den vet vägen!

Lycka till!

#18 Det är verkligen sant som Lionadh säger; Vägen ser olika ut för alla. Även om den större friheten och den större medvetenheten (efter olika omvandlingsfaser) är gemensam. Jag vet också "var jag är" idag, men det behåller jag för mig själv. Och det betyder inte alls att jag är "klar". Nya transformationer kan vänta runt hörnet, i detta eller i ett kommande liv.

Jag skulle inte prata om dessa saker om jag inte visste att de leder till en ökad inre frihet, en större inre frid, en större kärlek och en starkare vilja att samspela med den högre plan för vår Jord, som just nu håller på att lyfta hela mänskligheten till ett nytt medvetande.

Jag befinner mig på en helt annan plats inom mig idag än för kanske tjugo år sedan. Ja, det är som att leva i en ny dimension. Men vilken siffra den dimensionen har vet jag inte. Det bryr jag mig inte om. I många år levde jag mer som "mellan världarna". Mellan det gamla och det nya. Men idag får jag lov att säga att jag lever i den "nya dimensionen" fullt ut.

Det betyder inte att alla dagar är solsken. Men på något vis lyser solen i alla fall. Det har att göra med hjärtat. Vid ett visst skede förflyttas "jaget" till hjärtat, och ett nytt enhetsmedvetande slår ut inom oss. Jaget bollas inte mellan olika känslostämningar så som förut. Oro kan komma, tårar kan komma, men ingen känsla stannar särskilt länge.

Det är något annat än känslor och tankar som dominerar inom mig - en större del av själen. Jag känner och tänker, men är liksom inte bunden till känslor och tankar så som jag var tidigare. 

Det är en stor frihet!

Du frågade budewabo vad som händer när ljuspelaren kommit på plats. Min erfarenhet var att det genast påskyndade olika reningsprocesser inom mig, ljuspelaren vidgades, och "såg till" att det inte fanns någon möjlighet för mig att "smita" från den Väg som jag slagit in på.

Ljuspelaren är ju själens förankring inom oss i vår eterkropp. Så själen såg också till att jag fick möta de personer som jag skulle möta för min utvecklings skull. Själen höll allt mer i rodret. Och det fanns ingen väg tillbaka, om man säger så. Min personliga vilja fick allt mer ge vika för själens vilja. Och det är jag oändligt tacksam för idag!

Nu hoppas jag att du även får höra andra beskriva något om dessa inre processer, eftersom vår Ljusväg kan se så olika ut. Det är ofta givande att höra flera berätta.

#19 Tack för respons. Jag håller med dig om att det inte spelar någon roll vem som går före eller efter en på stigen. Men.

Jag vill ta ett exempel. Jag startade min mer aktiva andliga vandring 29 november 2005. Exakt den dagen var jag på mitt första besök hos den mediala healer jag gått regelbundet hos sedan dess (extra intressant datum om man kollar Mayakalendern)

Vartefter blev vi ett gäng väninnor som som gick till henne och strax hade vi liksom bildat Eldsjälar, en meditationsgrupp kan man säga. Vi träffades, och träffas, både för att göra världsliga saker som att dricka vin och äta mat men också ha kurskvällar med vår gemensamma nämnare.

Med tiden så har det blivit så att jag även i mitt andra privata liv, dvs det mer oandliga privatlivet, relaterar mycket toill det andliga. Och har fått en del snäsiga kommentarer från lite översittaraktiga människor som tyckt jag varit knäpp när jag till exempel menat på att vissa beteendemönster vi har i detta livet inte nödvändigtvis kommer sig av en trasig barndom i detta livet utan kan förklaras av en annan inkarnation. Just sådana inkarnationer som den mediala healern hjälper till att identifiera.

I somras var vi, ett gäng, ute och seglade. Och en bekant, som jag bjudit med på båten, ondgör sig riktigt över ovanstående och kör en riktigt oförskämd stil. Efter att vi klivit av båten hörde jag aldrig mer av mig till henne, jag hade inget mer att säga till en så oförskämd människa. Inget mer än "Frid vare med dig!" :-)

I går morse dyker hon så upp på chatten på Facebook. Nu är hon alltså i Nepal och fattar plötsligt vad jag pratade om i somras. Och hon ville veta en del saker. Som jag mer än gärna delade med mig av från mitt perspektiv, min upplevelse. Jag vet ju massor om cellminnen, kosttillskott, processer som kan rulla i kroppen och som känns på vissa sätt.

När jag beskrev ett genombrott i en annan tråd var det någon som hummade instämmande. Och ibland är det så skönt att få det bekräftat. Att det kan kännas. Det kan kännas skönt, det kan kännas läskigt, ibland när ett beteendemönster släpper så blir vi ju helt tagna av våra rädslor under några timmar, ibland dager, ibland kanske längre. Och att vi mår anka beror inte på att det är 'dåligt' för oss utan för att något vi är vana att bära med oss plötsligt börjar lossna och att det då känns ovant och skrämmande. Sådan information - om hur det _kan_ vara var för mig ovärderlig att få när jag inte fattade vad som hände med mig.

Därav mina frågor. En av anledningarna till att jag så ivrigt hänger här är att jag upplever att många av de som går före mig på stigen är högst ovilliga att släppa ifrån sig någon som helst information eller utbyta erfarenheter. Munnar blir som streck när jag frågar. Why liksom?

En av Eldsjälarna har jag svårt att umgås med just nu för att hon så fort vi kommer in på Mayakalendern vill ge sken av att hon fattat något mer, större än det jag tar upp tråden kring. Hon säger sig ha en nära kontakt med Plejaderna också men då blir munnen ocksåp som ett blixtlås. Why? Vägrar delge vad det i så fall skulle kunna vara. Jag blir helt perplex. Det är en typ av översitteri som jag ser det. Och visst. Hon är en av dessa som hållit på med andlighet sedan 80-talet och vet massor. Supermedial dessutom. Men.

Om vi nu skall lyckas hjälpa Moder Jord att ta nästa steg. Vore det då inte bra om vi stöttade varandras processer mot ett höjt medvetetande till att börja med? Hur skall vi annars kunna stötta Moder Jord och kanske andra, för oss okända människor i denna process av medvetenadehöjning? Så tänkte jag när jag delgav min seglingsbekanta massor, massor som hon ville veta mer om. Trots att jag egentligen inte tycker hon varit så schysst mot mig alla gånger och i synnerhet inte under seglingen i somras. Det är kanske främst kärleken till andligheten som får mig att 'jobba'.

Den här sidan säger så mycket tycker jag:

http://www.fredpajorden.se/sida7.html

#21 Jag förstår hur du menar och samtidigt…jag arbetade under ett års tid på en alternativklinik där alla var högt utvecklade(andligt/esoteriskt), det hände väldigt mycket i mig under den tiden men det var aldrig någon som berättade för mig vad jag gick igenom, det var liksom en outtalad regel att man ska uppleva utan att bli "färgad" av andras berättelser. Det är också många gånger svårt att klä i ord det som sker därför att vägen från upplevelsen till ordet gör att personligheten präglar upplevelsen och då inte blir den rätta. Man får svar ändå och då från den rätta källan-själen. Nästa steg när man känner sig manad att hjälpa andra måste man först översätta det man lärt sig och få det på en nivå som mottagaren förstår, man kan inte utgå från den plats man själv befinner sig för det vore som att lära någon läsa utan alfabetet. Det är så lätt att anta att Alla befinner sig på samma trappsteg som man själv och det blir i regel bakut direkt man för det på tal, rädsla för det okända…Där får man gå tillbaka till tiden man själv gick i "okunskap" och försöka förstå…Det är en mognadsprocess och den kan man inte skynda på hur gärna man än vill…

#22 Jag tycker fortfarande det är konstigt med dessa munnar som blir som streck när det kommer till att dela med sig av sina upplevelser/erfarenheter kring andlig utveckling. Att sitta nöjd på sin plats i utvecklingsprocessen och det enda man kan dela med sig av är möjligen ett boktips eller två. Böckerna kan jag googla mig fram till själv. Sökord ni vet.

Min önskan är verkligen att reflektera kring det vi går igenom. Utbyta erfarenhet.  Det är i dialogen med andra jag upplever att min förståelse och mina insikter för det som händer med mig i min process ökar. Och det är det jag önskar finna här eller i andra forum.

Och många hävdar att 'du behöver inte förstå…' 'det är olika för alla…' osv.  Vad är det för ett motstånd? Vad står det för? För mig är det en sådan enorm glädje att i interaktion med andra få dessa aha-uppleverlser. Vi lyfter varandra till nya höjder.

Men det går ju inte om det på något sätt anses finare eller bättre att alla verkligen skall knåpa ihop sitt eget hjul. Varför kan man inte ha Knowledge Sharing, eller kalla det Experience Sharing, inom andligheten precis som inom näringslivet. Jag kan inte veta om min upplevelse av blå färg är densamma som din. Men vi kan ju åtminstone försöka prata kring vår upplevelse av färgen blå och hur den harmonierar med de andra färgerna osv. Det jag försöker säga är att det sällan finns en absolut sanning. Eller jo, själen är sanningen men att det finns en massa runt omkring som kan vara bra att få lite hjälp med.

Så varför inte hjälpa varandra att reflektera kring de omständigheter som kan dyka upp under en själsresa. Att bli ett med sin själ innebär en rätt spännande och för många en ganska tuff resa. Det gör ont när knoppar brister. Och resan kan bli lite intressantare genom att man har inspirerande guider som berättar om de platser man stannar till vid. Istället för att man bara sitter och glor ut över en sjö kanske guiden vet att berätta att i den här sjön finns unika fiskarter, det är den djupaste sjön i världen osv. Resan blir så mycket roligare om man vet mer kring det man ser och upplever. Ett berg är kanske inte bara en stenmassa, det kan ha hänt något speciellt vid just det berget en gång för länge sedan och att få information om detta kryddar utflykten dit.

Jag förstår också att själva processen har sin gång, är individuell, och att det inte igår att skynda på nämnvärt. Det är inte DET som är grejen.

Grejen, själva poängen, är att inspirera och hjälpa varandra förstå mer kring vad som händer med oss. I alla fall dem som frågar, dem som vill veta. Så ser jag på det. Och eftersom jag mött detta motstånd mot att delge, ibland utifrån perspektivet att 'resan ser olika ut…' (what else is new liksom..) från flera som hållit på länge  och i olika sammanhang börjar jag undra vad det är fatt. Det här med att slå bakut om någon delger sina erfarenheter känner jag överhuvudtaget inte igen.

I mitt huvud går det tvärtom paralleller till när prästerskapet för länge sedan på något sätt hade patent på kunskap och skrift och inte delade med sig. Hårt sagt? Ja, kanske. Men jag förstår inte poängen med att inte dela. Är det egot som går in och säger att 'jag fick minsann kämpa så hårt på resa och därför tänker jag inte hjälpa någon annan…?' Frimurarna sitter ju också i sina små slutna sällskap men de delar åtmisntone med sig till varandra inom gruppen även om det är ytterst få som välkomnas som medlemmar.

Jag tackar #22 för att hon så generöst delar med sig och precis som hon skriver hoppas jag att fler delar med sig av sina erfarenheter kring sina processer. Det är så givande att läsa om en personlig erfarenhet skriven utifrån personens upplevelse. Artiklar och böcker i all ära men det är det personliga som för mig blir levande och lätt att relatera till. Så tycker jag.

Sedan förhåller det sig också så att egna upplevelser ska man inte babbla för mcyket om, för i tystnaden integreras ljuset och kärleken i alla celler och när man babblar om sina inre upplevelser blir de "förminskade" och också som sagt stör det devornas arbete med våra kroppar.

Detta vet de flesta esoteriker precis som talesättet säger "att tala är silver, tiga är guld".

Därför uppmuntrar inte alla alla till att snacka om allt alltid, därför håller man saker för sig själv, det är oftast en sak mellan Gud och en själv. När människor delar med sig om än bara lite, bör det ses med tacksamhet och inte med krav om mer.

Det har blivit ett så enormt stort fokus på att berätta om sina upplevelser, att ibland är det det som blir grejen, dvs upplevelserna blir det som är viktigt. Efter healingar och meditationer i vissa kretsar ska det alltid berättas och delas, i den esoteriska världen där jag färdats är det inte det viktigaste. Ibland berättas, ibland inte.

Den esoteriska vägen är till mångt och mycket en ensam väg, man måste vandra den själv och man måste själv söka sina kunskaper. Vid vissa tillfällen under vägens gång, har man stort behov av just detta att  berätta och dela med andra, vid andra tillfällen (större delen) så är man själv och får själv treva sig fram.

Därför pekar jag alltid på vägen och pekar på var man kan hitta lösningar och förståelser, men man får själv  göra valet.

Sedan vill jag tillägga och framförallt poängtera att böcker och artiklar är skrivna av personer och personliga erfarenheter ligger väl så gott som alltid där!? Jag ser ingen skillnad i att läsa ett långt inlägg av någon medlem här och att läsa en lika lång artikel här skriven av någon annan person med/om sina erfarenheter och kunskaper.

Vid ca det 6 bladet i hjärtat kommer de esoteriska studierna in, så att läsa och studera esoteriken någon gång under vägens gång undkommer inte någon.

#23 Här ett utdrag ur ; Osignerade brev från en äldre broder; Den enda auktoritet i hela universum är den som grundar sig på en direkt upplevelse. Den kunskap ni söker måste sökas efter utanför det erfarenhetsområde som är känt för genomsnittsmänniskan. En äldre Broders funktion är härvidlag mindre att berätta för er om ting, än att visa er genom vilka medel ni kan uppleva dem själva…Denna bok var ett exempel på "material" som gavs mig. Nästa steg är då att läsa och klura ut vad som menas…Detta relaterar till det Marianne skriver; hon visar på material att tillgå men "vägen" måste vandras i ensamhet…

#25 den boken hade jag en gång … lånade ut den och inte fått den tillbaka… Mästaren på 5 strålen Hilarion som skrivit den genom någon om jag minns rätt…

#26 Hoppas den gör nytta hos den som "lånat" den! Alltid gångbar och lärorik när man än plockar fram den…

Väldigt fint utbyte här tycker jag

Känner igen mig väldigt mycket i Oannas berättelse och vad det lett till för henne, även om jag inte upplevt någon virvelvind. En väg med omvälvande och starka ljustransformationer och sedan integrering av dessa ner i de lägre kropparna för att komma till en upplevelse att inte vara sina känslor längre vilket är mycket befriande. Att bli mer opersonlig, vilket också är befriande. Opersonlig med med hjärta, en villkorslös kärlek som förankras mer och mer. Genom släppandet av det egna. Men ändå i varandet med något högre och upprätt. Och i enlighet med dess vilja istället.

Jag har inte mött många som gått den vägen. Den andliga vägen kan vara så olika för oss, hur den tar sitt uttryck. Det kan också bli lätt att vilja och önska sig något annat än det som är ens väg när man hör andra berätta och kanske glömmer den väg som är min och inte ser det man ska göra för strävan finns åt ett annat håll. Önskan efter glamour och fenomen är också något som ska släppas; upplever man något så är det bästa att ta lätt på det. Se det som en del i processen.

Men det viktigaste för alla upplever jag är det som Lionadh skrev och som är något som förenar oss alla. Utan detta kan aldrig själen manifestera sig, som jag ser det, då en rening av de lägre kropparna är essentiellt för att kunna uppleva själens finare frekvens. Lionadh skrev "1. Se/inse 2. för att Förstå/Acceptera 3. för att Förlåta/ släppa 4. för att Gå Vidare i en ny spiral."

För de flesta tror jag vägen är sådan, rening av de lägre kropparna (fysisk, emotionell och mental) för att kunna förnimma själens subtila varande. Och då kommer allt naturligt till en som ska tillhöra en. Genom att följa det som känns i samklang för en själv, lära av misstagen, se, inse, förstå, acceptera, släppa, gå vidare. Steg för steg.

Kommunikationen och erfarenheterna oss människor emellan kan vara att dela med sig av hur ens andliga väg gestaltar sig och behålla det mest personliga inom sig, i tystnadens stillhet. Min första lärare sade att när vi är i en process där vi håller på att manifestera något så håller man tyst om det och när det blivit manifesterat så kan vi dela med oss. För erfarenhetsutbytet är också en viktig del av att vandra vägen tillsammans upplever jag det som. Det kan ge nya infallsvinklar som man kan ta till sig och förankra på sitt eget sätt, på sin egen väg.

Eller som Hatcheps uttryckte det: "En äldre Broders funktion är härvidlag mindre att berätta för er om ting, än att visa er genom vilka medel ni kan uppleva dem själva…"

#23 Just för att vägen är unik och individuell just för din själ så finner jag det inte meningsfullt med jämförelser. Jag försöker förmedla hur jag har förstått processen. Detaljer i mina upplevelser håller jag för mig själv och anser att det är min sak att välja vad och hur jag delar med mig.

Processen är generell och kan användas av vem som helst som vill. Den bygger på en förenkling av processerna i krisreaktionen/sorgbearbetning, sedd med positiva ögon och är lösningsorienterad.

I vissa lägen har man behov av en spegel, att få uppmärksamhet och bekräftelse. I andra lägen har man inte det behovet.

Till dig ger jag rådet att be om det du behöver, men att vara medveten om att ibland är det inte din vilja eller önskan som styr.

Och mer än så är jag inte villig att dela med mig av.

Jag hoppas du hittar det du söker och önskar dig all lycka på din väg!

Kram Maud

Jag tycker att den här tråden har rakt igenom hållit en fantastisk hög, vördnadsfull , vacker och intressant nivå.

Allt det som tas upp som handlar om den successivt ökande själskontaktens alla subjektiva och objektiva yttringar, och våra egna erfarenheter av denna utveckling tycker jag är oerhört viktigt att diskuttera. Att delge varandra våra upplevelser och förnimmelser är något som förstärker det individuella sanngörandet av kunskapen som jag ser det. En hel del av det som sker i kropparna både  fysiskt eteriskt emotionalt och mentalt är allmängiltigt och objektivt. Det går naturligtvis att läsa om vad som händer i andlig litteratur, men den personliga förnimmelsen i kombination med speglandet i andras förnimmelser och upplevelser är värdefullt Därefter blir konfirmerandet genom den dokumenterade kunskapen ( esoterisk litteratur ex ) kraftfull.Precis som Buddha själv uttryckte det. Ni ska inte tro osv …

Jag ser det som att den enda person som jag känner tillräckligt väl utan och innan, för att kunna använda som exempel är jag själv. Alltså delar jag med mig av mina förnimmelser och upplevelser. Framförallt mina förnimmelser (eteriskt sensoriska) då jag betraktar dem som objektiva för mig. Mina eteriska förnimmelser är lika påtagliga och verkliga som mina fysiska.

Jag känner igen mycket av det du beskriver som en omvälvande förändringsprocess i rasande tempo bestående i ett liv i kaotiskt flow varvat med kortare episoder av smärtsam kris följt av en påtaglig väsensutveckling på alla plan även det fysiska. Medvetenheten har tagit plötsliga kliv upp vid några tillfällen. Jag har känt mig nyskapad vid dessa tillfällen då förändringen skett över en natt.

Mitt förnimmande har utvecklats på detta sätt och har sedan stannat kvar på den nya nivån.

Invigning är ju en bekräftelse på en redan uppnådd nivå, och stämmandet av instrumentet i den nya tonarten s.a.s.

Jag håller helt med dig om att det är viktigt och värdefullt att dela med sig av sina andliga erfarenheter och i synnerhet det man med någorlunda tydlighet kan beskriva. Jag är helt säker på att mitt eventuella beskrivande av hur min antakahrana (ljuspelare) ser ut inte på ngt sätt förminskar den. Upplevelser på astralplanet däremot kan ofta vara luddiga och svårtolkade och är därför oftast inte av samma allmänna intresse för andra.

Tack budewab för en intressant tråd och tack Oanna och övriga för insiktsfulla och kunniga kommentarer.

För att inte prata förbi varandra här och missförstå, så vill jag klargöra att om man beskriver hur kundalinin ser ut så förminskas den självklart inte.

Det som "förminskar" en upplevelse är att prata om den för mycket, dvs hur beskriver man Gud? Hur beskriver man änglavärldarna? Hur beskriver man icke fysiska världar med fysiska ord?
Finns inga bra fysiska ord på detta, därför "förminskas" upplevelsen genom att prata om den för mycket. Ibland ska oftast upplevelsen sätta sig och göra sitt inre arbete först, inte pratas sönder. När arbetet är gjort kan man eventuellt prata mer o mer om den.

Jag tror att vi kan berätta och delge varandra om våra andliga erfarenheter, om vi känner att en sådan delgivning är förankrad i hjärtat. Om vi talar av kärlek. Jag tror att kärlekens kraft är större än tanken; "Jag borde inte tala", precis som den är större än tanken "Jag borde tala om allt".

Om kärleken vill berätta, får den lov att göra det för mig. Om den vill tiga, får den lov att göra det. Den gör lite som den vill.

Den kärleken tror inte att den kommer att förlora något om den berättar något särskilt och kanske personligt. Det tycks snarare vara så att devorna hjälper. Ibland är det till och med som att de klappar händerna!

Under stora omvandlingar är tystnaden stor. Inte ett ord får knystas. Inte för att någon har sagt det, utan för att ett "magiskt förlopp" spinner heliga trådar mellan personlighet och själ. Orden vigs år själen. Och de "kosmiska svaren" vårdas i tystnad, vördnad och tacksamhet. 

Vid en viss tidpunkt går det inte att "babbla" längre. Varje ord äger nämligen en bestämd vibration. Varje ord ger ifrån sig en viss energi. Ett slags ljus. Eller något annat. Det går inte att babbla. Men det går att berätta, när hjärtat vill. Och det brukar veta vad det gör.

#32 Under stora omvandlingar är tystnaden stor. Inte ett ord får knystas. Inte för att någon har sagt det, utan för att ett "magiskt förlopp" spinner heliga trådar mellan personlighet och själ. Orden vigs år själen. Och de "kosmiska svaren" vårdas i tystnad, vördnad och tacksamhet. 

Du skriver så fantastiskt poetiskt och vackert.Det går rakt in i hjärtat, jag blir rörd till tårar.Ja, du skriver med hjärtat, det känns

#32 Mycket fint gestaltat…tror att vi menar samma sak alla här…

Tack för all respons! Det är just i mötet, i diskussionen och reflektionen som mycket händer. Vi har helt klart lite olika syn på det är med att dela och utbyta och det är fine. Några av oss är mer samsynta, andra har ett annat perspektiv.

I smyg sitter jag och undrar om det är en generationsfråga. De som är svårast att få utbyte i mitt verkliga liv är de som började med esoteriken på 80-talet, som är Sanyas osv och många av dem föddes på 60-talet. 70-talisterna runt mig är det lättare att utbyta med faktiskt. Det finns en större öppenhet och glädje att dela där upplever jag. Eller så är jag bara fördomsfull

Jag håller med om att Lionads cykel tydliggjorde ett och annat - och det är just sådant som är så kul att få ta del från andra.

1. Se/inse 2. för att Förstå/Acceptera 3. för att Förlåta/ släppa 4. för att Gå Vidare i en ny spiral.

För mig är det behovet av 2. Förstå som hjälper mig att 2. Acceptera.Och det är förståelsen jag gärna tillägnar mig i utbytet med andra.

Till exempel tillsammans med Eldsjälen med blixtlåsläppar har jag försökt diskutera allt från Mayakalendern till Barabara Hand Clows böcker till saker jag sett på Youtube (dvs rätt opersonliga saker som man kan reflektera kring utifrån innehåll - alltid kul med någon annans syn/tolkning…) när vi varit inne och berört ämnet - hon läste böckerna långt innan mig. Hon har som sagt hållit på i över tjugo år och tar själv upp saker och ting ofta ur perspektivet att hon _vet_ ditt och datt. Om man inte vill dela tycker jag inte heller att man skall teasa. Så det så. Blev det begripligt? Jag har full förståelse för att man vill behålla massor för sig själv, särskilt mitt i utvecklingssprånget för då är allt så känsligt att det känns som ett öppet sår. Oanna säger det så bra i sitt inlägg.

Vill ta några exempel på sådant jag har tyckt varit skoj att ta del av från andra. Jag kände mig en smula missförstådd när Lionadh börjar skriva om jämförelser.

Jag hade aldrig hört talas om The Flower of Life innan min fina manliga kollega N börjar berätta. Och det han berättar är sin tolkning, utifrån vad han läst/sett, av betydelsen av just The Flower of Life. Superspännande att ta del av. Och jag vill faktiskt säga att babbel är för mig en en smula nedsättande benämning på utbyte av information, ett gott samtal…Dumt ord.

Denna goda kollega har även berättat massor om sädescirklar, symboliken i thetrahedons, hjälpt mig tolka omslaget till Sanaya Romans bok Andlig utveckling etc etc. Mycket goda samtal som hjälper mig förstå mer. Vi har även pratat mycket om svarta hål i galaxerna och looking glasses etc. Mina vyer har vidgats med oceaner sedan vi 'upptäckte' varandra och började fika tillsammans lite då och då. Tillit har han också pratat mycket om. Och hur han genom tillit manifesterat både det ena och det andra. Han berättar och delar genom att genom att exemplifiera. Han teasar inte bara. Börjar han dela så kör han hela vägen. Men precis som andra delger han givetvis inte allt. Det ryms mycket mer mellan himmel och hav än man någonsin vill yppa. Det jag tycker är irriterande är människor som gör antydningar om det finns det ena och det andra och sedan så vill man inte säga mer om det. Pillutta dig. Eller vad är syftet?

Denna kollega N är också den av alla mina andliga kontakter som gång på gång betonar att när det med största sannolikhet kommer att bli tuffare framöver, både gällande utvecklingen för många och rent samhällsekonomiskt, är det viktigaste av allt att komma ihåg kärleken. Att vara kärleksfull med sig själv och andra. Han säger det ofta. Det är ett vackert ord, med en vacker frekvens. Kärlek.

Det kanske har blivit dags att runda av denna tråd. Om så är fallet vill jag, precis som Andriel, säga stort tack till alla medverkande för utbytet för denna gång. Vi kanske ses i etern under meditationerna i helgen? Där är vi alla connectade och utbyter nog mer än vad vi någonsin kan fatta här nere i 3D

#35 Jag delar gärna med mig av det som jag ser som information. Mina privata upplevelser har jag delat med endast några få. Varför? För att det känns rätt för mig.

Kommunikation är intressant i sig. Vad är det i en kommunikation som gör att man öppnar upp och börjar berätta? I mötet som uppstår mellan en terapeut och en klient kan det ibland uppstå ett förtroende som gör att utbytet blir vackert och energihöjande.

Att lyssna är viktigt i det sammanhanget. Att vara öppen och emottaglig för vad som än den personen bär på. Och att förtroendet blir emottaget på ett värdigt sätt.

Jag frågade en gång en väninna som läste till präst om hennes upplevelse av kallelsen. Jag fick hennes upplevelse i förtroende, hur hon vid ett visst tillfälle liksom visste att kallelsen fanns där. Det är sköra upplevelser av mötet mellan Gud och människa. Tilliten till den som lyssnar är viktig i det sammanhanget.

22 november 1984 vaknade jag upp. Det är snart tjugofem år sen. Det var fullmåne. Gud sa till mig att jag har en uppgift åt dig. Upplevelsen och det löfte jag gav då är mellan mig och Gud.

Så visst tillhör vi olika generationer. Den 22 november tänker jag fira, för den upplevelsen har format mig och mitt liv.

Jag önskar dig en andlighet där du har/får mycket att fira! Din väg är unik, så ta vara på den!

Kram Maud

Precis så är det för mig också, jag delar mina inre upplevelser med ytterst få nära vänner och i förtroende, inte ute på nätet.

Sedan var de rader oerhört vackra i #32 och det är det jag menar, ibland kan man säga något, ibland inte. Vissa upplevleser är bara mellan mig och Gud och andra upplevleser kan delas, det väljer man ju själv = kärleken så fint som Oanna uttryckte det och som Hatch genast förstod att vi alla menar…

Saken är väl också den att fysiska upplevelser, insikter osv är lättare att dela, men inre upplevelser av Gud/själen är svårare och går nästan inte att delge.

Så vad vi pratar om är nog olika saker egentligen, jag pratar om inre upplevelser av ex Gud. Medans annat gärna får och kanske ska berättas om.

Jag tror man kan missförstå det mesta om man vill och i synnerhet det skrivna ordet, där konversation sker ryckvis och inte i ett konstant flöde i ett fysiskt möte mellan människor, lite som Lionadh skriver i #36, att med terapeut eller vänner känns det ibland rätt att dela.

Våra allas vägar är unika och vi ska lära oss tystnad i vissa perioder och vi ska träna på att bryta tystnad i andra och varje tid är viktig och bör respekteras. Men om man ser på de "stora människorna" så inte delar de sina egna upplevelser, de delar visdomen och insikter, visar vägen osv. Har aldrig hört ex Dalai Lama bre ut sig om sina inre upplevelser.

Kanske är det en generationsfråga, kanske inte… men i de kretsar som jag rört mig under snart 20 år, har det inte delats mycket (i den större gruppen) och i de grupperna har det varit blandade åldrar, ner till helt unga människor och jag kan inte se att de delar med vem som helst, hur som helst. Orsaken kan ju också vara att det inte uppmuntras till att fokusera på upplevelserna. Just för att risken är stor att det blir för stort fokus på upplevelser och det blir det som är viktigt i den andliga utvecklingen.

Grunnar om det kanske ändå är en generationsfråga, på det viset att många unga har nästan enbart sitt sociala liv över nätet och där sker då nästan all kommunikation, jag själv har den mesta kommunikationen och sociala kontakten med andra människor fysiskt. Kanske det för de unga är enda chansen att prata och då mer än gärna gör det på ett forum, kanske kan vara så också, vad vet jag.

#36 Tack för tillönskningen kring andligheten. Vill önska dig också stort lycka till och god förnöjsamhet på din fortsatta andliga vandring.

Det är jättefint att få dela en sådan berättelse som den om en kallelse. I jobbet färdas vi ibland länge tillsammans och vid ett sådant tillfälle fick jag dela en annan kollegas möte med Gud och det var mycket gott.

Och gav mig insikt i att en kallelse, eller ett uppvaknande, kan se helt olika ut. För min kollega var det från noll till hundra. Från total förnekelse till helt öppen kanal på ett ögonblick.

Själv kan jag se i backspegeln att avgörande händelser i mitt liv har skett i en nästan kusligt synk med Mayakalendern så som Carl Johan Calleman har tolkat fram den. I efterhand har jag också förstått vad som var en av mina, kanske den första, 'själens dunkla natt' osv. Och tänkte i mitt stilla sinne efteråt att allt det hade varit så mycket lättare att bära om jag hade vetat vad det var som pågick. Vad det var som hände med mig, och i mig.

Det som på något sätt i efterhand stärkt min tillit är just att jag kan se att jag guidades varsamt framåt, och nåddes, redan innan jag medvetet började vandra den andliga banan.

Mayakalendern är ett område som jag tycker är superspännande att lära mig mer om. Kanske har jag tipsat om det förut men jag gör det igen. 18-20 september kommer Callemans vän Barbara Hand Clow till Stockholm och håller workshop. Jag har köpt biljetter via Regnbågsförlaget. Denna goda, goda författare håller ett biljettpris som gör det möjligt för nästan vem som helst att delta. 2 200 kr för hela helgen. Andra, t ex Eric Pearl, tog minst det fyrdubbla när han var här i april och det är såklart ok att ta bra betalt för kvalificerat arbete men ibland känns priserna lite ouppnåeliga. I alla fall om man är intresserad av olika saker inom andligheten och vill gå på flera typer av WS.

Vad är det för skillnad på initiering och invigning?

I olika trådar läser jag om sjunde ljusstrålen, femte ljusstrålen etc - vad betyder det? Vad står det för?

Happy, happy Friday!

#38 jag har samarbetat med Calleman och startade upp Gaia 2012 Sjuhärad för många många år sedan och började dessa globala meditationer som han förespråkade då, enligt boken "svenskarnas roll…." tyvärr lever inte den föreningen längre… och det verkar inte så aktivt med dessa venusmeditationer längre heller…. jag har ju kommit ifrån detta så jag vet ej hundra…

angående din fråga om de 7 strålarna så kan du läsa en artikel här om det.

Glömde:

Engelskans initiation är översatt till invigning på svenska. Initiering är väl en svensk variant av engleskans…

Här kommer jag med ett boktips igen!  Alice Baileys bok Strålarna och invigningarna Och om den kan du läsa HÄR.

Jag skulle inte ge alla dessa boktips om jag inte haft så mycket hjälp av dom! Personalen på Vattumannen kallar oss esoteriker för "bokbitare"!

Sanaya Roman har också kurser om strålarna som jag gjort sen 1999, speciellt Transforming with Divine Will skulle jag tro kan passa dig….HÄR kan du läsa mer om dom. Jag gör fördjupning om detta just nu, det är både roligt och energigivande.

Du har en stråle på Själen och en på personligheten och det formar dig. I friktionen mellan dom skapas din utveckling, ditt uttryck.

Eller om du hellre vill, så googla på det..

Och naturligtvis så har Mariann en artikel om dom också! Den hittar du HÄR De sju strålarna

#39 och förlåt nu hann du före…

#43

Även denna behandlar strålar och invigning.

Nu har jag (sent omsider) läst denna tråd. Fylls av stor glädje och stort ljus. Tack, alla, för visa ord och delande av erfarenheter och insikter.

Jag älskar att läsa, böcker och artiklar. Förr, med en annan ekonomisk situation, gick jag också gärna en kurs då och då för att fördjupa och utvidga mig andligen.

Delandet är för mig lika viktigt som läsandet. En bok kan ge mig oerhört mycket baserat på vad jag själv är kapabel att ta till mig och förstå i min aktuella fas. Genom samtal med andra (live eller på webben) får jag möjligheten att just fördjupa och utvidga.  Det är väldigt värdefullt att vi kan stå till tjänst för varandra på det sättet, tycker jag.

Men jag känner också precis som ni andra, att det innersta, djupaste, kanske viktigaste individuella/personliga (kommunikationen mellan själ och personlighet) är något mycket känsligt, som jag instinktivt behåller för mig själv. Åtminstone tills det är integrerat och bekräftat. Då kan jag kanske dela det med någon mycket nära människa, men lika gärna fortsätta bära det som en hemlig skatt i hjärtat.

Jag tror att vi alla bidrar med pusselbitar som var och en kan bygga vidare på…på så vis fylls man i lagom takt och med den förmåga man har…så småningom kan man börja skönja konturerna av "det" …

#40

Jag har en känsla av att ordet initiering används väldigt olika; att det betyder olika för olika människor. Jag vet att det i alla fall förut användes väldigt vårdslöst, antagligen för att man inte visste vad det innebär esoteriskt och på en djupare nivå. "Du får en initiering om du går den här kursen…" Det syftar då inte på en invigning i esoterisk mening.

För så fungerar det inte enligt mitt sätt att se på saken, ingen annan kan ge mig en esoterisk initiering/invigning då det är något som jag själv utvecklats till. En större invigning/initering kan man i bästa fall kanske få en gång på ett liv (som jag förstått det) om man gjort sin "hemläxa" väl, dvs gjort den omvandling som krävts. En initiering/invigning är något stort och heligt.

Det finns flera steg emellan invigningarna och med de stegen kan vi få hjälp av andra som visar oss vägen till andlig utveckling (öppnande till själens kvaliteter) genom omtransformering av personligheten. Det krävs att vi bemästrar de stegen innan den större invigningen (som andra, tredje, fjärde osv). Varje dimension har sina krav för att man ska kunna vara på den nivån och jag upplever det som att varje större invigning är en öppning till en ny inre dimension med nya "spelregler".

Och däremellan får vi skjutsar och öppningar till nya nivåer inom den invigningens dimension. Där det också råder nya begrepp. Det som var rätt förut för en är inte längre det. Så ett flexibelt sinne behövs för att hänga med Jag brukar tömma mitt sinne med jämna mellanrum på alla föreställningar jag har för att kunna se klart in i den nya nivån av sanning som uppenbarar sig.

det är ett intressant ämne att prata kring, detta att tala eller vara tyst…man har olika behov i olika situationer och ska nog så vara.Vi behöver också acceptera om en människa vill hålla tyst tycker jag..det behöver inte alls handla om högmod eller att inte vilja dela med sig, utan om att man kanske upplevt att det man själv kommit fram till bara kunnat ske UTAN vägledning…hmm, låter detta underligt…ska se om jag kan förklara mig.

#38 I efterhand har jag också förstått vad som var en av mina, kanske den första, 'själens dunkla natt' osv. Och tänkte i mitt stilla sinne efteråt att allt det hade varit så mycket lättare att bära om jag hade vetat vad det var som pågick. Vad det var som hände med mig, och i mig.

Jag har vänt på den tanken inom mig och tror nu att meningen var just att inte veta och förstå.

Nu, i efterhand, ser jag syftet i att inte alltid veta vad det är man genomgår.Det handlar om tillit.För mig ger ovissheten den största övningen i tillit - jag har ingen aning om vad som händer, men jag har tillit till att det är som det ska och att det som sker ska ske.

Skulle någon ha berättat för mig att det jag upplevt är en vanlig process, men om du accepterar i stället för att streta emot så kommer det att gå bättre osv, så anar jag att mitt starka uppvakanande iom att hitta den nyckeln helt själv inte blivit lika stark…

Jag börjar mer och mer lita till devisen att jag har svaren inom mig, och jag kan finna dem genom att öppna upp och lyssna snarare än att febrilt söka svaren i någon annans dokumentation.Det är en underbar känsla, från att annars vara oerhört rastlös,otålig och kunskapstörstande( jo, det kommer fortfarande i "skov").Det betyder inte att jag slutat läsa litteratur eller söka råd, men en helt annan frid intar scenen i nuet -  allt är som det ska.

#49 Instämmer i det du skriver men…vill för egen del samtidigt tacka #38 för att du "rör om i grytan"! Tippar att det är en del i din utveckling, din väg, att just röra om. Utvecklingen av personligheten som ska integreras med den själsliga aspekten måste ibland "testas" eller speglas i samvaro med andra så att vi kan se vad i personligheten vi behöver arbeta med…Min själ ser hela perspektivet och ger mig(personen) möjligheter i denna spegling. Både den som "rör" och jag som blir "omrörd" lär oss av detta…Vad är det jag reagerar på och varför reagerar jag, nyttigt!

#50

Precis! För vi kommer jämt och ständigt med jämna mellanrum hamna i grytan så att personligheten får tampas med sitt eget kontra själens. Och just det två frågorna: Vad är det jag reagerar på och varför reagerar jag så är så viktiga.

#48 precis så ser jag också på invigningar.

#49 jag tror också det är viktigt att inte ha svaren först eller facit, lärdomarna och processerna går inte på något vis lika djupt då. Det är just därför vägen är en ensam väg…

#50 ditt MEN får det att låta som att jag inte tycker att det är bra att allas våra grytor rörs om.Eller är det endast min tolkning?Det gör jag iaf !Det är ju just när man får raka frågor som man behöver fundera varför man gör som man gör och att det på det sättet leder till att ens egna tankar kan klarna.

Visst har vi olika roller - nu flyger alla planetkvaliteter genom huvudet och även elementen…

Dessa forum är ju perfekta, man får möta sig själv hela tiden genom de känslor olika personligheter väcker…för allt är ju bilder från sitt inre som sätter igång reaktioner.

+ och glöm ej strålarna vi har att ta hänsyn till en på varje kropp + själen. Vår strålkombination gör att vi är på ett visst sätt och har att jobba med vissa saker.

En stråle på fysiska kroppen, en på astral, en på mental och ytterligare en på personligheten och en på själen, monaden kan vi nog lägga lite åt sidan, men den har en också… så vi påverkas av iallt 5 olika strålar! Den vi har på astralkroppen är den som är mest talande, såvida man inte är mentalt polariserad = 2 invigd, vilket är ca 1 % av mänskligheten är just nu.

ordentligt iintressant att sätta sig in strålarnas psykologiska betydelse….

#13 Hon har redan varit rik och insett att det inte löser alla problem. Hon har redan haft "världslig makt" och insett att det inte var "allt hon önskade". Hon börjar spontant att längta efter andligheten inom sig själv.

Det här är ett ämne som skulle kunna vara en egen tråd.Jag vill bara fråga er hur ni tänker kring detta?Behöver man under någon inkarnation( eller flera)  leva med rikedom och makt för att insikten att det inte var rätt väg ska infinna sig?Det verkar ju vara så att man bara kan inse något som man själv upplevt.Det finns så många olika vägar också…en person kan behöva mista allt för att finna sin inre kontakt…en annan behöver uppnå allt i yttre form innan denne kan börja söka inåt i stället.Jag tycker att det är faschinerande.

I psykologin talas om skillnaden mellan välmående och välstånd…att det är helt skilda saker som sällan har med varandra att göra…och det nickar man åt och de flesta säger självklart. Ändå är det likväl som att man behöver göra sig den insikten själv innan man kan förstå det.Illusionen att pengar och yttre trygghet kan ge inre nöjdhet kan fortgå tills upplevelsen visar motsatsen…

Jag tycker den här tråden varit/är mkt fin och verkar givande på många sätt. Jag vill inte lägga mig i "men"…nejdå, (skämt )

vill bara säga att jag tror det kan vara viktigt o givande för många att få ta del av personliga upplevelser och erfarenheter. Det bror förstås på hur dessa tar plats. Någon sade här ovan att om det sker genom hjärtat o med kärlek så kan det ju bara vara av godo. Så måste det ju vara.

Och hur som helst är det förstås upp till var o en om man vill/inte vill dela med sig. Det kan ju inte vara en princip att det är "felaktigt", och samtidigt inget "krav" heller.

Och det finns ingen "esoterisk regel" som säger att vi skulle tappa det vi uppnått om vi talar om det i sig, vad jag vet. Samtidigt är det allmänt sant att det man är med om eller t ex vill göra ofta får mer kraft om man inte "slösar" med orden, dvs ”pratar sönder det”. Men allt beror på hur vi använder orden, tror jag. Dvs intentionen är skapande. Det är motivet för våra handling, tankar, känslor, ord som avgör. Här förstod jag det som att det handlade om stöd, inte att ”prata sönder” något. 

# 49 - på slutet - känner jag spontant stämmer mkt för mig iaf, att vi kan hitta mkt inom oss själva. Och kanske också "måste" det förr eller senare bli så, vi vänds ditåt (även om vi är öppna för dialoger o samtal o utbyten etc).

Den esoteriska devisen (motto, bärande påstående) att "vi måste göra kunskapen till vår egen" tror jag är viktig. Det räcker inte enbart med att ”studera kunskapen” i sig. Även om det hjälper oss på många sätt o är en gåva, så behöver vi integrera den i oss själva. Där kan vi också behöva bearbeta olika hinder i vår egen personlighet. Det är min erfarenhet iaf.

Genom bearbetning – ökad medvetenhet – genom ”tjänande” att verka med det vi kan ge i världen – genom ökad inkoppling med högre livsnivåer - så går vi vägen och alltmer också "blir vägen" (som jag också tog upp i tråd-fen kring "kundalini 2).

Detta är mkt intressant och viktigt, som jag ser det, därför hela den övergripande livs-processen uttrycker sig egentligen genom olika grader av själv-medvetande. Dvs att som "jag" bli alltmer ett med allt mer omfattande nivåer av liv.

Det fantastiska är ju att vi inte förlorar vårt jag, utan jaget expanderar o inbegriper allt fler nivåer. Detta är också effekten, när vi genomlever o inser denna process (även om det är på en relativt enkel nivå som människor), att livet går inte till en viss nivå och sedan är det slut… DEt bara fortsätter och fortsätter…

denna vackra dans, detta "kärlekens hjärta" inuti ett till "gudomligt hjärta" inuti ett till "solärt hjärta"…osv Oj, nu ramlar jag nästan av stolen  

#53 Hahaha, ja du ser, nej mitt "men" var menat att det var min åsikt och därmed inte dra med någon annan i det utan stå upp för vad jag tycker, att du tycker samma gör glädjen dubbel!

Självfallet kan vi inte jämföra våra individuella utvecklingsvägar och inre upplevelser på ett sätt som ställer den enes väg mot den andres och bildar föreställningar om vad som är mest rätt och minst fel etc, men vi kan beskriva de objektiva formvärldarna för varandra och jämföra våra iaktagelser och kanske titta efter lite mer ingående eller lyssna och känna med större koncentration för att så småningom finna att formvärldarna faKTISKT  ter sig så som de beskrivs i källorna, och inte på ngt annat sätt. Själva livet (medvetenheten i sig) Vi andligen i våra inre upplevelser låter oss inte beskrivas och jämföras med samma grad av objektivitet eftersom vi är subjekt. Det var mitt budskap.

Det är skillnad på äpplen och päron. Ande och materia. Medvetenhet och form.

Jag blir alldeles lycklig över alla tankar, reflektioner och aspekter som delas i den här tråden.

Fick ett litet fnissanfall när jag läste #50 som tackar för att jag rör om i grytan. Jag som inte ens visste att jag hade en slev.

Sannolikt är det sådant som mina Eldsjälsväninnor relaterar till när de tycker att jag är väldigt omedveten om min medvetenhet. Kanske är det det som är min koan.

Dock tränar jag dagligen på att bli tydligare och tydligare, och neutralare och neutralare, då det är viktigt i mitt yrke. Och jag har frigjort mig mer och mer från tankar kring 'hur andra kan tänkas tackla mig/tycka'. Det är mer deras ansvar än mitt. Jag frågade goda kollega N efter några ord på vägen igår när han gick förbi mitt rum på sin väg hem rån jobbet. Det som damp ner i hans huvud och som kom ut genom hans mun ner var 'Be yourself'. Det tackade jag honom för

På mitt nuvarande arbete, ett helt vanligt internationellt storbolag, har vi en enorm ansamling av medvetna människor vilket var en glad överraskning när jag klev in där. Min närmaste är superkopplad och lever mycket efter sin intuition/är i NU och är alltid i sin egen kraft, men verkar ha valt att vara totalt omedveten om sin connection uppåt/inåt. Vi 'andra' ser tydligt ljuset i vederbörande och tycker det är skitkul att jobba ihop med en så närvarande människa. Men vidskepligt trams befattar sig denna vederbörande inte med och häcklar ibland någon konkurrent som finns i en del av världen, Asien, där denna 'vidskepelse' mer betraktas som 'fakta'. Muttrar då något om att de spår väl budgeten i tarotkort och jag håller på att skratta ihjäl mig invärtes. Jag får nästan som 'healing' av den här personens ord, brukar säga att närvaron fungerar som ett trollspö. Orden hjälper mig maniifestera. Fascinerande. Att det finns invigda (sannolikt) som inte har en aning om det (ivf inte i 3D).

Jag märker även att det finns fler och fler inom näringslivet som är 'sådana'. Dvs kopplade. Medvetna. Både i mitt privata liv och mitt yrkesliv träffar jag många ganska inflytelserika människor och överraskande många verkar ha öppnat upp eller invigts. Det ger mig hopp om en sundare värld framöver. När alla nivåer i samhället är med på tåget, det är då det kan hända något. Nog om det.

#56 #58 Precis så! Ni formulerar det jag inte klarade på ett strålande vis.

#55 Många av oss har ett gäng liv som avslutades alldeles för tidigt, boken kom bara till sidan 58 av 250, eller femte kapitlet av tjugo. Som jag har blivit lärd håller jag nu på och läker sådana liv. Sedan en tid tillbaka håller jag på och läker en hel nivå/plattform av kvinnliga inkarnationer. Och det är, och har varit, riktigt, riktigt jobbigt må ni tro. Så mycket smärta och annat som rymts i dessa oavslutade kvinnoliv som skall hanteras. Vissa saker passerar genom mitt medvetenade. Andra saker sker på en nivå där jag inte märker av det annat än som trötthet etc.Men jag är ändå glad att jag får information från min mediala healer kring den energimässiga aspekten av det jag går igenom i det fysiska.

Visst är det coolt att vi har svaren inom oss! Den vederbörande jag nämner ovan lyssnar inåt, känner efter, litar på sin intuition. I alla lägen. Och jag visst kan även jag lyssna inåt men av olika skäl fick jag inte med mig mitt egenvärde ut i livet. Jag räknades aldrig som liten och kränktes och förlöjligades av mor och bror och tränar fortfarande mycket på att lita på mig själv. Att lita på det mitt inre säger istället för att springa runt i något mönster från förr. Att räkna med mig själv osv.

Jag gillar vägen jag går på nu, idag har jag hittat mycket av min egna kraft även om jag givetvis har lång väg kvar. Och precis i skrivande stund ligger denna elaka bror på hjärtintensiven på KS och han är inte så kaxig längre kan jag avslöja. Det här hjärttrasslet tror jag är hans wake-up call. Går det inte att väcka männiksorna på något annat vis så blir det väl ofta en fysisk smäll till slut? Min önskan är att han skall hitta sin väg. Lyckas bryta sina gamla mönster där han staplat halva buketten av beroenden på varandra. Mat, spel, alkohol, tobak, socker osv

Vi ses i etern, i meditationen! Ljus och kärlek till er alla denna kalla lördag i maj.

#56 och #58 Oh, så bra formulerat! Tänk, när vi talar om samma sak från olika håll så kan det till sist bli kristallklart! 

#55 Ja, det kanske är en ny tråd, känns det som…

#59 Underbart att läsa, att du "blir alldeles lycklig" av alla tankar på den här tråden. Det gör mig lycklig!

Det har varit intressant och givande att läsa era tankar och eftersom så många har sagt det jag själv tyckt så har jag hållit tyst

# 59  fint att du fick ut ngt av det, tack o lycka till!

# 58 "men vi kan beskriva de objektiva formvärldarna för varandra och jämföra våra iaktagelser och kanske titta efter lite mer ingående eller lyssna och känna med större koncentration för att så småningom finna att formvärldarna faKTISKT  ter sig så som de beskrivs i källorna" 

Det är intressant o ngt jag känner igen. Tänker kanske främst på hur energier tar sig uttryck genom det eteriska, men också hur mänskliga psyket kan reagera. Det finns mkt där att undersöka o mötas kring

#59 En sann glädje att läsa dina ord !!

Respekt!!

#59 Det är underbart att läsa om någon som ser så mkt POSITIVT i näringsbranschen och att det kommer fler och fler "upplysta" chefer även till storbolag! Det inger hopp!

#58 så tror jag att det är.Vi är ju å ena sidan alla på olika ställen i vår utveckling och ska vara där vi är och upplever därmed saker olika.Samtidigt tror jag att det finns ett ställe dit vi når, där alla upplever saker på samma sätt, för då är ego,personlighet, subjektiva föreställningar etc inte längre med oss och "beslöjar den sanna formen". Så om jag nu inte upplever formen så som den beskrivs, så får jag acceptera att jag fortfarande har slöjor att lägga av mig…inte mer med det.Helt oladdat,bara en konstruktiv syn på det.Det finns mer att göra