Ödmjukheten är den enda verkliga visheten att använda oss av för att förbereda våra sinnen för alla möjliga förändringar i livet.

George Arliss  (1868-1946)

Den var bra!!

Den ska grunnas mer över….så den sjunker in….

Jag tycker att ödmjukhet är själens ord till oss…en själskontakt ger ödmjukhet.

det är det absolut… ju mer själ som inkarnerar i oss desto större ödmjukhet…

Men (så kommer mina men…;)  )

En själ kan döljas av att en person är "på" en hård stråle dvs 1 3 5 7. Så den vi tror har en stor själ kan vara på en mjuk stråle och på det viset så missbedömmer man människor…

Ödmjukheten på de "hårda" strålarna är ändå en ödmjukhet som syns och känns tror jag.

Ödmjukhet går inte riktigt att dölja ens med raka sanningar!

Så de"mjuka" strålarnas själar tror jag inte visar en ärlig hållbar ödmjukhet om dom inte är just ödmjuka sanningen lyser igenom.

De storys jag har hört om Ananda Tara Shan tyder på en avsaknad av just ödmjukhet… och hon skulle ändå vara 3-4 invigd… men på 1 stråle… hon tog till och med i svart magi i slutet så…

jag tror att stoltheten som är svår för personer på hårda strålar är svår att komma av med… jag tror att den får dom ta med tröskelväktaren på vägen mot 5…

men som sagt det är ju bara min uppfattning….

Jag kan bara hålla med dig Mariann!

Det låter helt riktigt , det är nog ett inre krig mellan ödmjukhet och stolthet ..

Jaaa… det är förfärligt att förstå att det kan sitta så långt inne, att man tar till svart magi mot ljuset …

men tillbaka till vad är det ödmjukhet?

Och hur odlar man det, skulle jag vilja komplettera frågan med?

Livets smärta föder ju fram det…. men om man medvetet vill odla, HUR?

jag tror jag ska somna med den frågan och se om jag i drömmen kan få nått svar…

på frågan:

Hur odla ödmjukhet?

Vilken bra ide! Jag ska göra detsamma Spännande att se om något svar dyker upp..

Ödmjukhet är bland annat varande för mig, handlingar visar ödmjukhet… genom hur du är visar du ödmjukhet. I varandets ödmjukhet visar man insikten att man inte kan veta… man kan tro och tänka, men man kan inte veta. Eftersom man inte kan veta, kan man inte heller tala om för någon annan vad som är rätt eller fel, man kan bara lyssna till sitt hjärta och följa det egna hjärtats väg… och i det ingår att inse att alla hjärtan har en egen väg som de bör följa. Liksom känslor, de egna känslorna upplevs alltid starkt, kanske väldigt starkt, men att förstå och inse att det är JAG som känner så här inför detta, är även det ödmjukhet anser jag. Min känsla är min, den kan inte överföras eller förväntas hos någon annan.

Sedan måste man prata om saker med, men genast där i ditt tal och din skrift speglas din ödmjukhet eller bristen på den.

För mig är respekt och ödmjukhet sammanvävda, den ena behöver den andra för att fungera på ett bra sätt.

mkt bra skrivit…. mkt bra…

Jag tror även att ödmjukhet upplevs väldigt olika beroende på var man "startar" någonstans s.a.s. Om man har ett mycket svagt ego är det lätt att tolka sin egen undfallenhet som ödmjukhet, när det i själva verket är att svika sig själv man gör. Här tror jag att man behöver sträka sitt ego först, sedan kanske ödmjukhet är lättare för dessa då de är vana vid att alla har rätt till sin egen åsikt och att strida för att ha rätt och "vinna" inte är av så strot intresse…

Har man istället ett mycket starkt ego kanske ödmjukheten snarare handlar om att bli en bättre lyssnare, att träna sig i att se och förstå att alla har egna sanningar och inte vara så säker på att allt man själv upplever skulle vara sant för alla om de bara kom till insikt.

2 frågor:

Ödmjukhet gentemot vem eller vad?

Vad är det för bra med ödmjukhet?

ödmjukhet inför livet tänker jag….

då blir det  med tanke på vad hoppfull skrev

respekt mot andra…

Det beror antagligen oxå på vad man lägger i ordet ödmjukhet. Så vad lägger ni i ordet ödmjuk?

jag lägger ju helt klart

respekt mot andra

avsaknad av stolthet

Stolthet i negativ bemärkelse då väl? För stolt ska man ju vara över att vara människa, över den man är, över sina barn osv osv. eller hur?

För mig är ödmjukhet att visa andra människor respekt för de de är, deras åsikter, tankar, känslor och val. Att inte tycka sig förstå och veta bättre än andra utan ha en neutral inställning till andras sätt att vara.

precs vad jag å gubben sa… finns nog något negativt å positivt med vad man nästan än säger här…

jag är definitivt stolt över mina barn och dom får höra det ocskå

skulle vilja lägga till att inte sätta sig själv främst/hävda sig själv UTAN att för den skull förminska sig heller… om ni förstår…

Mycket kloka tankar kring ödmjukhet.

Mariann,din gubbe har rätt, allt går att se på olika sätt. Vi har ju alla så olika livserfarenheter bakom oss. Det är just dessa olika synvinklar på en sak som gör att man ser nya sidor ju mer man läser här. Väldigt utvecklande :)

Precis Mariann, det är den där balansgången som är viktig! Att visa andra respekt men att visa sig själv lika stor respekt.

Respekt: Respekt anses ur personalistisk filosofi vara en kärleksfull handling. D.v.s. handlingsakt sådan att den andre blir till. För att respektera något eller någon måste man ha sett värdet hos det respekterade. Du kan inte visa äkta respekt för någon person utan att inte samtidigt älska det ty det slutgiltiga målet med att respektera någon är den andres tillblivelse.

Ödmjukhet: Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar.

Besläktade begrepp är anspråkslöshet och respektfullhet. Varken den kristna medeltida filosofin i Augustinus tappning eller den aristoteliska dygdeetiken anser dock att ödmjukhet är en dygd.

Hämtat från http://sv.wikipedia.org

… och så ska man inte förväxla ödmjukhet med underdånighet och falsk blygsamhet.

Det var bra du påminde mig… denna falska blygsamheten/ödmjukheten…

Den var jag inne på här någon stans om jag inte minns fel… den är så subtil så den är mkt mkt svår att upptäcka hos sig själv… egot är specialist på att gömma den bakom en mkt fin fasad!

Precis…!! Finns många som anser sig vara ödmjuka men som vid annat tillfälle visar sig ha åsikter som stred helt emot deras ödmjuka attityd!

Absolut är det så! Falsk ödmjukhet är nog rätt vanligt..  Ödmjukhet är också att kunna backa och säga jag hade fel, vilja utvecklas, lära.