Annons:
Etiketterandlig-utvecklingpsykologiskt-arbete
Läst 152 ggr
Condor
5/6/23, 2:34 PM

4 fiender på den andliga vägen

De fiender som kommer att tas upp i det följande kommer inte från "utsidan", inte från en "fientlig miljö" och är inte heller "onda" människor. De kommer "inifrån" - från människorna själva. Vi kan förstå dem som en sorts livsstil eller "världssyn" som alla tar med sig.

Det är 4 fiender som de flesta människor möter i deras liv. Man kan jämföra dom med C.G. Jungs arketyper, som människor möter i deras liv, dvs. i sig själva. I Castanedas böcker betecknas dessa fiender som en krigares fiender. Men dessa fiender är alla människors fiender, som man speciellt om man går en andlig väg försöker att besegra.

Dessa fiender är:
a) Rädsla - den förlamar oss.
b) Makt - låter oss leva under illusionen att vi är kan kontrollera världen.
c) Klarheten (skenbar) kunskap - får oss att tro att vi redan vet "allt" och det finns inte längre några riktigt viktiga frågor.
d) Ålder - dränerar oss, berövar oss på dynamik och vitalitet.

Den första fienden känner vi alla men det är inte bara en fiende, utan rädsla hindrar oss att göra dumma livsfarliga saker och har hjälpt människan att överleva genom tiderna. Blir man t.ex. attackerad av ett rovdjur, är det rädslan som får oss att göra rätt sak, att fly. Men rädslan kan bli till en fiende.

Vi känner säkert alla exempel när man är rädd för ett viktigt prov inom en utbildning, eller körkortprovet, eller att hålla en föreläsning och prata framför många människor. Man vet att man borde klara av det, men om man är nervös och rädslan förlamar hjärnan är det ett hinder. Är man medveten om detta, kommer nästa rädsla, dvs. rädsla för rädslan.
I vanliga fall försöker människor att undvika situationer som framkallar rädsla, men man besegrar inte fienden genom att undvika sådana situationer, för rädslan hindrar oss att göra det ena eller andra som man vill eller borde göra.

Jag kommer ihåg i slutet av 90-talet, när jag var nybakad reiki lärare, ringde telefonen och det var en arrangör av en hälsomässa, som talade om för mig att de skulle ha en reikimästare som håller en föreläsning, men som sa upp saken strax före och hon frågade mig om jag skulle kunna hoppa in. Eftersom jag såg det som en chans att göra reklam för mig sa jag ja.

Dagarna före, målade jag ut mig en massa saker i huvudet, som att jag håller en föreläsning framför hundra personer i en stor sal och sen kom rädslan, rädslan att inte hitta orden, rädslan att göra bort sig. Jag hade ju aldrig gjort en föreläsning förr. När dagen var här, hade jag riktig skräck och ångrade mig att ha sagt "ja".

Men jag for till mässan, för jag hade ju sagt "ja". Men det var ingen föreläsningssal med hundra personer, utan föreläsningen var i en vrå i salen och det stod 10-15 stolar där med lika många människor. Jag pustade ut. En stor del av rädslorna som vi har beror bara på egna föreställningar och fantasier. Det är irrationella rädslor och det mesta av det som man är rädd för händer ändå inte.

Man har besegrat sin rädsla om rädslan inte hindrar en att göra saker, om man inte gör sig fantasiföreställningar och om man är beredd att möta sin rädsla, dvs. man lär att hantera den.

Fiende nummer 2 är makten. Det är den farligaste fienden på den andliga vägen, för makt leder människor bort från den andliga vägen och ett andligt medvetande. Vem som strävar efter makt befinner sig på en egotrip. Vem som har makt frestas att missbruka den för egoistiska syften.

Makt kan lätt leda människor bort från medkänsla och kärlek och man gör sig beroende av människor som man vill ha makt över. Man är inte fri. Man klamrar sig fast i illusionen/maya och blir avundsjuk på eventuella konkurrenter eller människor med mer makt. På så vis skapar man sig sin egen "lilla värld" som man lever i och som man tror att man kan kontrollera.

Man blockerar sin egen tillgång till den gudomliga kraften, till ett mer andligt medvetande och sina möjligheter att erfara samadhi. I den "lilla världen" ser man sina medmänniskor bara som chackfigurer och inte som det som dom är, som gudomliga varelser. Andra människor ser en kanske som en fiende eller psykopat.

Att besegra makten innebär att att ge upp illusionen om att påtryckningar, sanktioner, tvång eller våld kan ha en positiv effekt. Verklig entusiasm för ett mål, glädje i att arbeta tillsammans eller kärleken till en partner å andra sidan är drivkrafter som inte bara kan flytta berg, utan också göra dig till en "vän" och inte en "fiende". Du har besegrat den här fienden om makt inte är viktig för dig, om kärleken träder fram och om du använder makten som du har i välgörande syfte.

Fiende nummer 3 är klarheten, kunskapen eller den skenbara kunskapen. Här handlar det inte om att erfarenheter och empirisk kunskap skulle vara fiender, utan snarare vägran att granska det som man vet, tror sig veta och personliga fördomar. Det kan lätt bli till skygglappar och man ifrågasätter inte den egna åsikten. Den här fienden påminner lite om C.G. Jungs arketyp "den vise gamle mannen".

Man besegrar fienden om man är medveten om förståndets begränsningar och är öppen för att granska sina egna åsikter eller vad man tror på. Det finns en zen vishet som säger "jag vet att jag inte vet". Alla människor föds som upplysta. Det finns ännu inget ego, inga tankar, inget förstånd, inga föreställningar och ingen empirisk kunskap utan bara "varandet", som att erfara samadhi i djup meditation. Det relativerar inte bara den egna kunskapen, utan all kunskap. Att inse detta avslutar segern över fienden.

Fiende nummer 4 är åldern och det är den enda fienden som inte kan besegras. Man kan bara påverka hastigheten som man åldras med genom livsstilen, t.ex. träning och kost, men man kan inte stoppa att man åldras. Ålderdom är obekväm eftersom den påminner oss om vår egen dödlighet.
De flesta förtränger döden och så länge man är ung funkar det bra. Men det är just medvetheten om den egna döden som gör livet till en medveten tid. Jag skrev ett inlägg om detta här: https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1503483/doden
Eftersom man inte kan besegra åldern måste man acceptera den. Det är en utmaning i livet.

Det här är en sajt menad för alla dem som är beredda att söka inåt för att bli medvetna om människornas sanna natur. Andlig utveckling har ingenting med trosföreställningar att göra, utan snarare att ge upp dessa för att kunna erfara den absoluta sanningen.
Annons:
SolaH
5/6/23, 6:20 PM
#1

Alla dessa fyra punkter hör ihop. Rädslan att förlora makten, Rädslan att dö och så vidare.
Man bygger upp sina erfarenheter i livet. Igenom sitt arbete, eller kanske igenom någonting annat som man värdesätter högt. så kommer det en gröngöling som har rätt svar. Skamsen så det förslår, komma och trampar en på tårna. Innerst inne kokade man av ilska, ge igen. Idag kan jag glädjas med grönisen istället.

Att betrakta sina tankar se vad som händer och sker i en. löser upp många knutar.
Makt över folket kan få oanade konsekvenser.
Odödlighet, utan mig så klarar ni er inte. och så vidare.
Rädslan, ja den finns där, i nya förklädnader.

Vad bra att du Condor tar upp detta ämne, det väcker en till liv.

FataMorgana
5/6/23, 6:55 PM
#2

#1:

Fint skrivet! Du har så rätt. Att betrakta sig själv löser upp så många knutar 😊

SolaH
5/6/23, 7:48 PM
#3

#2 Tack.
Ja, att arbeta med sig själv är livslångt.

Condor
5/7/23, 11:34 AM
#4

#1:

Tack! 🙂 Jag tänkte att det här är ett ämne som är värt att ta upp. Att betrakta sina tankar, sina känslor och sina reaktioner är vägen till att lära känna sig själv som man verkligen är.

Ja, rädslan har många förklädnader. Den smyger sig ofta omärkligt på en, utan att omedelbart kännas igen som rädsla. Det är som en röst i bakhuvudet som säger saker som "det här kan jag inte" eller "jag kommer säkert att gör fel".

Till det där som du skrev "Odödlighet, utan mig så klarar ni er inte. och så vidare." finns ett ordspråk: "kyrkogårdarna är fulla av människor som trodde att de var oersättliga".

När jag mötte min rädsla för föreläsningen och väntade på att fara iväg till mässan, satte jag på TV´n för att driva bort tankarna som orsakade rädslan. Men vad var det för ett TV program? Jo, det var TV serien "tonårshäxan Sabrina" och hon hade just samma problem som jag. Hon skulle hålla en föreläsning i skolan som hon var rädd för. Vilken slump! 😄

Men hennes häxtanter visste hur man löser problemet. Dom tog med henne till en sorts astralvärld, där hon mötte sina rädslor och kunde besegra dom.

SolaH
5/7/23, 11:59 AM
#5

Ja, tänk så viktigt det är att kunna prata om rädslor öppet om sig själv.
Annars är det någonting som man vill sopa under mattan. Helst inför andra människor.

Rädslan att visa sig svag eller otillräcklig. Man bygger upp en fasad som
skiner igenom till sist, rustningen som var blank var bara en rosthög som man skapade själv.

  • Redigerat 5/7/23, 12:02 PM av SolaH
Condor
5/7/23, 12:04 PM
#6

#5:

Ja, jag hade också tankar som "hoppas att min rädsla inte syns" före jag hade min föreläsning. Sen är det ju just rädslan som kanske får en att tappa tråden när man pratar. Men när jag såg att det bara var 10-15 personer försvann rädslan.

Idag skulle jag inte ha ett problem att hålla en föreläsning för 100 personer. Men om jag skulle hålla en föreläsning på TV, skulle det kanske vara en annan sak.

Annons:
rore
5/7/23, 12:13 PM
#7

#0 Viktig text och fina reflektioner i tråden.

  Rädslan är som jag ser det
  Människans fiende nummer ett så länge vi inte undersöker och ifrågasätter den.

Skrev lite om det här om dagen och delar min text. Hoppas det är okay.
För nu ser jag att det är rädslan den handlar om och hur den visar sig för mig.
🌿🌿🌿🌿☘️☘️☘️
Kärt barn har många namn.
Så har även dysfunktion.
Många olika namn.
Många olika uttryck.
Så oändligt många vägar.

Förnekelsen- neglectet
Genom ljusets kalla strålar.
In i navets centrum.
Bränner oron.
Den inre kritikern höjer på sitt ena ögonbryn och vrider lite lätt sitt huvud snett till vänster.
Sneglandes med kalla ogillande ögon.
Om inte inåt, så utåt.
Ordlöst formas orden som inte hörs.
I tanken på den som berörs.

Undvikande.
Oron skruvar på sig,
kryper ihop och försöker gömma sig.
Oron gör sig så liten den bara kan.
Tills den blir alldeles kall.

Förövaren
Genom ljusets kalla strålar.
In i navet centrum.
Där lever den inre kritikern kvar.
En arrogant skitstövel som glädjen förtar.

Hjälplösheten - offerskap
Oron skäms över sig själv.
För oron tror den borde
kunna så mycket mer.
Likt en snigel kryper
den in i sitt skal.
För att genom ljusets
kalla strålar
I navets centrum
slippa stå till svars.

Outvecklat, invecklat och avvecklat
Ger utvecklings potential.


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

Condor
5/7/23, 1:23 PM
#8

#7:

Tack! 🙂 Visst är det ok att du delar din text. Dina fina poetiska texter är alltid välkomna här.

rore
5/7/23, 3:29 PM
#9

#8: Tack!


Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär

snowy00
5/8/23, 4:40 PM
#10

Jag hörde en berättelse om en känd person (i alla fall blev hon känd sedan) som var nyhetsuppläsare på TV eller dylikt. Hon hittade sin inre kraft just när hon sade fel på något ord i direktsändning… Hon hade alltid velat vara så perfekt i allt hon sade, men när hon läste ordet fel så upptäckte hon styrkan i att vara naturlig, och att inte behöva vara så perfekt jämt. Kanske var de rädslor hon hade om att göra ett misstag i livesändning obefogade? För det var just misstaget som fick henne att hitta sin inre kraft.

Fritt återberättat av mig😊


FataMorgana
5/8/23, 7:29 PM
#11

#10: Där ser man, att även misstag kan vara bra ibland 😊 Din berättelse är nog något som jag borde ta till mig, då jag själv är alldeles för perfektionistiskt lagd och inte riktigt gillar att göra misstag.

snowy00
5/8/23, 8:20 PM
#12

#11: Det är nog samma här. Jag har i vissa lägen svårt att göra fel (dvs svårt att hantera känslorna som uppstår när man gjort fel). Fast på senaste har det nog blivit lite bättre med det i alla fall.


Condor
5/9/23, 9:47 AM
#13

#10:

Att vara naturlig är att vara sig själv. Att försöka att vara perfekt, är att försöka att vara någonting som ingen är, dvs. någonting som man bara kan misslyckas med. Man ska inte vara rädd att vara sig själv.

Jag tror att de flesta nyhetsuppläsare säkert är nervösa och kanske rädda att göra fel i början på deras karriär. Men när det blir till rutin försvinner det nog. Jag har hört ganska många talfel på TV. Jag kommer ihåg att kommentatorn i en sportsändning (backhoppnng) kommenterade en backhoppare med att själva hoppet inte är så kraftfullt, men när han är i luften, då är han perfekt. Han ville använda det tyska ordet "bestechend" för att vara perfekt, men sa i stället "bestechlich" vad som betyder "mutbar". Med andra ord, vill man muta honom, måste man göra det medan han just är i luften. 😄

  • Redigerat 5/9/23, 9:51 AM av Condor
Annons:
snowy00
5/9/23, 2:49 PM
#14

#13:

Precis 😊

Hehe, för i luften kan han inte göra nåt åt saken 😉
Men det är nog vanligt med talfel i TV, ja.

Kommer själv att tänka på en svensk nog ganska känd felsägning i TV, av en sportkommentator, men vet inte om den är så lämplig att ta upp här hehe 😆


Condor
5/9/23, 3:16 PM
#15

#14:

Det är speciellt i sportsändningar som kommentatorerna ofta säger något galet, speciellt när dom är emotionella, vad dom ofta blir. I nyhetsrapporteringar har dom ändå en text att läsa upp.

Här finns ett roligt exempel på en emotienell österrikisk kommentator, som hette Edi Finger. Edi Finger är död för länge sen, men det pratas fortfarande om det här.

Han kommenterade fotbolls VM matchen 1978 i Cordoba mellan Tyskland och Österrike. 2 minuter före slut stod det 2:2. Sen kom Krankl och sköt hem tyskarna från VM-et. 😄

Vid 1,15 minuter i klippet kommer målet och kommentatorn flippar ut och till slut skriker han "jag blir galen" på Wiener dialekt: "I wea narrisch". 😁

Condor
5/9/23, 5:31 PM
#16

Eftersom det var mycket på tal om den första fienden, rädslan, i den här tråden, kom jag att tänka på ett skämt av Osho.

En man var rädd för katter, eftersom han inbillade sig vara en mus. Efter en behandling i en psykiatrisk anstalt förklarade läkaren honom för frisk. Han sa, "nu vet du att du inte är en mus och behöver inte vara rädd för katter längre". När han lämnade sjukhuset såg han en katt med det samma och flippade totalt ut. Han sprang tillbaka till sjukhuset.

Läkaren frågade honom varför han är rädd, efter att veta att han inte är en mus. Mannen svarade, "jag vet att jag inte är en mus, du vet att jag inte är en mus, men hur ska jag veta att katten vet det?"

Den djupare insikten av den här historian:

Du kan bli övertygad, men innerst inne förblir du densamma. Du kan tystas av argument, men argument kan inte förändra dig. Du måste föra alla dina energier till en punkt, till en absolut beslutsamhet, att "Detta liv ska jag skapa. Jag är villig att göra vad som helst som krävs. Jag kommer inte att dra mig undan något ansvar. Jag hittar inga ursäkter, rationaliseringar. Jag kommer inte längre att vara ett offer för den gamla anden." När denna bestämning är klar, börjar transformationen omedelbart. Det är faktiskt nästan halva resan för att vara helt säker.

  • Redigerat 5/9/23, 5:32 PM av Condor
Upp till toppen
Annons: