#0:

Fin text! 🙂

Den vilkorslösa kärleken är den gudomliga gnistan i oss, dvs. vår sanna essens. Men den kommer bara fram när förståndet är tyst och inte talar om för oss vad som är älskvärt eller inte. Så fort förståndet är aktivt, resonerar det "den här" människan älskarl jag pga "de här" egfenskaperna och gärningarna och "den här" människan älskar jag inte pga "de här" egenskaperna och gärningarna.

Det var det som Jesus menade med att älska sina fiender, att det inte finns ett förstånd som säger att den här människan har varit taskig mot mig eller mina nära och därför älskar jag den inte. Men det gudomliga i oss ser det gudomliga i andra och ser att vi är ett.

#1: Också fint skrivet 🙂

Hittade just ett passande citat av J. Khrisnamurti om kärlek

"Frihet och kärlek hör ihop. Kärlek är inte en reaktion. Om jag älskar dig för att du älskar mig är det bara handel, en sak som ska köpas på marknaden; det är inte kärlek. Att älska är inte att be om något i gengäld, inte ens att känna att man ger något – och det är bara sådan kärlek som kan känna frihet."

Jag översatte en gång en text av Osho som beskriver den vilkorslösa kärleken och ställde in den i en annan tråd för över 2 år. Kanske inte alla har läst den och eftersom den passar så bra i den här tråden ställer jag in den igen:

Det finns en enorm spänning i det mänskliga sinnet, och den spänningen har nått en nivå som gränsar till galenskap. Denna spänning måste släppas, och förutom det saknar det mänskliga hjärtat all kärlek. Ett samhälle som har förlorat sitt hjärta, en tid eller epok då alla som ligger varmt om hjärtat har blivit försvagade, har förlorat allt som är gott, sant och vackert. Om vi ​​vill bjuda in det goda, det sanna och det vackra i vårt liv, finns det ingen väg runt att först anpassa våra hjärtan till kärlek igen.

Kärlek är medlet för att ställa in hjärtan för att producera musik. Av denna anledning är kärlek lika med bön för mig: För mig är kärlek den väg som leder till det gudomliga. För mig är kärleken och det gudomliga detsamma. Att be utan kärlek är falskt, ihåligt, meningslöst. Utan kärlek har böner inget värde. Och utan kärlek kommer ingen som är intresserad av resan till det gudomliga någonsin att lyckas nå det ultimata och högsta. Kärlek är medlet som får hjärtan att sjunga. För att göra detta måste du förstå några saker om kärlek.
Först illusionen att ni alla tror att ni redan vet vad kärlek är. Denna illusion gör enorm skada; för att uppnå eller väcka något som du tror att du redan vet, kommer du aldrig att lyfta ett finger.

Men det man förbiser är det faktum att den som har lärt känna kärleken, samtidigt också har fått förmågan att känna igen det gudomliga. Den som vet vad kärlek betyder behöver inte se något annat i livet. Men vad du är gjord av har du ingen aning om; allt väntar bara på att bli erkäntSå det du tror är kärlek är förmodligen inte kärlek. Du kallade något annat kärlek och hur kan du, så länge du är föremål för detta bedrägeri, så hysa tanken att du redan vet allt om kärlek, komma på idén att vilja förstå och uppleva den?

Så det här är det första man ska förstå, nämligen att man fortfarande inte har en aning om vad kärlek är.

Ingen av er kan älska eftersom det inte finns någon kärlek inom er. När du säger till någon: "Jag älskar dig!", ger du i princip inte kärlek, utan ber om kärlek. Ni ber alla bara om kärlek och hur kan någon som ber om kärlek själv ge kärlek? Hur kunde tiggare vara kejsare? Hur kunde människor som tigger om kärlek vara kärleksgivare?

Ni ber alla varandra om kärlek. Innerst inne är du tiggare som ber någon att älska dig. Hustrun ber sin man om kärlek, mannen ber sin fru om kärlek, modern frågar sin son, sonen sin mor; Vänner ber vänner om kärlek. Ni ber alla varandra om kärlek, oavsett att vännen ni ber om kärlek själv ber om det. Ni är som två tiggare som står framför varandra och håller fram sin tiggarskål.

Så länge någon fortfarande tigger om kärlek, kan han inte ge kärlek själv, eftersom blotta begäran är ett tecken på att han inte har någon källa till kärlek i sig. Varför skulle han annars behöva be om kärlek utifrån? Endast de som har vuxit bortom behovet av att be om kärlek kan ge kärlek. Kärlek betyder att dela, inte tigga. Kärleken är en kejsare, hon är ingen tiggare. Kärlek vet inget annat än att ge, den vet ingenting om att be.

Vet du vad kärlek är Den kärlek du ber om varandra kan inte vara kärlek. Och kom ihåg: Den som ber om kärlek kommer aldrig att få en gnista av kärlek i den här världen. En av grundlagarna, en av livets eviga lagar är: Den som ber om kärlek kommer aldrig att få det i livet.

Kärleken knackar bara på dörren till ett hus från vilket behovet av kärlek har försvunnit. Kärleken regnar i överflöd över huset till den som har slutat tigga om kärlek.

Men inte en droppe regn kommer att falla över huset till dem som fortfarande längtar efter kärlek. Kärlek flödar aldrig till ett vädjande hjärta. Det bedjande hjärtat har inte den gästfrihet som krävs för att kärleken ska kunna komma in. Bara ett delande hjärta, ett givande hjärta, kan bjuda in kärleken att knacka på dess dörr och säga: Öppna dörren, jag är däHar kärlek någonsin knackat på din dörr Nej. För tills nu har du inte kunnat ge kärlek. Och kom också ihåg att allt du ger kommer tillbaka till dig. En av livets eviga lagar är att allt vi ger kommer tillbaka till oss.

Hela världen är en enda vägg av ekon: du ger hat och du får tillbaka hat; du ger ilska och ilska du får tillbaka; du misshandlar andra och ditt övergrepp kommer att falla tillbaka på dig; du sår törnen och törnen ska du skörda. Allt du har gett kommer tillbaka till dig, kommer tillbaka till dig på otaliga sätt. Och när du delar kärlek kommer du att få gränslös kärlek tillbaka. Om kärleken ännu inte har återvänt till dig på otaliga sätt, vet: Anledningen är att du aldrig har gett kärlek.

Men hur ska man kunna ge kärlek? Du har inget att ge. Om du hade kärlek, behövde du inte gå dörr till dörr och be om den. Varför blir ni tiggare som vandrar från plats till plats? Varför ber du om kärlek? Ni är alla tiggare och ni fortsätter att tigga andra tiggare om något de inte har. Och får man inte det blir man ledsen, då gråter man och stönar och har en känsla av att man inte får kärlek.

Kärlek är inget som kan fås utifrån. Kärlek är musiken i ditt inre. Ingen kan ge dig kärlek. Kärlek kan uppstå i dig, men den kan inte erhållas utifrån. Ingenstans finns det en butik, en marknad, en försäljare där man kan köpa kärlek. Du kan inte köpa kärlek till vilket pris som helst.

Kärlek är en inre blomning. Det uppstår inifrån, från en latent energi. Men vi letar alla efter kärlek där ute, en helt missriktad och meningslös strävan.Sök efter kärlek i dig själv Du kan inte ens föreställa dig att det kan finnas något sådant som kärlek i dig, för man tror alltid att kärlek kräver en partner. Man föreställer sig alltid någon annan omedelbart, utanför en själv, och eftersom du inte kan minnas att kärlek någonsin steg i dig, väcks din kärleksenergi aldrig. Du vet inte om att du alltid är ute och ber om något som du redan har inom dig. Och eftersom du förväntar dig det utifrån ser du aldrig inuti. Så det som kunde ha uppstått i dig uppstår aldrig.

Kärlek är den verkliga skatten som varje individ föds med. Människan föds inte med pengar, pengar är en social ansamling. Men människan föds med kärlek. Det är hans förstfödslorätt, det är hans individuella hemgift, det finns i honom. Hon är en följeslagare som ställs vid hans sida under förlossningen och som har följt med honom från början. Men väldigt få har turen att blicka inåt och känna igen var kärleken finns, hur man hittar den och hur man utvecklar den. Så du är född, men din skatt förblir oupptäckt. Ja, det upptäcks inte ens och så tigger man från dörr till dörr och räcker ut händerna mot andra för att man behöver kärlek.

Hela världen är fylld av bara en önskan: efter kärlek. Och hela världen känner bara till ett klagomål: "Jag får inte tillräckligt med kärlek!" Och om du inte får kärlek, kastar du ingen kärlek till andra framför dig. Hustrun säger till sin man: ”Något är fel på dig. Inte konstigt att jag inte får kärlek."Mannen säger till sin fru:" Något är fel på dig; vad konstigt att jag inte får kärlek där!” Och ingen undrar ens om det någonsin var möjligt att få kärlek utifrån.

Kärlek är skatten inom oss, och kärlek är själva hjärtats musik.

Musiken i det mänskliga hjärtat är svårt störd: musiken för vilken den skapades hörs ingenstans. Hur får du den här musiken att låta? Vilket hinder står i vägen för att den här musiken inte låter? Vad är det för hinder som hindrar det från att hända? Har du någonsin tänkt på det här hindret? Har du någonsin undrat vad det här kan handla om?

Inom dig kan det bara finnas två röster, jagets röst eller kärlekens röst. Kärlekens röst kan inte höras hos dem som är fyllda med jagets röst. Och den som är fylld av kärlekens röst, jagets röst kan inte höras i honom. De finns ingenstans att hitta samtidigt, det är omöjligt.
Kärleken har ännu inte vaknat inom dig, så du kan bara någonsin höra ekot av ditt jag inom dig själv. Och först med denna förstapersonsröst säger du då: »Jag vill älska! Jag vill ge kärlek, jag vill ta emot kärlek.»Ja, är du övergiven av alla goda andar? Det har aldrig funnits något liknande en relation mellan mig och kärleken. Och så fortsätter jag att berätta något om kärleken och säger: "Jag vill be, jag vill hitta Gud, jag vill bli fri!"

Jaget i sig är frånvaron av kärlek. Mitt namn är brist på kärlek. Och ju mer du stärker denna röst av dig själv, desto mindre kommer du att kunna hitta kärlek i dig själv. Ju mer ego, desto mindre kärlek. Och när egot är totalt dör kärleken totalt. Det kan inte finnas någon kärlek i dig, för när du går in i dig kommer du bara att kunna höra ekot av ditt jags röst där, dygnet runt. Du andas med denna mig, du dricker vatten med denna mig, du går till kyrkan med denna jag. Vad finns det mer i ditt liv förutom detta jag?

Dina kläder är ditt jags kläder, din position är ditt jags position, din kunskap är kunskapen om dig själv, din andliga övning, dina goda gärningar är ditt jags goda gärningar, ditt allt, till och med din meditation är stilla den där meditationen av dig själv. Med svullna bröst säger du till dig själv: ”Jag är någon som mediterar! Jag är inte en vanlig människa, jag är inte en vanlig människa, jag är en mediterare! Jag är en hjälpare! Jag vet mycket! Jag är rik! Jag är den här, jag är den…"

Kärlek kan aldrig flytta in i huset som du har byggt kring detta jag. Och då kommer musiken som kunde leda hjärtat till dess innersta centrum, som kunde lära det livets sanningar, aldrig låta. Om denna dörr inte öppnas förblir den alltid låst.
Du måste en gång för alla inse hur starkt ditt ego är, hur djupt det går. Och du måste tydligt skilja på om du vill ge den ännu mer kraft, om du vill fördjupa den ännu mer, om du bara vill göra den starkare från dag till dag. Och om du själv gör det starkare, släpp då allt hopp om att kärleken någonsin kommer att stiga i dig eller att den hårt bundna kärleken kan lossas eller att kärlekens skatt blir tillgänglig för dig. Ge upp att ens tänka på det. Så det är bara uteslutet.

Det är därför jag inte ber dig att vara kärleksfull alls. För egot kan lätt säga "jag är en älskare" och "jag älskar!"
Kärleken som kommer från egot är helt falsk. Det är därför jag säger att all din kärlek inte är verklig; eftersom det kommer från egot, är det skuggan av egot. Och glöm inte att kärlek som kommer från egot är farligare än hat. För hatet är omisskännligt, omedelbart och okomplicerat, men en kärlek som dyker upp med en mask kommer att vara svår att känna igen.
Om du är älskad med en kärlek som kommer från egot kommer du efter ett tag att känna att du är sammanflätad med järnkedjor istället för kärleksfulla armar. Efter ett tag kommer du att inse att en kärlek som gör dig vackra tal och sjunger vackra sånger och sänder ut förföriska signaler, att sådana söta sånger är fulla av gift. Och om en kärlek som kommer i form av blommor bara är skuggan av egot, då kommer du att upptäcka att du kommer att bli stucken av törnen så fort du rör vid dessa blommor.

Vill du fånga fisk lägger du först ett bete på fiskkroken. Egot vill ha andra i sin makt, det vill äga dem, så det genomborrar dem djupt med sin krok på vilken kärleken sitter som bete. Och så många människor hamnar i smärta och lidande på grund av sina illusioner i kärlek. Inte ens i helvetet lider så många människor så mycket. Och hela jorden, hela mänskligheten, lider av denna imaginära kärlek. Men du har fortfarande inte förstått att kärlek som kommer från egot inte är verklig. Endast på detta sätt kunde detta helvete uppstå.

En kärlek bakom vilken egot gömmer sig är en sorts svartsjuka. Och det är därför ingen är så avundsjuk som de älskande. Kärleken bakom egot är bara en konspiration och ett knep att ta över den andre. Jag säger konspiration: detta är det enda sättet att förklara varför ingen kan vara så kvävande som någon som säger att han älskar dig. Det kan bara komma till detta på grund av den förmodade kärleken som kommer från egot. Och i grunden är inget förhållande möjligt mellan kärlek och ego.
Så en religiös person är inte någon som söker efter Gud; en religiös person är en som går på jakt efter sitt ego, och ju mer han ser sig omkring efter honom, desto mer kommer han att upptäcka att detta hans ego inte existerar alls! Och den dagen då egot inte längre finns där, samma dag öppnas dörren bakom vilken kärleken döljer sig för honom.

Så detta är den sista nyckeln: hitta dig själv, inte det gudomliga.

Du har inte ens en aning om den ultimata och högsta varelsen. Gå inte på jakt efter det gudomliga för du har ingen aning om vad det gudomliga är. Hur ska du leta efter något som du inte ens har en aning om? Var vill du hitta någon som du inte har en adress till? Var vill du hitta någon du inte har någon information om? Var vill du leta efter någon som inte har någon början och inget slut, någon vars var du inte har någon aning om? Du kommer att bli galen! Du vet inte var du ska leta. Men du vet en sak: du vet vem du är. Så först och främst måste du hitta detta jag, se vad det är exakt, var det är och vem det är. Och i ditt sökande efter det kommer du att bli förvånad över att finna att detta jag inte existerar alls, att det var en fullständig vanföreställning. Du föreställde dig bara att det fanns ett jag. Det var en illusion som du hade närt.
En dag kommer du att upptäcka att detta jag är ingen alls, det finns ingen där! Det finns bara djup tystnad och frid, men det finns inget jag. Och den dagen du inser att det inte finns något jag i dig, har du känt igen helheten, det som verkligen finns där: varat, existensen, det gudomliga.

Detta är den enda anledningen till att jag säger att kärlek är dörren till det gudomliga och egot är dörren till okunnighet. Kärlek är dörren till ljuset och egot är dörren till mörkret. Jag var fortfarande tvungen att säga det här sista. Utforska kärlek ur denna synvinkel. Denna utforskningsresa börjar med egot och kommer att sluta med kärlekens ankomst.

Forskning i denna riktning är därför viktig. Finns denna skugga av ego verkligen, existerar detta ego verkligen? Personen som ger sig ut på denna forskningsresa kommer inte bara att hitta något jag, utan kommer också fram till det gudomliga. De som är kedjade vid jagets tortyrpåle kommer inte att kunna ge sig ut i det gudomliga havet.

Det var det sista jag hade att säga till dig. Egentligen är detta det allra första och allra sista att säga. Jag är den första i en människas liv och jag är den sista. De som är kedjade vid egot lider av smärta och efter att de har befriat sig från egot når de lycka. Det finns ingen historia, ingen saga förutom jag. Det finns ingen dröm förutom jag. Det finns ingen lögn utom jag.

Sök efter detta jag och portarna till lycka kan öppnas. När väl egots klippa är krossad, kommer kärlekens källor att börja forsa. Då kommer hjärtat att fyllas av kärlekens musik. När hjärtat fylls av kärlek börjar en ny resa som är svår att beskriva med ord. Denna resa tar dig till livets centrum.

Håll dig nu vaken i tio minuter och lyssna väldigt tyst på alla ljud runt omkring dig. Förbli medveten inom dig själv. Håll dig vaken inombords och fortsätt att lyssna i tysthet. Bara lyssna. Lyssna på kvällens tystnad. Och medan du lyssnar kommer ett djupt tomrum att sprida sig …

#3: Det är en sååå bra text det där. Den är väldigt lång, men väldigt läsvärd. Tack för att du la in den igen 🙂

#3:

"En dag kommer du att upptäcka att detta jag är ingen alls, det finns ingen där! Det finns bara djup tystnad och frid, men det finns inget jag."

Mitt i prick!
En väldigt bra och djup text i övrigt också.

#3: Tänkvärda ord…
När jag var liten såg jag en kvinna som spelade harpa på tv:n. Hade glömt bort det fram tills nu.

Hon spelade så vackert, tonerna var så rena och klara. Jag rös av välbehag så liten jag var. Samtidigt så kände jag hur mina egna inre känslo strängar hade stelnat.. .

#6:

Ja, ibland kan det hända att om de stelnar och håller tillbaka känslor, att om känslorna kommer fram av någon anledning, så kommer mycket fram på en gång.

Sen ville jag säga helt allmänt till texten av Osho, att man inte behöver bli "helig", men man ska vara medveten om att om man älskar någon som har egenskaper som man gillar, så är det inte den gudomliga vilkorslösa kärleken. Man ska inte förväxla det ena med det andra. Som det framgår i texten, verkar Osho att endast kalla den gudomliga kärleken för kärlek.

Förväxlar man det ena med det andra kan det gå som jag läste under kommentarerna av ett klipp av en av dom som pratar om uppstigning till andra dimensioner. Där var det någon som inte höll med och gav en saklig förklaring hur personen själv ser det. Då tillskrev de andra personen att vara negativ och sprida dålig energi. En av personerna avslutade sin kommentar med "vilkorslös kärlek till alla".

Det är fällan som man kan hamna i om man förväxlar det ena med det andra. Man får en helt fel bild av sig själv och andra och förlorar förmågan att reflektera över sig själv. Det är ingen andlig utveckling utan egoutveckling.

Det är inget fel att förståndet inte är "helig" och att förståndet avgör vem man älskar. Man ska acceptera att man är en människa och vara medveten om sig själv. Det är andlig utveckling.

Den ända gången jag upplevt ovillkorligkärlek och började förstå att det var något annat än vad jag trodde..Det var när jag befann mig i gränslandet mellan levande och död.

#8:

Då var förståndet och egot tyst och du erfor nog samadhi, tror jag. Vill du berätta mer om din erfarenhet?

#9: Jag har så många gånger försökt att sätt ord på den upplevelsen. Men ord räcker inte till.
Jag upplevde total värme och frihet och bara flöt med färgerna som omgav mig. Tills det tog stopp och jag var tillbaka i sjukhussängen. Jag försökte protestera…. Men det hjälpte inte. Jag var tillbaka till den bleka verkligheten igen.

#10:

Ja, precis så känns den delen av den gudomliga kärleken som man kan beskriva med ord. Den har vi alla i oss, men väldigt få upptäcker och erfar den.

#11: Visste inte att detta hade ett namn. De jag talat med har hänvisat till hallucinationer 😅…. Fast jag har alltid känt att de inte riktigt förstått vad jag menat. Och i mitt inom så lever den erfarenheten kvar i mig. Det är jag tacksam över.

#12:

I våra språk i Europa har det inget namn. Beteckningen samadhi är ett sanskrit ord. Här brukar vi säga att man blir upplyst, fast det inte är någonting som man kan bli, utan som man föds med. Men när förståndet utvecklas är man inte medveten om det längre. Man glömmer vad man till sin sanna natur är. Erfar man samadhi är det som att man blir påmind om sig själv.

Jag skrev om det här:

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1533840/andligt-uppvaknande--samadhi

#13: påmind om sig själv - ett slags hemma i sig själv, i alltet…..

#14:

Just det! Som att komma hem. 🙂

#8:

Jag tror att det inte ens är meningen eller möjligt att erfara villkorslös kärlek hela tiden och att hela tiden älska allt och alla, utan att det snarare är något som vi kan erfara i korta ögonblick eller så som du när du svävade mellan liv och död. Men har man en gång erfarit den villkorslösa kärleken, så finns den kärleken alltid kvar i minnet och det ger oss tröst och vetskap i mörka stunder om vilken villkorslös kärlek som finns inom oss alla. På något sätt får den kärleken, den erfarenheter, även om vi bara erfar den i korta stunder att utvecklas som människa, bli mer medvetna och empatiska. Jag tror inte något annat är möjligt, för precis som Osho skriver i citatet här nedanför, så är livet i ständig förändring. Ibland erfar vi det ena och ibland det andra.

Här är citat av Osho om Kärlek, men ur ett lite annat perspektivt den här gången.

"Kärlek är inget varaktigt, evigt. Kom ihåg, det som poeter säger är inte sant. Glöm tanken att sann kärlek är evig och att falsk kärlek bara existerar i ögonblicket – nej! Tvärtom är det sant. Sann kärlek existerar bara i ögonblicket – och vilket ögonblick! Ett ögonblick som man kan offra hela evigheten för, som man kan riskera hela evigheten för. Vem skulle vilja att detta ögonblick varar? Och varför skulle det vara så värdefullt? Livet är förändring, i flöde, bara döden är permanent."

Så även om Kärleken är skatten inom oss, så kan vi liksom inte hela tiden "beröra" den eller hur man nu ska säga det.

#16: ❤️