Det gudomligas kallelse
Det gudomligas kallelse till oss känner inget datum; det väntar bara på att vi äntligen ska gripa tag i något av de otaliga tillfällen som erbjuds oss att överlämna oss till det.
Men för att göra detta måste vi begrava den röst som vill hålla oss kvar så som vi alltid har varit och våga vända oss mot det okända. Vi måste sluta lyssna till den inre rösten som hellre håller fast vid det gamla, som frågar oss vilka ansträngningar och bekymmer det nya kan medföra. Vi måste sluta lyssna till rösten som säger att vi ska frukta framtiden, som säger att vi kommer förbli ensamma eller inte finna någon styrka i livet. Den inre rösten leder oss ingenstans; den vill bara att allt ska förbli som det är, med bara små förändringar här och där.
Att ta risken att helt överlämna oss till det gudomliga med tillit, att acceptera vad det gudomliga än vill göra med oss – detta verkar nästan omöjligt för den här inre rösten, för det betingade “jaget”. För dem som inte är villiga att avlägsna det förflutna från sina hjärtan och som vill att allt ska förbli detsamma, är det omöjligt att erfara livet och det gudomliga fullt ut.
Endast genom att begrava det förflutna kan vi uppleva återfödelsens möjligheter. Det är inte så att vi inte vågar för att det skulle kunna vara svårt, utan det är för att vi inte vågar, som det är svårt. Att bryta sig loss från den bekväma tryggheten i det gamla och bekanta kräver mod, men det är endast genom att göra detta som vi kan öppna oss för det nya som livet och det gudomliga vill visa oss.
Fint och klokt skrivet igen 🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
Måste man, så måste man.
Vill man, så kan man.
Det går att kuva den tysta längtan.
Det går att göra avkall på det inre Livet.
Det går att kliva in i allmännyttans spel.
Det går att balansera.
Det går att låtsas och att kamuflera sig.
Det går att i klä sig masker.
Det går att dö en liten bit i taget
under väldigt lång tid.
När överlevnaden kräver det.
Måste man, så måste man.
Vill man, så kan man.
Måste man,
så står man fast i sina beslut och tar
de steg som behövs.
Man axlar ansvaret.
Det är inte alltid angenämt.
Det käns inte alltid tryggt.
Det är inte alltid för sin egen skull.
Vill man, så kan man.
Måste man, så måste man.
Det krävs Mod att gå sin egen väg,
att följa sitt eget hjärta,
att vara trogen sin själ,
att följa sitt innersta väsens
tysta önskan.
Måste man, så måste man.
Vill man, så kan man!
2024 04 21
🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿
Jag tror inte att jag delat den texten här inne. Kände att de liksom hörde ihop på nått vis.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#1: Tack, och detsamma säger jag om din text #2 😊 Mycket fint och klokt skrivet. Jag gillar enkelheten i dina texter, utan alla möjliga långa förklaringar som jag ofta har i mina texter.
#3: Åter igen Tack 🙂
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
"Att ta risken att helt överlämna oss till det gudomliga med tillit, att acceptera vad det gudomliga än vill göra med oss – detta verkar nästan omöjligt för den här inre rösten, för det betingade 'jaget'."
Jo, den inte rösten, det betingade jaget, vill inte dö. Det gudomliga är ett realt hot mot den inre rösten, för när det gudomliga tar över, så tystnar den inre rösten och dör ut. Den får inte längre som den vill🙂
#5: Ja precis, det var fint skrivet 😊
#6:
Tack! 😊
Starta ny diskussion