Vid ögonblicket då något man tidigare endast kunde förnimma, plötsligt går att bevisa, är det då andligt slutar att vara andligt och istället blir vetenskap?

Typ, mätbart, repeterbar och bevisbart, känns på många sätt som motsatsen till andligt.

Jag kan väldigt lite om kvantfysik, men insatt i ungefär det du påstår om att så fort man iakttar / mäter så ändrar kvantpartikeln sina egenskaper.

Jag uttrycker mig lite slarvigt och kantigt med flit nu, men jag tycker det är intressant det som du får att låta som flum (sa ju att det var slarvigt uttryck), också kan beskrivas mer vetenskapligt.

Det är spännande när motsatser möts.

#1: Jag skulle inte säga att det andliga är en motsats till vetenskapen eller i alla fall är det varken för Condor eller mig så. För oss står det andliga för essensen av det fysiska, dvs., det handlar om tingens sanna natur. Med andra ord kan man säga att den fysiska verkligheten är hur det gudomliga uttrycker sig. Nu låter jag säkert flummig i dina öron, men det är okej, jag vet inte heller alltid hur jag ska uttrycka mig bäst. Men Condor kommer säkert med ett mycket utförligare svar i morgon. Men annars håller jag med dig om att det är spännande det här 🙂

#2: Japp, flummigt i mina öron. ☺️
Men det gör inget. Har många religösa vänner där jag aldrig kommer förstå just den biten, men ändå delar dom flesta värderingar med och tycker mycket om.

#3: Är det för att jag använder mig av ord som "gudomligt" som får dig att associera det med religioner, eller är det helt allmänt pga vad jag skrev? Undrar bara för att jag är lite nyfiken. Du påminner mig lite om min syster som också ser mig som en religiös flummare, trots att det andliga för mig egentligen inte har med religioner eller med några trossystem att göra, utan för mig handlar det mer om att göra egna erfarenheter och om insikter som man kan ha i t.ex djup meditation. Sen handlar det andliga för mig ännu om så mycket mer än om det som jag här tidigare skrev om, om frågor som det även forskas i vetenskapligt, som t.ex., om jaget är en illusion, om hur sinnet fungerar och om vi själva skapar vår egen realitet osv 😊

Gudomligt får mig osökt att associera till religion ja. Kan tänka mig att jag inte är särskilt unik i det.

#1:

Som Fata Morgana redan skrev, är vetenskap och andligt för oss inga motsatser. Vetenskapen handlar om att utforska existensen medan det andliga handlar om vad som är bakgrunden till existensen.

Inte allt inom vetenskapen är bevisbart. Det brukar att börja med en teori och sen granskar man den genom att man både försöker att bevisa och att motbevisa teorin. Ibland kan det ta lång tid innan teorier bevisas. Relativitetsteorin publicerades 1915 och enligt Einsteins beräkningar existerar gravitationsvågor. Men först 2015 lyckades man att bevisa existensen av dessa.

Men inom kvantfysiken gäller inte dessa fysiska laga. Kvantteorin går matematiskt ihop, precis som relativitetsteorin. Men kvantteorin går inte ihop med relativitetsteorin. För att de ska gå ihop med varandra behövs det en till teori, dvs. strängteorin, som det finns flera varianter av, t.ex. super-sträng teorin. Dessa varianter kräver att det existerar 10 dimensioner. Det mesta inom kvantteorin har inte ännu blivit bevisat och strängteorin kommer nog för alltid att bli en obevisbar teori.

Kvantfältet skulle kunna vara det där vetenskapen och det andliga möter varandra. I alla fall är det intressant att en av dagens kvantfysiker ger samma förklaring till hur verklighet uppstår som en gammal shaman som var född på 1800-talet gav till Castaneda för 40-50 år. Fast han använde sig av andra beteckningar, dvs. det som kvantfysikern betecknade som kvantfältet, betecknade shamanen som örnens emanationer.

Shamanen hade inga möjligheter att göra experiment med kvantpartiklar eller göra beräkningar med ekvationer. Men ändå gav han samma förklaring till hur vår verklighet uppstår. Man kan erfara "det andliga" men det blir inte till vetenskap eftersom man inte kan bevisa för allmänheten vad man har erfarit. Att erfara samadhi betyder att erfara det som ligger bakom det som för oss är verklighet och det är en verklighet som är verkligare än "den här". Det är vår allas sanna natur.

Det har ingenting med religion att göra. Religioner är tvugna att ge en förklaring för den icke rationella verklkgheten som ligger bortom dualism. Men man kan inte förklara icke dualism dualistiskt. Därför kan religionernas förklaringar bara vara fel. Men religionerna hävdar att det ska vara "andligt" att tro på deras läror. Men det är snarare andliga erfarenheter och tro som är motpoler till varandra.

Den andliga verkligheten som ligger bakom existensen kan man erfara på alla möjliga sätt, inte bara genom att erfara samadhi. Den gudomliga energin kan man erfara, t.ex. genom att ge eller få reiki behandlingar. Man kan bygga upp en relation med energin om man själv arbetar med reiki genom alla erfarenheter som man gör med åren. Man kan lära känna den. Man kan bevisa att distansbehandlingar med gudomlig energi fungerar, men man kan inte förklara vetenskapligt hur det fungerar eller bara förklara det med teorier, t.ex. kvantteorin.

Bevisad vetenskap är inte lika intressant som det som fortfarande måste forskas ut. Det är de stora gåtorna i livet som är det intressanta och den största gåtan är existensen av allt. För att utforska detta räcker inte de vetenskapliga möjlighedterna. Men om man både är insatt i vetenskapen och "det andliga" har man en bättre förståelse.

Tar vi som exempel shamanen som förklarade hur verkligheten uppstår på samma sätt som kvantfysikern i dokumentationen. Vad är det som är avgörande för vilken verklighet som uppenbarar sig? Vad är avgörande för vilka av de inre emanationerna som stämmer överens med de yttre, eller tar vi kvantfysikerns förklaring, vilka av de personliga energierna som stämmer överens med vilka energier i kvantfältet?

Kvantfysikern hade ingen förklaring, men den gamla shamanen sa att vi har en fogpunkt i våra energikroppar och den sitter på samma ställe hos alla människor. Därför förnimmar vi samma verklighet. Men fogpunkten kan man flytta på och skapa en annan verklighet. Droger och psykiska sjukdomar kan t.ex. flytta på fogpunkten (okontrollerat). Men shamanerna i Castanedas böcker behärskade tekniker att skapa egna verkligheter genom att flytta på fogpunkten på ett kontrollerat sätt.

När dom ville visa Castaneda att hans föreställning av verklighet är fel, gjorde dom en massa bus med honom. Dom skapade en verklighet där Castanedas bil inte existerade och sen hjälpte dom Castaneda att leta efter bilen och flyttade på stenar för att se om bilen befinner sig under den, medan dom skrattade ut Castaneda.

Kanske kvantfältet är det enda som existerar på riktigt, dvs. Schrödingers katt är varken död eller levande och blir först till det ena eller andra genom observation. Einstein hade också problem med detta och sa att månen existerar även om man inte ser den. Men även den stora tänkaren resonerade tydligen inte alltid helt rätt. Inom kvantteorin gäller som sagt inte Einsteins beräkningar.

Vetenskapen handlar om att utforska existensen medan det andliga handlar om vad som är bakgrunden till existensen.

Fin formulering.

Religiös blir man väl om man tillber en särskild religion.😊 Åtminstone uppfattar jag ordet så.

#5: Nejdå, du är nog inte unik i det 🙂 Det är väl i brist på "bättre" ord som jag ibland uttrycker mig så, men jag är mycket väl medveten om vad det associeras med.

#8:

Ja, men även många av dom som säger att de inte tror på religioner, tror på en massa saker som kommer från religioner, t.ex. änglar, demoner, reinkarnation.

Att ordet "Gud" ingår i "gudomligt" och att nära på alla aktiva religioner har minst en gud kan ju spela in. :)

#11: Jag förstår det 🙂 Tänker att alla dom som vandrar på samma väg som jag vet ändå vad jag pratar om och för resten kan man alltid förklara vad man menar om någon undrar 🙂

#11:

Något ord måste man ju använda för det som inte kan förklaras med ord. Buddhisterna kallar det för "det rena medvetandet".

Eftersom det inte fins ett korrekt ord för någonting som är oföreställbart, kvittas det vilket ord som man använder sig av. Alla är lika fel. Använder man sig av ordet "gud" är det ok så länge man inte föreställer sig någonting. Men de flesta menar ju någon sorts föreställning av religioner, t.ex. Jahve eller Allah.

Här finns en utförligare förklaring om vad jag menar.

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1504640/vad-ar-gud

#13: Säkert. Men det kan nog finnas fördelar med att använda ord som inte används så förknippat med något vanligt.

Men jag förstår poängen ni vill få fram.

#10: det kan nog stämma. Personligen föredrar jag benämningen andlig, för sådana som bryr sig om andliga ting, och inte tillber en religion. Men visst, tror man på massa saker som kommer ur religioner blir väl gränsen mer suddig.