#0:

När vi föds är vi i vårt naturliga tillstånd, vår sanna natur. Vi föds som upplysta. Sen när vi utvecklar ett förstånd och ett ego bildar detta en rökridå så att vi inte ser vad vi är och vem vi är. Vi identifierar oss i stället med egot och kroppen (den falska identifikationen).

Att erfara samadhi betyder att förståndet tystas ner och egot, som är förståndets uppüfinning, försvinner. Rökridån är borta och du erfar att du är det högsta gudomliga själv, din sanna natur. Skulle det som du ha erfarit ha varit samadhi, skulle frågan inte uppstå om vad som är sinne och vad som är verkligt.

Jag skrev ett inlägg om samadhi här:

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1533840/andligt-uppvaknande--samadhi

En samadhi erfarenhet kan vara från ett par sekunder till minuter. Det sägs också att det fanns folk som befann sig i en ständig samadhi, men dessa behövde andra som tog hand om dem, eftersom man inte kan ta hand om sig när förståndet och egot inte längre är aktivt.

Det handlar alltså inte om att ständigt befinna sig i sitt naturliga tillstånd, utan att ha erfarit vad man utanför sinnesvärlden i sitt naturliga tillstånd är.

#0 Jag känner tyvärr ingen personligen, men Mooji har bra guidade meditationer på nätet. Det är inga meditationer som syftar på att du ska göra något eller klara av något, utan de handlar bara om att låta allt vara som det är och att låta tankar komma och gå om det dyker upp några, utan att fastna i dem.

https://www.youtube.com/watch?v=LE3adFvr6es&list=PLKaEteq5wGdrLZ13JITJ4ZwGyE60FzggB

Nu känner jag ju dig inte och vet inte hur länge du gått den här vägen, vilka insikter och erfarenheter du haft längs vägen, men tänk på att det är all vår strävan och alla våra försökt att uppnå någonting och bli någonting som tar oss bort från vårt allra naturligaste tillstånd. Egentligen finns det inget att uppnå och inget att bli, utan vi är det redan, det rena medvetandet / Gud / Källan eller vad du vill kalla det för, det handlar bara om att upptäcka vad vi redan är och var vi redan befinner oss och för det behöver vi bara tysta ner den inre dialogen och sluta döma saker till fina och fula, till bra och dåliga osv. Det är i den inre stillheten där sinnet är tyst och tomt som vi kan se hur det verkligen är. Att meditera och observera sig själv räcker gott. Ju längre tid vi praktiserar detta, ju större kommer den inre tystnaden att bli med tiden. Man behöver inte åka till Indien för det.

Men du kan gärna berätta lite mer om på vilket sätt du menar att ditt sinne skulle vara förvirrat? Vad är det som hindrar dig från att just nu bara låta allt vara som det är? På vilket sätt uppfattar du din miljö som problematisk just nu? Hur hindrar den dig från att erfara ditt naturligaste tillstånd?

Du är förresten hjärtligt välkommen till sajten. Jag hoppas du kommer att trivas 🤗

Vet förresten inte om detta kan vara till hjälp för dig på din fråga om vad som är sinne och vad som är verkligt. Men här ger Osho ett bra svar på den frågan:
(Jag översatte det från en tysk sida till svenska)

Fråga:

Det verkar för mig som om allt jag uppfattar, antingen det är under meditation eller på annat sätt, är skapat eller projicerat av mig själv. Jag kan inte skilja om jag ser och känner något eller om jag bara skapar det. Osho, vad är verklighet?

Här är hans svar:

Du behöver verkligen inte skilja mellan tankar, dröm och verklighet. Om du försöker kommer du bara att bli mer förvirrad. Det går inte att skilja dem åt, för när det kommer till din mentala apparat, upplevs allt som en tanke där. Det kan vara verkligt, det kan vara oviktigt – men så snart något dyker upp i ditt sinne, dyker det upp i form av en tanke.

Så du kan inte skilja dem åt och du behöver inte heller det. Och ge dig inte ens ut på den här resan, för den resan blir till en tankefärd och meditationen går förlorad. Stanna hellre helt och hållet vid observationen. Oroa dig inte för de saker som dyker upp i ditt huvud; det kan vara vad som helst, det är bara huvudfrossa. Fortsätt bara att vara centrerad och fortsätt att vara vittne. Var bara observatören. Försök inte att skilja på dem. Oavsett vad som dyker upp i ditt sinne, observera det bara. Se hur det dyker upp; se hur det är där; se hur det försvinner.

Förr eller senare, när du verkligen är centrerad … och det kan ske när som helst. Den här stunden förblir alltid oförutsägbar. När du känner ditt centrum försvinner hela sinnet: tankar, drömmar, verklighet allt. Plötsligt är du i tomheten. Ingenting i sinnet – ren tomhet. Öppna sedan ögonen och se: Vad som än är där, är verkligt

När du är vittne och sinnet har helt slutat, då upptäcks det som verkligen är – kalla det Gud, det Verkliga, sanningen eller vad du än vill kalla det. Sinnet kommer aldrig att tillåta dig att upptäcka det Verkliga. Sinnet är störningen. Och om du fastnar för mycket i det, kommer du att bli en gåtolösare. Du kan gissa och gissa, ställa upp och lösa nya gåtor, men det kommer aldrig till ett slut. Tänkande kan inte föra dig till verkligheten, bara tankelös medvetenhet.

Så försök inte att skilja. Observera bara – oavsett vad det är. Sinnet är det onaturliga.

Så försök därför inte fördjupa er i tänkande, i eftertanke. Annars kommer ni bara att bli mer förvirrade. Och det finns ingen väg att komma ut ur tänkandet genom att tänka. Det reproducerar sig ändlöst. Den enda vägen är att inte gå in i det från första början. Observera därför! och förbli vaken. Vad som än drar förbi genom sinnet - försök inte att bestämma det. Observera, som om allt vore dröm.

Detta är meningen med det hinduiska konceptet av Maya - illusionen: Allt är orealistiskt. Så det finns ingen anledning att oroa sig. Det är inte nödvändigt att göra åtskillnader. Vad som än dyker upp i sinnet är orealistiskt, helt enkelt därför att det dyker upp i sinnet. Det orealistiska är inbyggt i sinnet

Så låt därför sinnet falla. Samla dig helt i att vara vittne. Var bara observatör. Gradvis kommer du att komma närmare hem. Gradvis kommer allt att hitta sin plats, och du kommer att nå din mitt.

När du hittar detta centrum, upphör plötsligt sinnet att vara och dina ögon är klara … rensade från sinnet. Då är allt du ser verkligt. Och så, som du tidigare har upplevt världen, kommer den inte längre vara densamma. Den kommer att vara helt ny. Den kommer att vara något aldrig tidigare känt. Allt kommer att vara detsamma och ändå inte detsamma … för du har förändrats. Du är inte längre berusad av sinnet. Du är vaken och medveten.