Min åldrige far har nu,efter många veckor i sjuksäng med fulla segel och full fart mött solnedgången ,en tålmodigt väntade ängel följde honom på färden… Mor och far hade tagit ett fint farväl av varann dagarna innan och av en händelse så var vi barn samlade alla tre när far somnade.Vi fick en fin stund tillsammans. Dagar och nätter att minnas,fastän sorgen tränger på,så känner vi ändå att det var skönt för far att få somna,han blev ju nst. 90 år. Vi hade även en fin pratstund med tänt ljus och kaffe med mor efter fars bortgång,på äldreboendet där mor nu tillbringar sina dagar Ikväll,dagen efter..gav vi barn och respektive oss hem åt var sitt håll och maken och jag, vi tog vägen till mors och fars sommarstuga, innan hemgång. Lyssnade på fågelsången och gick runt i trädgården där far och mor en gång i tiden arbetat med sina bara händer i jorden,ja lagt ner hela sin själ. Denna trädgård som till slut blev helt otroligt vacker och som dessutom gränsade till storskogens vilda natur. Där tillbringades många somrar.Där finns forfarande rester av kojan i trädets grenar där småsyskonen lekt,medan lite äldre årgångar plockat bär,svamp,lyssnat på småfåglars drillande,följt kastanjeträdens och syrenernas knoppning och blomning,svettats ihop med gräsklipparens brummande,bannat Björnbärsbuskens vackra men taggiga grenar och efteråt njutit av de goda blåsvarta bären och ibland ett svalkande bad i skogssjöarna svarta vatten. Hur många koppar kaffe,fläderbär eller vinbärssaft har vi inte druckit under det gamla äppleträdens grenar, som alltid hade skyddat oss ifrån de värsta regndropparna. Det gamla trädet sträckte nu sina knotiga grenar över de gråslitna trädgårdsmöblerna,där mor och far många gånger suttit och diskuterat livets möjligheter och omöjligheter med barn och barnbarn, sedemera också barnbarns barn. Nu stod stugan tom men ..i trädgården drillade småfåglarna som om dom aldrig gjort annat.Bakom stugan i lä mot stenmuren,som far så mödosamt lagt,sten på sten,på sten en gång,hade vårsolen lockat fram de första vintersömniga knopparna på buskar och träd och se där bredvid stenen intill kaffebersån de första vårens budbärare snödropparna. Tankarna for.iväg..med mig.. Undrar om far är med och ser..detta..hann knappt tänka så..förrän plötsligt, kändes det precis som om far var med ..och jag tror att han var där och tog ett sista farväl… Astrid