Att vara i flödet
Det finns nog olika sätt att beskriva, och relatera till "att vara i flödet". Men något gemensamt är att man bara gör, utan att tänka. Inte så att man reagerar, som när man blir arg, och inte kan kontrollera sig. Nej, man agerar utifrån ett lugn, som att man endast observerar sig själv agera, nästan som att någon annan är den som agerar. Exempel som en del kan ha upplevt, är vid tillfällen som om man håller på att krocka med bilen, eller liknande. Jag minns en lärare när jag gick i högstadiet som berättade om en händelse i trafiken. När han körde med sin bil gick något fel, han fick sladd och bilen snurrade runt några varv på vägbanan (med hjulen på backen). Han beskrev det som att allt gick i "slowmotion", och även fast det hela hade varat i några sekunder, så verkade händelseförloppet som en lång tid för honom. Antagligen skapade händelsen en sån uppmärksam närvaro hos honom så att han slutade tänka konstant för en stund, vilket skapade upplevelsen hos honom att allt saktade in.
Andra exempel är när sportutövare hamnar i vad som brukar kallas "zonen". FataMorgana beskrev en händelse från sitt eget liv i denna tråd (inlägg # 8), som hon har upplevt. Jag citerar detta här nedan.
"På den tiden tränade jag mycket sport, framför allt handboll, där jag var målvakt. Vid ett tillfälle under en match var jag fullständigt fokuserad på spelet. En motståndare var på väg att kasta bollen mot mål. Hon siktade mot det högra övre hörnet och när jag insåg vart bollen var på väg hoppade jag upp i luften och sträckte ut höger ben för att stoppa den med foten.
I det ögonblicket, saktade tiden plötsligt ner. Allt gick i slowmotion. Jag upplevde en känsla av sammansmältning – med bollen, med luften, med ögonblicket självt. Det kändes som att jag bokstavligen svävade i luften i en evighet innan min tå nådde bollen och räddade den från att gå in i mål. Känslan var fantastisk, men väldigt svår att beskriva."
En väldigt fin beskrivning av att vara "i flödet", eller "i zonen" som man också kallar det…
Sådana här tillfälliga upplevelser av att vara i flödet kan man ha, men ofta är de övergående. Det finns dock en möjlighet att vara förankrad i "flödet" dygnet runt… Det vill säga, att detta flöde aldrig lämnar en (eller verkar lämna en), eftersom man inte längre identifierar sig med denna värld, på så sätt att ens medvetenhet har "krympt" till att endast omfatta materien. I stället har man släppt alla identifikationer, man identifierar sig inte ens med tystnaden längre, utan har insett att man är tystnaden. Detta skapar ett tyst sinne… Tankar kan komma, men de är mycket färre, och även om man till ytan tycks följa tanken med sinnet, så finns en medvetenhet om medvetandet alltid i bakgrunden, som aldrig lämnar en. Man har bytt ut tanken mot tystnad i sitt centrum, resten är i periferin. På så sätt har man förankrat sig i flödet, och det är inte längre en till synes upplevelse som kommer och går. Man har blivit ett med friden, och friden har blivit ett med en själv.
Jag är lite nyfiken på de som läser detta. Har ni haft någon upplevelse av att vara i flödet, som beskrivs här ovan, som ni vill berätta om? 😊 Det hade varit intressant att läsa i så fall.
#0:
I vissa situationer, t.ex. i kritiska och farliga sitiuationer bearbetar hjärnan fler sensoriska intryck per sekund och därför upplevs tiden som långsammare. Det beror på att att adrenalin och andra stresshormoner frigörs, vilket ökar uppmärksamhet och reaktionshastighet. Hjärnan går in ett högt vakenhetstillstånd.
Jag har dock också upplevt detta i ett totalt avslappnat tillstånd, att jag reagerade supersnabbt på situationer, t.ex. i biltrafiken eller en gång när jag var i ett diskotek och killen som satt vid bordet brevid stötte till bordet så all hans ölflaska trilllade ner. Jag fick tag på den med handen medan den var i luften. Killen sa "wow, vilken reaktion".
Att vara i flöde betraktar jag som någonting annat. Det var tiden efter min samadhi erfarenhet. Det var alltså ingenting som hade med en viss situation att göra, utan det varade i månader.
#1:
Ja, man kan ju kalla något annat för flödet också. Den där tiden kring, och efter en samadhi-erfarenhet minns jag också, och visst kan man kalla det för att vara i flödet. Själv tänker jag som att jag då var och var omgiven av ett skimmer av guld, medan känslan av lycksalighet genomsyrade hela mitt väsen. Det fanns inget jag saknade, på insidan, eller utsidan… Allt var perfekt här och nu.
Det är kanske lite olika skeden och omständigheter vi pratar om, även om de är närbesläktade. Men kanske det är mindre viktigt vad vi kallar sakerna i slutändan 😊 de är ju båda intressanta erfarenheter att diskutera och fundera över, om man så vill.
#2: Det kanske är som så att vi alla berör "kakan" från lite olika håll och kanter och med olika djup eller hur man nu kan förklara det bäst och därav våra olika tankar och erfarenheter kring det 😊
Ledsen att jag inte varit så aktiv idag, fick en fruktansvärd huvudvärk igår på kvällen och den är inte över än, men det var fint skrivet av dig i alla fall, det här huvudinlägget här 😊
#2:
För mig är det att vara i flöde om man flöder med den universiella energin. Släpper man taget om allt som man klamrar sig fast vid, lever i niuet, situation för situation, i stället för att göra planer, frisätter man energier i sig som är bundna genom dessa beteenden. Då blir vägen fri för energiflödet direkt ur den gudomliga källan. Det är ingenting som man själv "gör", utan som händer när dessa energier frisätts och det är nästan som om den universiella energin tar över styret. Man bara föder med energin. Det är min definition att vara i flöde. Men alla har väl sin egen föreställning om vad som menas.
#3:
Så är det nog, och det är ju det fina med att kunna diskutera saker och ting så här, att alla bidrar med "sin del av kakan".😊
Okej, trist med huvudvärk. Jag har själv varit mer spänd i huvudet i helgen, men det är lite bättre nu. Hoppas det blir bättre för dig snart med. Men iaf, tack 😊
#4:
Ja, vi har nog alla vår definition. Det som jag menade i #0 är nog helt enkelt att agera utan att tänka, att bara vara i görandet.
Men vi alla "angriper" nog "problemet" från olika håll. Utifrån vår egen förståelse och erfarenhet.
Men jag håller med om att det du beskriver också är ett slags "flöde".
Starta ny diskussion