#0:

Är det någonting som uppträder ibland eller har du det ständigt? I vilka situationer uppträder det?

#1: Det är ständigt ganska tyst i huvudet nu mera. Kommer någon tanke här, och någon där.

#2:

Det är säkert svårt att förklara sådana här erfarenheter för andra och ännu svårare för andra att föreställa sig dom. Sen vet jag ju inte hur det började och om det var ihopkopplat med någon sorts upplevelse eller tankar.

Tomheten, så som jag ser det, består ju inte bara av frånvaron av tankar, utan även av frånvaron av en sorts omedveten inre dialog. Om du t.ex. ser ett hus, så tänker du ju inte "aha, ett hus" helt medvetet. Men omedvetet klassar du huset som någonting som du känner. Du vet att ett hus är en bostad för människor, att det kan vara byggd av tegelstenar eller trä, att det har fönster som man kan öppna, att det är uppdelat i flera rum, med badrum och kök och mycket annat. När du så att säga ser ett hus, så inkluderar du all din kunskap och alla dina föreställningar av hus i det som du ser, utan att tänka ett ord. Men du lägger en viss värdering på det som du ser. Helt omedvetet och utan att tänka på det.

Så gör vi med allt som vi ser och upplever. Det är den omedvetna delen av den inre dialogen. Först när detta upphör, är man riktig "tom". Men det är saker som varar korta ögonblick och inte över längre tid. Vi behöver ju förståndet som lägger värderingar på saker för att överleva i den här världen.

Din erfarenhet är mest likt ett medittivt tillstånd men frågan är varför det alltid är närvarande? Men som sagt, är det svårt att bedöma en erfarenhet utan att själv erfara den.

#3: Ja, det är ju som du skriver. Ser det nu. Det har klarnat lite i huvudet efter att jag svarat dina frågor (även om mitt svar var kort). Detta började någon dag efter att kiropraktorn ordnat mina låsningar i rygg och nacke. Upplever det som att spänningen försvann där, och sedan blev vissa sorters tankar färre och färre. Kanske sådana tankar som störde mig, och uppkom av dessa låsningar?

Men håller med dig i det du skriver. Finns ju nivåer av mer eller mindre omedvetna tankar också…och de behöver man ju säkert för att klara av att leva i världen.

Kanske började energierna flöda så fritt från halsen, och uppåt, efter kiropraktorn så att jag hamnade i något liknande meditativt tillstånd? Jag vet inte. Eller så känns det bara så när vissa tankar slutar flöda, som länge varit där. Som att ta bort en sten ur skon som man gått runt med. :)

Tack i alla fall för din feedback.

#4:

Jag brukar också uppleva en avslappning när osteopaten har rättat till ett par kotor. I kombination med att energierna flyter bättre är det en skön känsla i både kropp och huvud och man stannar gärna kvar i den känslan så länge som möjligt. Kanske du lyckades att stanna kvar ovanligt länge? 🙂

#0:
Vad du skriver påminner mig mycket om den meditativa tillvaron som de upplysta brukar tala om, dvs om tillvaron utan "göraren", så som du själv nämnde det. Kanske är det som du skriver, att kiropraktikern fick energierna att flyta fritt och att du fick blockader upplösta på så sätt. Att det känns skrämmande kan bero på att egot inte vill släppa taget, dvs är rädd för att tappa kontrollen helt. Men som de upplysta säger, finns det inget att vara rädd för, för gräset kommer fortfarande att växa och ditt hjärta kommer att fortsätta slå, även om egot för ett ögonblick skulle försvinna totalt 😊

Vill också säga att jag har mycket att göra de kommande dagarna och att jag inte har så mycket tid att skriva just nu, men att jag gärna återkommer till den här tråden om några dagar, när jag har lite mer tid igen.

#5: Ja, det var som att hjärnan inte kopplade, som att den var "avstängd" eller "sov". Försökte bilda tankar och meningar, även här i inläggen…men det gick inte. Som ni säkert märkte.
Men nu känner jag mig helt "normal" och "återställd". + att jag känner mig lite lättare, som att något "rensats ut".
Ändå bra att du ställde frågorna Condor. Undrar hur länge jag varit "bortkopplad" annars?🤔

#6: Det kan nog ha varit så. Återkom gärna när du har tid 🙂 dina inlägg är alltid uppskattade.

…Fortfarande en vecka efter kiropraktorn håller axlar osv på att slappna av…undrar hur spänd jag egentligen varit.

#7:

Du får väl försöka att inte spänna dig på nytt. Viktigt är att du tar upp tilräckligt med magnesium.

#8:

Ja det får man försöka med. Att heller inte oroa sig så mycket, och slappna av, annars är det lätt att dra upp axlarna.

Bra tips med magnesium.

#9:

Fata Morgana har också problem med nacken pga en protrution. När hon började att ta magnesium förbättrades situationen.

Magnesiumbehovet kan variera mycket, beroende på livsstilen. Stress, sport, mentalt arbete, belastningar, känslor och allt som höjer adrenalinet leder till ett högre behov av magnesium. I så fall pumpar kroppen ut magnesium ur cellerna som befinner sig i bindvävnaden till blodet. Bindvävnaden stelnar och det leder till att man spänner sig lättare.

#10: Aha, vad är en protrution? Sökte, men hittade ingen bra förklaring.

Intressant det med magnesium. Ska fundera om man kan prova något tillskott, eller tillföra mer via kosten. Bra att veta iaf 🙂

#11:

Oj, jag skrev fel. Jag menade protrusion. 😄

Egentligen fanns det så mycket som jag ville skriva om angående det här ämnet, men mitt huvud känns också lite väl tomt just nu 😄 Kommer inte riktigt på vad jag ville skriva om….

#13: Det är ju okej ändå.🙂 Är ändå så svårt att skriva och sätta ord på något som tomhet…

#14: Det kommer nog, behöver bara den rätta inspirationen 😊

En av sakerna som jag tänkte på när jag läste det här huvudinlägget första gången var hur lärorikt det kan vara, att efter en sådan erfarenhet ställa sig frågor som, vem eller vad var det som gjorde den här erfarenheten? Vem eller vad var det som upplevde det som skrämmande? Vem eller vad är det som inser / erfar att där inte finns en "görare" längre? Vem eller vad är det som inte vet om han någonsin kommer att landa igen? Hur tomt är det verkligen om där är något kvar som erfar detta osv…

Det finns säkert många fler frågor man kan ställa sig, men iallafall är det här några av frågorna som jag ofta själv ställer mig efter sådana här erfarenheter, frågor som jag själv mediterar och filosoferar över och kanske du Snowymountains också gör det, så jag syftar inte direkt på dig nu, utan skriver helt allmänt om vilka frågor som kan vara bra och lärorika att ställa sig och som kan ge upphov till ännu större lärdom om sig själv och hur sinnet fungerar. Frågor som kan ge oss ännu djupare insikter 😊

#16: Ja det är bra frågor. Kanske är de inte riktigt till för att svara intellektuellt på heller🙂 men tror att tomheten jag kände kanske mer var avsaknaden av tankar som jag tidigare haft, som tystnat.

Som jag skrev, som att ta bort en sten ur skon man haft där länge och blivit så van med så man knappt märker den. Men det betyder ju inte att den som kände stenen (och sedan avsaknaden av stenen när den är borta) inte längre finns kvar.

#17: Nej dom frågorna är nog inte till för att svara på intellektuellt, precis som du säger. Man kan säga att det är sanningen som träder fram när sinnet är tyst och utan tankar, så som Krishnamurti också sa. Ja jag förstår vad du med avsaknaden av tankar och i sådana stunder brukar man inte riktigt heller ställa sig sådana frågor som jag skrev om ovan. Om frågeställaren inte finns där, så finns där ju ingen frågeställare 😉

#18: nej precis.🙂