Idealet människa
Jag hör så ofta talas om den nya människan.
Den framtida människan.
Människan som
aldrig känner skam,
aldrig känner skuld,
aldrig tvivlar,
aldrig blir osäker,
aldrig behöver bekräftelse,
alltid vet,
alltid är intuitiv,
alltid är i balans,
alltid gör gott,
aldrig går emot någon,
aldrig blir trött, arg, rädd eller förvirrad.
Ja, listan kan göras hur lång som helst.
Och jag kan inte låta bli att undra:
Kommer hon någonsin att finnas?
Hittills har det i alla fall aldrig funnits en sådan människa.
Och det låter inte ens som en människa.
Det låter som en idé.
Ett ideal.
Och ideal har en märklig förmåga.
De får oss alltid att känna
att vi ännu inte räcker till.
Att vi måste bli
något mer.
Men människan är inte sådan.
Att vara människa
innebär att leva
i en värld av motsatser.
I en värld där den ena polen
inte kan existera
utan den andra.
Där mod
inte kan finnas
utan rädsla.
Där trygghet
inte kan upplevas
utan osäkerhet.
Där klarhet
och förvirring
hör till samma liv.
Där glädje
och sorg
vandrar sida vid sida.
Att försöka skapa
en människa
utan sin motpol
är som att vilja ha
ett mynt
med bara en sida.
Eller en dag
utan natt.
Men där natten inte finns,
finns inte heller dagen.
Och ändå ägnar vi så mycket tid
åt att försöka
bli av med den ena sidan.
Det skrivs böcker.
Det hålls kurser.
Det skapas metoder.
Allt med samma mål.
Att bli den nya människan.
Som om friheten
först finns där
när den ena polen
har besegrat den andra.
Men tänk om friheten
aldrig har funnits
i någon av polerna.
Tänk om vi har sökt
på fel plats.
Och kämpat
i onödan.
Tänk om det aldrig
har handlat om
att bli en ny människa,
Utan om att upptäcka
att det bara
var ett ideal.
#0: Joo, i mitt stilla sinne så känns AI som ett substitut för den nya människans ohållbara ideal…..
Svår att konkurera med.
Så länge vi inte kan omfamna våra brister som faktiskt är en del av att vara just en människa…..
Så lever ilussionen om perfektion vidare…
Fint skrivet!🙂
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Jag skulle nog inte stå ut med en sådan människa som beskrivs i din lista. 😄 Men det är väl lekmäns föreställning om upplysning, att man blir så. Dom har inte fattat vad dualism är, att en pol inte kan existera utan den andra och lever i en fantasivärld.
#0
Stå stadigt, med bägge fötterna i myllan.
Annars flyger man i väg, mot okänt mål med idealet.
Bra skrivet förresten, det finns mycket i dina ord.🙂
#1:
Tack! Ja, det ligger nog något i det. Kanske har AI blivit ett substitut för samma ideal, bara något som är ännu mer fulländat än människan någonsin kan vara 😊
#2:
Ja, det tror jag också. Många verkar tänka att upplysning handlar om att bli av med sina mänskliga sidor, snarare än att förstå dem.
#3:
Tack! Ja, kanske är det just där vi hör hemma. Med fötterna i myllan, snarare än i idealen 😄
#0:
Så fint skrivet 😊
"Jag hör så ofta talas om den nya människan.
Den framtida människan."
När jag läste dina första rader, och sen hur den människan skulle vara… Tänkte jag: "är det ens en människa?". Precis som du själv skriver senare.
Det känns mer som en "perfekt" robot, eller skyltdocka…..en hel människa tänker jag som en människa med alla sina sidor, medvetna som omedvetna.. Mörka som ljusa.
Att tränga bort något mänskligt, gör en inte perfekt, eller ens bättre.
Det gör en mindre hel… Mindre av en människa.
#7: Ja precis, det gör oss till och med mindre hela 😊
Starta ny diskussion