Enheten
Inom andlighet och nyandlighet, pratas det mycket om enhet och separation. Men förståndet och sinnet lurar oss, för vi ser enheten som ett tillstånd. Men egentligen är enheten frånvaron av alla tillstånd. Ett “tillstånd” kräver tid och tid är en relation, inte en absolut verklighet.
Enhet är:
frånvaro av tillstånd
frånvaro av tid
frånvaro av rum
frånvaro av separation
frånvaro av förändring
frånvaro av “något” som kan vara annorlunda än “något annat”
frånvaro av "något" i och för sig
frånvaro av allt som gör tillstånd möjliga
frånvaro av allt som är föreställbart
frånvaro av allt som kan skapa icke‑enhet
Utan tid och rum finns heller ingen referensram.
Det finns inget före och efter.
Det finns ingenting som "händer"
Det finns ingen mångfald, inget du och inget jag
Det sker ingen förändring, eftersom förändring kräver tid
Det finns ingen utveckling
Det finns inget liv och ingen död
Det finns ingen början och inget slut
Det finns inga tolkningar
Det finns ingen vilja
Det enda som finns kvar är vår sanna gudomliga natur, det obeskrivbara, det formlösa, det substanslösa, det tankelösa, det eviga.
Det som vi inte kan utfoska med våra sinnen, förstånd och tankar.
Det som vi inte kan föreställa oss, men som vi kan erfara om alla föreställningar och tankar faller bort (icke görande). Men även om man har erfarit det, kan man inte förmedla detta till en annan.
Men om man ser att någon försöker att ge en beskrivning för enheten, för gud och för existensen, vet man att den personen aldrig har erfarit.
#0: Precis, bra skrivet 😊
#1:
Tack! 🙂
#0:
Ja, ibland räcker orden inte till…och lurar oss.😊
#3:
Grejen är ju den, att förståndet bara kan tänka och resonera utifrån dualiteten/separationen. Att ge en dualistisk förklaring för enheten kan bara bli fel.
Enheten del 2:
Förståndet försöker att ge beskrivningar för det obeskrivbara, så att egot kan känna sig nöjd. Det ställer oss fällor för att få oss att tro att vi förstår det obegripbara.
Jag hörde en gång en av de självutnämnda youtube vägledarna beskriva enheten och separationen som att vi alla skulle vara delar av enheten.
Men det är som att säga att rörelser i en dans er delar av dansaren.
- Eller att bilder ur en dröm är delar av drömmaren.
- Eller att uttryck är delar av den som uttrycker.
- Eller att tankar fär delar av den som tänker.
- Eller att det som observeras är delar av observatören.
Att betrakta enheten som någonting som består av delar är lika med att göra enheten till ett dualistiskt objekt. Förståndet kan gripa tag i ett dualistiskt objekt och egot känner sig nöjd för att det tror att det förstår. Men enheten är varken objekt eller dualistisk.
- Delar förutsätter mångfald
- Mångfald förutsätter relation
- Relation förutsätter tid och rum
- Tid och rum förutsätter dualitet
Det högsta som förståndet kan förstå, är att det inte förstår. Men det krävs en viss grad av ödmjukhet för att acceptera det.
#5:
Ja. Det blir lite som västerländsk sjukvård gör, delar in kroppen i många delar, och behandlar delarna för sig. Det fungerar ju ganska bra när det är akut… Men att se kroppen för vad den är, en helhet, det förebygger i stället.🤔
#6:
Ja, så är det faktiskt och det finns experter för de olika kroppsdelarna. Men ingen för hela kroppen.
Starta ny diskussion