Bra formulerat och mkt viktigt inlägg du gjort.

Jag måste som medborgare i detta land med perspektiv på utvecklingen av de på humanistiska grundvärderingar, etik och rättvisa baserade medborgerliga rättigheterna tyvärr konstatera att det här landet under loppet av den senaste 20 -årsperioden blivit en social katastrof egentligen ovärdig beteckningen civiliserat land. Det gäller alla tänkbara områden från sjukförsäkring till socialförsäkring invandrarpolitik äldreomsorg barnomsorg ja kort sagt alla områden där den lillla människans behov av ngn slags samhällelig övergripande trygghetsskapande grundprincip kommer till uttryck. Som tex formuleringen. I det här landet blir inte sjuka människor utkastade på gatan fråntagna sin enligt lagen rättmätiga livsersättning! Eller i det här landet utvisas inte asylsökande till miserabla ovärdiga och skadliga förhållanden i sitt hemland. Eller i det här landet tar vi hand om våra gamla på ett respektfullt och värdesättande sätt. Inget av dessa påståenden kan sägas gälla längre.

Samhället har utvecklats mot att misstroendet av individen har utvecklats in absurdum. Detta möjliggör förnekandet av realiteter från myndighetshåll och missbrukandet av myndighet. Genom att myndigheter utgår från att individens behov är överdrivna, att det finns ett stort mörkertal av manipulatörer och parasiter och att detta är samhällets största problem, så sker övergrepp på redan skadade drabbade försvagade och olyckliga människor hela tiden. Något överutnyttjande av det format man tror har aldrig funnits. Man kan inte skära ner sjuktalen till hälften utan att kränka skada och förgöra människor i stor skala, eftersom det aldrig har funnits till närmelsevis så många bedragare( falskt sjuka) någonsin över huvud taget. Detta är grundfelet. De som drivs av en sådan övertygelse kommer att göra sig skyldiga till övergrepp och brott i stor skala, och det har skett nu i många år med fördjupad intensitet. Det som sker idag är vad som skulle kunna betecknas som inhumanism, penalism eller fascism.

Det är en tragedi vi ser.

Jag skickade till Tobias Billström för några dagar sedan om dessa horribla utvisningar!! Jag skäms just nu över att vara svensk….

Jag kommer inte in på sidan alls, får meddelandet att sidan saknas…

Hur som helst har jag oerhört svårt med hela den attityden att vi i vårt land inte kan ta emot fler eller hjälpa fler! Att integrationen inte fungerar så bra är en fråga som behöver diskuteras men att vi i vårt land inte klarar att hjälpa fler svältande och behövande människor gör mig alldeles matt!

Instämmer tillfullo med din beskrivning av det politiska etablissemangets människosyn Andriel, vilken även i viss mån finns bland gemenman. När man utgår ifrån att sjuka låtsas och att arbetslösa vill vara utan egen försörjning blottar man en fruktansvärd människosyn som jag ser det. Det finns som en slöja över människors ögon som gör att de tror att vi är bäst på allt i vårt land vilket förvånar mig, samtidigt som vi överlag är ganska gnälliga trots att vi har det så bra, generellt.

Är det här ett svenskt kulturproblem?

jag håller med er allihop, men jag vill vända lite på det. Jag tycker att varje människa behöver ta mer ansvar för sig själv. inte förlita sig på att jag ska få sjukpenning eller socialbidrag om jag inte har något annat. Det är en otroligt bra förmån vi har möjligheten att ha här i sverige, men det är ingen självklarhet.

Min bild är nog lite annorlunda än er, jag vet mängder med folk som missköter sig på arbetet så att de ska bli uppsagda och istället gå på a-kassa, som lyckas bli sjukpensionerade innan de är 20 på grund av panikångest (?!), som till och med flyttar till en ort där det inte finns några arbeten och därför inte kan bli nekad a-kassa. exemplen jag har är oändliga. Detta kanske är ett generationsproblem inte vet jag, men attityden är att "orkar jag inte, eller har ingen lust, så behöver jag inte för staten ger mig pengar ändå".

problemet enligt mig är att det sker felprioriteringar överallt! vi utvisar de personer som verkligen behöver stöd och skydd, istället för de invandrare som begår upprepad brottslighet. Vi sätter åt långtidssjukskrivna som verkligen vill bli bättre men behöver tid istället för att kolla om det är rimligt att sjukpensionera en 20 åring för panikångest (trots att denna person klarar av att arbeta svart). Det är bättre att tvinga folk att söka arbeten de inte kan få (uska måste söka läkartjänster) och samtidigt låta folk flytta till arbetslöshet (detta är väl inte riktigt applicerbart just nu iof. i och med alla varsel).

och anledningen till detta tror jag är att vi så länge blivit stöpta i formen att bara göra som vi blir tillsagda. Vi får en arbetsrutin och följer den, det spelar ingen roll hur tokigt det verkar. Jag har aldrig varit sån och har mötts med mycket frågande och många har tyckt att jag varit respektlös när jag ifrågasatt arbetsmetoder och rutiner - det står ju här att vi ska göra såhär, och det spelar ingen roll vad jag tycker för de kommer inte att ändra det ändå.

Försäkringskassemedarbetare, socialtjänstemän och arbetsförmedlare behöver börja använda sitt kritiska tänkande och ifrågasätta vad de egentligen gör, ställa motkrav om förändringar.

Väldigt tråkigt och lite konstigt att du känner så många utnyttjare av systemet. Jag har arbetat på socialförvaltning och kan med lätthet intyga att det florerar så otäckt mycket fördomar kring socialbidrag så man bli alldeles mörkrädd. Dels vilka summor och förmåner människor får och dels vilka som beviljas. Det prövas mot en lag som man i princip inte gör undantag ifrån. De som beviljas socialbidrag under en längre tid, inte enstaka tillfällen, har verkligen ingen annan försörjning OCH det ställs krav på motprestation. Och det fungerar inte så att soc inte har koll! Jag brukar då få svaret: men jag känner flera stycken som fått det och det och det, och jag visste då att de hade inte den blekaste aning om sanningen, men de hade hört och de hade sett saker. Nu vet jag såklart inte om det är så för dig, men det här är fakta i alla fall. De som är kunder på soc är INTE överlag människor som klarar ett vanligt jobb, man kanske tror det, men det ÄR inte så.

Att det finns utnyttjare är helt självklart! Det kommer vi aldrig ifrån om vi så satsar halva stadsbudgeten på att jaga dem och krossa dem… de har alltid funnits kommer alltid att finnas. Visst är det tråkigt men att straffa alla pga en handfull fuskare är i mina ögon en väldigt trist människosyn!

Att människor bör ta eget ansvar tycker jag absolut! Jag kan oxå bli oerhört trött på alla som bara mesar med och sedan klagar bakom ryggen. Men som du säger är människor lärda att göra så… och lär man människor att detta är rätt kan man ju knappast förvänta sig att de ska göra annorlunda sen eller hur?

Vi fostrar våra barn i denna anda och skolan kräver att barn ska tiga och lyda, annars blir det disciplinära åtgärder vilket vi nu ser från politikst håll i form av betyg i ordning och uppförande (alltså vill vi ha ännu mer mot tiga och lyda-sättet). Arbetslivet fungerar likadant, säger du emot och ställer krav får du gå… det finns massor av andra som vill ha ditt jobb, vilket är en absolut verklighet för väldigt många. Så det är ganska dubbelbottnat att tro att människor ska vara lydiga och samtidigt rebelliska.

Just socialbidraget kan jag inte uttala mig om, vet inte om någon som fått det faktiskt. Jag vill väl inte påstå att jag känner alla dessa människor, men jag har själv på ett eller annat sätt varit i kontakt med dem, talat med dem och de har varit helt öppna med hur de tänker och agerar. visst är det tråkigt, men jag vet inte om det är konstigt eller inte - det är min erfarenhet som jag baserar mina åsikter på. Det och min utbildning.

det är en väldigt djupbottnad diskussion det här som faktiskt inte kan lösas genom ett beslut. Det kommer att ta tid och ork att kunna ändra på detta. Jag hoppas att det kommer att komma som en direkt följd av den förändring i världen som många talar om. Att människor börjar tänka i andra banor, men det kommer att behövas många kuragefyllda människor.

Det är en svår balansgång att gå, verkligheten är en sak och önskan en annan. Däremot tycker jag att jag ofta mötts av respekt och glädje av de chefer jag talat med detta om, det är främst kollegor som uttryckt att jag är respektlös. Har aldrig blivit hotad till tysthet. men det beror ju helt på vad det är man vill förändra. Jag har ju aldrig krävt att en invandrare ska få stanna i egenskap av yrkesmänniska till exempel, skulle gärna tänka att jag skulle offra mitt jobb för det - men men…

Visst är det en knepig sak att försöka lösa, det är ju trots allt så att politikerna har massor av exeprtgrupper och gör utredningar innan de fattar beslut men de lyckas inte heller!

Men attityden som vi pratar om här, att man skickar människor hit och dit som varuleveranser, att man anser att vi inte har råd eller möjlighet att ta emot fler människor från krigszoner, att man förutsätter att sjuka fejkar och att massor av människor medvetet lever på bidrag och samtidigt jobbar svart visar på en tråkig människosyn.

Tittar man på den stora massan så råder ju egoism överlag tyvärr. Människor struntar i sortera sopor, betala tv-avgift osv och det är ganska bra indikatorer på om man har en solidarisk eller en egoistisk syn på människan och samhället anser jag. De flesta väljer att sätta sig själv i första hand när de väl gäller och det är klart att det märks i samhället i stort.

Jag har arbetat med att hjälpa människor i utsatthet och ffa i sjukdom i snart 25 år nu som läkare, och jag har noga registrerat förändringen av attityden till sjukdom från samhällets sida. Några problem av det slag som du beskriver beträffande ett stort överutnyttjande av sjukpenning och sjukpension hos människor överlag inte minst unga, har jag aldrig sett i den skala som beskrivs i skrönorna.

Det har i samtliga fall handlat om människor som om de haft orken och förmågan, tusen gånger hellre skulle ha velat försörja sig på ett sätt där de inte hela tiden varit tvungna att kämpa för sitt värde och existensberättigande, och tusen ggr hellre hade velat ha ett arbete och funktion som automatiskt ger de kvaliteterna. Hos personer som inte orkar arbeta pga sjukdom finns alltid våndan över människovärdet med som ingrediens i den motsatta vågskålen.

Mitt största problem på senare år har varit att motivera sjuka människor som varit så pass sjuka att fortsatt arbete skulle inverka menligt på läkningsprocessen, att tillåta sig att vara sjuka och hemma sjukskrivna en kortare tid. Det finns en massiv motvilja hos sjuka mot att gå med på sjukskrivning i de flesta fall. Orsaken till detta är både ekonomisk (ersättningsnivån) och attityden från samhället gentemot sjukskrivning överhuvud taget.

Jag anser att det alltid är oerhört viktigt att påpeka att människors värde är oberoende av deras funktionsförmåga och att i det här landet så ska vi enligt grundlagen ha en humanistiskt grundad människosyn. Alltså ett värde och existensberättigande som utgår från att man existerar och är människa, och inte utifrån vad man gör, hur gammal man är, vilket kön man har eller vilken hudfärg. Detta är svensk grundlag och den följs inte i praktiken alls och det är skamligt.

Det du säger om att det inte är självklart att man ska vara försörjd med livets mest basala ekonomiska behov, det handlar mest om en anständighetsfråga för mej. Det jag måste utgå från är min tillit till människors vilja eller drift att utvecklas. Den finns hela tiden bakom allt. Människor vill vara fungerande, nyttiga och ansvarstagande och självbestämmande i varierande grad.

Den här diskussionen handlar om samhällets ansvar för de som inte kan eller orkar pga sjukdom, och att där blanda in frågan om ansvar för den egna situationen är inte riktigt rättvist då vi har en lagstadgad sjuk- och socialförsäkring som skall träda in som skydd mot total ekonomisk utslagning vid sjukdom eller annan individuell katastrof. En försäkring som är uppbyggd av våra egna intjänade skattepengar. En rättighet alltså. Att det dessutom ligger inom skamnormen för ett civiliserat samhälle att ta hand om sina av skilda orsaker utslagna människor och kunna erbjuda basal försörjning till dessa olyckliga är ju rimligt.

SANNINGEN OM ELÄNDET är att detta grundlagsskyddade, inte längre är gällande. Samhället kan inte längre sköta detta åtagande utan ägnar sig åt skuldbeläggande av sjukdom, nedvärderande förnekande av kända fakta, utstötning av individer ur gemenskap och trygghet, och kallsinnigt cyniskt förvägrande av rättmätig ersättning genom manipulation av synen på individens rätt till sitt eget mående. Allt ifrågasätts genom en nybyggd massiv manipulationsmaskin uppbyggd av lika delar saklig inkompetens, hänsynslöshet, grymhet och dumhet.

Att vi varje dag skall vara tacksamma över livet och allt vi har för dagen här är något som inte hör till saken. Frågan om missbruk av sjukförsäkringen har aldrig varit stor, och är sedan flera år tillbaka helt försvunnen. Problemet är det motsatta. Människor misshandlas i STOR skala. Därför äger argumentet (om att jag känner minsann till en person som bluffat osv) ingen giltighet idag. Ingen vill vara sjukskriven idag som inte ser det som sin enda möjlighet att överleva. Det enda värdiga alternativet trots stora ekonomiska och frihetsberövande nackdelar.  Missbedömningen av denna stora fråga grundar sig på kunskapsbrist och bristande upplysning hos beslutsfattare som borde ha förstått.

Förresten! Vad är att göra nytta och vem är nyttig ochför vem?

Jättebra formulerat och ett väldigt viktigt ämne men jag tycker inte att det passar in i detta fokus. Flytta tråden till politik istället./Cherstin

#9 Tycker den borde vara en ledarartikel i en av de stora morgon tidningarna!

Väldigt bra skriven Andriel och helt i mitt tycke.

Ta den och skicka till de stora tidningarna!

Instämmer tillfullo med dig Andriel!

Att göra individen skamfylld handlar om ansvarsförskjutning precis som du säger. Det är skickligt att lägga skuld och ansvar för den egna hälsan och försörjningen på indivden, då slipper samhället ta i den svåra biten och istället skapas ett allt större utanförskap.

jag tycker också att det var väldigt bra skrivet andriel. men av någon anledning får jag känslan av att jag är lite påhoppad här.

jag blir ofta beskylld för att jag har för stor tillit till att människor talar sanning, inte att jag misstror dem. Det gör jag inte, men tydligen är det bara jag här som har stött på ett större antal människor som beter sig på det sätt jag beskrivit. Att jag skulle ljuga och sprida skrönor om det har du ingen aning om, även om jag förstår att det förekommer.

jag respekterar det arbete du utför, det är viktigt.

Frågan om missbruk av sjukförsäkringen har aldrig varit stor, och är sedan flera år tillbaka helt försvunnen. Hur kan du uttala dig så säkert? Menar du att du vet med säkerhet att INGEN fuskar med detta?

Absolut är sjukskrivningen en rättighet för oss, eftersom det är skattefinansierat. Men är det vettigt att jag när jag väl är sjuk efter 20 år i arbetslivet och skulle behöva vara hemma i 1 år, inte får det trots att det går förtidspensionerade hemma som gott skulle klara av att t.ex. sköta mitt jobb under tiden? nej, det är det INTE.

i dag står i tidningen att fler och fler företag vill sänka sina anställdas löner, många protesterar mot detta bland annat fackförbundet unionen. De menar att de företag som nu sänker löner ändå kommer att behöva säga upp folk i framtiden, och då går de som blir uppsagda ut i arbetslöshet med lägre dagsersättning. De uppmanar alltså sina medlemmar att tacka nej till lönesänkning och istället bli arbetslösa…??? Vart är då tilliten? Är det verkligen så att arbetsgivarna bara försöker sko sig så mycket som möjligt? är det verkligen bättre att hamna i kanske långvarig arbetslöshet än att sänka lönen, behålla jobbet kanske ett år till oh då kanske konjunkturen vänt?

Grundprincipen håller vi alla med om här, att migrationsverkets förfarande inte är rätt. Det verkar även som att migrationsministern tar detta på allvar och ska ser över detta. Det är bra, men vi får se vad som kommer ut av det.

Man får nog skilja på människors vilja och önskemål och hur systemet är uppbyggt med regler o.dyl. det vi ser utifrån är ofta bara en lite glimt av helheten!

Jag ser inte att någon hoppat på dig däremot ser jag att det finns en grundläggande skillnad i människosyn här. Du utgår gång på gång ifrån att människor som är förtidpensionerade HAR arbetsförmåga, du VET att det är så skriver du, du talar även om att du vet massor av människor som medvetet ser till att får sparken eller förtidspension för saker som du bedömer inte bör ge detta.

Den misstro du hela tiden pekar på där du menar att människor inte vill jobba utan vill utnyttja systemet är genomgående i samtliga av dina inlägg och jag och andra har en annan syn. Det är klart att man skriver om det då, det är inget personligt påhopp utan en debatt med olika syn på människor och deras vilja och förmåga som jag ser det. Samt olika syn på samhällets skyldigheter gentemot de människor som inte har samma förmågor som alla andra och hur de ska tar omhand. För de finns och de kan vi aldrig blunda för hur gärna vi än vill att det ska vara annorlunda.

Eftersom Andriel är läkare och är en av dem som sjukskriver och intygar arbetsförmåga vid förtidspensioner osv. är det ganska sannolikt att han har god insyn i just sjukskrivningar. Man blir ju trots allt inte sjukskriven utan en läkare… bara för att man inte vill jobba… Men det får han såklart svara på själv om han vill.

Sedan skulle jag vilja lägga till en annan sak och det är att synen på arbete skulle kunna diskuteras. Vad är arbete och för vems skull arbetar vi? Är vi dåliga människor om vi inte vill ha ett lönearbete där vi slavar för någon annan (lite hårddraget)? Bör vi omvärdera synen på att arbete är det enda viktiga i livet och det vi allra mest bör eftersträva? Skulle vi kunna bygga upp ett annat system än ett som uteslutande bygger på att det är arbetet som gör oss till anständiga (och allt mer sjuka) människor? Kan man fundera på alternativa sätt att försörja sig på? Det här är en helt annan diskussion men den är ganska viktig som jag ser det, särkskilt när man misstror människors vilja att försörja sig själva.

Tack för stödet, och det är förvisso ett ämne som hamnar lite utanför ett fokus på andlig utveckling. Men man kanske skulle kunna beskriva det som att i ett smhälle som består och styrs av etiskt medvetna, enhetstänkande och andligt utvecklade människor, så sker inte en sån här utveckling. Och sanningen att säga så har jag väl heller inte trott att nivån skulle vara så hög idag. Men i medicinsk etiska rådet är den det och i de formuleringar i grundlagen som behandlar människovärdet   och borde styra är den det. Det är de kortsiktigt vinstorienterade oupplysta separatistiska funktionalistiska marknadsstyrda undantagsklausulerna från denna grundsyn (paragraftilläggen) som kommit att slå sönder civilisationsbygget i detta land också.

Nej jag hoppar inte på dig. Självklart inte. Det är bara det att jag måste markera att det inte ska få vara lekmannaomgivningens tyckande och tänkande om människors funktionsförmåga som är den bild man utgår från.

Ingen som inte i ett mycket förtroligt och ingående samtal med en hjälpsökande människa, med fullödig respekt för denna människas upplevelse av sin tillvaro, i kombination med en egen undersökning av den föreliggande människan och den föreliggande situationen utifrån ett medicinskt professionellt och etiskt fullödigt och helst holistiskt läkarediskt perspektiv, kan uttala sig över huvud taget om en annan människas djupaste förmåga till funktion.

Det finns många sätt att misshandla och försumma denna fråga, och att låta rykten skrönor subjektivt allmänmänskligt tyckande styra är ett sätt att försumma den på.  Bara tesen att det sker en översjukskrivning av stora mått och att sjuktalen måste skäras ner med hälften enligt regeringsbeslut är exempel på sådan misshandel grundad på en oprofessionell tolkning av verkligheten.

Det är klart att det finns och har funnits enstaka "fuskare", men det är omöjligt idag för det första, och för det andra finns inget att vinna på ngt sådant. Som jag skrev tidigare. ALLA VILL FUNGERA. ALLA VILL HA ETT OKRÄNKBART VÄRDE.  Om man trots olägenheterna med att vara sjukskriven som råder idag ändå inte förmår arbeta eller söka arbete, så finns det grava orsaker till detta som motiverar sjukskrivning. Detta är min absoluta överygelse.

Viktig diskussion!

Och eftersom den är rubricerad OT - off topic - tycker jag inte den är fel på AU.

Efter alla utmärkta inlägg (där jag helt och hållet sympatiserar med Hoppfull och Andriel) vill jag bara lägga till en liten reflektion. Det är inte lätt att få vare sig sjukskrivning eller förtidspension idag. Det är inte lätt att få ett arbete. Jag känner till många människor som misstrotts och misshandlats av ett ovärdigt och inhumant system, och förvägrats rättmätig ersättning vid sjukdom. Observera att detta är dokumenterade berättelser, inte hörsägen.

Det finns också dokumenterade fall av enstaka personer som uppburit till exempel sjukpenning parallellt med att de arbetat svart. Jag är dock helt övertygad om att de som misstros orättfärdigt vida överstiger det fåtal som i praktiken är bedragare.

Hur kan vi veta att en människa med förtidspension "skulle klara" ett jobb?. Vilka besvär och vilken kapacitet personen har vet vi inget om utan att ta del av antingen en personlig redogörelse eller medicinska journaler.

Att ifrågasätta beviljade sjukskrivningar och pensioner är samtidigt ett ifrågasättande av den medicinska professionen. Ett intyg för förtidspension är mycket omfattande med extremt höga krav på verifikation och argument. Det är inget man kan lura sig till.

Däremot är det idag alltför vanligt att Försäkringskassans handläggare och mot systemet lojala läkare underkänner kompetenta läkarintyg och patienters tillstånd, och med detta bidrar till att utveckla vårt samhälle till ett inhumant och oetiskt präglat sådant. Och detta är bara en aspekt av problemet. Exempelvis äldrevården är en annan skamfläck som blir större och större. Allt detta för att det är ekonomin som styr.

Den stora sorgen i detta är för mig att inse hur djupgående kärlekslösheten och bristen på medmänsklighet är i vår rika, priviligierade del av världen. Och hur utbredd och rotad den lögn är som ständigt upprepas som argument för att avvisa, misstro, tvinga och misshandla utsatta och svaga människor: Det finns inga pengar!

Det finns pengar!
Tyvärr finns också mer girighet än enhetsmedvetande i det världsliga maktmaskineriet.
Och det är den lilla människan - det vill säga den stora majoriteten - som luras.

ett exempel: en tidigare "allarbetare" som fick ett träd över sig vid fällning. fick problem med höften och är idag sjukpensionär. Fortsätter dock sitt "allarbete" med bland annat att plocka ner gamla militära mob-förråd, odla potatis, renovera sitt hus, ploga snö etc. Enda skillnaden är att han idag får både sjukpension och betalt (svart) för de arbeten han utför. Denna person träffar jag cirka en gång i månaden. Jag tycker att det sticker i ögonen och jag tycker att det är ett egoistiskt sätt att leva.

I mycket håller jag med er allihop, ´det är mycket i vårt samhälle som inte är rimligt. Du och jag Andriel verkar se olika sidor av det hela, jag önskar verkligen att jag bara kunde se din sida av det och inte visste om det andra - för då kunde jag behålla min okritiska inställning att människan alltid vill försörja sig själv och "göra rätt för sig".

eremitha nu läste jag ditt inlägg ordentligt. :) Jag är helt inne på din linje! problemet ligger enligt mig i det faktum att försäkringskassans handläggare (när det gäller försäkringskassan) ENBART arbetar utifrån de riktilinjer de fått på papperet, avsteg kan INTE göras och de får INTE ifrågasättas. Det är helt fel att en allmänläkare ska få avgöra om det en specialistläkare bedömt är riktigt eller ej.

SJÄLVKLART inser jag att antalet verkligt sjuka i behov av sjukersättning överstigen antalet "fuskare", och jag inser att det behövs andra sätt att agera för att inte ärliga människor ska behöva lida. Däremot tycker jag att det är BRA att man faktiskt ser över regelsystemet och vågar prova nya sätt. det är bra att alla sjuksrivningsformer omprövas efter en viss tid, det finns inget som säger att människor (även förtidspensionerad) inte kan bli bättre. Jag kan tycka att det är bra att det finns ett "motivationstänk" för långtidssjukskrivna, det är säkert många som behöver pushas ut i arbetslivet igen (obs, inte av ovilja) men naturligtvis måste man få tid på sig att bli fysiskt och själsligt frisk igen.

Att han får betalt svart är inte bra tycker jag!

Däremot så kan vi ju inte veta mot den bakgrund att han i sin egen takt, på sitt eget sätt, utan press och krav på tempo eller prestation klarar saker, skulle klara att ha ett arbete med de krav det faktiskt innebär!

Jag har hört dessa argument förr; hon klarar ju att tvätta fönster och arbeta hemma, man ser henne hela tiden hur hon grejar med sitt hus eller trädgård (eller vad det nu är). Det är inte likställt med att man klarar att ta sig upp och iväg på morgonen och sedan arbeta i det tempo som man faktiskt måste på en arbetsplats. De smärtor arbetet innebär ser man inte heller, de timmar man senare får vila och helt strunta i alla måsten syns inte heller utifrån. Eller de sömnlösa nätter som är priset för att man använt sin trasiga kropp.

Att man som "utdömd" från arbetsmarknaden där man får tjäna pengar, får en vettig pension och ett socialt sammanhang, själv ordnar så att man inte känner sig helt bortkastad och som en sopa tycker jag är BRA!

Åter igen tycker jag att det är sorgligt att se sådan avundsjuka och missunnsamhet som visar klimatet i samhället samt människosynen många bär. Och åter igen att man på allvar tror att sjuk- förtidspension är något man gnäller sig till utan några vettiga underlag! Att man på allvar tror att det medicinska är av underordnad betydelse är ju en skrämmande syn. Samtidigt som det i princip dagligen rapporteras om hur svårt sjuka fråntas sina ersättningar pga den här nya hårda linjen: arbetslinjen, som infört ett kallare och om möjligt ännu tuffare samhällsklimat!

Och vem är mest egoistisk, den som tycker att "sjuka" borde arbeta och sluta fejka, som utgår ifrån att människor ljuger och luras (för vems skull man nu tror så) eller den som försöker fylla sin vardag med vettiga saker trots att samhället skrotat människan?

nej, generellt kan man inte veta hur mycket dessa personer klarar att arbeta. men denna person känner jag och jag hör vad han berättar att han orkar med och vad han har gjort på sista tiden och så vidare. ibland verkar det som att han jobbar mer än mig. den enda reservationen jag kan ha är att han ljuger om vad han gör, men vad ska han få ut av det?

jag tycker att det är jättetråkigt att ni ser mig som egoistisk och att jag utgår från att människor luras. det gör jag inte, jag utgick ifrån de personer som jag vet gör det och som gör det öppet. tydligen är jag ensam om att känna sådana personer och det är väl i sig mycket bra.

mer tänker jag inte gå in i den här diskussionen, för jag blir ledsen över den rigiditet ni som skrivit här uppvisar. För att kunna utvecklas måste man utgå ifrån att det man står för faktiskt kan vara fel, det känner jag inte att ni gör.

nog om det. jag vill inte infektera detta mer, detta forum  betyder för mycket för mig för det.

Nej vi kan avsluta diskussionen här, det tycker jag med. Våra olika synsätt är ju så tydliga och det är nog ingen mening med att hålla på och slänga dem fram och tillbaka till varandra. Du håller inte med mig och jag håller inte med dig, det är nog bara så.

Jag läser diskussionen med intresse.

En tanke jag får är att även en som medvetet fuskar är "sjuk" på sitt sätt.Ingen människa mår bra i sitt inre av att veta att man utnyttjar en situation.Ofta behöver människan stöd, förståelse och hjälp att bryta sina destruktiva mönster i stället för att bli "utkastad i bassängen för att lära sig simma".Jag vet att det existerar människor som fuskar, men jag vet ingen av dem som utstrålar frid och lycka, därför kan det inte sticka i mina ögon.De är på SIN väg att lära sig på SITT sätt…

#20  du skriver om något viktigt som många inte förstått.Att jobba i sig är sällan problemet, utan i vilken atmosfär - det är prestation och tidspress många blir sjuka av! Har du läst Eckart Tolles " en ny jord" ? Den handlar delvis om detta, att jorden är på väg att skapa en större rymd, där även långsamhet och medveten närvaro har sin plats i arbetslivet…

Exakt szirius. Som jag sa ALLA VILL FUNGERA, ALLA VILL HA ETT VÄRDE och ALLA VILL BEMÖTAS MED RESPEKT ALLA VILL VARA SIN EGEN LYCKAS SMED. Utgå från det! Om man inte förmår detta pga avvikelse eller dysfunktion i den ena eller den andra av våra kroppar så kallas detta i många lägen sjukdom, och man får i samma stund en av systemet godkänd orsak som ger en den formella rätten till existensberättigande åter. Så kan man se det. Det står mycket på spel. Om den avvikelse från funktion som man upplever, inte låter sig klassificeras som sjukdom. Då har man en situation där man har att välja mellan (underkännande av existensrätten och värdelöshetskänsla) eller att kämpa för att till slut bli accepterad som sjuk. Det är där utrymmet för manipulation och "bedrägeri" ligger. Jag tycker dock att det inte kan kallas för bedrägeri eftersom sanningen från början är att man har ett funktionshinder.  De genererar så att säga en orsak till sitt hinder. Men grundfelet är att systemet inte tillåter variation av formen för arbete för då skulle många fler kunna medverka. I och med att man upplever ett absolut hinder så innebär det att Om man skulle tvingas eller tvinga sig mot den oftast mycket djupt förankrade oförmågan att försöka fungera " normalt" så skulle man dra på sig den ena kroniska fysiska sjukdomen efter den andra. Alltså kan man som du säger szirius påstå att den som medvetet fuskar, egentligen är sjuk och därför inget att uppröras över så tillvida. Många uttrycker att det inte är själva arbetet som känns omöjligt utan arbetsmiljön och systemets likriktning av arbetslivet på nästan alla områden. Förr då arbetare till 95 % med armkraft skyfflade in varenda krona till BNP då kunde det sägas finnas substans bakom uttrycket att vara nyttig och att dra sitt strå osv. Idag då 95 % av alla BNP kronor intjänas av industrirobotar så gör snart sagt ingen medborgare i landet nytta i den bemärkelsen längre. Våra insatser för varandra ligger på andra plan och nivåer och alla anser vi oss ha rätt till en del av kakan. Utifrån det perspektivet kan man undra varför inte också de sjuka, annorlunda och avvikande skulle ha rätt till sin del av den. Ingen kan ju ens med hänsyn till BNP sägas vara nyttigare än någon annan. En fråga bara?

Hejsan,

kan inte låta bli

Den absolut viktigaste frågan i samhället är att våra medmänniskor i riksdag och regering ser till att det finns ett litet, eller kanske lite mer än litet, överflöd av arbete i det här landet.

I min värld hade det löst många problem.

Hur många sitter på sina jobb idag och vill därifrån till något annat? Har de en möjlighet till det dag? Nej det har de inte. Vad innebär det i förlängningen för den personens hälsa? Mår den personen bra? Svaret är naturligtvis nej.

OM det hade funnits ett överflöd av arbete i landet, vad hade hänt då? Jo människor hade sökt sig till andra arbetsgivare. Vi hade fått en ganska stor rotation av Medarbetare i det här landet. Många av dem hade kanske trivts bättre, en del kanske hade sökt sig vidare ytterligare en gång, och kanske en gång till. Till slut hade de flesta landat.

Man hade sluppit känslan av fastlåsthet, av att inte ha kontroll över sitt eget liv. För den känslan gör en inget gott. Med den känslan är man inte fri.

Kan man flytta på sig om situationen inte fungerar för en är man FRI. Frihet, valmöjlighet och bestämmanderätten över sitt eget liv är den mest välgörande medicinen som finns. Den föder kärlek, tolerans, medmänsklighet och lycka.

Förmodligen sätter en del arbetsgivare i halsen nu men om de sansar sig och tänker efter… vad händer efter ett tag när arbetskraftsrotationen avtar? Hur funkar människor som trivs? Jo chanserna att de sitter med intresserade, engagerade och lyckliga Medarbetare är ganska stor. Medarbetare som trivs i sin frihet och som med glädje och entusiasm gör sitt jobb. Vilket ger mer och snabbare cash in i företaget.

Håller med Andriel i att ALLA VILL FUNGERA, ALLA VILL HA ETT VÄRDE och ALLA VILL BEMÖTAS MED RESPEKT ALLA VILL VARA SIN EGEN LYCKAS SMED.

Arbeta behöver vi till en viss gräns. Men framförallt behöver vi trivas med vad vi gör och den omgivning vi befinner oss i. Dagens arbetsklimat är tyvärr sällan så.

Vad gäller de som är sjuka… det finns många olika sjukdomar som yttrar sig på olika sätt.

Ena dagen fungerar den sjuke bättre och sämre den andra dagen. De dagar den sjuke fungerar bra fyller h*n troligtvis med sysselsättning och det kanske med mycket glädje. Och varför inte? Vem har i det läget rätt att kritisera eller missunna? Vill man kanske byta? Ligga där två dagar senare och inte orka eller kunna stiga upp ur sängen, kanske i smärtor. Oftast ser ju utomstående enbart de där dagarna när den sjuke mår bättre, när personen kan gå ut ur huset.

Även en förtidspensionär eller sjukskriven medmänniska har rätt att leva sitt liv fullt ut i den mån man har kraften och möjligheten fysiskt och/eller psykiskt. Alla har rätt att nyttja sina dagar efter bästa förmåga. Så ser du en glad sjukskriven medmänniska så gläds med dem… du vet inte hur deras morgondag ser ut.

Massor av ljus till er allihop

Howliten

Tack  Howliten! Jag tycker att det här var en fantastisk tråd, där egenskaper  som karaktäriserar andlig utveckling och ökad medvetenhet tex medkännande rättvisa enhetskänsla självreferens människokärlek och repulsion ( avståndstagande från det osanna) kommer till uttryck på olika sätt hos oss alla genom engagemanget vi visar då vi låter oss beröras av dessa frågor. Det är hopp om mänskligheten. Eller vad tycker du Mariann?

Jag ser att det är absolut stort hopp om mänskligheten. Det går framåt om än ytterst sakta…

Men bråttom är väl tidtypiskt för vårt samhälle eller Det går i den takt det går och man får jobba på så gott man kan.

Sant så sant…