Har ni tänkt på, att om ni t.ex oroar er, är det jaget som oroar sig. Men vad är det som observerar att jaget oroar sig?

Psykologin förklarar det som ett metamedvetande och gör det till ett objekt, den del av dig som inte är reaktionen, utan ser reaktionen. Som en funktion eller förmåga, att rikta uppmärksamheten mot de egna inre processer.

Observatören är inte rädd, arg eller glad, utan den ser att du är rädd, arg eller glad. Tänk dig att känslorna är vågor på havet. Observatören är inte en våg. Observatören är havsytan som ser vågorna komma och gå.

Ställ dig fråan om du upplever observatören som en del av dig, något bakom dig, eller som ett slags neutralt “utrymme” där allt händer? Om du kommer fram till att det här är något som förståndet inte kan förstå, är det nästan ett kännetecken på att man närmar sig något som ligger utanför förståndets vanliga arbetsområde.

Förståndet kan inte observera sig självt fullt ut. Det jämför drar slutsatser, kategoriserar och förklarar. Men när du frågar ”Vad är det som observerar att jag reagerar?” så pekar du på något som inte går att placera i någon av de kategorierna. Det är som att försöka använda en ficklampa för att lysa på själva ljuskällan. Ficklampan är inte konstruerad för det. Därför känns frågan svår för förståndet: den handlar om den instans som ser förståndet.

Om förståndet försöker att observera observatören försvinner den. Om du märker att förståndet inte kan bedöma frågan, betyder det att du redan står i observatörens perspektiv. Förståndet kan inte se sina egna begränsningar.
Men observatören kan.

Om du inser att det här är någonting som befinner sig utanför förståndets gränser, är ett tecken på att du redan befinner dig i det tillstånd du försöker förstå.

Inom zen buddhism förklaras det på ett enkelt sätt. Där är observatören ingen objekt. En kort sammanfattning:

Det finns ingen separat observatör.

Det som du tror är “den som observerar” är bara ren medvetenhet utan form.

När du försöker hitta observatören, upplöses den.

I zen är observatören alltså inte ett jag, inte en själ, inte en entitet. Det är bara:

klarhet

närvaro

direkt upplevelse

Zen vill få dig att se att:

känslan är inte du

tanken är inte du

och inte ens observatören är “du”

När du släpper idén om en observatör, återstår bara medvetenhet i sin rena form.

Både psykologin och zen säger Du är inte dina reaktioner. Du är det som kan se dem.

Zen säger: Observatören är inte en person, den är tomhet, ren medvetenhet.

Psykologin säger: Observatören är en del av dig, en mental förmåga.

Egentligen existerar observatören inte på riktigt inom zen, precis som egot heller inte existerar. Redan Osho sa att om man letar efter egot, hittar man inget. Egot är en konstruktion av tankar, minnen och identifikationer. Men man hittar inget centrum, bara tankar. Men egot är bara en process, medan observatören är en kvalitet.

Och till slut någonting att tänka på: Det som kan observeras kan inte vara observatören. Det som observerar kan inte vara det som observeras. Man kan inte se obervatören, bara vara den.

Och nu den allra sista funderingen, en koan: 😄

Om egot är något som uppstår i medvetandet,
och observatören är medvetandet självt,
vad är då “du”?

Försök inte att besvara frågan med tankar, för då blir du vilseledd. 😄