Det paradoxala med tiden
Fick för mig att skriva en kort text om det som är så paradoxalt med tiden 😊
Å ena sidan är tiden bara en illusion, men å andra sidan är den det mest värdefulla vi har, för det är bara i nuet vi kan förverkliga Gud, inte i morgon eller nästa stund.
Ändå är tiden i sig själv en illusion, precis som nuet. Allt vi upplever genom våra sinnen hör redan till det förflutna. Som ett exempel: En solstråle behöver lite på 8 minuter för att nå jorden på grund av det stora avståndet mellan solen och vår planet. Därför är alla våra sinnesupplevelser fördröjda i tiden. Det vi hör, känner och ser är redan historia.
Tid är förändring och förändring är en illusion. Allt som förändras är temporärt och inte evigt varande. Vi föds, åldras och slutligen dör vi. Det är förändring, det är tid. Blomman, som började sin resa som ett frö, för att till sist vissna och dö, illustrerar tidens förgänglighet.
Men ändå är det bara i nuet vi kan förverkliga Gud - För att erfara det tidlösa måste vi använda oss av tiden.
I alla tider, på alla orter är det endast här och nu som vi kan vi se igenom illusionen och vakna upp till vår sanna natur och erfara det vi verkligen är, som är bortom tid och rum och bortom våra förgängliga kroppar.
Vi är det eviga varande, utan början och utan slut, oföränderliga.
Jag tror vi har diskuterat det här förr, men jag tänker nuet som avsaknad av tid, det bortom illusionen av tid. Men sen finns det så klart ett nu inom själva illusionen också, när man tar bort det förflutna och framtiden. Kanske kan man kalla det det psykologiska nuet?🙂
Men det skriver du ju själv också, att även nuet är en illusion.
#1
Ja vi har nog diskuterat det här en massa gånger förr 😊 Men jag gillar att filosofera över dessa stora frågor som tex om det här med det paradoxala med tiden och att ibland försöka se det ur olika perspektiv, så jag kunde inte låta bli att skriva om det igen 😊
Ja jag menar nuet inom illusionen. Det vill säga det Nu som uppstår ur den linjära tiden och som enligt kausalitetsprincipen formas evolutionärt. Detta nu är liksom inbäddad i det förflutna och i framtiden eller med andra ord är detta nu bara resultatet av det förgånga. Om detta nu, kan man säga; utan dåtid inget nu.
Men även om allt som vi hör, ser och känner redan är historia så uppfattar vi ändå detta nu som den omedelbara verkligheten, speciellt om vi är totalt närvarande, i meditation. Då existerar förstås inga tankar på dåtid eller på framtid, utan då existerar för oss bara detta nu. Kanske kan man säga att dåtid och framtid bara illusioner i illusionen, dvs minnen och föreställningar i huvudet, medan nuet så som vi upplever det, är den direkta illusionen.
Och det är här det paradoxala kommer med in i spelet. För det är bara i detta nu, vi kan erfara det som finns bortom den linjära tiden. Det är endast här det förflutna, nuet och framtiden kan lösas upp, det är här människan kan erfara evigheten bortom tid och rum. Tänker åtminstone jag just nu 😊
Det är just den här sortens diskussion som förståndet bara kan trassla in sig i sig själv. 😄
Man kanske kan jämföra saken med att man har en film på en USB stick. Det är verkligheten som förståndet inte kan erfara, för där finns helheten men ingen tid och inget rum. Tiden och rummet befinner sig på skärmen när man ser filmen. Först på skärmen kan man erfara vad som finns på USB sticket i kronologisk följd. Skärmen är vår verklighet, maya illusionen. Men det som vi just ser är inte allt. Det är bara ögonblicket. Allt på en gång går inte att erfara. Vi behöver en kronologi.
Det finns ett begrepp som heter "blockuniversum" inom filosofin. Detta befinner sig på USB-stickt. Det hänvisar till idén att hela tiden, det förflutna, nutid och framtid, existerar som en oföränderlig block. Inom fysiken används blockuniversum ibland också som ett modell för att förklara vissa koncept inom rumtid och relativitetsteorin. Det är alltså ett koncept som används både inom filosofi och vetenskap.
Förståndet kan dock inte göra sig en föreställning av det, för det tänker kronologiskt. Därför tänker sig förståndet att om det finns ett blockuniversum, måste framtiden redan vara bestämd i förväg och vi är bara passagerare. Men utanför tid och rum finns det inget i det förflutna som skulle ha kunnat bestämma någonting i förväg. Det är bara på skärmen som det finns ett förflutna. Men helheten befinner sig utanför tid och rum. Ingenting är bestämt i förväg. Vi är inte bara passagerare.
Nu blev det ganska paradoxalt för förståndet och det är där som förståndet bara kan trassla in sig i sig själv. 😄
Det här är intressant.
I november förra året ställde jag frågan; "vad ska jag då kalla "här och nu" för, som jag ibland brukar skriva om, om det inte finns ett "här och nu"?",
https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1572242/nuet
Idag insåg jag att gav mig själv svaret i den här tråden. Eller i alla fall kan jag inte tolka det på något annat sätt just nu, än att det "här och nu" som jag talade om i den andra tråden, inte är något mer än den direkta illusionen, det nu som uppstår ur den linjära tiden, som sinnet eller förståndet inte kan tolka på något annat sätt än på ett kronologiskt sett. Det är liksom det direkta resultatet av det föregågna ögonblicket och därmed en illusion det med. Det paradoxala är att det bara är i detta nu, vi kan erfara helheten bortom detta nu. För att dra av sig slöjan måste vi liksom ha slöjan direkt framför oss. Vi liksom måste vara i det direkta nuet för att kunna se igenom dess illusion. Om nu någon förstår vad jag menar 😄 Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig just nu 😄
- Redigerat 2024-04-27 14:11 av FataMorgana
Sen är det intressant att fundera på om tidsresor är möjliga. Visst, vi reser ju hela tiden i framtiden. Bättre sagt rör vi oss genom rumstiden. Ju snabbare man rör sig genom rummet, ju långsammare rör man sig genom tiden. Reser man med ljushastighet, stannar tiden helt.
Vad händer då om man skulle resa snabbare än tiden? Skulle tiden börja att gå baklänges? Skulle man få ett svar på sitt inlägg innan man har skrivit det? Det skulle bli så paradoxalt att det går emot fysiska lagar. Därför går det bara att resa framåt i tiden.
Att kunna resa till det förflutna skulle inte fungera, eftersom det inte existerade ett förflutna där en tidsresande var på besök. Man kan inte möta sig själv i det förflutna. Skulle man resa baklänges i tiden där man inte möter sig själv, utan tiden går endast baklänges, skullle det se ut så här. Föreställ er att ni just har ätit och sen går ni på WC´t och tömmer blåsan och tarmen. En minut senare börjar tiden att gå baklänges. Föreställ er vad som skulle hända. 😄
Sen är det ju också så att om tiden skulle börja att gå baklänges och jag skulle t.ex. hamna i 70-talet. I så fall skulle mitt minne inte innehålla tiden tills nu och jag skulle vara ung. Jag skulle inte veta att jag just reste genom tiden.
Det var bara mina tankar till saken.
#1, #4:
Det är nog helt okej, och bara kul att diskutera sådana här frågor igen och igen, blev bara lite "rädd" att jag själv började upprepa mig hehe 😄
Men ja du tycks ha besvarat din egen fråga i den här tråden, och jag tror mig förstå precis hur du menar. Ett "nu" i illusionen, i "matrix" som man på något sätt måste "nå" som en språngbräda till det Eviga bortom tid, rum, matrix och dess nu.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Här nämner Tolle nuet lite som vi gjort här😊
#6: #7
Ingen fara, du får gärna upprepa dig. Somliga ämnen kan jag ändå inte få nog av att fundera och filosofera över 😄
"Ett "nu" i illusionen, i "matrix" som man på något sätt måste "nå" som en språngbräda till det Eviga bortom tid, rum, matrix och dess nu."
Ja precis, det är liksom i nuet i illusionen, som insikterna inträffar, som man kan se skymtar av evigheten bortom, som man kan förlora uppfattningen om tid och rum och som man kan erfara den villkorslösa kärleken i och sin sanna natur osv… Det är bara här och nu möjligt liksom 😊 Nog för att du själv skrev det bra.
Tack för Tolle videon, ska titta på den vid passande tillfälle 😊
Starta ny diskussion