#0:

Det som du beskriver är en specifik upplevelse / en frukt av mindfulness, som går lite längre eftersom den inkluderar personlig transformation.

Mindfulness kräver dock inte att det mesta stora har kommit fram till ljuset och har blivit "hanterat", så transformationen är din personliga frukt som du har skördat.

#1:

Så är det nog 😊
Nej, mindfullness kan man ju "öva" var man än är, hur än ens inre ser ut. Det kräver ju egentligen ingen inre transformation för att öva mindfullness.

Men jag själv övar egentligen inte mindfullness så här, "medvetet", ofta. Jag låter nog mer meditationen spilla över i en slags "spontan mindfullness"…..och visst är det nog min egen "transformation", eller frukten av den jag beskriver och inspireras av i mitt inlägg.😊

#2:

Hos mig händer det också alltid spontant, utan att jag tänker "nu ska jag göra mindfulness".

#0

Det var en väldigt fin och insiktsfull text som du har skrivit 😊 Den fick mig att tänka på en vers från Bahiya-sutran, som jag tycker passar så bra in på det du beskriver. I sutran ger Buddha en vägledning som på ett vackert sätt speglar din beskrivning av närvaro och rumsmedvetenhet. Här är versen:

"När du ser något – låt det stanna vid att se.
När du hör något – låt det stanna vid att höra.
När du varseblir något –
låt det stanna vid att varsebli. […]
Så ska du öva dig.
För om du begränsar dig till att bara se när du ser,
bara höra när du hör,
bara varsebli när du varseblir, […]
då finns det varken här eller där något
[som ser, hör, varseblir] […]
Detta, bara detta, är slutet på allt lidande."

#4:

Tack!😊
Det var också en fin vers som du citerar. Jag tycker verkligen om Buddhas sätt att lära ut, och uttrycka sig. Det är verkligen unikt, och skapar en frid inom en bara av att läsas.

#0: Ja, verkligen fint och begripligt skrivet.

Det du beskriver har jag endast erfarit i farliga situationer då jag känt mig chockad och under någon form av plötsligt hot
Det har hänt ett flertal gånger under livets gång - och just den känslan - när alla tankar dör ut - och tiden tycks stå stilla och samtidigt expanderar och tystnaden omsluter.

Då har jag alltid kännt mig omfamnad av någonting så mycket större än mig själv.

Innan verkligheten spricker igenom igen.

Jag tänker att det är samma fenomen som du beskriver i #0.

#6:

Tack! Jo, det är nog samma fenomen. Kanske är det därför en del ägnar sig åt farliga fritidsintressen… För att de då blir så fokuserad i nuet, så att sinnet saktar in för en stund.
Det är ju tanken som är rökridån… När tanken upphör, då infinner sig varat 😊 kommer att tänka på en av Patanjalis yogasutror:

"Yoga är upphörandet av sinnets växlingar."

Den här rubriken, "När allt saktar in, och stannar upp", påminner mig om en upplevelse jag hade när jag var omkring 16 år. På den tiden tränade jag mycket sport, framför allt handboll, där jag var målvakt. Vid ett tillfälle under en match var jag fullständigt fokuserad på spelet. En motståndare var på väg att kasta bollen mot mål. Hon siktade mot det högra övre hörnet och när jag insåg vart bollen var på väg hoppade jag upp i luften och sträckte ut höger ben för att stoppa den med foten.

I det ögonblicket, saktade tiden plötsligt ner. Allt gick i slowmotion. Jag upplevde en känsla av sammansmältning – med bollen, med luften, med ögonblicket självt. Det kändes som att jag bokstavligen svävade i luften i en evighet innan min tå nådde bollen och räddade den från att gå in i mål. Känslan var fantastisk, men väldigt svår att beskriva.

En lång tid efteråt funderade jag ofta på vad det var som jag hade upplevt och hur jag skulle kunna uppleva det igen. Men det var först många år senare, när jag började min andliga resa och hade min kundaliniresning och fördjupade mig i meditation, som den bekanta känslan koma tillbaka. Det var som om jag först då började förstå vad det var jag hade upplevt i det ögonblicket på planen 😊

#8:

Det var lite lustigt att du nämner det, för när jag höll på att skriva inlägg #7 här ovan tänkte jag nämna det här "flowet" man kan uppleva, vanligen i sport kanske (men orden föll bort medan jag skrev, så jag mindes inte vad det var jag tänkte nämna…). Det har i alla fall nämnts många gånger i böcker jag läst, men jag har nog aldrig upplevt det själv i någon sport faktiskt.

Men det du berättar kunde vara som hämtat ur denna bok: Länk
Där beskrivs många liknande upplevelser i olika situationer.😊

#9: På den tiden kände jag inte till några sådana begrepp och hade ingen aning om det andliga 😄 Men jag älskade att sporta. Varje vecka gick jag ut och sprang och flera gånger i veckan tränade jag handboll. På helgerna hade vi ofta matcher. I skolan, både på lågstadiet och högstadiet, deltog jag alltid i alla sportevenemang som ordnades. På gymnastiklektionerna spelade vi baseboll och fotboll, eller så gick vi och bowlade, hoppade höjd och längd, eller ägnade oss åt andra friidrottsgrenar på arenorna i närheten. Jag älskade allt det där.

Det fina med sporten var att den tog bort alla tankar på det förflutna och framtiden. Det var bara bollen, hoppet, springandet eller vad jag nu gjorde som hade min fulla uppmärksamhet. Kanske var det just den där totala närvaron som gjorde att jag blev så bra på sport. Jag har faktiskt tänkt att jag säkert kunde ha gjort en karriär inom det.

Men sen tog livet tog en annan vändning. När jag var 17 år fick jag en ryggkotsförskjutning (Spondylolisthesis) vad som satte stopp för mina planer att fortsätta inom sporten 😒

Nu, så här i efterhand, förstår jag verkligen hur folk kan hamna i "flowet" när de utövar sport. Det är den där fullständiga koncentrationen och totala uppmärksamheten, när sinnet är helt tomt på andra tankar, som gör att man plötsligt kan hamna där. Men det är faktiskt inget jag själv läst om i några böcker (kanske för att jag inte läst så många böcker) så jag har inte tänkt på att det är så vanligt😊 Skulle vara intressant att läsa den där boken som du tipsade om, om den inte vore på engelska.

#10:

Ja, det kan nog ha varit därför du var bra på sporterna, och säkert en stor del av varför du gillade det så mycket. Att bara få vara i nuet, av koncentrationen. Jag har utövat en del sport som ung, golf, bandy, fotboll, olika kampsporter, mm. Men har nog ändå inte passat som fisken i vattnet i sportandet, även om det var kul, så var det ändå inte till 100 % min grej. Men när jag sedan hittade meditationen och yogan (genom kampsporter faktiskt) så var det som att hitta hem… Och jag har älskat det sen dess. Kanske därför främst meditationen har haft så stor "effekt" på mig? Kanske är jag som mest "i zonen" och "i flowet" när jag mediterar..? 😊

I vilket fall, tråkigt att din rygg satte stopp för dina sportplaner…🙁

Jag vet egentligen inte hur vanligt det är för "gemene man" att hamna i dessa djupa "flow-states", så som du gjorde (använder engelska ord då jag bara läst om det på engelska). I boken är det många med, men många är också ganska kända på så vis att de har varit framgångsrika i vad de gör. Kanske pga deras lätthet att hamna "i zonen"? Men jag skulle kunna, när jag har tid, nästa vecka eller så, översätta ytterligare några passande citat ur den boken åt dig (och er andra)… Minns att några sportutövare också var med där. Jag har ju citerat ur den flera gånger förr… Men det är en bra bok, som är lätt att citera ur 😊

Det var i vilket fall intressant att läsa om din egen berättelse, när du hamnade "i zonen".

#11: Fast det är ju också meditation, att vara så i nuet när man utövar sport, att det inte existerar något annat för en, än just det man för tillfället utövar. Men på den tiden var jag inte medveten om meditation och vad det innebar, utan jag bara älskade den där känslan och friden som infann sig när jag utövade sport och kunna glömma allt annat för en stund 😊

Ja du kan gärna översätta mer från boken om du vill 😊

#12:

Jo, det är sant. Det är ju meditation att vara i det där flowet, vad man än gör. Men jag tänkte nog på en formell meditationspraktik, när man sätter sig ned specifikt för att meditera, eller hamna "i flow". Menar så klart inte att något är bättre än det andra, eller mer meditation än det andra. Men utan formella meditationer, hade jag själv kanske aldrig hittat till det där flowet.

Jag ska se nu om jag hittar nå lämpligt att citera ur boken.

Detta är det citat jag tänkte främst på (från denna bok som sagt). Citatet är från en av historiens största tennisspelare, enligt boken, och översatt till svenska av mig med hjälp av ChatGPT.

"På mina allra bästa dagar har jag denna fantastiska, fullständigt o-självmedvetna känsla av oövervinnerlighet. … Jag oroar mig inte för hur jag slår bollen, och jag märker knappt min motståndare alls. Det är som om jag är där ute helt ensam…. Jag fokuserar bara på bollen i förhållande till racketens yta, vilket är ett heltidsjobb i sig, eftersom ingen boll någonsin kommer över nätet på samma sätt. Jag uppskattar vad min motståndare gör, men på ett väldigt avlägset, abstrakt sätt, som en observatör i rummet bredvid. Jag ser henne röra sig åt vänster eller höger, men det är nästan som om det inte fanns någon verklig motståndare, som om jag inte visste — och definitivt inte brydde mig om — vem jag spelade mot. När jag är i det tillståndet … känns det som att tennis är en konstform som kan röra både spelarna och publiken. … När jag spelar på min absoluta topp tror jag att en del av den euforin jag känner måste föras vidare till publiken."

~ Tennisspelaren Billie Jean King

Författaren till boken kommenterar sedan ovan citat:

King beskriver den sällsynta upplevelse som idrottare kallar zonen. Hon fångar dess klassiska kännetecken: topprestation och eufori kombinerat med en känsla av fridfull distans.

Men jag tycker nästan att din beskrivning av din egen upplevelse av att vara "i zonen" är bättre, FataMorgana.

#13: Jag förstod nog vad du menade, men tänkte inte på att nämna det 🙂

#14: Tack för översättningen. Jag måste fundera över det en stund 🙂

#15:

Ok.🙂 Gör så. Funderade om jag skulle översätta nåt mer från boken, men tror det där var det enda som handlade om sport, om jag minns rätt. Vi får se om jag hittar nå mer lämpligt sen.

#16: Ja dela gärna med dig, om du hittar något mer lämpligt 😊

Nu har jag med hjälp av ChatGPT översatt ytterligare några citat från samma bok. Men citaten kommer ju från andra ställen från början (vilket ses under citaten).

Kanske passar dessa också in på "när allt saktar in, och stannar upp".

"Det välsignade sinnestillstånd,
I vilket mysteriets börda,
I vilket världens tunga och tröttsamma tyngd,
Så obegriplig som den är,
Lättas: — det fridfulla och välsignade sinnestillstånd,
I vilket känslorna varsamt leder oss fram —
Tills andetaget i denna kroppsliga ram
Och till och med blodets rörelse i vår mänskliga ådra
Nästan upphör, och vi somnar in
I kroppen och blir en levande själ;
Medan vi, med ett öga stillat av harmonins kraft
Och den djupa glädjens kraft,
Ser in i tingens innersta liv."

~ William Wordsworth

"Bli helt tom
Tysta sinnets rastlöshet
Först då kan du bevittna hur allt framträder ur tomheten
Se hur allting blomstrar och dansar i oändlig variation
För att återigen smälta samman i perfekt tomhet —
Deras sanna vila
Deras sanna natur
Som uppstår, blomstrar och återigen upplöses
Detta är den eviga återkomstens process"

~ Tao Te Ching

"Men det är först när alla yttre skepnader har försvunnit som det återstår en enda livsprincip, som existerar oberoende av alla yttre fenomen. Det är elden som brinner i det eviga ljuset, när bränslet är förbrukat och lågan är släckt; ty den elden finns varken i lågan eller i bränslet, inte heller inuti någon av de två, utan ovanför, under och överallt."

~ Mahaparinirvana (Supreme Nirvana) Sutra

"Det finns en sfär där det varken finns jord, vatten, hetta eller luft, för den ligger bortom materiens fält; inte heller är det sfären av oändligt rum eller medvetande, för den ligger bortom sinnets fält. Det är varken tillståndet av intet, inte heller tillståndet av denna värld eller en annan värld, inte sol eller måne. Detta är det oförlösta. Detta tillstånd kallar jag varken uppkomst eller försvinnande, varken död eller födelse. Det är utan form och utan förändring. Det är det eviga, som aldrig uppstår och aldrig förgår. Att finna det är slutet på all sorg."

~ Udanna Sutta

"Evigt, det varken föds eller dör, det varken växer, minskar eller förändras. Det är självförsörjande och upplöses inte när kroppen dör, precis som rymden inom en kruka (när den går sönder)."

~ Crest Jewel of Discrimination (Vivekachudamani)