Munken som trodde att han blivit upplyst
Fick lust att återberätta en liten historia på det andliga temat. Tror att jag har berättat den här förr, i kortare version.
En Buddhistisk munk skulle bo ensam i en liten hydda i bergen i flera månader och endast meditera. Han fick maten levererad till sig av andra, och behövde inte tänka på att skaffa mat, eller ens tillaga den.
Efter en ganska lång tid började han känna sig helt tillfreds med tillvaron i sin hydda, och inte ens myggen som hela tiden bet honom störde honom längre. Han tänkte att han måste ha nåt upplysning, så tillfreds han var med allt där.
Efter en tid till i hyddan fick han reda på att hans visum hade gått ut, och han behövde lämna sin hydda för att ta sig till staden för att förnya visumet.
Väl på stället där de utfärdade visum var det långa köer, och munken köade i flera timmar. Varje gång han kom fram först i kön och det var hans tur att få visumet förlängt så blev han hänvisad till en annan kö.
Munken blev mer och mer otålig inombords, och till slut när det var hans tur igen, och han blev hänvisad till ytterligare en kö, så tappade han fattningen och började skrika på personen som utfärdade visumen om hur länge han hade stått i kö och hur han hela tiden fick börja om.
Då insåg han plötsligt mitt i vredesutbrottet att det var nog inte upplysning han nåt i sin hydda, ändå.
Han hade helt enkelt bara vant sig så mycket med sin omgivning där, och slutat utmanas så pass att han misstog den lugna, bekväma känslan för upplysning.
Inte förrän han utmanades något, och kom ur sin bekvämlighetszon så märkte han att han misstagit sig.
#0 Redan det att han tänkte sig ha uppnått upplysning är väl ett tecken i sig, att han ännu har en del insikter att komma till 🙂
Men det är en bra berättelse som får mig att tänka på alla de upplysta som befinner sig i sina bekvämlighetszoner där de bara mediterar och håller satsangs dagarna i ända. Undrar hur de skulle reagera om de hamnade i liknande situationer, om de hamnade utanför sin bekvämlighetszon? Hur lugna och harmoniska skulle de själva vara?
Så man kan ju fråga sig om den här föreställningen om upplysningen som många har, dvs att man aldrig skulle blir arg mer verkligen existerar?
I alla fall är det en bra berättelse som ger upphov till många tankar och reflektioner 🙂
- Redigerat 2023-08-30 07:51 av FataMorgana
Vi hade en gång en tråd som handlade om falska föreställningar om upplysta personer:
https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1504183/falska-forestallningar-om-upplysta-personer.
Man kan ju undra hur det skulle gå till. Man erfar samadhi och minuten efter skulle man inte ha några mänskliga brister längre och vara helt perfekt, alltid i harmoni, klok och vis. Men så kan det inte funka. Efter en samadhi erfarenhet börjar man att se världen med andra ögon. Det följer en andlig utvecklingsprocess som varar resten av livet.
Sen är frågan om det finns någon som över huvud taget, efter många år, kommer i närheten av myterna som sprids ut om upplysta personer och hur lång tid det tar efter en samadhi erfarenhet. Till och med Jesus blev ilsken när han kastade ut handlarna ur templet.
Om det verkligen skulle vara så att man alltid har en inre fred i sig, ett inre lugn, alltid är i harmoni, skulle ju munkarna inte behöva dra sig tillbaka i ett kloster och skärma av sig från resten av världen.
Vi har nog alla den biten mänsklighet kvar i oss som styrs av egot, känslor och emotioner. Skillnaden är kanske att man inte blir lika arg som förr, att tröskeln för att "flippa ut" befinner sig högre upp och att man lättare kan släppa loss ilskan om den uppträder och inte bära den med sig över längre tid. Man känner till tillståndet av inre fred och harmoni och kan lättare återvända dit om man hamnar bort från det.
"Skillnaden är kanske att man inte blir lika arg som förr, att tröskeln för att 'flippa ut' befinner sig högre upp och att man lättare kan släppa loss ilskan om den uppträder och inte bära den med sig över längre tid. Man känner till tillståndet av inre fred och harmoni och kan lättare återvända dit om man hamnar bort från det."
Det kanske är bl a det här som historien vill visa🙂 men annars håller jag med om att även en upplyst har olika känslor, precis som alla andra.
- Redigerat 2023-08-30 11:23 av [snowy00]
#3:
Ja, det handlar om hur man hanterar dessa känslor och emotioner när de uppträder och inte om att de inte alls skulle uppträda längre.