Väldigt fin skrivet FM. Mjukheten i din/dina texter är många gånger som balsam för själen. 🌸

Dessa råd fanns redan för 20 tals år sedan.
Och faktum är att jag på den tiden tog det som ren sanning.
Det var innan jag förstod mitt eget ursprung och omgivning.

Idag förstår jag min historia, och personerna från den tiden ur ett annat och nytt perspektiv.

Ibland behöver vi bryta med människor som är dysfunktionella för att kunna lära om… och vissa av oss har blint väjt undan när gamla sår öppnats i nutidens närhet av andra nya människor……

Kanske mer av reflex än förstånd.

Och är det nått jag lärt mig genom åren så var det just mitt eget såriga inre landskap jag flydde ifrån.
När jag i mitt då, nutida liv mötte folk som visade mig just detta.
Av gammalvana navigerade jag bort från dessa, då i mitt tycke energitjuvar….Men som alltid kom problemet åter i nya människor och nya former….

För det naturligaste av allt var då att undvika än att möta….framför allt mig själv och allt vad mitt inre Universum vill säga mig…..

#1:

Tack snälla du för dina fina ord, det värmer verkligen 💚🤗

Så är det. Ibland behöver vi bryta med människor, inte för att de har “för låg energi”, utan för att vi själva inte klarar av relationen just då.

Det viktiga är att vi är ärliga med oss själva och vår egen process. Att bara väja undan och undvika allt och alla som väcker våra sår gör att vi förblir omedvetna om både verkligheten och oss själva. Som du säger kommer problemet alltid tillbaka i nya former och med nya människor.

Vi kanske inte kan mästra allt eller arbeta bort alla våra sår och trauman, men genom att våga se in i oss själva kan vi åtminstone hantera en stor del 😊

#0
Kan bara hålla med i det du skriver FM.😊
Och min låga självkänsla, så har man varit på flykt under väldigt lång tid av mitt liv. Från ungdomens tid till långt in i vuxen ålder.

Personer som man vikit för, blev som demoner i mitt liv. En flykt av min egen skugga, mötte dessa oftast då det gällde någonting speciellt man gjorde. Vilket satte käppar i hjulen, på mig själv. Det var som en brottningskamp med mig själv.

Sökte ständigt svaren utåt varför just jag, något svar fick man naturligtvis inte.
Till sist gav jag upp, nu flyr jag inte en meter till. Det får bära eller brista, tänke jag.
Mina skuggor upplöstes, idag är man en betydligt mognare person. Och kan hantera situationer mycket bättre än tidigare.💚

Att bara få skriva av sig här är en vinst, hur än känslig det tar i en.💜

#2: vi kanske alltid har våra trauman kvar… men när resan innåt börjar…så händer det märkliga ting…..

#2 och #3: Jag brukade tänka att det förflutna kastade långa skuggor…..
tills jag lärde mig navigera mellan ljus och mörker och tillåta känslor komma och gå……

Intressanta inlägg från er alla.🤍

#1:

När du skrev:

"…och vissa av oss har blint väjt undan när gamla sår öppnats i nutidens närhet av andra nya människor……"

Kom jag att tänka på en liten text som jag skrev för snart två år sedan.😊 Bifogar den här nere…

Tidigare smärta (och att belysa vårt undermedvetna)

Under andlig utveckling kommer det inte bara att finnas ljus. Det kommer också att finnas faser av mörker, ibland totalt mörker. Men det här är en del av det. Saker som gömmer sig i det undermedvetna måste stiga till det medvetna, och kan ge upphov till smärta och mörker. Men det är bara tillfälligt.

Naturligtvis kommer det under hela livet att finnas faser av smärta, liksom ingen smärta, men det är inte vad jag tänker på när jag tänker på smärtan som är förknippad med att föra ljus till vårt undermedvetna.

Det finns vissa skillnader. Om man skadar sig själv i det här ögonblicket kommer man att känna lite smärta, i det här ögonblicket. Men när man belyser ens undermedvetna kommer man att känna smärta som är relaterad till saker i ens förflutna.

Till exempel om något hände i ens barndom som man inte kunde hantera just då, och man förträngde det, vilket ledde till blockeringar i ens undermedvetna (undertryckt smärta). Att arbeta med sig själv andligt (att bli och vara mer medveten) kommer att belysa ”tidigare smärta”.

Att bli mer medveten om hela sitt jag, både det undermedvetna och det medvetna, och i det ljuset och mörkret.

Annars kommer jag också att tänka på vad Tolle sagt…om man finner sig i en jobbig situation har man valen att antingen stanna kvar och acceptera situationen fullt ut (sluta skapa negativitet kring den), och går inte det alls så avlägsnar man sig.

Men som FM nog var lite inne på så är det inte pga att något var egentligt fel med situationen (och människorna i den), utan pga av att man i sitt inre inte kunde hantera den just då.

#5
Ja, du fann orden.🤗

De förflutnas skuggor, finns alltid kvar.
Som avlägsna minnen.
När man ger dom näring,
växer de sig starka.
Idag är en ny dag, ett nytt kapitel
i livets bok.

Minnen kommer alltid att finnas kvar.
Oavsett hur dom ser ut.
Vårt innersta inre, kräver inga svar.
Som våra yttre tankar gör.
Känslan är som att snurra,
i intets labyrint.

Så upplever jag det iaf.

#8:

Så är det nog. Som sårskorpor som aldrig riktigt försvinner. Men utmaningen är nog att kunna leva med, och acceptera dem…här och nu. Som just "ting" från det förflutna.

#9
Ja, och vi har alla olika ingångar och utgångar i våra liv.

#8: Exakt så… 🤗

#0:

Man kan ju undra hur de själva följer deras råd. Byta jobb så snart man har kollegor eller chefer som man har svårt att hantera? Det är en del av livets utmaningar att hantera sådana människor.

Sen har det ju heller ingenting med andras frekvenser att göra, utan med de egna. Står man med båda benen stadigt på jorden och har man sina energier i harmoni, klarar man av andras energier. I annat fall ska man inte skylla på andras frekvenser utan ställa sig frågan varför man är så bräcklig och var man måste arbeta på sig själv.

Tänk vilken skillnad på råden som dessa flummare ger och råden som verkligt andligt utvecklade människor ger. Som exempel vill jag ta vad Don Juan sa till Castaneda:

"Ingenting kan härda en krigares sinne så mycket som utmaningen att hantera omöjliga människor i maktpositioner. Endast under sådana förhållanden kan krigare uppnå den besinning och lugn som krävs för att uthärda trycket från det oförklarliga."

Don Juan kallade sådana människor "de små tyrannerna" och en krigare söker deras närhet för att härda sitt eget sinne.

#3:

Tack för att du delar. Att fly från sin egen skugga och brottas med sig själv… det är tungt, men så befriande när man äntligen vågar stanna kvar. Det är både modigt och starkt, och visar på en inre mognad. Då kan vi också möta situationer på ett helt annat sätt 💚

Och ja, att bara få skriva av sig och dela det här är en vinst i sig 🤗

#4:

Ja, så är det nog. Det som har hänt har hänt, och vissa händelser lämnar större ärr medan andra är mindre. På något sätt bär vi nog alltid med oss våra trauman, men genom att acceptera dem kan vi lära oss att leva lite lättare med dem och med oss själva 😊