#0:

Ja, precis! Ofta tenderar människor till att se livet/universum/gud som något/någon som agerar precis som människor. Människor har en vilja men varför skulle livet/universum/gud vilja något annat än det som ÄR oavsett vad som ÄR? Det är ju bara egot som vill en massa saker.

#0
Ja, varför skulle livet vilja annat än sitt egna uttryck 🤗
Dessa motstånd mot varat, mot detta som Är.
Hur skulle uttrycket kunna vara annat?

Det som är
Det är
Oavsett vad vill eller önskar.

Tack🙏

#1:

Ja, det är intressant det där. Det är som att vi människor verkar ha svårt att föreställa oss något utan att ge det mänskliga egenskaper. Som om livet måste tänka, vilja och planera på samma sätt som vi gör 😊

#2:

Tack själv! Ja, så tänker jag också. Vi delar så lätt upp livets uttryck i sådant som borde finnas och sådant som inte borde finnas. Och sedan uppstår motstånd mot det som är. Ett motstånd som i sin tur skapar en massa onödigt lidande för oss själva. 😊

Livets uttryck
Den har inte människan något till översför…..För vi inbillar oss att det gör oss svaga i förhållande till andra människor.

Många av oss drillas tidigt in i konstiga normalitets normer av de vi har runt omkring oss.
Som skapar osäkerhet, rädsla och en ovilja att kännas vid det som väcker sårade känslor och skam och någonslags inbillad form av utanförskap….

Se sådärja, nu rusade fingrarna iväg igen 😇

#0:

Ja, det är en djup insikt, och en stor lättnad att inse att vi är Livet självt. Man är inte separerad, och det förstår man i tystnaden. Tystnad kan inte vara två…en endaste tanke, kan få oss att tro, att vi är två.