Blev inspirerad till att skriva om ett ämne igen som vi ofta pratat om. Men det är alltid är bra påminna sig om, när starka känslor faller på, att inte identifiera sig med dessa och därför tänkte jag att det är en bra idé att skriva om det igen.
Känner er också fria att diskutera 😊

Människan lever i en falsk identifikation. Hon identifierar sig inte med sin sanna essens, utan med en illusion. Identifikationen sträcker sig till kroppen, jaget, tankarna, känslorna och minnet, där jaget är detsamma som egot - det latinska ordet för jaget. Egot, eller jaget, är bara en illusion, något som inte existerar på riktigt.

På den andliga vägen handlar det om att kliva bortom denna illusion, att sluta identifiera sig med det flyktiga egot för att upptäcka vår sanna gudomliga essens. Icke-identifikation innebär att vara obunden från alla företeelser som man kan identifiera sig med.

Befria dig från bindningar, befria dig särskilt från identifikationer. Befria dig också från tankar. Du är inte dina tankar. Du är medvetande. Du kan till exempel nu vara stilla en stund, ta en stund och se vad som händer när du går in i stillhetens tystnad.

Att upptäcka kärnan av icke-identifikation är som att avslöja en hemlighet, en inre visdom där bortom det falska jaget finns en ström av medvetande.

Nästa gång du känner ilska bubbla upp inom dig. Istället för att omedelbart säga "Jag är arg," försök att bara observera ilskan som om du vore en åskådare till dina egna känslor. Säg istället: "Det finns ilska och jag betraktar den." Det är här den verkliga förändringen börjar.

Märk skillnaden! Det är som att plötsligt kliva utanför den överväldigande räckvidden av ilska. Om du kan konstatera: "Jag är bara en åskådare, jag är inte ilska," då har du frigjort dig från dess kraftfulla grepp.

Samma sak gäller för sorg. Om den sorgliga känslan smyger sig in, sätt dig åt sidan och betrakta den som om du vore en främmande observatör. Säg: "Jag är åskådaren, jag är inte sorgen." Märk skillnaden när du skär av de djupaste rötterna av sorg. Den kommer inte längre att bli försörjd; den kommer att svälta.

Det är viktigt att inse att vi ofta föder dessa känslor genom att identifiera oss för starkt med dem. Att stå som en åskådare till våra egna känslor är som att klippa av näringen till dem. Prova det nästa gång du möter en kraftfull känslomässig storm.

Genom att inte längre identifiera oss med den konstanta strömmen av tankar och känslor, öppnar vi upp möjligheten att erfara stillheten bortom illusionen. Vi blir medvetna om vår sanna natur, vår gudomliga essens och påbörjar den inre resan mot självinsikt och frihet.