man menar på att det mesta av sjukdom kommer sig av för dålig själskontakt/genomströmmning.

Läs artikel serien människa känn dig själv, den är intressant angående detta (om jag inte minns fel) nu länkar jag till den jag tror det gäller mest, men givetvis läs alla i serien, eller de vi har lyckats komma ut med

Vad fantastiskt att du har funnit meditationen som hjälpmedel mot din värk! Jag tror att du berör ett enormt ämne som nog var och en tampas med på olika sätt här inne.De allra flesta -även "jätteandliga" människor dras- om är tillfälligt -med olika sjukdomar.Skillnaden i om det blir outhärdligt eller hanterbart handlar mkt om acceptans och tillit.

Personligen tror jag att det är som Marianne skriver, sjukdom är ett tecken på en blockering av "strömmen".MEN det betyder inte att man ska piska och slå på sig själv för denna begränsning.Det kan ju faktiskt vara helt nödvändigt att man ska igenom den upplevelsen i just denna inkarnation.

Ett stort tack för trevliga och intressanta svar !

Tittade in på artikeln som Mariann rekommenderade.
Fick nästan gåshud, så oerhört intressant ! ! !
Nu har jag verkligen ett skäl att koppla in min skrivare
och så ska jag läsa om och om igen.
Det här forumet är pusselbiten som jag har letat efter,
har haft så mycket funderingar men ingen att prata med.
Men nu har jag hittat den ! Tack !

Sedan är jag övertygad om att vissa av oss får begränsningar i våra fysiska kroppar för att öppna upp för annat. Alltså vi måste stänga vissa dörrar för att öppna andra. Så jag tror inte fullt ut att bara man ökar sin själskontakt blir man automatiskt friskare. Det är så lätt att känna sig dålig eller mindre andlig för att man är sjuk när det i själva verket inte är så enkelt som att hög andlighet är likställt med total hälsa.

En dålig fysisk kropp i detta liv kan vara karmarensning från många tidigare liv och således tyda på högre andlighet och en större själskontakt, men skräpet är mycket och stort och kräver en del för att rensas ut.

Så tror jag i alla fall.

Jag tror inte på att alla sjuksdom skulle orsakar av dålig själskontakt. Själen är en sak, den fysiska kroppen en annan även om de lever och fungerar tillsammans.

Då skulle vi enkelt med kurser i detta kunna bota de flesta sjukdomar i världen…

man kan aldrig bedömma någon överhuvudtaget, för det är precis som du säger Hoppfull.

Alltså.. Detta är dok min teori, och min uppfattning, men nerver och dyl. som skickar signaler kan man lära sig att strunta i, jag har gjort det några gånger, men jag tror att det krävas otroligt mycket mer träning för att lära sig göra det på en ordentlig ryggskada…

Men det fungerar ju. Till 100%. Jag kan ju inte hitta på att
smärtan släpper vid mina övningar. …
Jag håller mig till övriga ödmjuka inlägg. Tack för dessa !
/gingle

Om man läser "En kurs i Mirakler" så inleds boken med; Att detta är en obligatorisk kurs. Du kan dock välja när du ska genomgå den. I det här livet eller något annat. Men det handlar inte bara om att läsa den, när man genomgår kursen når man ett annat medvetandetillstånd, det är genom detta som man förstår sammanhang med sjukdom eller annat lidande i världen. Om det vore så lätt att alla bara kunde gå en kurs så skulle alla sjukdomar vara botade vore enkelt. Dock så är det nog så att det är enkelt men människan krånglar till det. Samma budskap återfinns i "The secret". Men man måste nog övertyga hela sitt väsen om att detta är den ända sanningen, minsta tvekan eller ifrågasättande så är man tillbaka i lidandet.

Jag tycker dock att det är mycket fascinerande att man kan meditera till ett tillstånd där all värk försvinner. Jag tror att du gingle är på helt rätt väg, tveka inte själv. Du har kommit långt i detta liv, och kan komma ännulängre, tänk vad du kan komma att bemästra i din nästa livstid.

Läs gärna denna nedan då kan man förstå om somliga kan lyfta sig bort ur smärtan för ett tag under meditation. I synnerhet de som kan lämna kroppen med just astralkroppen.

eterkroppen

#9 jag tror inte på sådant, hur gjorde de som uppnådde upplysning för 1000 år sedan och mer när boken/böckerna inte fanns? Varken The secret eller ACIM boken är den ultimata sanningen de är flikar.

Det handlar inte om att läsa vissa böcker, det handlar om att integrera själen och det kan göras som ateist, muslim, buddhist osv….

I detta läget kan jag rekommendera artikeln "urskiljning på den andliga vägen".

För mig är det en absolut sanning att sjukdom är en blockering i livsströmmen, det är så man ser det både inom kinesisk medicin, antroposofi och homeopati.När balansen störs så skapas sjukdom.Men det kan ändå vara så att man SKA ha den obalansen för att den upplevelsen är enda sättet att få kontakt med andra lager inom oss.

#4 det du skriver här är intressant :

En dålig fysisk kropp i detta liv kan vara karmarensning från många tidigare liv och således tyda på högre andlighet och en större själskontakt, men skräpet är mycket och stort och kräver en del för att rensas ut.

Jag har nog aldrig tänkt på det sättet,det går på nåt sätt emot alla föreställningar jag haft innan.Jag har tänkt att om man är långt gången rent andligt så har man inte några behov längre att gå igenom det som sjukdomar ska ge en insikter i.Men om det " bara" handlar om att man rensar ut gammal karma så blir det ju annorlunda…

Fast då tänker jag att de människor  borde leva med en totalt ödmjuk inställning till sin sjukdom-att de inte identifierar sig med sjukdomen, att de inte pratar och klagar på den, för att man är medveten om dess syfte - och det möter man inte många som gör.

Men det kan hända att jag börjar luckra upp denna föreställning…alltid spännande med nya infallsvinklar!

#5 man kan aldrig gå kurs i att integrera själen, det sker i livet genom point of tension dvs spänningspunkten

Man kan i alla fall inte bedömma en människa utefter grad av friskhet och då anta en viss nivå av andlig utveckling, även Dalai Lama blir sjuk…

Men ikke desto mindre är sjukdom avsaknad av själsgenomströmning… Fast 100 det är ju man först vid 4 invigningen och det vimlar ju inte av sådana på jorden precis…

#12 Ja jag vet faktiskt inte… men eftersom man bär andras karma i viss fall (vet att jag gör det själv) så kan ju sjukdom jag bär vara andras bördor jag bär, alltså inte bristande egen själsintegration. Så jag köper inte rakt av att sjukdom är avsaknad av själsgenomströmning, det stämmer inte utan att veta mycket mycket mer om varför man är sjuk.

Det finns ju dessutom människor som man kan se är i början av sin själsliga integration (utifrån deras livsval och prioriteringar) som ALDRIG är sjuka och har superstark fysik så jag tror att det är mycket mera komplicerat än så.

nä, kanske inte friskhet i sig…men åter igen inställningen till det.Och det skulle förvåna mig om Dalai Lama fick cancer tex…

Berätta mer ,alla, vad ni tänker och tror, det är ju så spännande - jag är mer än villig att släppa o förändra o förstå mer!

Om man tar en enkel förkylning tex, den är ju ofta inte så svår att se orsaken till tycker jag, man har kört på lite för hårt, slarvat lite med vitaminer kanske,inte lyssnat på sina signaler.Lever man i samklang med sig själv blir man mer sällan förkyld, iaf jag fungerar så.Har jag kontakt inåt är det som att immunförsvaret stärks, är jag lite i obalans behöver nån bara säga ordet kräksjuka så börjar jag må illa.

Jag brukar kunna se att det hör ihop tydligt,att när och varför jag blir sjuk har med min själsstämning att göra,hur pass " jordad" jag är neråt och "öppen" uppåt.

Å andra sidan finns det ju folk som kör på som galningar,aldrig tänker på vad de äter och ändå aldrig blir fökylda.Har de en "vilo-inkarnation" då ; )?Jag tänker att sånt visar sig i längden,de skryter om att de aldrig blir sjuka tills de faller ihop i en hjärtattack.

Att ALDRIG bli sjuk kan ju nämligen också tyda på blockeringar…jag var tex aldrig sjuk som barn, eftersom min mamma inte var kapabel att ta hand om mig.En ren överlevnadsinstinkt, att man kan stänga inne kroppens behov.Ett tag vill säga…många känner väl igen att de blir sjuka när de får semester?

jag babblar på lite "odjupt" nu kanske, men vad man har för syn på sjukdomar är verkligen intressant! Och de berör oss ju ALLA ( dvs vi som ännu inte är i 4:e invigningen; ).

Jag ser sjukdom som kroppens sätt att få oss att stanna upp och lyssna inåt. Det enda som är meningsfullt att lyssna till är din egen Inre Mästare, Själen. Den vet den rätta vägen, vart du ska gå, leva och vända dig. Vad som är ditt att ta itu med.

Sen kan Själen innan inkarnation ha valt att genomgå vissa prövningar. Enligt Lazaris sätter vi upp sju mål som vi ska uppnå under vår levnad. De flesta lyckas med 2-3, några med 4-5 och många misslyckas med de, ofta lite för högt och optimistiskt ställda, sista två målen. www.lazaris.com för den som blir nyfiken på honom.

Målet är alltid en variant på att gå in i Ljuset. Förenas med det. Låta det verka igenom sig.

Åtminstone för den som går högerhandsvägen.

För det finns en vänsterhandsväg också, och en punkt där vi slutgiltigt väljer ljus eller mörker.

Lite eftertanke så här på eftermiddagen…

En intressant vinkling är det TV-program jag såg om en kvinna med mulipla personligheter. En av hennes personligheter hade allergi men inte de andra. Det sa mig att sjukdom är väldigt mycket knuten till den personlighet man har. Hur tänker ni andra kring detta? Hur kan man förklara det utifrån själens perspektiv? Det var ju samma kropp? Hon kunde byta personlighet bara så där. Det är en psykisk sjukdom, men ändå???

Hej ! Mycket intressanta svar på mitt inlägg "Sjukdom"Många av
svaren skriver jag av, lägger en fin andlig bild till och sparar i
en pärm och sedan läser som en bok.
Det sista svaret #18 kommer garanterat att hamna med en
fin bild i min pärm.
Nu fick jag lite att fundera på, och lära mig men undrar:

vad är högerhandssvängen resp. vä ?

Tack även för de sidor som har rekommenderats. Mina
mediciner gör mig oerhört trött, så jag har svårt att se vad
jag har svarat, hoppas att det blev rätt.
Ska gå in på de sidor som ni har rekommenderat. Garanerat.

Tack allihopa !  /gingle

Jo men det är precis det jag menar. Jag tror absolut att man kan må bättre i sin kropp och eventuella sjukdom om man också är vän med sin själ och mår väl själsligt, men jag tror inte det kan fullt ut bota sjukdomar. Precis som att en frullt frisk människa inte behöver vara andlig…

Härligt Gingle att meditation hjälper dig bli smärtfri, helt fantastiskt. Mer sådana alternativ skulle vi ha att erbjuda i sjukvården kan jag tycka då det kan komma att hjälpa många människor.

De som är andliga kan vara sjuka, andra sjuka behöver inte vara andliga och för friska är det samma. Det beror nog en hel del på vad man tror på helt enkelt, vi styr ju mycket själva på så sätt.

Vad menar du Mariann med spänningspunkter ? Vad har det med själen att göra ?

Kram Madde

man lever i "spänningen" mellan själ och personlighet. Det finns nog mycket mer att studera omkirng denna point of tension om man vill.

Discipeln uppbygger och lever i en ständig psykisk spänning Discipeln lär sig genom fokus och målriktning (Onepointedness) på arbetet att leva i en stor psykisk spänning, som ibland orsakar stunder av stor inspirativ kraft från själen och ashramet. Denna spänning är en förutsättning för inspiration. Discipeln lever i detta skede med samma beslutsamhet, fokus och självdisciplin, som en toppidrottsmänniska skulle göra. Fokus här är bara riktad till att tjäna andra i stället för sig själv.

Spänningarna byggs upp även genom att leva ett disciplinerat liv, om du inte slösar tid och energi på onödiga saker. För stor uppmärksamhet på den fysiska hälsan och små brister, andra människors fel och brister, hur andra tycker om oss, skvaller, oro, TV-shopping och sexuell fokus på det motsatta könet att slösa vår energi i en helt otrolig hög grad.

taget ur artikeln discipelskapets väg III

#19 Vänsterhandsvägen går vi på när vi väljer mörker över ljuset. Högerhandsvägen går vi på när vi väljer att leva i Ljuset.

Rätt så enkelt att säga men ofta i praktiken svårt nog att veta vad som är ljus och vad som är mörker och egots förvrängning.

Vilket också gör att de flesta av oss vandrar vägarna parallellt om man ska hårdra det.

Så fort man är negativ, kritiserar osv så är det faktiskt ett slags gående på vänsterhandsvägen… även m balansen givetvis för de flesta av oss är mest vandring på högerhandsvägen…

# 21 Tack Marianne, nu har jag lite mer koll.

Kram Madde

Hej alla, vill bara göra en förklaring om hur jag menar i #9 med att "Denna kurs är obligatorisk". Som jag förstår det så behöver man inte läsa boken, den fanns ju inte på Buddhas tid tex. Det handlar om att man ändå genomgår samma kurs, fast att man inte har sett eller hört talas om den av någon annan. Det är ändå samma tankesätt och förlåtande som genomsyrar. Nu när kursen finns att läsa kan den dock hjälpa människor att snabbare komma vidare mot det eviga tillståndet. Detta är dock min tolkning.

#25 Nu låter det mycket bättre

fast för mig handlar det om utveckling av kvaliteter och därmed hjärteblad än om någon "kurs". Du kan ha 6 hjärteblad (1 inv) och läsa kursen men ändå inte fixa till de återstående 6 bladen/kvaliteterna ( 4 inv) på ett liv. Det handlar mycket om livserfarenheter och det genom flera liv.

Det är oerhört lätt att anamma en illusion eller snarare ett bländverk omkring att "läs bara detta så är du räddad", eller "tänk så här så når du upplysning/evigt tillstånd".

Det funkar inte så enkelt tror jag.

och detta är bara min tolkning av utvecklingen.

utan att ha läst fullt ut ACIM…

Jag håller helt med dig Marianne. Jag tror vi tänker lika, men det är lätt att misstolka när man bara läser vad någon skriver.

jag håller med, det är jätte svårt med det skrivna, utan ögonkontakt osv…

Erkänner att jag blir lite ledsen ang. åsikter som att man skulle lida av dålig själskontakt om man är sjuk, blockeringar… Eller som livets ord - att man inte tror nog starkt…

En form av "skuld" läggs här på den sjuke…

Jag föddes med en genetiskt ärftlig sjukdom - hur ska jag tolka det? Var jag en vidrig människa i mitt tidigare liv eller?

# 29 Nej, jag tror inte själen och sjukdom hör ihop på så sätt. Då skulle vi kunna lösa mycket väldigt enkelt och livet, själen och allt annat är inte så enkelt.

Jag tror att ju bättre man vårdar sin själ och ju bättre man är i kontakt med den och känner den desto bättre mår man i helhet som människa. Innebär det att man skonas från alla sjukdomar, nej men man mår kanske bättre än någon som är både drabbad av sjukdom och inte alls är i god kontakt med sin själ.

Kramar Madde

#29  nej men åååå, absolut inget sånt! Just skuld är ngt jag allra minst vill få ngn att känna, så förlåt mig om jag har råkat uttala mig så!

Jag tror bara att om man kan se en sjukdom för vad den är, en begränsning på ngt plan,utan att lägga en bedömning i det, men förstå och acceptera sin situation så tar det snarare bort skulden, så upplever iaf jag det.

Just budskapet " du blir straffad för att  du inte tror starkt nog " det gör mig nästan ilsk!Det där finns inom alla möjliga samfund och ger väl inget annat än skuld ?!

En människa med en svår sjukdom kan vara den största kärleks-solen och en fullkomligt frisk person kan vara ett svin.

Jag har tänkt på det här en del under dagen…och jag tror att just inställningen till sin sjukdom är det som är avgörande .Om man är bitter eller om man lyckas "bära sina bördor med kärlek".

Här håller jag 100% med szirius och anser inte det hela handlar om tro överhuvudtaget.

Då har man missförstått det hela som esoteriken försöker framföra.

Ingen kan genom att ansluta sig en "tro" eller läsa böcker or what ever bli frisk i den meningen om själen inte anser att sjukdomen är färdig ur utvecklingssynpunkt.

Jag kan inte se att det skulle vara konstigt att sjukdom  kommer ur hämmat själsliv. För ingen av oss är väl själ till 100%? Isåfall sitter vi inte här o babblar utan då skulle vi vara ute i världen och tjäna.

De svårare sjukdomarna, handikapp mm antar jag kommer sig av att själen bestämt att man ska ha den erfarenheten, vi alla tror jag har någon gång provat att födas sjuk eller handikappad mm.

Allt handlar inte om karma även om det påstås så, jag tror själen kan välja vissa scenarior som en erfarenhets bildning.

Så det betyder inte per automatik att man varit en vidrig människa i sitt tidigare liv.

Vad det kan vara är att man under sin mörkaste fas i inkarnations cykeln, mycket väl kan ha gjort saker vi idag inte skulle göra. Vi alla känner ju historien och att "vi" inte skulle ha varit med i krig mm och lemlästat andra människor är väl lite för naivt att tro, som jag ser det i alla fall. Klart vi har begått misstag, det är ju så livet är på jorden. Klart vi måste betala tillbaka på ett eller annat sätt förr eller senare. Alltså kan det vi upplever senare (nu) hänga ihop med det vi gjorde långt tidigare.

Så ser jag på det hela.

Esoteriken skuldbelägger inte, det gör bara den enskilda människan själv.

Det är just det som #29 skriver som gör att jag så starkt vänder mig emot att sjukdom så lättvindigt förklaras med bristande själskontakt, för det är alldeles för förenklat att säga så!

Sjukdom är mycket större och mera svårbegripligt och särskilt idag med den medicin vi har som faktiskt stör kropparnas egen balans och läkefömåga. T.ex kan ju eterkroppen hamna snett efter en operation och inte ta sig tillbaka… det beror ju inte på själen utan på att vi människor inte förstår helheten. Vi har mycket långt kvar till att förstå hela helheten så även det vi tycker oss veta och förstå idag är liksom bara glimtar av det större. Därför är det ytterst svårt för oss att uttala oss om varför vissa blir sjuka och inte andra, utom kanske i undantagsfall där man nästan kan se vissa orsaker.

Hmm… hade vi varit själar eller 100% genomströmmade hade vi förstått helheten…  
det är därför saker beror på hämmat själsliv…

man får det att låta som om vi har dålig kontakt till själen och det är ju något andliga vill ha och vet är bra och vem i oss vill vara bäst, ha det bästa? Egot.

Man får (måste) acceptera att man inte är själ i den utsträckning man skulle vilja och då inbegriper det sjukdomar och att hantera karma och dåliga val beroende på att inte känna själens och guds vilja. Och leva med andra i samma situation och därmed drabbas av andras fel och brister…

ifall man vill kan man läsa en bok som gör att man kanske förstår problematiken djupare och det är [esoterisk läkekonst](Esoterisk läkekonst )

# 34 Som jag tolkar dig så påstår du ännu en gång att sjukdom beror på dålig kontakt med själen och inte nog med det man kan både ha dålig själsinsikt och taskig karma som gör att man drabbas av sjukdom.

Det låter överhuvudtaget inte rimligt alls, låter som någon utav alla sekter och religioner som påstår och hävdar att tror man inte rätt och lever exakt som de anser så når man heller aldrig fram och blir lycklig. Helt åt skogen tokigt sätt att se världen på anser jag.

Härifrån skriver jag inte till någon specifik här i tråden :

Jag tror vägarna till själen, och vad man nu väjer att kalla den fulländning om sker när man har mycket god kontakt med den och sig själv, tror jag är väldigt många och kan göras på mer än ett sätt uatn att det skulle bli fel på vägen.

Ingen bok kan berätta hur man ska göra någonting exakt, en bok kan i liten eller stor utsträckning vägleda men inte visa en rak väg, min åsikt. Det skulle vara för enkelt i så fall. Jag tror också att om man baserar många utav sina åsikter på diverse texter och böckwer enbart har i regel lite egen erfarenhet av det man pratar om själv. Livserfarenhet behövs för att kunna förstå helheten, både god och negativ sådan. Detta är vad jag tror i alla fall.

#36

Enligt min sett att se utvecklingen så börjar vi med 0 själskontakt och genom livens gång tusentals liv så ökar denna kontakt och det är det som är andlig utveckling, dvs själsintegration och den går i stadier som benämns med invigningar= medvetande utvidgningar= större själskontakt.

1 inv ca 10 % själ och 90 % personlighet

2 inv ca 50% själ och 50% personlighet

3 inv ca 90% själ och 10% personlighet

4 inv själsgenomströmmad personlighet

5 inv själ eller rättare sagt monad/ande

det är så utvecklingen av medvetande går till här på jorden enligt esoteriken/teosofin och andevetenskapen.

En väldigt bra artikel serie är "människa känn dig själv", tyvärr så har vi inte översatt alla ännu men "andens involution" kan passa att läsa angående utvecklingen.

Sajten är esoterisk grundad och därför så kommer svaren utefter det synsättet från fler av oss.

Dina rader här:

Det låter överhuvudtaget inte rimligt alls, låter som någon utav alla sekter och religioner som påstår och hävdar att tror man inte rätt och lever exakt som de anser så når man heller aldrig fram och blir lycklig. Helt åt skogen tokigt sätt att se världen på anser jag.

Innan man kallar saker sekt bör man läsa vad sekt betyder och då faller esoteriken bort direkt från det. Det är ingen här eller inom andevetenskapen som säger det du skriver här  "påstår och hävdar att tror man inte rätt och lever exakt som de anser så når man heller aldrig fram och blir lycklig"  Skulle snarare säga att det finns en rad andra böcker inom "new age" som har den inställningen, tex the secret och eventuellt då ACIM, om de hävdar att "den boken måste läsas av alla förr eller senare."

Jag vidhåller att det inga måsten finns överhuvudtaget, vi alla och då med betoningen på ALLA kommer att komma fram till slutet på denna evolution (själens), för att då ta avstamp i andens vidare utveckling, för utveckling tar aldrig slut.

Vet inte om dett gjorde saken klarare…

Självklart är vägarna fram till målet olika för oss alla.  jag fick en gång undervisning inifrån omkring detta. Ska leta upp det inlägget…

HÄR

Tack för mer info, det kan man aldrig få för mycket av.

Jag kallar inte ingen här att vara sektmedlem,men beskriver att jag får samma känsla som man får av alla dessa samfund där det ska tyckas och tänkas precis lika annars duger man inte till, ska skuldbeläggas för hur fel ute man är och ommer då aldrig att kunna leva lycklig enligt vad det nu är för tro det gäller. Och när man pratar om sjukdom och själen på så sätt som här gjorts så anser jag att man en smula fel ute…och detta utan att mena något illa. Det är ju bara min åsikt om sake, vi kan inte alla tycka lika..

Jag tycker överhuvutaget inte om den inställningen. Jag ser när du skriver att vi tror nog inte alls på samma sak. Jag tror nog att vissa föds och kanske redan då befinner sig i 2:a invigningen. Det är nog väldigt olika, jag tror inte vi alla har samma utgångsläge där. Man kan ju dra med sig dålig karma och dylikt från tidigare liv som jag förstått det och då borde god själskontakt också kunna följa med.

Jag är inte mycket för alla dessa böcker överhuvudtaget då jag tror att kontakt med sin själ kan man få ändå och tillvägagångssättet är inte alltid någonting man kan läsa sig till utan man lär sig genom livets gång. Sen är ju lite vägledning på vägen inte fel och jag tror också att vi kan lära mycket av varandra.

Så böcker och texter i all ära, visst läser jag mycket, men egna livserfarenheter väger tyngre för mig.

Kramen

Jag tror helt ärligt talat att dessa olikheter vi har i vårt synsätt handlar en hel del om att vi inte helt och fullt pratar om samma sak på samma sätt.

Vad är själskontakt kanske är det man ska börja med. Hur får man det och hur påverkar den processen oss.

Det ÄR väldigt lätt att känna sig nertryckt av (oftast friska) personer som säger att all sjukdom handlar om att vi har för dålig själskontakt, är hämmade (bara att få höra det är ju inte särskilt kul!). Det förklarar inte komplexiteten och inte heller varför det ser så olika ut bland oss.

Sedan utöver detta så finns det själar som inkarnerar enbart för att bära andras smärtor, vilket ofta blir smärtor i den fysiska kroppen men det betyder ju inte att de har sämre själskontakt än andra. Så man måste förklara om och om igen tror jag hur vår syn på saken är för att vi bättre ska förstå varandra. Kanske ska man även byta ut hur man säger för att säga exempelvis att vi har hämmat själsliv kanske inte direkt leder framåt… inte som jag ser det i alla fall

# 41 Kan inte annat än hålla med.

Det är så svårt att fullt ut i skrift här få fram exakt vad man menar och lika svårt kan det nog vara att helt och hållet korrekt uppfatta vad nån annan skriver.

Jag tycker det är intressant att läsa andras tankar kring detta och står inte oäven att ändra åsikt med mer information i bagaget. Men det är samtidigt gott att man kan tycka olika och att det får vara okej, vi är ju alla olika individer och upplever allt olika även om slumålet är detsamma så kan vägen dit vara så annorlunda från en person till en annan.

Man lär sig allt lite nytt varje dag

Kram Madde

Tack för ditt stöd Mads!

Mariann… Kanske borde du fundera på hur du formulerar det du vill ha sagt… Vet inte om jag missförstår dig totalt? Har en fil mag. Men… som jag tolkar nedanstående vill alltså, enligt dig, andliga ha dålig kontakt med själen för att man inte vill vara bäst i detta för att man då får ett för stort ego = självgod.

"man får det att låta som om vi har dålig kontakt till själen och det är ju något andliga vill ha och vet är bra och vem i oss vill vara bäst, ha det bästa? Egot."

"Man får (måste) acceptera att man inte är själ i den utsträckning man skulle vilja och då inbegriper det sjukdomar och att hantera karma och dåliga val beroende på att inte känna själens och guds vilja. Och leva med andra i samma situation och därmed drabbas av andras fel och brister…"

Ska jag tolka detta som att jag är sjuk för att jag inte är själ i den utsträckning jag vill och att jag på grund av detta fått sjukdom och att jag inte känner min själ och guds vilja?!?

Dina sista rader blir helt obegripliga: "Och leva med andra i samma situation och därmed drabbas av andras fel och brister."

Menar du att jag för att jag har dålig kontakt med själen, Gud, osv. då dessutom måste drabbas av andras brister i högre utsträckning än andra????

Misstänker starkt att det du avser att säga och det du sedan säger inte riktigt blir samma sak… (tänker alltid gott om andra även om jag upprörs) Kankske borde du ha i åtanke att många som inte är lika insatta som du i ämnet behöver få saker och ting bättre och tycligare förklarat. Om man plockar lös en avancerad del från en komplicerad helhet måste denna alltid förklaras minutiöst annars är det bäddat för missförstånd. Hur mycket jag än läser om dina inlägg och försöker förstå, blir kontentan negativ. Jag är sjuk för att jag brister i själ och tro…

Det är ju just på grund av min sjukdom jag tvingats jobba så hårt med mig själv. Jag är inte självgod och påstår att jag är perfekt… Men att jag inte tror… Att jag skulle ha dålig själslig kontakt… Vad menar du? En fot på jorden måste man ha som arbetande mor och hustru… Kan inte meditera jämt eller gå i kloster…

#42 jag har heller aldrig sagt att man inte kan födas med 2 invigniningen, självklart kan man det, men man bör då veta vad den innebär och kikar man på moder Theresa, Nelson Mandela, Martin Luther King mfl och nu också Obama så föddes de alla med andra invigningen och några av dem tog kanske tom den 3 i samband med döden… Så för att bedömma någons invigning bör man se på frukterna och vad de gör för världen. Ju högre själsström genom personlighet ju större tjänande för världen.

Det jag menar är att i början av evolutionen för några tusen eller mer år sedan hade de 0 inv.

Vi som befinner oss här har som bäst 1 inv.

Självklart har vi inte samma utgångs läge, vi alla går ju var sin väg… som jag försökte beskriva genom min dröm och det inlägget.

Sedan är det självklart som jag sagt många gånger att inga böcker i världen ger utveckling och själsintegration. Det är LIVET som ger oss det. Livserfarenheterna.

Jag tror du missförstår det jag skriver. Nu försöker jag inte förklara mer om synsättet, utan låter det vara. Kanske någon annan kan sätta bättre ord på saken än jag.

#41 Klart jag förstår att det kan uppfattas nertryckande och det är långt ifrån friska männsikor som säger det, jag vet fler esoteriker som är sjuka, även i cancer. Några lever inte längre heller så…

Men vad en sådan information borde leda till är just de frågor du nämner i ditt andra stycke, dvs jobba på att få större själskontakt. Vilket i och för sig inte görs på en dag…

Hur som så är det så det ses inom andevetenskapen och då blir svaren sådant.

Ingen behöver ta det som sin sanning, var och en har ett eget val så även omkring denna sak.

Sedan skrev inte jag att man är hämmad, man är hämmad i sitt själsliv och det är en väsentlig skillnad. Dvs själen har för lite ingång i personligheten, inget märkvärdigt alls och fullt naturligt för oss alla under större delen av evolutionen.

Även om man har smärtor o sjukdomar säger det inget om graden av själskontakt, för Jesus korsfästes och det var nog smärtsamt och han tog 4 inv på korset….

Självklart är saken komplex, men man måste ju kunna plocka ner det i detaljer också utan att kunna ha helheten.

Boken esoterisk läkekonst skrevs väl i det syftet att få oss att börja tänka och grunna… inte för att trycka ner och dela upp folk i bättre och sämre.

Nedan inte riktat  till någon:

Jag måste ju erkänna att hela denna diskussion tydligen leder till att några tänker i "sämre och bättre", vilket är olyckligt. Släpp det sättet att se saken så går det kanske lättare, se istället om det finns nycklar att få i tänkesättet…

Det är ju därför sajten finns för att ge människor nycklar till både det ena och det andra, vissa nycklar plockar man upp andra kan få vara till andra. Just denna nyckel passar inte i #41 #42 lås, men däremot så är kanske denna nyckel är en av de viktiga nycklarna att få tag på i denna inkarnation för en annan människa…

ps. Jag lämnar denna diskussion nu eftersom jag kan förklara "sönder mig" till ingen nytta, om någon annan vill ta över som sitter inne med bättre ord omkring saken så är ju det ok. Men jag har gjort mitt.

Kram på er alla och låt livet och solen i hjärtat leda er framåt mot själen!

No hard feelings…  Kram

Jag tror fortfarande att det handlar om språk här. Utifrån mitt sätt att se det så är det ju så att de allra flesta skulle vara 1:a invigda som mest här på jorden, med några enstaka undantag. I denna enorma massa finns ju sjukdom i oändliga variationer och visst kan det vara uteslutande själskontakten som avgör detta, men faktum kvarstår ju att vår samtid och vårt levnadssätt (med giftig mat och föroreningar mm) påverkar oss på ett väldigt påtagligt sätt, ett sätt som inte ens går att avstå ifrån fullt ut.

Det är fortfarande detta som jag pratar om, att jag tror att det är förenklat att säga att den enorma ökning av sjukdom vi ser i vår omvärld enbart beror på (vad JAG ser som) själskontakt.

Sedan skriver du Mariann att det här synsättet inte är något märkvärdigt och så är det säkert för dig som har så mycket bakgrundsmaterial i dig. För mig är det oerhört komplext och faktiskt ganska märkvärdigt och detta med vad själsliv är och dess inströmning har inte jag alls kläm på ännu!Så själklart blir det förvirrande och svårbegripligt.

Sedan är det så att för att plocka ner helheten i småbitar där varje liten del blir begriplig och fattbar måste man ha en större helhet att luta sig mot anser jag, så jag håller nog inte helt och fullt med om att man kan plocka ner det utan att tappa den viktiga hehelten. Det är ju som att få fyra pusselbitar i ett 10000-bitars pussel och förvänta sig förstå vad det föreställer utan att ha sett bilden. För mig i alla fall.

Det är synd att du inte vill fortsätta förklara, du är ju den som har mest med dig i detta ur en esoterisk synvinkel. Jag hoppas innerligt att du inte tagit illa upp för jag försöker förstå men det betyder inte alltid att jag tycker precis likadant, det skulle bli väldigt konstigt om alla uppfattade saker exakt likadant. Jag använder min urskiljning, utifrån mina erfarenheter och kunskaper vilket gör att jag följer mitt hjärtas tro på sakernas beskaffenhet.

*funderar* kanske är det så att man får privilegiet att födas med en sjukdom just för att ha möjligheten att utveckla sin själskontakt?

Okej Marianne vill du inte skriva mer så behöver du givetvis inte göra det. Men tycker att man måste kunna ha diskussioner där man tycker olika samt där man kan utveckla och förklara det man skrivit när det ifrågasätts. Annars tolkar jag det som att man inte kan ifrågasätta och undra utan bara tacksamt ska hålla med hela tiden…Och det känns ju lite trist.

Får jag nyfiket fråga hur man kan veta att just Obama som exempel fötts och redan varit i 2:a invigningen ?

Du tappade bort mig lite i texten om nycklar. Jag lär mig mycket av andra även om jag inte tycker, tänker och resonerar som dem alltid. Det handlar inte om att sitta i enad trupp och ropa ja till samma saker, att vi tycker olika och har olika synsätt gör ju det hela så mycket mer intressant och givande kan jag känna.

#47 Sant.

#46 Klart jag visst kan förklara , men det måste ju ändå finnas en gräns även för det. Tillslut ser det löjligt ut att framhärda en sak. Förklara fram och baklänges och ofta upprepa sig . Och jag anser verkligen inte att man måste tycka lika, det är ju också därför jag slutar när jag tycker jag förklarat för mig på det bästa sätt jag kan. Annars verkar det bli en "övertalningskampanj". Men uppriktiga frågor o undringar svarar jag givetvis på.

Sedan är nog den gängse (esoteriska) uppfattning att de allra flesta människor är långt ifrån 1 invigningen, genomsnitts människan har "bara" 3-4 hjärteblad utvecklade. Halvägs till 1 invigningen alltså. Några miljoner brukar väl uppskattas att stå på tröskeln till 1:a.  Ca 6-7 blad vid första invigningen.

Jag ska ta mer reda på ca siffrorna som brukar komma upp när det pratas detta.

Det är spännade att läsa alla inlägg och jag tar tacksamt emot nya infallvinklar och synsätt. Det är ju på så vis man själv utvecklas och kommer framåt här i livet. Att sitta en dag och tro att man är fulllärd tror jag aldrig man ska göra, det finns alltid nåt nytt att lära.

Vi befinner oss alla säkerligen också på olika plan/nivåer (vad man nu vill kalla det) i vår själsliga utveckling vilket säkert också bidrar till att vi inte alltid kan förstå varandra fullt ut.

#48 Du kan läsa lite om varför jag backar i #49.

Obama är många esoteriker överrens om att han bör ligga omkring andra invigningen. Det som är det viktiga här att få med sig att en andra invigd männsika jobbar för fullt ute i samhället för att avhjälpa den nöd som han hon ser sig kunna göra något åt. Återigen läs artikeln discipelskapets väg och den del som behandlar accepterad discipel och framåt . Den period som en discipel är som mest aktiv, hårt jobbande och ofta synlig i världen är just mellan 2 och 3 invigningen.

Sedan menar jag just denna "nyckel" om "hämmat själsliv" och boken esoterisk läkekonst, inte att du och hoppfull inte lär er av andra människor, återigen ett missförstånd.

#50 Just precis ,

en första invigd förstås egentligen bara av en första invigd och över…

det sker något alldeles speciellt med en människa när "dörren öppnats" och det förstås bara av den som också fått denna öppning… generellt alltså.

Därför kan man prata förbi varandra mycket…

ifall jag få flika in en till läsningsrekommendation så är hjärtchakrats utveckling lysande för djupare kunskap om hjärtebladen och kvaliteterna. Vill man sedan förstå ännu mer så läs Hjärtats visdom. Båda hittas på sajten under fliken artiklar.

Jag tog inte det som att vi inte skulle lära av andra, ska mycket till för att jag ska stänga ner helt och börja tjura . Blev bara nyfiken på vad du menade då jag är lite novis vad gäller alla formuleringar inom detta. Ja, fler som Obama i världen säger jag. Härligt att dessa människor finnes, det inger lite hopp kan jag känna. Tack Marianne för att du tar dig tid & ork att förklara. Jag vet med mig att jag ibland kan han mååånga frågor och funderingar

Kram

De känslor som vi lägger på oss ligger kvar i kroppen som blir till olika slags blockeringar alltifrån ständiga muskelknutor/smärtor, olika beteenden och olika sjukdomar. Innan vi föds tar vi med oss olika bakteriestammar av olika slag därför blir olika människor olika sjuka oavsett ståndpunkt här i livet. Kroppen är en spegel av själen och hör samman. Om de inte gjorde det skulle vi inte vara här i den här formen.

Cancer är en stressjukdom som vetenskapen kan leta sig trötta efter det sanna botemedlet. Jag pratar inte om stress som när man springer efter bussen utan om en inre stress som vi alla har mer eller mindre av av olika slag. Stress är också känslor Alla har olika svagheter för olika saker därför blir vi olka sjuka av olika saker.

När man löser upp blockeringar kan man bli sjuk av den sjukdom man hade då man fick just denna blockering i det livet.

Givetvis kan man skada sig väldigt svårt utan att skadorna är själsliga, men skadorna väcker ju upp känslor som du inte skulle haft utan skadorna. Jag tror inte att man skadar sig av en slump. Det finns ett syfte med allt som sker. För att man ska förstå, för att få insikt.

Kram Åsa

#54 Det är helt ok att fråga o undra, det är meningen.

Jag kände väl bara att nu kan jag inte förklara mer utan att det i mina ögon i alla fall ser löjligt ut.

#47 Har många gånger tänkt i dina banor!

Tycker också att man måste kunna ha en diskussion, få vara oense och ifrågasätta… Man växer ju genom nya insikter och ibland får man dem just genom att ifrågasätta och använda varandra som bollplank med sina frågor.

"Högt till tak" måste det få vara där kärlek råder - för om ingen vågar säga emot/ifrågasätta - det är då vi är ute på farlig mark! Så länge vi respekterar varandra trots olika syn/tankesätt är diskussioner av detta slag enbart givande tycker jag.

Tror också det är lättare att ta illa upp och missförstå när man inte känner varandra så väl… Men genom denna diskussion lär jag ju faktiskt känna er alla som deltar mycket bättre! Och det är väl ändå väldigt positivt!

#55 Här tänker jag på den/de permanenta atomerna som styr vår inkarnation…

Välkommen hit om jag inte sagt det förut

#57 Jag backar aldrig av orsaken att jag anser att folk inte tycker som jag, men när man förklarat och förklarat och ändå missläsning uppstår och man försöker igen och det ändå inte blir klarare, då ser det i alla fall otroligt löjligt ut i mina ögon, med en människa som framhärdar… då ser jag det som att den dvs jag i detta fallet lämnar scenen för andra. Jag har sagt vad jag önskar ha sagt och då räcker det för mig. Jag är inte den envisaste typen utan kan mycket väl låta människor ha sin syn, det stör mig inte alls.

Man ( även jag) har en syn som passar bäst för innevarande inkarnation så enkelt är det ju.

ps. och högt till taket är vi kända för här inne….

Så bra att du inte tog illa upp Mariann! Jag ska bara förtydliga att för mig är det så att så länge något inte känns logiskt i mitt hjärta tar jag det inte till mig. Sedan om det är för att jag inte är mogen, för att jag inte fått tiollräckligt med information eller helt enkelt för att det här inte är rätt för mig varierar från gång till gång. Men jag säger aldrig någonsin ja och amen till saker som jag inte känner i hela min kropp att de är rätt. Och så är det ännu med detta, antagligen saknar jag bitar vilka när de kommer får saker att framstå som logiska men nu känner jag att det är en alldeles för kraftfull förenkling att all sjukdom är orsakad av bristande själskontakt eller hämmad själsintegration och aldrig något annat (om man exemeplvis betänker vad som kan hända med eterkroppen vid en operation). Då måste det till mycket mera detaljerad information kring de processerna först, men så fungerar jag, köper aldrig saker som inte känns rätt.

Jag måste säga att jag tycker att det här med sjukdomar är rätt enkelt. Och ni har alla rätt eftersom ni alla ser från olika perspektiv.

Ingen av oss är till 100% själ, alltså finns det utrymme för olika obalanser att verka i oss. Sjukdomar är till för att skapa balans. Balans på karmakontot och balans i utvecklingen av oss själva. Om vi väljer att se begränsningarna i form av sjukdom som en utvecklingsmöjlighet att rena oss själva på olika plan (fysiskt, emtionellt, mentalt) för att nå bättre samklang med själens kvaliteter.

Själen väljer sina utmaningar utifrån det karmabagage vi har. När vi lider omvandlar vi karma till ljus på ett högre plan, inte märkbart för den som inte har tredje ögat öppnat på hög nivå.

Så förstår jag det och försöker sköta om mig på olika nivåer och skapa balans djupare sett.

Den som själv har varit sjuk utvecklar medkänsla. Det är en väsentlig erfarenhet för Själen att uppleva sjukdom, eftersom det förädlar sinnet. Det man själv upplevt förstår man bättre. Just pga den erfarenhet och information man tillägnar sig.

Jag har inte alltid varit frisk. Faktum är att jag är 25% sjukpensionär med 25 år med ett kroniskt tillstånd bakom mig.

Jag började definitivt må bättre när jag började att medvetet kalla in Själen varje dag. Detta skedde ung 1994-96. Jag kände mer glädje och frid och kunde återuppta yrkeslivet, dock inte fullt ut eftersom jag har en ökad känslighet fortfarande.

Så ser min erfarenhet ut. Jag tror verkligen på det jag säger, att den Inre Mästaren, Själen, vet vägen och vad du behöver erfara och rensa ut i din personlighet för att växa i Ljuset.

Med respekt för alla andras ståndpunkt ber jag om tillåtelse att få uttrycka det som är min insikt och erfarenhet.

Kram till alla som växer!

/Maud Lionadh

Jag har själv en hel drös med sjukdomar o begränsningar,och kan ändå tro på( utan att känna att det är dömande eller nedlåtande eller skamligt eller känna mig mindre värd eller att jag gjort ngt fel) att det handlar om att det fattas själskontakt.

Jag får inte alls känslan av skuld av något  Marianne skriver…det måste ju helt enkelt bero på vilka ord som triggar igång en,och vad det är som gör att man tar saker så personligt,funderar jag.

Jag blir inte upprörd över att  ha hämmad själskontakt -ingen av oss här har 100 % själskontakt( då skulle vi syssla med annat som nån skrev) .

Apropå prat om EGOT så har vi nog olika syn på vad det innebär.Det är lätt att bita ifrån direkt " jag har verkligen inget stort ego- hur vågar du ställa dig över mig och påstå det! " Man kan nästan säga att det är den reaktionen som visar egot ; ).Och ingen (här iaf) tror jag försöker ställa sig över den andre.Egot är en naturlig del av oss som vi behöver arbeta med,och som få har frigjort sig ifrån.Det finns en sån undermedveten tävlingsinstinkt hos egot , att man ska komma fram till målet så snabbt som möjligt.Man vill vara andlig och påstår nån att man inte kommit så långt som man själv tror, så blir man sårad, irriterad, kränkt, arg(= egot).

 Jag tror också som #62,att man kan se sina sjukdomar som en utvecklingsmöjlighet( det kan låta väl magstarkt att använda ordet gåva,men på ett sätt är det en gåva,en vägvisare för att nå djupare).Gör man det, så försvinner mycket av bitterheten.Om man själv verkligen har accepterat sin plats och sitt livsöde så tror jag inte att man upprörs så lätt över hur andra ser på saken heller.

Men bara att nå dit är en resa i sig, för mig fungerar acceptansen och tilliten vissa dagar, andra inte…

varma kramar till er alla här inne!

#64 Lysande skrivit!

Nu kan jag då berätta att poletten trillade ner i går kväll för mig. Precis som jag kände oerhört starkt inuti så kunde jag inte köpa det som hittills beskrivits. Men efter att själv fått bearbeta det inom mig så slog det mig plötsligt att frånvaron av sjukdom INTE automatiskt betyder större själsinströmning än de som är sjuka.

Det var nämligen det som blev mitt stopp, alltså sjukdom= dålig själsinströmning, frånvaron av sjukdom = bra själsinströmning.

Det är ju en naturlig följd att tänka så om all sjukdom är bristande själsinströmning. Det var ju det jag inte kunde köpa, att bara för att man inte blir sjuk så har man högre själsinströmning, för så ser det ju inte ut runt omkring oss. Jag är ganska ointresserad av högre och lägre (oavsett andras tolkningar) men detta gick inte ihop för mig.

Nu fick jag dock ihop det så nu kan jag lättare köpa resonemanget.

Det tolkas nog friskt och kanske tas illa upp helt utan anledning bitvis med

Man kan tom hårdra det och säga att världen ser ut som den gör på grund av "hämmat själsliv"…. dvs egon o personligheter utan kontakt med sin själ…. ju fler som kommer i kontakt med själen och gud ju bättre värld, ju mer sker saker i enlighet med lagen och guds vilja.

Ju mer vi ligger i linje med den ju mindre smärta osv….

Kanske är det så… det jag menade var att hela den biten glömdes bort i det vi snackade om här. Alltså vad betyder frånvaron av sjukdom kontra själsinströmning.

Det var kanske det jag menade med att man måste fortsätta förklara och inte ge upp för att någon inte fattar. Det här var ju ett typexempel på hur det saknades pusselbitar vilket gjorde helheten total ologisk i min känsla och därmed inget jag kunde ta till mig.

Tycker inte det framkom mer än det som redan hade sagts, utan att det handlar om att kontemplera detta och just komma till insikt själv om sammanhangen.

Sedan tycker jag nog att jag själv avgör när jag måste något och inte… jag tyckte jag hade förklarat nog och jag har ju inte bidragit med mer info och ändå så trillade polletten ner så…. antingen hade den gjort det ändå eller så kom just det jag efterfrågade andras ord på samma sak.

Självklart avgör du det själv.

En och samma sak kan på samma språk sägas/uttryckas på oändligt många sätt… Hur sant detta är märker jag i mitt arbete dagligen…

Vissa förstår den ena förklaringsvarianten medans andra behöver en annan. De som ska förstås är detsamma - men vägen dit är spikrak för vissa och inte för andra… Vissa bara accepterar fakta och andra måste få processa in det hela med motfrågor.

Tror den här "processen" behövdes för att alla skulle förstå bättre

och på er alla!