Alla människor vill vara lyckliga men det som gör en människa lycklig kan variera. I alla fall finns det gott om saker som gör människor lyckliga. Det kan vara ens partner, ett eget hus, en ny bil, en stor lottovinst, ett bra jobb, en semesterresa. Alla har sina egna föreställningar om vad som skulle kunna göra dem mest lyckliga.

Men alla dessa saker är objekt och yttre omständigheter, som bara existerar inom begränsad tid. Partnern kan lämna, huset kan brinna ner, bilen går förr eller senare sönder, jobbet kan man bli av med liksom lottovinsten, semestern tar också slut, Om ett objekt inte existerar längre, behövs andra objekt för att bli lycklig. Strävan efter lycka blir som att springa i ett hamsterhjul.

Har man vad som behövs för att bli lycklig, vänjer man sig att ha det. Tar vi som exempel att någon vinner en Ferrari och det gör honom jättelycklig, för han har alltid drömt om att ha en. Efter ett par år har det blivit det "helt normala" att köra Ferrari. Han känner inte samma lycka längre, för det är ju normaliteten. Så snart det är dags för Ferrarin att hamna i bilkyrkogården kommer personen att bli olycklig.

Så är det med all sorte lycka som baserar på objekt och yttre omständigheter. Man får någonting som gör en lycklig och blir olycklig när man inte har det längre. Det kan också hända att man klamrar sig fast vid det som man har blivit lycklig av. Det kan uppträda rädsla att förlora vad som har gjort en lycklig och denna rädsla leder till klamrandet. Detta klamrande blockderar energier och man utmattar sig själv. Klamrar man sig fast vid en människa, utmattar man även denna.

Det finns dock en sorts lycka som inte är beroende av objekt eller yttre omständigheter. Det är en lycksalighet som finns inom varje människa, men för det mesta begraven och dold under en massa objekt och yttre omständigheter.

Man kan inte erfara denna lycksaligheten som objekt och därför kan man heller inte beskriva den på något sätt. Men den finns i alla människor och man kan erfara den i annan form än den som reflekteras från objekt. Men som sagt kan man inte beskriva den och vem som har erfarit den kan heller inte begripa den med förståndet. Det är ingenting som hade en början och som har ett slut, utan som existerar evigt, oavsett om vi just erfar den eller inte.

Man kan endast beskriva den med ord för något annat som inte går att beskriva. Man kan säga att om man erfar att man själv är den gudomliga kärleken i sin sanna natur, erfar man också denna lycksaligheten. Med andra ord, under en samadhi erfarenhet och tiden efter och även när erfarenheten ligger längre tid tillbaka, finns den kvar som en sorts medvetenhet och denna medveteheten kan man göra till sin egen inre kraftplats.

Man kan t.ex. besöka den platsen under meditation och ibland uppenbarar den sig "bara sådär", t.ex. ibland när man behandlar med reiki. Men även när man just befinner sig någon annanstans finns platsen i all evighet kvar.