#0:

Det är dom som är fångade i egot som säger detta. Egot älskar att vara speciell och somliga försöker att hitta en identitet som är viktigare än andra genom att skapa en roll. Det är inte andlighet utan en subtil form av självbedrägeri.

Att skapa sådana roller är ett tecken på att man fortfarande söker betydelse genom egot. Det ger identitet åt ett liv som känns tomt. Det ger status utan att man behöver prestera och det ger makt över andra (“jag vet mer än du”). Det är en roll som ger status utan att behöva kompetens.

Att vara utvald är ett sätt att fly från den existentiella tomheten, en psykologisk försäkring mot känslan att vara vanlig. Är man utvald för att hjälpa andra, slipper man att titta på sig själv och ställa sig frågan varför det egna livet är fullt av konflikter, rädslor och begär. Det är människor som är vilsna.

#0
Det eviga efterspelet.
Harmoni är någonting som måste underhållas för att utvecklas, och får inte stanna av. Och stagneras till en disharmoni, när någonting som söndras eftersom tiden går.

Tack för innehållsrika text. 💚

#2:

Tack 💚

Ja, jag tycker också att det finns något levande i harmonin. Som att den inte är något dött eller stillastående eller hur man nu ska säga det. Tack själv för dina reflektioner 😊

#1:

Ja, så kan det mycket väl vara 😊

#0:

Fint skrivet…du har så rätt. Jag undrar också; "Vem har i så fall valt ut en?" Åter igen tillskriver man det gudomliga en mänsklig form, och identitet… Som gubben med vitt skägg, där på sitt moln i himmelen.

När det i själva verket är som så att det gudomliga inte har en form och identitet. Vilket man kan upptäcka här och nu (vart och när annars?😊) om man väljer att vända blicken inåt…

#0. Fin och tänkvärd text. 🩷

🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀

Den utvalde önskade sig
vara en av alla de
andra……
Osynlig i massornas hav….
Där inget kunde skilja henne
från någonannan.
Lika inför livet.
Lika inför varandra.
Kunde de då se
sig själva i allt ?
👀

🌸 …….🌸