Ja det är väl bara att öppna sig för ljuset?

I en aktiv handling ställa sig till förfogande?

för mig är det en intressant stycke… för det tyder på att  innan man är redo för initiering dvs invigning så bör det ske det som står innan

men frågan är om det inte är 3 invigningen som åsyftas för det är ju ändå den som är den 1 riktiga… Kosmiska invigningen. Då du är helt och fullt accepterad in i ashramet och hierarkin.

Buddha visade ju alltså vägen dit och Kristus resten av vägen skulle man ju då spontant säga   *funderar*

Ojojoj eftersom min stressjuka medfört teflonminne måste jag nog läsa om artikeln innan jag kan uttala mig :)

Det slår tyvärr mig som ett alltför begränsande sätt att beskriva något obeskrivligt - som gjort för att skapa gurusar och gör-så-här-regler, som får dem som inte upplever efter norrmen att bli ledsna och känna sig misslyckade.

Jag vet att det inte är meningen, men det blir ju så ändå …

#5 VA!?

grejen var ju lite den att få ner det på jorden och försöka omsätta det i hur kan vi använda detta…

inte skapa gurusar o annat…

här ska väl heller inget upplevas… utan förstås, det är väl ändå en viss skillnad?

jag kan inte annat se än  att om man förstår de där tre D och de tre I så har man en "nyckel" till utvecklingen och kanske… säger kanske kan man förstå processerna som alla går i genom och på så vis blir det "lättare" att förstå andra och mig själv….

hur som så, är det iaf mitt syfte till att förstå mer av den gamla visdomen….

#5 Det ligger mycket i det du säger Gronstedt…

#6: När någon beskriver sin upplevelse blir det ju med ord, och ord kan inte fånga det som inte kan beskrivas. Sedan läser/hör någon orden och upplever dem på sitt sätt. Om mottagaren inte har någon egen bild eller känsla av hur det som ligger bakom orden fungerar, kan det lätt hända att man gör en "katalogtolkning" av beskrivningen. För mig kanske det känns med som något jag skulle kalla "klarhet", då tror jag det är fel eftersom det inte är vad jag tycker ska heta "förnuftets ljus". Érumé?

Hur ska man beskriva upplevelser på annat sätt? Om man haft starka upplevelser som man gärna vill dela med sig, ska man inte göra det då?

Jag förstår hur du menar och håller med om själva innehållet men känner ändå att det blir konstigt… så är det ju med det mesta som beskrivs, att den stora massan inte har samma bakgrundskunskap som den som upplever. Eller har jag fattat fel nu igen…

I övrigt svarade jag angående i artikeln i kommentarstråden efter själva artikeln nyss…

#11: Visst måste man beskriva, men många både beskrivare och mottagare tror att den egan beskrivningen är den ENDA vägen. Det är då det blir problem - när en tror sig veta den enda vägen och får lärjungar som också tror att det är den enda vägen.

Absolut, och det kan man ju ha med i sin beskrivning… att detta är min upplevelse, min förståelse för att undvika att skapa en sanning.

#13: Fast min erfarenhet är att det finns beklämmande många människor som vill ha "färdiga" sanningar och gurusar att följa, och som klänger sig fast vid någon som de tror hittat "sanningen" - att de helt enkelt gör sig själva till proselyter utan att fråga efter om "ledaren" vill leda.

Jo, du har rätt igen suck…. det är nog bekvämt för en del att slippa fundera och ifrågasätta. Har aldrig riktigt förstått mig på det men har ju lång erfarenhet av att det fungerar exakt så. Det handlar om ansvarsförsjutning tror jag, för om man bara gjort som någon annan har sagt kan man aldrig hållas anvarig för resultatet. Ett bekvämt om än, i mina ögon, lite tragiskt förhållningssätt till sig själv.

Men om man behöver det så behöver man ju det, vad är det för fel?

Då har man ju den biten kvar att lära sig… jag tycker i denna diskussion så passar artikeln om urskiljning in… man kan ju inte träna i det om man inget har att träna på eller hur?

Så ber jag om ursäkt igen för mitt tjat om artiklarna… men det är ju faktiskt den största orsak till att mina favvo artiklar ligger ute….

Har inte sagt varken rätt eller fel, bara att.

 Fast fel är det om man bestämmer sig för att en viss person har sagt något, gör sin tolkning av det sagda till sitt rättesnöre, och sedan påstår att ens egna problem är personens fel. Eller om man går omkring och slår andra i huvudet med det man påstår att personen sagt, så att personens eget rykte blir lidande.

joppp visst är det så….

de stora gurus är väl då buddha och kristus…. men de visade ju oss vägen… de är ju vägledare… stigfinnare…

 men  de går ju inte vägen för oss…. det får ju faktiskt alla göra själva!!!

För mig är Buddha en vis man som exprimenterade med varandet och fann många svar som han aldrig delade med sig av och överlät till mottagaren att själv finna sina egna svar.

Kristus (Här är jag väldigt kontroversiell) är för mig en myt, en person som än i dag inte bevisat sin existens.

Jag tror inte detta handlar om personen Jesus, om det är honom du far efter, utan den energi som kallas kan för kristusimpulsen eller kristusenergin.

# ahh..  sorry!!

Har du läst artikeln?

Krisus är ett ämbete och en energi. Jesus blev överstrålad av Kristus… medan Buddha inkarnerade i egen hög person… det finns säkert ett stort syfte med att välja Jesus som överstrålinings objekt.

Som sagt läs lite i ordförklaring kategorin så finns det mkt matnyttigt som fler här på sajten  babblar om…

Buddha är också ett ämbete som andra växsen övertar efterhand som de är redo och vederbörande väsen (Kristus o Buddha) är redo för sina nästa steg i utvecklingen som ju ALDRIG tar slut….

my point of veiw..