Fjärilen
Det här är en historia som några av er kanske känner igen sen tidigare, men eftersom den är så fin kan den vara värd att påminnas om igen. Hittade den på Oshos sida:
Det finns en underbar historia om Chuang Tzu, den stora mystikern från Kina. En morgon satt han i sin säng och verkade mycket nedstämd. Hans elever hade aldrig sett honom så ledsen tidigare. Och han brukade aldrig sitta kvar i sängen efter att ha vaknat. Vad hade hänt? Var han sjuk? De samlades runt honom och frågade: "Mästare, vad har hänt?" Han sa: "Ärendet är mycket svårt, jag kan inte lösa det; kanske kan ni hjälpa mig. Jag vill berätta för er vad det handlar om. Jag drömde i natt att jag var en fjäril, som flög från blomma till blomma."
Eleverna sa: "Du behöver inte vara ledsen över det. I våra drömmar gör vi alla konstiga saker, och att vara en fjäril är inget dåligt – färgglatt, vackert, flyga från en saftig blomma till nästa. Varför är du så orolig?" Han svarade: "Ni har inte hört hela historien än. Problemet är att jag nu är vaken och undrar om Chuang Tzu drömde att han var en fjäril, eller om det nu är fjärilen som har somnat och drömmer att den är Chuang Tzu."
Båda är möjliga. Om Chuang Tzu kan drömma att han är en fjäril, varför kan inte också fjärilen drömma att den är Chuang Tzu?
Eleverna förblev tysta, det fanns inget svar på det.
Chuang Tzu hade pekat på ett specifikt fenomen som alla religioner har lärt ut – att allt är en dröm. Fjärilen är en dröm, Chuang Tzu är en dröm. Vad är då verkligt? Verkligheten är långt borta. Och låt dig inte oroas av den här drömmen. Oavsett om du är en kamel, en åsna eller en apa spelar ingen roll. Vad som spelar roll är att du accepterar det utan motstånd, då kan du en dag nå Guds verkliga värld.
- Redigerat 2023-12-31 12:17 av FataMorgana
#0:
Ja, egentligen är allt en sorts dröm. I Castanedas fjärde bok förklaras det som att det finns den som drömmer och den drömde. Drömmaren är identisk med det medvetna jaget. Den drömde är identisk med "självet". Jagets medvetna sinne har till uppgift att upprätta förhållandet mellan de två, eftersom det omedvetna måste lyda det medvetna sinnet.
Man kan säga, att när vi drömmer, drömmer vie självet och när vi är vakna är det självet som drömmer oss. Nu ska man veta att Castaneda inte använde sig av ordet "självet" utan det är ett begrepp som C.G. Jung använde sig av. Men så som det förklaras i boken, kan man anta att det är det som är menat. Vem som inte är hemma i Jungs psykologi skulle kanske kalla det för "gud".
Don Juan lät Castaneda göra övningar för att drömma och kontrollera sina drömmar. Han sa att verkligheten förändrar sig på ett sätt i drömmar som det inte händer i den fysiska världen. För att det inte ska hända, utan drömmen ska vara som i den fysiska verkligheten, ska man i drömmar titta på sina händer.
Det får mig att tänka på när jag i en av mina "semesterdrömmar" där jag alltid missade flygplanet hem blev medveten om att det här är en dröm och att jag inte behöver att stressa eller vara oorolig. När jag blev medveten om att det här är en dröm och undersökte drömmmen, var allt lika verkligt som i den fysiska verkligheten. Ingenting förändrade sig och jag behövde inte ens titta på mina händer.
Det var en sorts "omvänt samadhi". I en "vanlig" samadhi erfarenhet är det det medvetna jaget som inser att det drömmerr den här verkligheten. I min dröm var det "drömfiguren" som blev medveten om att det här är en dröm och blev till det medvetna jaget. Det medvetna jaget och självet blev ett, precis som man i en samadhi erfarenhet erfar att vara ett med gud.
Starta ny diskussion