#0:

Jag undrar om det där med "min sanning, din sanning" baserar på ett uttalande av Osho, som folk har missförstått, Osho sa, en trodd sanning är ingen sanning ens om den är sann". Han menade, att så länge man inte kan verifiera någonting för att vara sant, blir det inte till ens egen sanning. Han sa också att man därför inte heller ska tro på honom.

Nu betraktas det ibland så inom new age, att alla har sin egen sanning och även om de motsäger varandra, betraktas de som sanningar. Det var nog inte det som Osho menade.

Ja, men då är vi återigen inne på rätt och fel. Vem bestämmer vad som är rätt och fel? Förutom de lagar som finns skrivna i de länder man bor i… känns det lite som.

Som du skriver.. "Det här är en skål"…

Nisse: Jaha, en grå trist skål
Beatrice: en gråmelerad skål
Ona: en marmorerad skål med slät insida
Erik: en skål med grov struktur på utsidan
Eva: åååå titta vilken fin skål med den porösa strukturen på utsidan och den slipade insidan… titta, det skimrar i botten på den…

Hur och var, ska man få exakt samma känsla för skålen om man mediterar aldrig så länge. Alla människor ser fortfarande skålen på sitt sätt. <3

Vem ska tala om för mig, rätt exakt så där ska skålen beskrivas. Är det Osho, som ska slå mig på fingrarna tills jag mediterat färdigt och upprepar vad Osho har sagt att skålen ser ut som… Och de som inte är tillräckligt "bra på att meditera", kommer till den insikten att skålen ser ut som Osho säger, är inte godkända att uppnå "nirvana"… utan dömda till ständig pånyttfödelse som straff.

Då känns det som att vi är på diktatorernas sida…

Jag som fritidspedagog och natur-kulturvägledare är nog på de gamla forngrekernas sida i så fall… paidagōgós barn, ledare, föra, leda, visa….

Men jag misstolkar säkert… Det är jag duktig på och virrar till det hela och blir osams med allt och alla. Och i så fall får ni stänga av mig härifrån, så jag inte förstör något. <3

Hela sanningen för mig, är inte enkelt sagt, att målet är målet, utan till stor del, är vägen till målet som är målet… Jisses, nu har jag krånglat till det för oss.

#2:

Jag skulle säga att ingen bestämmer vad som är rätt eller fel. Det är inte det att skålen skulle vara en grå trist skål, eller det att det skulle vara en gråmelerad skål eller en marmorerad skål med slät insida som är rätt eller fel, utan det där är bara den relativa sanningen som skiljer sig åt från person till person.

Skålen är som den är oavsett vad vi tänker och tycker om den. Det är själva skålen som är det absoluta i det här sammanhanget. Tankarna och känslorna som vi har kring skålen är i det här sammanhanget det relativa.

I meditation är det ju meningen att man för en stund slutar att göra skålen till fin eller ful och att man slutar bedöma den, för att låta skålen vara precis som den är.

Osho är för övrigt ingen som säger hur skålen ser ut eller ska se ut, utan han uppmanar människorna att själva erfara den 😊

Du har förresten inte krånglat till det för oss och så lätt blir man inte osams med oss. Jag gillar din attityd, att du ställer frågor och ifrågasätter på ett sakligt sätt. Det är bättre att du ställer frågor i stället för att misstolka oss och sen är det ju inte meningen att man bara ska tro på andra, utan att man forskar ut saker själv och själv ser efter hur det verkligen ligger till. Annars kan du ju inte verifiera det som din sanning enligt Oshos definition.

För mig är alltså allt bara lugnt och är det något du inte förstår eller som jag förklarat otydligt, så är det bara att fråga. Det kan ju också hända att jag själv skriver saker som inte stämmer och då kan ju det som du skriver få mig att reflektera och komma till insikt 😊

#2:

För mig har du heller inte krånglat till det. Det är helt rätt att det är vägen som är målet på den andliga vägen. Målet i livet är ju ändå det samma för oss alla.

Sen finns det ju heller inga andliga erfarenheter som skulle kunnna vara ett mål, för vägen fortsätter ju vilka andliga erfarenheter som vi än gör och hur många gånger som man än erfar samadhi.

Jag tycker också att det är bra att du ställer frågor. Det finns även dom som drar förhastade slutsatser, fast dom inte har förstått allt. Vi kanske heller inte alltid uttrycker oss tydligt, för det är inte så lätt om det handlar om invecklade ämnen. Men vi gör vårt bästa och om någon gång någonting är oklart, är vi glada för frågor, för vi vill ju bli förstådda.

Du har en mogen och saklig diskussionsstil och det är kul att diskutera på den nivån. Det är inte precis den sortens människor som vi stänger av. 😊 Vi blir heller inte osams med folk som inte tänker som vi eller delar våra åsikter om det diskuteras sakligt. Men vi har ibland stött på folk som blev osams med oss för att vi inte tänkte som dom.

Okey, jag tog en kopp kaffe och delicatoboll och läste sakta en gång till och ser att vi nog är på samma bana, jag läste säkert lite slarvigt, eller måste dela upp det i annan struktur, för att få samma förståelse.

Det kan vara en åsksmäll eller två på gång här i Örebro, vilket gjorde att jag fick härdsmälta.

#5

Jag måste medge att det är svårt för mig att samla tankarna i den här hettan just nu, så det skulle ju kunna vara som så att det är jag som skriver oförståeliga inlägg 😅
Jag hoppas att även vi får några åsksmällar hit, men det verkar som att ovädret som höll på att närma sig drog förbi och att jag kommer att få stå ut med den här hettan ett tag till.

Härom dagen fick jag i min postlåda nya Testamentet i pocketform inplastat med ett hjärta med ordet HOPP.
Tydligen är det ett utskick i kommunen med olika kristna samfund som gått ihop.
Annars är det mest JWs papper.

Sanningen ska visst finnas i pappersformat.
Men om nu inte sanning är sanning som vissa hävdar att dom har. Då har man farit fram med osanning, som i sin tur leder att man leder människor bort ifrån den absoluta sanningen som kanske finns bortom varje tanke ,språk och bildmässigt. Eller är det nödvändigt att veta sanningen. Kanske mår vi bättre av att inte veta.

#7: Gideoniterna annonserar för fullt just nu och de delar gärna ut nya testamentet… Jehovas vittnen var länge sen jag såg, de jagade mig länge… skickade till och med vanlig "snigelpost" med handskrivet kuvert under pandemin.

Mormonerna har jag inte sett på 25 år… då jag stod i badrummet i min gamla lägenhet i ytterområde, med badrock, handduksturban och grön filmig ansiktsmask mot pormaskar och orenheter och hade ett whiskyglas stod på badkarskanten. Jag skulle ut på galej med ett par kompisar och det ringde på dörren. Jag trodde det var min kompis jag skulle cykla upp på stan med, så jag trallade glad ut i hallen med whiskyglaset i handen o min snygga outfit, slet upp dörren…

Och…

Eh… tre unga män - tydligt mormoner, för den första hann presentera sig innan de fick skrämselhicka, backade och "rumlade nerför trapporna"….

Förstår ingenting…

#7

Så sant. Om man hävdar att något är sant som inte är det, är det osanning som man kommer med. Därför är det alltid bra att reflektera och fundera över skillnaden mellan relativ och absolut sanning och att man ger akt på hur man uttrycker sig och på vad man berättar för andra. Fint att se dig här igen 😊

#8: För att ingen ska missförstå mitt inlägg och känna sig kränkt, så brukar jag i allmänhet släppa in religiösa samfund och låta dem prata av sig en stund och jag försöker även lägga in ett eget ord då och då.

Men min egna tro, sköter jag själv och ja, jag anammar den i naturen, skogen, hemma, där jag är och emellanåt i svenska kyrkan. Jag är inte intejpad i en box och har skygglappar som en gammal vagnshäst, utan jag pratar med universum och dess ledning där jag är för stunden.

#10: Jag skulle säga att naturen och universum nog hör till dom bästa guiderna som vi kan ha. Där finns det en massa visdom att hämta, om vi bara lyssnar till vad universum och naturen har att säga oss 😊

#10:

Nuförtiden brukar dom ju inte knacka så mycket på dörrar längre. Men jag kommer ihåg att JV knackade på min dörr ett par ggr. på 80-talet. Jag släppte aldrig in dom, inte ens in dom där 3 snygga tjejerna när dom sa att dom ville prata med mig om gud. 😁 Jag har aldrig trott på människors föreställningar av gud. Alla har ju olika föreställningar och alla religioner beskriver gud på olika sätt och ger gud olika namn. Min fundering har alltid varit, att maximalt en föreställning kan vara rätt, men varför skulle just en av dom vara det?

Har du läst min artikel "vad är gud?":

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1504640/vad-ar-gud

Det är sant att det finns absolut och relativ sanning. Men kanske kan vi inte alltid befinna oss i den absoluta sanningen och måste då uttrycka vår relativa sanning? För när jag säger, det finns en absolut sanning, säger jag ju det som min relativa sanning. 🤔 På tal om att krångla till det.

För övrigt, jag har en släkting som är Jehovas vittne. Han fanns ofta till hands under min uppväxt och är/var mycket snäll. Men jag delar inte hans tro.

#13: Med tanke på i vilka skilda "verkligheter" vi människor lever i, så är det nog så, att vi för det mesta uttrycker våra relativa sanningar. Men vad som gäller det som du skrev: "För när jag säger, det finns en absolut sanning, säger jag ju det som min relativa sanning.", så undrar jag om det verkligen är din relativa sanning, för är det inte en absolut sanning, att det finns en absolut sanning?

#13:

Nu ska jag låta Kant träda fram. Jag citerar ur wikipedia:

Kant är den förste som använder uttrycket "tinget i sig" om det ”ting” som han menar vara orsak till vår empiriska värld. Från detta ”ting” hämtar subjektet de sinnesintryck som det gör till sin upplevelse, genom att använda sina två åskådningsformer (tid och rum) och sina tolv förståndskategorier (enhet, mångfald, totalitet, realitet, negation, begränsning, ting, orsak, gemenskap, möjlighet, tillvaro och nödvändighet). Att vi inget kan veta om hur detta ”ting” är beskaffat, innebär för Kant inte att det skulle kunna vara icke-existerande. Ty de framträdelser som den empiriska världen utgörs av måste, menar han, motsvaras av något som existerar oberoende av den. Det kan så att säga inte finnas framträdelser utan ”något” som framträder, och som i sig är något annat än själva framträdelsen.

Inser att jag kanske uttryckt mig lite klumpigt vad som gäller relativ och absolut sanning och att jag borde ha skiljt bättre mellan den absoluta sanningen som de andligt upplysta brukar tala om och mellan de relativa och absoluta sanningar som råder i världen (i Maya)

För att förstå vad jag menar, så brukar de upplysta när de talar om det absoluta, syfta på det eviga, oföränderliga, den högsta verkligheten, på det som vi till vår sanna natur verkligen är, på gud / källan eller vad man vill kalla det för. Det är ju inte som så att det kan finnas flera sanningar om det, utan det kan bara finnas en enda absolut sanning. Dvs hur det verkligen är. Tex kan inte alla religioner ha rätt. För det kan ju inte vara som så att reinkarnation är sant för dom som tror på det och inte sant för dom som inte tror på det. Utan det måste finnas en universal sanning som gäller för alla människor.

Sen har vi världen, den fysiska verklighet som vi upplever just nu och som vi alla är sammankopplade till. I den här världen finns det förstås också absoluta sanningar, men även relativa sanningar. T.ex är det sant att det finns berg, hav och träd på jorden, för det kan alla se. Det är sant i alla sammanhang. Vilka känslor, tankar och bilder vi målar upp oss i huvudet av olika saker är bara relativa sanningar, för dom skiljer sig åt från person till person.

Precis FataMorgana. Jag kom på det att jag själv nog pratade om den Absoluta sanningen som Källan, Samadhi, Det Rena Medvetandet, osv. Sedan menade jag den relativa sanningen som finns i den yttre, relativa föreställningsvärlden. Där tänker jag att det bara finns relativa sanningar. (kan det kanske vara det som ditt citat i #0 menar)

Men undrar, kanske du i #14 menade objektiv sanning? För objektivt sett så finns det ju träd på jorden, himlen är vad vi kallar blå, jag har en datorskärm framför mig. Men i min subjektiva sanning/verklighet så kanske jag tycker om att promenera bland träden i skogen, tycker himlen är fin, och kanske skulle vilja ha en ny datorskärm.

Sen är ju frågan, finns det verkligen en objektiv sanning egentligen? Om jag går ut ur min lägenhet, och ingen längre observerar det som finns inne i lägenheten, möbler osv, kan man verkligen vara säker på att dessa ting existerar? Det behövs ju en observatör för att verifiera den objektiva sanningens existens… För att uttrycka mig fint.

Eller… låter ett träd som faller i skogen verkligen, om ingen är där att höra det falla?

#17:

Ur ett perspektiv är det ju som så att det enda reala som existerar är det Absoluta, (gud, källan, samadhi, det rena medvetandet) medan allt annat är en illusion, så ur det perspektivet har du helt rätt, att det i den yttre relativa föreställningsvärlden (det som jag kallade för världen) bara finns relativa sanningar.

Men ur ett annat perspektiv, dvs ur världens perspektiv eller med andra ord ur den yttre relativa föreställningsvärldens perspektiv, så som du nämnde det, så finns det också saker som är mer eller mindre sanna. Tex är det sant att jorden är rund och inte platt eller fyrkantig. Det är sant för oss alla människor i alla sammanhang. Man kan ju inte säga att jorden är platt för dem som tror den är platt och rund för den som tror den är rund, utan jorden är vad den är och har den form den har, oavsett hur vi upplever eller tolkar den och oavsett vad vi tror om den. Men ur ett högre perspektiv är förstås jorden och även hela världen bara en illusion som uppstår ur vår eget sinne och ingen plats som finns där oberoende av oss.

Så vad jag talar i den här tråden om, är om sanningar ur världens perspektiv, ur illusionens perspektiv och där tänker jag att det är viktigt att man också ser skillnaden mellan allt som utspelar sig i våra huvuden och mellan hur saker och ting verkligen är. De allra flesta människor, eller rättare sagt felet som de allra flesta av oss gör är att vi lever våra liv mer eller mindre i våra föreställningar av världen och vad som händer i den än att vi betraktar världen och försöker att ta reda på vad som verkligen händer där. Om man t.ex tittar ut genom fönstret och bara granskar det som händer och sker brukar det sällan stämma överens med alla dessa bilder och föreställningar som vi målar upp framför oss och med vad vi tror att händer och sker där ute.

#18:

Tillägg: T.ex finns det några som tror att jorden är ihålig och bebodd av högteknologiska varelser och sen sprider de ut denna tro som sanning på sina youtube-klipps, medan andra sprider ut vad de igen tror på. Så sprider folk sen ut sina "egna sanningar" som de klamrar sig fast vi och som de inte vill släppa taget om. Det är som att det skulle vara viktigare att måla upp sig föreställningar om världen och att få sprida ut dessa än att ta reda på hur världen verkligen är beskaffad, hur jorden och dess inre verkligen ser ut. Men det är inte det som andlig utveckling handlar om, dvs om att sprida ut "sina sanningar" och att göra sig föreställningar som man tror på, utan det andliga handlar för mig alltid om den enda sanningen, om både den enda absoluta sanningen, dvs om sanningen om gud, källan, som ligger bortom förståndets förståelse och om den här världens enda sanningar. Det andliga handlar i mina ögon alltså inte om att tro, utan om att ta reda på hur saker och ting verkligen är.

#19:
Ja, det är det som är skillnaden mellan religion och den andliga vägen, att religioner baserar på blind tro på saker som andra talar om för en, medan den andliga vägen baserar på att själv söka och erfara den absoluta sanningen.

Inom religioner finns det en hierarki och dom som sitter längst uppe i hierarkin bestämmer vad man ska tro på. Religioner måste ge folk en rationell förklaring för saker som inte är rationella och som man inte kan tala om för en annan med ord. Det kan aldrig vara en absolut sanning och inte ens en relativ sanning, utan det är ren blind tro på någonting som inte kan vara sant.

På den andliga vägen är dessa trosystem ett hinder, för om man tror, söker man bara det som man tror på. Man tolkar händelser genom det som tron säger och världen filtreras genom tron. På så vis är man inte öppen för sanningen.

Samma med new age världen. Där pratas det också om saker som folk inte har erfarit själva, utan de bara sprider ut vad de har hört eller läst av andra och sen tror dom att det är sanning. Men egentligen är det fotbojor som hindrar folk att gå en andlig väg och ögonbinden som hindrar folk att se sanningen.

Apropå min, din, Yoganisse och Newagenisses sanning…

Nu har jag suttit här o läst igen.

*"Den Absoluta Sanningen, på sanskrit Sat, är transcendent, kan inte förstås med intellektet, är svår att beskriva och kan erfaras i djup meditation. På det relativa planet är sanningen just det: relativ. Olika människor har sina egna sanningar. https://wiki.yoga-vidya.de/Wahrheit

Anledningen till varför jag postar det här är, för att det i den esoteriska scenen / bland New Age anhängare så ofta handlar om att sprida ut relativa sanningar, dvs sin egen sanning. Ofta får man ju höra saker som "det där är din sanning och det här är min sanning" eller "jag delar ut min sanning och du delar ut din sanning", fast det egentligen inte finns någonting som är min eller din sanning."*

Du skriver i detta citat, att newage sprider sin sanning och säger att den enda riktiga sanningen får man i meditation, vem bestämmer att just DEN sanningen, som man får i meditation är rätt… Är inte det "yoganissarnas" sätt att sprida sin sanning, eller är jag dum… nu igen…

Med tanke på att jag har "flera syltburkar öppna samtidigt", mediterar dagligen, kastar runor emellanåt, "läser och lär" av naturen, använder pendel, läser orakel- och tarotkort, tänder rökelse, tänder ljus, använder färger beroende på vad jag manifesterar, använder kristaller, använder örter och oljor, sitter i minneslundar på kyrkogårdar, går in i kyrkor emellanåt (då jag är uppväxt med morfar som var stolt kyrkvaktare, som gått i arv i många generationer) och vågar titta utanför min lilla box. Jag har ingen mer etikett/beteckning än den som "mitt motto" nedan beskriver.

#21:

Nej, du är inte dum. Du gör bara rätt med att ställa frågor 😊

Vet inte om jag kan förklara det här så att det blir förståeligt, men jag försöker och tar skålen som exempel, som sitter fastklistrad på bordet.

Skålen symboliserar sanningen. Den står där på bordet och är tillgänglig för alla. Alla som vill kan själva se den, röra den och känna på den. Det är som när du går i skogen och själv kan andas in alla dofter, se på träden, alla djur och växter.

Föreställ dig nu, att du aldrig varit i skogen förr eller att du aldrig har sett en skål och därför inte vet vad en skål är för något. Nu skulle ju vem som helst kunna komma med vad som helst till dig och tala om för dig, att det här är en skål, dvs att det här är sanningen eller sen skulle dom kunna berätta för dig vilka historier som helst om vad en skål är och hur en skål ser ut och utifrån det skulle du sen måla upp en massa bilder i huvudet på den här så kallade skålen.
Men alla föreställningar som vi gör oss av skålen motsvarar inte skålen. Först när du själv har sett skålen och känt på den, vet du hur den känns och ser ut.

Samma är det med den absoluta sanningen, först när du själv har erfarit den känner du till allt som finns att känna till om den. Det är det som meditation handlar om, dvs om att ta bort alla sina föreställningar som man själv har skapat och som andra personer har gett en och om att tysta ner sitt förstånd, så att man själv kan se klart och tydligt hur det verkligen är. Det är ju inte som så att du får en sanning i meditation presenterad av någon person, utan det är i meditation, när sinnet är tyst och utan tankar, som sanningen kan träda fram. Men det betyder inte att den träder fram så fort du mediterar.

Nu hoppas jag att jag inte krånglade till det ännu mer. Säg till bara om något är otydligt och ställ gärna fler frågor. Jag uppskattar det verkligen.

#21: Tillägg: Det är ju inte så att yoganissarna (även om det säkert finns såna också) vill förklara för dig vad skålen är och hur den ser ut, utan dom vill att du själv ska hitta den och att du inte ska tro på det som andra talar om för dig om skålen.

#21:

Jag vill tillägga ett par saker till det som Fata Morgana skrev. OM en yoganisse eller vem som helst ger dig en beskrivning av den absoluta sanningen, kan du vara säker på att personen aldrig har erfarit den.

Det handlar ju om att erfara samadhi. Jag vet inte om du läste min artikel om det:
https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1533840/andligt-uppvaknande-samadhi

Men problemet är att hur vet man om det som man erfar är samadhi? Man kan ju ha en hel del andra erfarenheter i meditation. Svaret är, samadhi är ingen erfarenhet som låter sig beskrivas eller förstås med förståndet. Det ligger utanför tid, rum och den dualistiska världen. En sån erfarenhet kan inte förväxlas med någonting annat, men det händer att folk som erfar andra saker förväxlar det med samadhi.

Man kan inte bara erfara samadhi i meditation, utan det kan träffa en som en blixt från en blå himmel. Inte allt som kallas meditation är meditation. Folk kallar t.ex. visualiseringsövningar och fantasiresor också som meditation. Om man försöker stoppa tankeveksamheten inom meditation lyckas det ofta inte, eftersom det redan är en sorts tankeaktivitet att försöka att stoppa den. Ett exempel. Du har säkert inte tänkt på en rosa elefant på hela dagen. Men om nån skulle säga "försök at inte tänka på en rosa elefant i 2 minuter" är det svårare att inte tänka på en.

Men ibland kan tankeverksamheten stoppas utan att man mediterar, t.ex. om man hamnar i en livssituation som gör att man "ger upp" allt, allt strävande efter någonting och bara lever för att man lever, helt utan planer. Det kan frisätta energier och tysta ner förståndet tillräckligt för att erfara samadhi. Men det brukar att vara livssituationer som man hamnar i, som man helst inte vill hamna i. Men OM man verkligen släpper loss allt, kan man erfara hur mycket vi själva blockerar energier i oss genom att planera och sträva efter det, när dessa energier frisätts.

Jo, jag hänger med. Och som ni förmodligen förstått av mitt livs historia i ett annat inlägg i en annan tråd, så har jag levt på "yttersta gränsen" lite för ofta och även tappat tilltron till det mesta och bland bara hängt kvar "i tänderna" och ibland till och med "i yttersta nagelspetsarna". Just bara för att jag innerst djupt därinne varit medveten om att min tid inte är ute än, även om jag helst av allt velat strunta i allt och bara sluta existera. :)

#25:

Ibland är det just sådana hinder och svårigheter i livet som får en att mogna som personlighet och det kan också få en att se världen ur andra perspektiv. Jag tänker då på tarotkortet "den hängande mannen, som befinner sig upp och ner, alltså ser världen ur ett annat perspektiv. Han har en gloria på huvudet.

#26:

Precis, tarot och orakelkort har ju kommit med katolska präster… och därmed med kristendomen på sätt o vis, så varför somliga newagenissar kallar det för sin "heliga graal" om vi nu ska tala om skålar, kalkar och bägare… :D vet jag inte…

Och hur många är det inte som är färdiga att ta livet av sig, när de drar korten…

Döden, tornet, hängde mannen med flera för de är säkra på att jorden ska gå under och att det är syndernas straff… med tanke på att det i många fall är tvärtom… ett tecken på förändring, att det är något nytt, bättre där bakom dörren som väntar. :)

#27:

Man får inte tolka kort genom en kristen tro och ingen annan tro heller. 😄 Men inom kristen tro anses det ju vara någon sorts okkult praktik som gud förbjuder.

Och det är ju det jag också tycker är lite roligt och ifrågasätter, som så mkt annat… Då det är präster som själva dragit hit det ockulta i så fall :D

Om man är lite medveten om de gamla tarotkorten, så kan man ju nästan se flera bilder på "tarotkort" på riktigt gamla kalkstensmålningar i riktigt gamla kyrkor.

#29: Nu får jag nästan lust att börja besöka riktigt gamla kyrkor 😄

#18, #19:

Då förstår jag syftet med tråden. Om man funderar på hur jorden är "på insidan" så kanske det bästa är att gräva sig ned i den och undersöka vad där finns. Och om man funderar på jordens form kan man ju åka ut i rymden och studera klotet där ifrån. Men kan man inte det själv, då får man väl lita på andras undersökningar/observationer (vetenskapen).

Det om Samadhi. Det är ju precis som Condor säger, att den inte går att missta från något annat. Kan ju också vara så att som Condor säger att erfarenheten kommer som en blixt från en blå himmel, eller som Eckhart Tolle beskrivit det…när han låg vaken på natten och tanken kom "jag kan inte leva med mig själv längre". Men han förstod inte intellektuellt vad som hade hänt honom, varför han var så fridfull, osv på ett vad jag förstår bra tag. Så även om det inte går att missta från något annat, kan det nog ta ett tag innan man får förståelsen för vad man verkligen erfarit.

#29:

Vet du några exempel på sådana målningar? Jag googlade men hittade ingenting.

#31:

Ja, för det görs ju en massa föreställningar, inte bara om den absoluta sanningen, utan också om den här världen, dvs inte bara föreställningar om källan / gud utan även en massa föreställningar om t.ex högfrekventa galaktiker som skulle vara här för att hjälpa oss med någon uppstigning eller att jorden skulle vara ihålig och bebodd så som jag skrev. Och sen för att inte glömma att nämna alla föreställningar som sprids ut om vad som skulle hända där ute i samhället, som t.ex föreställer sig somliga att regeringarna sitter och smider onda planer för att reducera befolkningen medan andra föreställer sig några helt andra saker och så kommer det sig sen att folk lever i helt skilda "verkligheter" eller med andra ord, i skilda illusioner i illusionen och att man inte kan se världen för så som den är, eller vår illusion för så som den är.

#32:

Mer att man nästan kan se tarotkorten i dem, det är förmodligen bara mitt egna fantasirika konstnärliga kulturöga, när man går runt och tittar på gamla apostlar och målningar på Adam och Eva i paradiset, onda ansikten, hjul, blommor, vajande säsesfält, kärlekspar, galgar, skampålar, stupstockar, stormiga vindar på hav… Alltså, lite att man kan ana bakgrunden till gamla kalkstensmålnngar alternativt gamla tarotkort. Väldigt tydliga onda/goda bilder… eftersom många inte var läskunniga, utan man var tvungen att tydliggöra det hela på annat vis.

Jag ber om ursäkt om jag gav för stora förhoppningar. Jag kan i alla fall få de känslorna när jag vandrar i gamla kyrkor från 1100-talet…

Det är väl det där med relativ och absolut sanning som har lite för flytande gräns. :p

#33:

Jo, det är ju knasigt. Det är ju klart att jorden inte är ihålig, och är bebodd. Jag har i alla fall fått lära mig att jordens kärna är både flytande, och fast, osv. Och där tror jag inte att några kan bo.

Det är väl lika med utomjordingar (vet att detta inte är Utomjordiskt iFokus, men). Eftersom vi inte har några bevis på att sådana existerar, så blir det ju en tro, eller föreställning att de skulle existera. Men detta är ju mindre lätt att motbevisa, jämfört med att motbevisa att jorden är platt, eller ihålig. Bara för att man Inte har bevisat att utomjordlingar finns, betyder det ju inte säkert att de Inte finns. Men säger man säkert att de finns utan att veta om de verkligen gör det, så blir det ju en tro, eller en eventuell falsk föreställning om saken. Kom bara att tänka på det i och med vad du skrev.

#34:

Jaså…. nu blev jag nyfiken och ville se det själv för att kolla om målningarna innehåller samma symbolik som korten. Men jag förstår att det handlar om den konstäriska likheten, som kanske har med stilen av den dåtida tidsperjoden att göra.

#36:

Jodå, men jag känner att mycket av de konstnärliga utsmyckningana har samma symbolik, som många av tarotkorten, det finns ofta symboler insmugna här och var i målningarna.

Det är ju bilderna, symboliken man ska tolka mycket i tarotkort, runor, kristaller och what so ever, inte något som står i en bok. Utan det är vad den meditativa känslan ger, som ger mycket av svaren.

Det kan stå i boken om du får ett kort med 3 i mynt. Idag kommer du vinna mycket pengar, köp en lott eller spela på trav. Och sen visar det sig att det är en hästkärra på bilden och ena hjulet syns mer än det andra… Och det visar sig att du får totalt platt däck på bilen, när du skjutsar barn eller barnbarn till fotbollen, och däcket inte går att reparera utan du behöver köpa ett nytt däck och eftersom motsvarande däck på andra sidan är så slitet att det bästa är att köpa två nya däck, så i stället för att bli rik, så har du inte matpengar resten av månaden. :)

Det är det där med den relativa sanningen och den absoluta sanningen igen… :)

#37:

Det finns faktiskt en hel del symbolik på kalkmålningarna som jag hittade på den här sidan när jag googlade omkring. https://gotlanduppochner.com/tag/medeltida-kyrkor-pa-gotland/ Te.x ser man en bild på en kvinna med vad jag tror är en våg i handen och under den kvinnan finns en bild av en ryttare på en häst. De påminner mig nog om tarotkorten och deras symbolik på något sätt.

Nu har jag ännu större lust att besöka gamla kyrkor 😀

#37:

Jag menar t.ex. symboliken ur så många olika kulturer. Ta t.ex. lyckohjulet/ödehjulet. Där har du Anubis och en sphinx (egypten), alkemi, astroligi, hebreiska bokstäver (tetragrammation), de 4 elementen och det är bara symboliken ur ett enda kort.

#38:

Exakt, det är de gamla kyrkorna jag menar… Öland, Gotland, Birkatrakten och så de riktigt gamla kyrkorna längs med pilgrimslederna. :)

#38:

Fast vågen på tarotkorten motsvarar gudinnan Justitia:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Justitia

#41:

Just det glömmer många människor, att flera kort kan ha samma eller liknande undermening och så är det ju olika konstnärer som gör sina kort. Jag har flera tarotlekar och ser olika symbolik i olika lekar. Så ofta använder jag mig av flera lekar, när jag gör "riktiga" läggningar, för att få en djupare mening. :) Sen får man fundera själv, samt söka lite på nätet för att få fram vad det och det kortet är att jämföra med i "ursprungslekarna"…

Vissa lekar använder sig ju av svärd, bägare, stav och mynt… Andra lekar använder sig av elementen jord, vind, watten och eld. Och även korten i stora arkanan kan ju skilja sig. Vissa kortskapare är ju till och med busiga och byter ut vissa kort, eller lägger till ett extra.

Så jag tycker nog att den absoluta och den relativa sanningen fortfarande går att anamma, på mer än ett sätt. :)

#42:

Dom "omgjorda" lekarna kanske inte uttrycker den ursprungliga symboliken av korten. Men ändå finns det vissa grundläggande symboler i nästan alla lekar. Själv använder jag Rider leken. Jag har också en Golden Dawn lek, men den var inte min grej.

Nuförtiden sysslar jag inte mycket med tarot längre, men det fanns en tid på 90-talet som jag var ganska flitig med det. Bara om nån ber mig att titta i korten tar jag fram leken. För mig själv lägger jag inte längre. Förr i tiden tittade jag alltid i korten när jag hade en ny relation. Svaret brukade alltid vara att det inte funkar och det stämde alltid. När min relation med Fata Morgana började, beslöt jag att inte titta i korten. Men Fata Morgana började att intressera sig för tarot och drog ett kort på vår relation. Hon drog "the lovers". Jag sa, låt det vara så här nu och titta aldrig mer i korten om vår relation. Det var för över 15 år och relationen funkar tills idag.

Det finns heller ingenting mer i mitt liv som jag skulle kunna lägga kort på. De flesta vill ju veta hur det ser ut med kärleken eller yrket. Hos mig är allt som folk allmänt vill veta stabilt och harmoniskt. Jobba behöver jag ändå inte mer för jag är i pension.

Den finaste kyrkan jag besökt är den i Kiruna:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kiruna_kyrka

Och jag som har mina rötter där ikring bland annat känner nog lite extra för den…

Sedan är ju den stora Domkyrkan i Uppsala ett häftigt besök

#43:
Jag har också haft en Golden någonting tarotlek, riktigt fin som jag köpte billigt på tradera, i helt nyskick… med inbunden bok och allt… Men sen när jag var i dålig ekonomisk sits, kände jag mig tvungen att sälja den.

Rider-leken är väl den man ska ha… Men jag har fastnat för colett-Baron-Reids lekar, både som tarot och orakelkort, vackra och lättlästa. <3

The Golden Tarot: The Visconti-Sforza tarot, med inbunden bok. Jag köpte den alltså begagnad men i nyskick från Tradera för en 100'ing och sålde den för 400 kronor ett par år senare.

#44:

Den ska jag lägga på minnet, om jag någon gång skulle råka vara i närheten 😊

Måste medge, att jag inte minns om jag någonsin skulle ha besökt en kyrka förutom när jag har varit tvungen till det, som t.ex på konfirmationer, bröllop, begravningar osv, och förstås den gången som jag som tonåring gjorde anden i glaset i en kyrka 😁

#45:

Golden Down leken verkar att vara den som gjordes av Hermetic Order of the Golden Dawn:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Golden_Dawn

Både Waite och Crowly var medlemmar där, men inte samtidigt. Det finns häftiga kort i leken som t.ex. Svärd drottningen, som håller svärdet i den ena handen och ett avskuret huvud i den andra. Det är en helt annan symbolik än i Rider leken, där hon använde svärdet för att skära sig loss.

Men det som störde mig mest, var att det finns ett helt annat system för läggningarna än det "vanliga". Jag blev inte vän med det.

#24: Det här citatet av U. G Krishnamurti påminner mig förresten väldigt mycket om det som du också skrev. Först citerar jag dig, sen Krishnamurti.

"Men ibland kan tankeverksamheten stoppas utan att man mediterar, t.ex. om man hamnar i en livssituation som gör att man "ger upp" allt, allt strävande efter någonting och bara lever för att man lever, helt utan planer. Det kan frisätta energier och tysta ner förståndet tillräckligt för att erfara samadhi"

"Du behöver inte göra någonting för att vara en individ och dig själv. Kulturen kräver att man ska vara något annat än vad man är. Hur mycket energi vi slösar på att försöka bli det! Men när den energin frigörs blir livet väldigt lätt. Vad finns det då som du inte kan göra?"

#48:

Ja, att sträva och försöka att alltid ha allt under kontroll, binder en massa energier och när man släpper taget frigörs dessa.

#46:

Jag besökte ibland kyrkor med min familj som ung när vi var på semestrar. Inte för att vi är/var kristna… Men kyrkor är ofta fina byggnader ändå.

Anden i glaset har jag aldrig gjort dock 😁

#49:

Jag som fått en OCD-diagnos tenderar att ibland vilja ha saker under kontroll. Men sedan tankarna tystnat mycket… Och hamnat mer i periferin… Så glömmer jag ofta kontrollen.

#51:

Egentligen har vi ingenting under kontroll. Ingen makt i världen kan garantera att man om 5 minuter fortfarande lever. Kontroll är en illusion.

Jo, allt här i den relativa världen är ju en sinnets illusion. Men vill man ex behålla sitt jobb bör man ju komma i tid, och för det måste man ställa väckarklockan för att på morgonen ta sig upp, hur trött man än är… Man måste betala sina räkningar även om man är trött och inte orkar… Osv. Allt detta är ju en form av kontroll. Eller hur?🙂

#53:

Nja, jag skulle säga att man gör sina plikter i livet, men du har inte kontroll över att väckarklockan verkligen ringer eller om det blir strömavbrott. Du har heller ingen kontroll över att verkligen behålla ditt jobb och att företaget inte stänger. I så fall har du heller ingen kontroll att du kan betala dina räkningar.

#53: Jag är inte så säker på det 😉 Tänker på Werner Ablass som gav sina tittare i ett av sina youtube-klipps en övning att göra. Han sa att vi varje dag ska söka ut en händelse som vi trodde att vi själva hade kontrollen över och att vi ska titta inåt och ställa oss frågan om där verkligen fanns något inom oss som hade kontrollen eller om det inte bara var en impuls som fick oss att göra det som vi gjorde. Han menade att vi inte har kontroll över någonting, inte ens kontrollen över att borsta våra egna tänder. Tandborstningen liksom bara sker för att det är någonting som får oss att ta det beslutet 😊

Jo, har också hört något om det där. Hörde typ om att när ett beslut tas så har det redan tagits innan det når vårat medvetande…så om jag bestämmer mig för att lyfta tandborsten till munnen så tror jag att jag rör handen för att ta tag i borsten. Men innan jag blir medveten om att beslutet att röra handen är taget, så är det redan taget… Därför var frågan om vi verkligen har fri vilja… Och svaret är väl egentligen nej. För det är bara helhetens/Guds vilja genom alla av oss.😶

#56

Precis, det kan man sen innerligt realisera och förverkliga 😊

#57:

Hur menar du då? Vill du utveckla? 😊

#58: Jag menar att man inte ska låta det stanna vid bara förståndets förståelse, utan att man också kan gå ett steg djupare och göra det till sin verklighet. 😊

#59: Självklart, det är ju vad man gör på "den andliga vägen".😊

Men det är inte så konstruktivt att bara säga "man kan gå ett steg djupare" 😉 man kan också ge en förklaring hur, hur man själv upplever det osv, om man vill att någon ska förstå. Om det inte bara är en rätt meningslös pekpinne.

#61: Det som jag skrev i inlägg #57 var egentligen bara menat som ett litet tillägg till det som du skrev i inlägg #56 och i inlägg #59 skrev jag samma sak, men med andra ord, för att jag tänkte att du inte förstod vad jag menade i inlägg 57.

Snarare var det alltså bara något som jag ville tillägga till en sak som du skrev som var så fint skrivet att jag inte hade något mer att tillägga än det, än att det skulle ha handlat om en meningslös pekpinne 😉

#62: Okej, förlåt. Kanske blev lite irriterad när jag inte förstod alls vad som menades.😐

Plus att min hemleverans inte kom fram, så då blev jag ännu mer irriterad. Tyvärr fick hon i kundtjänst uppleva min irritation också.

#63:

Ingen fara 😊

Vad som gäller frågan hur, så beskrev jag en liten övning i inlägg #55 av Werner Ablass som man gärna kan göra varje dag, som kan vara till hjälp för realiserandet.

Buddha sa att det är självobservation och meditation som är vägen, medan U.G Krishnamurti sa att vi måste sluta ställa oss frågan "hur" 😉

#64: Förstår att det kan göra en irriterad. Jag hoppas din leverans kommer snart.

Det är sant, det skrev du i #55. Mitt personliga hur har varit meditation och kiropraktorn. Men det var ju inget som planerades i förväg…sen har jag ju en bit att gå än. Som många av oss.

#66: Ja jag väntade från kl 09-16.30 när de meddelade att leveransen kommer en annan dag. Men men…😊

#67:

Ja det är det jag tänker, att det skiljer sig åt från person till person, dvs hur det här realiserandet och förverkligandet sker och att det också handlar om en process som tar tid. Att det är som du skrev i inlägg #60 "det vi gör på den andliga vägen."

Ville egentligen bara att folk som läser här ska förstå att det som du och jag talade om inte bara handlar om saker som kan vara bra att veta med förståndet, utan att det ligger djupare erfarenheter bakom 😊

#68: Ja, så bra, förstår😊 och hoppas ni har en bra fredag.

#0: Sanning är riktningslös.