Falska föreställningar om upplysta personer.
Det råder så många falska föreställningar om upplysta personer, att jag vill ta itu med några av dessa föreställningar här.
- En upplyst person har inget ego / har satt sitt ego på hyllan
Egot behövs för att kunna orientera sig som människa på jorden. Ingen människa kan leva ett liv utan sitt ego och vem som säger att han har satt sitt ego på hyllan gör det genom egot. Osho skrev det så bra, att i så fall kreerar egot bara ett nytt ego. Om du försöker att ge upp ditt ego kommer du att skapa ett nytt ego, det ödmjukas ego, de egolösas ego, den som tror att han har gett upp sitt ego. Det här är en ny typ av mörker igen. Den enda skillnaden mellan en upplyst och icke-upplyst är att den upplyste är medveten om att egot bara är en illusion - något som i verkligheten inte existerar och därför identifierar han sig inte med sitt ego. Egentligen är egot något som förståndet skapar på nytt i varje sekund, men i djup meditation när förståndet är nedtystat slutar det helt enkelt upp att skapa egot på nytt. På så vis kan man i stunder av djup meditation se igenom egots illusionen och att det inte existerar på riktigt, utan bara är en aktiv process som sker i huvudet. Den här aktiva processen kan i stunder av djup meditation upphöra för en stund, men inte för alltid.
- En upplyst person har inga fel och brister
Fel och brister har vi alla. Det finns ingen människa på jorden utan en blind fläck.
- En upplyst person agerar och lever ständigt utifrån kärlek, har inga rädslor känner inga negativa känslor och emotioner som ilska, sorg och bitterhet.
När Jesus kastade ut handlarna ur templet hade han också emotioner inom sig. Känslor och emotioner hör till det mänskliga livet och det är meningen att vi ska känna dem. Rädslor har vi för vi att ska kunna undvika fara och vi ska känna ilska för att kunna ryta ifrån när vi blir orättvist behandlade. En upplyst person blir inte av med sina känslor och emotioner bara för han är upplyst, men han identifierar sig inte med dem och bär inte omkring med dem längre än vad som behövs.
- En upplyst person håller alltid med, berömmer och bara klappar andra på huvudet hela tiden.
En upplyst person har precis som alla andra egna åsikter.
#0:
Man kan fylla på det här med fler falska föreställningar:
- En upplyst person lever asketiskt och har inga begär.
Det är en föreställning som uppstod pga traditioner inom t.ex. hinduism eller buddhism. Där är det en sorts övning för självkontroll, dvs. att ha kontroll över sina begär. Men bara för det försvinner inga begär. Munkar som lever i kloster isolerar sig från alla fresteler. Skulle de verkligen "öva" skulle de öva där som frestelserna existerar, dvs. utanför klostret.
Somliga lever asketiskt för att få respekt av andra människor och för att demonstrera ödmjukhet. Pga människors föreställningar gjorde Osho tvärt emot det som folk föreställer och förväntar sig av en upplyst. Han sa att han inte behöver andras människors respekt. Han demonstrerade i stället frihet, fri från det som människor förväntar sig. Och förresten…… vad är det som är ute efter andras respekt? Jovisst… egot. 😄
- Upplysta är speciellt kloka och visa.
Vem som helst kan bli upplyst och det har ingenting med intelligensen att göra. Till och med en idiot kan bli upplyst. Men upplysningen kan få en att se världen med andra ögon. Det kan ske en utveckling som gör människor klokare och visare med tiden, men det är ingenting som kommer med upplysningen, utan snarare en utvecklingsprocess som KAN komma med åren eller årtionden efter upplysningen.
#0:
En sak till vill jag kommentera:
"En upplyst person håller alltid med, berömmer och bara klappar andra på huvudet hela tiden."
Så beteer man sig till ett litet barn som har ritat en teckning, hur dåligt ritat den än är.
Men vuxna människor gör man ingen tjänst med det. Om någon väntar på att han ska stiga upp till den femte dimensionen, gör man människan en större tjänst om man talar om för honom att han lever i en illusion, även om han kanske inte är öppen för det. Men åtminstone häller man ingen olja i elden, som man skulle göra om man klappar människan på huvudet.
Samma om nån tror att han förlorar kontakten med sin själ om han tar vaccinet. Även om man inte lyckas att befria folk från deras illusioner, så kanske man kan rädda den ena eller andra som skulle kunna bli lurad.
Man blir förstås inte lika populär om man alltid talar sanning, men det är en sorts kärlek där man offrar sin egen popularitet för andra människors skull. Men somliga vill tydligen bli behandlade som ett litet barn som har ritat en teckning. Men jag klarar inte av att behandla vuxna människor på det här viset.
En till falsk föreställning som är rätt så vanlig idag, är att ett andligt uppvaknande / upplysning skulle ha med den yttre verkligheten att göra. Som ett exempel finns det många som tror att dom är uppvaknade och upplysta bara för att dom tror sig ha genomskådat "elitens agenda" och sen kallar dom sig själva för uppvaknade och andra för sovande. Men ett andligt uppvaknande har ingenting med politik att göra och handlar överhuvud taget inte om vad som händer och sker där ute i samhället, utan ett andligt uppvaknande handlar endast om inre erfarenheter, om transcendenta tillstånd och om att upptäcka sin sanna gudomliga natur.
Hittade ett fint inlägg på facebook som jag tror att Björn Natthiko Lindeblad har skrivit och som jag bara ville dela med mig av. Jag citerar härifrån: länk
"En förvånansvärt vanlig, och mycket olycklig, missuppfattning i andliga kretsar är att andlig framgång alltid leder till fysisk hälsa.
Ett otäckt exempel är följaren av Adyashanti, som när Adyashanti fick "Bell´s palsy", partiell ansiktsförlamning, skrev ungefär: "Jag är så besviken. Jag trodde du var upplyst, men din sjukdom bevisar ju att du inte är det."
Suck.
Grundaren till traditionen jag levde i under 17 år hette Ajahn Chah. Han spenderade sina tio sista år förlamad och stum i en sjukhussäng i sitt kloster. Av allt klokt han hann med att säga innan han blev stum, är följande ett av mina favoriter: "Om kroppen kunde prata, så skulle den hela tiden säga: Du äger inte mig."
Två av mina andra andliga förebilder är den österrikiske läkaren, violinisten, motståndsmannen och yogaläraren Jean Klein, och Nisargadatta Maharaj, egenföretagare i den indiska tobaksbranschen. Båda dog av cancer i halsen.
Alla har vi fått ett tillfälligt skal. Ingen är helt nöjd med sitt. Alla skal förgås. Har du tur så får du åldras i ditt. Ett privilegie inte alla förunnat.
Ville bara påminna om detta idag.
Och bjuda på en lättsmält samling Ajahn-Chah-citat i kommentarsfältet.
Med vänlig hälsning,
Skalman
Här är också länken till citaten av Ajahn-Chah
- Redigerat 2021-07-09 12:49 av FataMorgana
#4:
Man kan fortsätt listan:
- Gautama Buddha dog pga livsmedelförgiftning
- Osho hade diabetes och astma
- Ramana Maharishi och Ramakrishna Paramhansa dog av cancer
- J. Krishnamurti led hela livet av huvudvärk
- Jesus dog på korset
och när jag på 90-tale besökte en satsang av Samarpan var han så förkyld att han knappt kunde prata.
Människor har helt fel föreställningar om upplysning och om upplysta människor. Men vem som inte själv har erfarit vad det är, kan förstås bara göra sig föreställningar och dessa föreställningar kan inte stämma överens med verkligheten, eftersom föreställningar kommer från förståndet och upplysning sker bortom förståndet.
Osho gjorde tvärt emot vad folk föreställer sig om upplysta människor. Somliga tror att man per automatik blir till asket, alltid är frisk och i harmoni, inte har sexuella begär, aldrig blir arg osv. Då tänker jag altid på Jesus raseriutbrott när han kastade ut handlarna ur templet.
- Redigerat 2021-07-09 13:02 av Condor
Hittade ett fint citat i Ajahn Chah länken från inlägg 4 som jag ville dela med mig av och som kan vara till en fint tröst i svåra tider och när vi inte vet hur länge vi kommer att ha våra nära och kära med oss. Buddha ska också ha sagt något liknande.
Our birth and death are just one thing. You can’t have one without the other. It’s a little funny to see how at a death people are so tearful and sad, and at a birth how happy and delighted. It’s delusion. I think that if you really want to cry, then it would be better to do so when someone’s born. Cry at the root, for if there were no birth, there would be no death. Can you understand this?