Allt han såg var död
Som kapten Kirk i "Star Trek" flög han genom rymden med rymdskeppet Enterprise – åtminstone virtuellt. I oktober 2021 blev den nu 91-årige skådespelaren William Shatners dröm verklighet: han reste ut i rymden i elva minuter med Jeff Bezos rymdföretag Blue Origin.
Nu berättar han om sin resa i rymden och den var inte speciellt vacker. Han säger att allt han såg var död. Han beskriver att han såg ett "kallt, mörkt, svart tomrum" som inte finns på jorden.
Hans resa ut i rymden var tänkt att vara en fest, istället kändes det som en begravning, sa Shatner. Kontrasten mellan rymdens onda kyla och den varma jorden nedanför fyllde honom med en överväldigande sorg. Han insåg att skönheten inte finns i rymden, utan på jorden.
Jag läste om hans rymdresa i den här österrikiska tidningen Heute, men det finns nog att läsa om det på andra ställen med, för den som intresserar sig.
I alla fall fick det här mig att tänka på alla de som placerar det gudomliga / det andliga där ute i rymden någonstans, så långt borta från människorna, från djuren och från jorden som möjligt. Man hör ju speciellt i New Age kretsar hur dom hela tiden talar om andra planeter och stjärnhopar, om utomjordingar och annat liknande, precis som om ”där ute i rymden” skulle vara ett mer andligt ställe än jorden, fast det egentligen är här på jorden som det finns liv i alla möjliga former och olika sorters färger, klang och dofter. Och så har vi en otroligt vacker natur, med vatten, berg, skogar och luft att andas. Det finns inga andra världar där ute i rymden för oss människor att utforska, men det finns en jord att älska och ta hand om. En högst gudomlig plats, med högst gudomligt liv. Önskar att folk skulle rikta blickarna lite oftare neråt i stället för uppåt 😊
- Redigerat 2022-12-27, 15:28 av FataMorgana
- Redigerat 2022-12-27, 16:12 av Carmarino
#1: Tack 😊
Universum den evigt gäckande stjärnhimlen med sina vidunderligt vackra stjärnor.
Det stora svarta.
Den överväldigande stora och ogreppbara.
Där i låg alltings födelse
Och alltings död.
En evighet…
Likt det stora svarta djupa bottenlösa som ryms inom oss.
Skrämmande
Hisnande
Stort
Så stort!
En spegling
Om drömmar
Om längtan
Som viskar långt inifrån.
Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär
#3: Vackert ❤
#0:
Det är just planeter som jorden som det gudomliga uttrycker sig mest på. Det är mångfaldigheten som livet uttrycker sig med som är "gud".
Problemet med new age kretsarna är att de söker gud utanför sig själva, precis som någon som söker sina glasögon på olika stälen, fast han har dom på sig. Klart att man varken hittar gud där, precis som man heller inte hittar glasögonen. Därför tror man i dessa kretsar att gud måste befinna sig på andra stjärnhopar, planeter eller i andra dimensioner.
Sen finns det skrupelfria charlataner som talar om för dom att så är det och vilseleder dom. Förr i tiden trodde folk på religionerna som sa "var snäll, så kommer du i himlen när du dör". Men idag räcker det inte längre. New age mainstream folket vill hamna där redan när de lever. De tror vad de vill tro och charlatanerna talar om för dom vad dom vill tro på.
#4: Tack! ❤
Kedjor som tynger
Blir till länkar som bär
Alla tingslika saker är fundamentet till suverän solitär närvaro.
Alla människor är mer än endast personligheter, de representerar
också den signifikant speciella unikt anmärkningsvärda punkten
där det värdsliga fenomenen interagerar med med varandra på en
och samma gång, därför är alla personers sägner viktiga och evigt
helgade. Vi bör som människor uppfylla naturens källa med dessa
berättelser. De är förunderligt och värdigt ett betraktande. I varje
individualitet har anden omvandlats till personligheter och därav
skapat sin egen lidelse och ångestfulla fulla beteende.
Det är detta som kallas korsfästelsen.
De förnöjsamma lever välmående med sin egen låt.
Spott och spä blir de andligt inriktade ofta utsatta för
även bland sina närmaste. Den smorde sade liknande detta.
Förlåt dem de saknar begripelse.
Livet är fylld av naturliga och spontana förändringar,
motstås dessa skapas ledsamheter. Låt verklighet vara
verklighet och låt skiftningarna naturligt flöda framåt
som om de hade ett eget liv.
Alla har en inligg ljus källa eller en iluminerare detta
kan gämföras med en vanlig glödlampa som belyser
innehållet i rummet. Den inligga ilumineraren lyser upp
upp det så kallade sinnet och dess innehåll. Det inligga
lysandet är inte likt en vanlig glödlampa utan i stället
har den en bevittnande funktion. När detta sken blir
permanent uppenbaras verkligheten som den är.
Det är detta som är upplysning.
Det vi kallar tid är tinglika saker. Om vi uttrycker att vi
inte har tid, är det som att säga att vi inte vill vara.
Vi verkar i tiden men existerar i närvaron eller vi är
förgängliga i tiden och eviga i nuet.