Andlig utveckling

Hej på er alla. Är en 42årig tjej!? som bor i järfälla, utanför stockholm. Har två tonåriga söner, en westi som lyssnar till namnet Sarah, eller pullan, gullan, uffe...kärt barn....ni vet och en make. Isamband med min biologiska mormors bortgång 2003 öppnade sig en helt ny värld för mig. Har nu förstått att jag hade en hel del upplevelser utöver de vanliga när jag var barn men att jag valde att stänga igen.

Är naturvetare och skeptiskt lagd av mig så jag har fått kämpa en hel del, och gör så fortfarande, med att acceptera att detta händer. Har dock en stor portion humor vilket har varit mig till stor hjälp många gånger då jag upplever att universum faktiskt driver med mig och min brist på tillit. Hur som helst. Vem har bråttom? Inte jag. Övar på att ha tillit till det jag upplever och förnimmer och så har jag fått träna mitt tålamod, som bara den. Fokus har hela tiden legat på självutveckling, vilket jag är sååååå tacksam över att jag fått erfara. Eftersom man använder sig själv som verktyg i medialt/andligt arbete är det ju extremt viktigt att förstå sig på själv för att förstå sig på andra.

Har redan läst en del på detta forum och tycker det verkar något för mig. Har därimot inte fått kläm på alla funktioner, och tekniskt mirakel vill jag ju inte påstå att jag är, men skriva en rad eller två vill jag nog allt göra.