Upplysningsmoroten och den inre åsnan
Många människor börjar deras andliga väg genom att sträva efter någonting. Ofta anses upplysningen vara målet. De har så att säga upplysningsmoroten dinglande framför sig. Men olika människor har olika sorters morötter och ofta handlar deras andliga väg om att uppnå någonting och att utveckla vissa förmågor. För andra kan moroten t.ex. vara föreställningen av att stiga upp till en annan dimension eller att skapa himmelsriket på jorden.
Men den andliga vägen har inget mål, utan det är vägen som är målet eller bättre sagt, en väg utan morot. Man kan inte sträva efter upplysning, för att det just är strävandet som skapar en rökridå till vår sanna gudonliga natur. På den andliga vägen finns det ingenting att uppnå utan bara att upptäcka. Man kan inte uppnå vad man redan är. Vi är alla födda som upplysta. Det är vårt naturlig tillstånd, som vi pga förståndets rökridå inte ser längre. Vi har också alla förmågan att använda oss av gudomlig energi för healing. Det måste bara upptäckas inom oss. Redan Jesus sa att himmelsriket befinner sig inom oss och buddhister upptäcker det också inom sig.
Moroten blockerar den andliga vägen och hindrar folk att upptäcka vad som finns att upptäcka.. Alternativt till begrepp som "det inre barnet" som förekommer inom psykologi och new age, har jag uppfunnit ett nytt begrepp: "den inre åsnan" som springer efter moroten. Nån gång inser nästan varje åsna att den inte når moroten. Det är bara en tidsfråga. Men ibland kan det hända att nån springer efter sin morot hela livet eller byter ut moroten till andra morötter.
Det är helt naturligt att den andliga vägen börjar med en morot, för i det vardagliga livet är man van att sträva efter allt möjligt, t.ex. ett fint hem, ett bra jobb, pengar osv. Man känner inget annat än att sträva efter saker och man har ingen föreställning av vad som finns att upptäcka och att man bara kan upptäcka det när man har upptäckt sin inre åsna som aldrig når moroten. Är moroten väl borta blir man av med en hel del psykiska och fysiska spänningar och bakgrundstankarna lugnar sig.
Därför säger riktiga andliga vägledare t.ex. det som U.G. Krishnamurti sa till folk som kom till honom: "Varför kommer ni till mig? Jag kan inte ge er någonting. Jag kan bara ta ifrån er någonting". Då menade han alla dessa föreställningar och allt strävande som hindrar folk att upptäcka sig själva.
Men charlataner brukar att ge alla möjliga sorters morötter till folk som de ska (upp)nå. T.ex. himmelsriket, fantasiföreställningar som uppstigning till en annan dimension. Vem som delar ut sådana morötter kan aldrig ha erfarit sin sanna natur och genomskådat att vi lever i en illusion (maya). Vem som verkligen har erfarit detta, ser att vi till vår sanna natur är det gudomliga och det finns inget högre ställe att stiga upp till.
Moroten är ett bete och se upp för folk som lägger ut beten, som ger er någonting att sträva efter. Varje bete har en krok som kanske inte ens syns.
- Redigerat 2021-11-02 14:26 av Condor
#0:
Det är ju just det. Det finns ingenting att uppnå och ingenting att bli, utan det handlar bara om att upptäcka vad vi redan är och alltid har varit och för evigt kommer att vara, dvs det högsta gudomliga själv - Källan själv. Det är vår sanna natur. Skulle vi behöva uppnå någonting, som en högre dimension t.ex, skulle det betyda att vi inte redan nu skulle vara på det högsta stället och skulle vi behöva bli någonting, skulle det betyda att vi inte skulle vara det redan. Men det är helt fel, för vi är det redan, på det högsta stället och vi är det redan, det högsta gudomliga som finns. Det handlar bara om att upptäcka det och om inget annat.
#1:
Drför kan man anta, att om nån pratar om uppstigning till en annan dimension eller annat som man ska uppnå, aldrig har upptäckt det som finns att upptäcka.
🤗 upptäckten av att ingenting kan ges till en…..
Och vikten av att vara beredd att klä av sig sina föreställningar….
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
När du skriver om himmelriket på jorden kommer jag att tänka på tidsåldrarna som man talar om inom en del av andligheten, bl a Satya Yuga, eller den gyllene tidsåldern. Denna tidsålder kan man ju tolka som himmelriket på jorden. Sen om dessa tidsåldrarna stämmer vet man ju inte, och de är ju bara teoretiska i vilket fall. Men poängen är väl att man inte ska sträva efter detta.
I och för sig är det inget fel att vilja ha en bättre tillvaro här på jorden, men i det andliga tittar man inåt och inte utåt, och en bättre tillvaro kommer som en slags bieffekt och är inget man strävar efter. Risken är ju att det blir motsatt effekt om man i det yttre försöker få till en bättre tillvaro, då egot blir för mycket inblandat t ex
#3:
Ja, framför allt behöver det inte ges saker till oss som vi redan har och alltid har haft. Man behöver bara bli medveten.
Bra att du puffade upp inlägget. Jag skrev det på en tid som vi just hade tagit över sajten och inte hade mycket aktivitet ännu. Men det tål att läsas igen.
#4:
Det är alltid egot som strävar och strävar man efter saker som man inte är medveten om att man redan har, gör sig egot själv till en åsna. 😄
Det där med tidsåldrarna behöver man inte ta på allvar. Hela universum, inklusive jorden, är i en ständig förändring. Det är bara förståndet som delar upp förändringar i tidsperjoder och människors längtan till bättre tider som hoppas på att det följer något bättre.
Jag tror i alla fall inte på det. 😊
#4: Jag skrev ett inlägg om det där om tidsåldrarna för några år sedan https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1525188/den-gyllene-tidsaldern
Men ser nu att du också kommenterat i den tråden, men länkar till den i alla fall eftersom det passar hit till den diskussionen.
#6:
Det är nog så, och inget jag heller direkt tror på🙂 det lockar egot att tänka i dessa banor, men det är nog inget verkligt… Det håller en bara i ett hamsterhjul av att vänta på bättre tider, i stället för att se allt man redan har här och nu.
#7:
Just det, minns ditt inlägg om tidsåldrar nu. Tack för påminnelsen.
- Redigerat 2024-05-27 15:41 av [snowy00]
#8:
Alltid väntas det på någonting. På 80- och 90-talet väntades det på 1999. Bortsett från dom som trodde att jorden skulle gå under, fanns det dom som trodde att jorden skulle transformeras till en annan dimension. Men ingenting hände…….. 😄
Sen väntades det på 2012, men jorden fortsatte att snurra precis som vanligt.
Nuförtiden väntar man på att vi stiger upp till den femte dimenionen, utan att nämna en tidspunkt.
Man ser hur en generations mainstream väntar och väntar, tills de inser att de har blivit lurade. Sen föds en ny generation mainstream, som igen väntar på ett datum……. tills dom blir klokare och det här är nu den tredje generationen som jag ser vänta på "godot".
"I väntan på Godot handlar om de båda vännerna Vladimir och Estragon, som vid en landsväg väntar på någon de kallar Godot. Men Godot kan inte komma låter en pojke hälsa, han kommer säkert imorgon. Samma händelseförlopp upprepas i andra akten och som en engelsk kritiker konstaterade ”Ingenting händer, två gånger”."
#9:
Det är som att egot alltid väntar på något. Och om det inte finns något att vänta på, så uppfinner det något…😊
#10:
Precis. 😄
Det här är ett inlägg som är värt att puffas upp.
#0
Det är en väldigt bra beskrivning om hur man springer i cirklar i blindo. Skapar Illusioner som leder en bort i dimman.
Moroten ' Illusioner ' som man själv ,skapar man hela tiden någonting nytt att jaga efter.
#13:
Tack! 🙂 Ja, ibland byter man ut den ena moroten till en annan för att man har insett att man inte får tag i den ena moroten. Sen springer man efter den andra och det upprepar sig så länge tills man har insett att det bara är den inre åsnan som springer. 😊
Starta ny diskussion