#0:

Precis, det vi uppfattar "nu" med våra sinnen har redan skett, om så för bråkdelen av en sekund sedan. Jag skulle säga att nuet är det som ligger utanför tid och rum, det som du kanske är inne på. Mer att nuet är total avsaknad av tid, bortom vår fysiska verklighet.

Intressant inlägg!

Jag nämnde faktiskt detta som du skriver i något jag skrev för ett tag sen:

Egentligen lever vi bara här i denna tillvaro genom minnet. Det jag ser och upplever ”nu” har redan ägt rum… Om så bara för en bråkdel av en sekund sedan. Så, det finns verkligen inget "nu" på det här fysiska planet (det finns bara minne)… Nuet är alltid skilt från och bortom det.

😄

#1 + 2"

Ja, det som vi uppfattar som "nuet" med våra sinnen är det förflutna. Sen kan man fundera på och diskutera om det finns ett "nu" i det tidslösa. Är det inte så att det utan tid inte finns ett "nu"? Det är där som förståndet inte hänger med längre.

#3:

I och för sig. Nuet är ju en del av tiden, mitt emellan det förflutna och framtiden (om man ska anta och säga att ett "nu" finns). Så det kanske inte passar så bra att kalla avsaknad av tid och rum för nuet🤔

#4:

Ja, där ser man förståndets begränsningar. Förståndet behöver en kronologi för att uppfatta världen. Men utan tid finns det ingen kronologi. Vi kan bara säga att vi uppfattar det som "nuet" som våra sinnen meddelar oss i det ögonblicket som det kommer fram till hjärnan, även om vi ser händelserna senare än vad de händer. Men vi ser händelserna olika, beroende på var vi befinner oss när vi ser dom och om vi själva rör oss. Till den ena kommer händelserna fram snabbare, till andra senare. Vi har inget gemensamt "nu" precis som vi heller inte har en gemensam tid.

Förståndet kan även göra sig föreställningen om tillvaron "före" tiden, fast det fanns ingen tid ännu. 😄

På samma sätt gör sig förståndet föreställningar om ett "nu" i "evigheten". Är inte allt "nu" i evigheten? 😄

#5: Ja, allt är ju ett nu, en enhet😄 det är bara förståndet som delar upp allt… Och skapar illusionen av tid och rum, osv.

#6:

Just det! Maya! 😄

Frågan som uppstår för mig just nu är; vad ska jag då kalla "här och nu" för, som jag ibland brukar skriva om, om det inte finns ett "här och nu"? 🤔🤔🤔När jag t.ex skriver att man bara ska vara "här och nu" i det man gör, när man gör det, så menar jag ju inte att man ska gå bortom tid och rum, utan att man ska göra det man gör med sin fulla uppmärksamhet, utan att vara med sina tankar i det förfluta eller i framtiden. Ett sådant "tillstånd "eller vad man nu ska kalla det för, existerar ju på något sätt ändå, ur ett perspektiv. Ur ett annat perspekt är det förstås bara ett "tillstånd" i den relativa verkligheten, dvs i illusionen. Men i illusionen kan man verkligen erfara ett sådant slags "tillstånd" som jag brukar kalla för "nuet" 😄

Hur man än gör och vilket språk man än använder sig av blir det på något sätt helt fel 😄 Så om ni vet ett bättre sätt att formulera sig på, så säg gärna till 😊

#8:

Jag tänker att man får nog använda sig av de ord och uttryck som finns, och som bäst stämmer överens. Att säga t ex "det rena medvetandet" är ju också bara ett ord, eller "sitt Själv". Som inte egentligen har något med vad den pekar på att göra.
Så det är nog klart att vi måste använda oss av de uttrycken som finns, men samtidigt veta att de bara är en liten del av sanningen. Men detta vet du ju redan😊

#8: Det svaret vill jag också ta del av😅

#8: Sen tycker jag mig också att jag förstått ett sammanhang, en känsla, en händelse….. Och sen så blir det så mycket djupare, så mycket större, så mycket mer levande gjord.

Om nån nu kan förstå det jag menar men så kapitalt misslyckas med att förklara.🙈🙉🙊

#9
Ja du har nog rätt 😊 För varför göra det så komplicerat, då trasslar man ju bara in sig i resonemanget, så som det hände mig i går när jag skrev det där 😄

#10 #11 Vi får väl bara göra det bästa med att försöka förklara så gott det går och att inte göra det allt för komplicerat. Somliga saker går helt enkelt inte att förklara. Sen få vi nog leva med att det uppstår en massa paradoxer också, så som det här med nuet, som egentligen inte existerar om man tar det ordagrant.

Men jag tror jag förstår vad du menar och håller med. Det är ju just det större sammanhanget, att det blir så mycket mer levande gjort som inte riktigt går att förklaras utan bara erfaras 😊

Det här med nuet och den förståelse för nuet vi på olika vis bär med oss är väldigt intressant.

Jag tänker på gamla obearbetade trauman. Där det kan ha gått många många år sen en svår händelse.

Men när det triggas i framtiden, så är de lika levande som vid själva händelsetillfället. Det nu som då var.

Rent logiskt kan man ju säga att det var så länge sedan och att det inte alls har med nuet att göra. Och ändå så har det, det.

Nuet tycks vara flytande
Det har ingen tids eller rums förmåga. Inga väggar som står i vägen
Den bara finns i det nu vi befinner oss i.

🤔

#8:

"utan att man ska göra det man gör med sin fulla uppmärksamhet, utan att vara med sina tankar i det förfluta eller i framtiden."

Ja, det nog precis det som det handlar om. Det var också ett tema i Castanedas böckler. Sen ska man tänka på att energi följer uppmärksamheten. Där som man är med sin uppmärksamhet, där är man med sin energi.

#13:

"Nuet tycks vara flytande Det har ingen tids eller rums förmåga. Inga väggar som står i vägen Den bara finns i det nu vi befinner oss i."

Så kan man nog säga. Men detta "nuet" verkar att vara något rent subjektivt.

#15: Ja, och det lever nog i var och en.

#13 sant som sagt.
Såren ger sig till känna, glöms inte bort.
Finns kvar som en sorts påminnelse, som väcks till liv igen.