Många människor börjar deras andliga väg genom att sträva efter någonting. Ofta anses upplysningen vara målet. De har så att säga upplysningsmoroten dinglande framför sig. Men olika människor har olika sorters morötter och ofta handlar deras andliga väg om att uppnå någonting och att utveckla vissa förmågor. För andra kan moroten t.ex. vara föreställningen av att stiga upp till en annan dimension eller att skapa himmelsriket på jorden.

Men den andliga vägen har inget mål, utan det är vägen som är målet eller bättre sagt, en väg utan morot. Man kan inte sträva efter upplysning, för att det just är strävandet som skapar en rökridå till vår sanna gudonliga natur. På den andliga vägen finns det ingenting att uppnå utan bara att upptäcka. Man kan inte uppnå vad man redan är. Vi är alla födda som upplysta. Det är vårt naturlig tillstånd, som vi pga förståndets rökridå inte ser längre. Vi har också alla förmågan att använda oss av gudomlig energi för healing. Det måste bara upptäckas inom oss. Redan Jesus sa att himmelsriket befinner sig inom oss och buddhister upptäcker det också inom sig.

Moroten blockerar den andliga vägen och hindrar folk att upptäcka vad som finns att upptäcka.. Alternativt till begrepp som "det inre barnet" som förekommer inom psykologi och new age, har jag uppfunnit ett nytt begrepp: "den inre åsnan" som springer efter moroten. Nån gång inser nästan varje åsna att den inte når moroten. Det är bara en tidsfråga. Men ibland kan det hända att nån springer efter sin morot hela livet eller byter ut moroten till andra morötter.

Det är helt naturligt att den andliga vägen börjar med en morot, för i det vardagliga livet är man van att sträva efter allt möjligt, t.ex. ett fint hem, ett bra jobb, pengar osv. Man känner inget annat än att sträva efter saker och man har ingen föreställning av vad som finns att upptäcka och att man bara kan upptäcka det när man har upptäckt sin inre åsna som aldrig når moroten. Är moroten väl borta blir man av med en hel del psykiska och fysiska spänningar och bakgrundstankarna lugnar sig.

Därför säger riktiga andliga vägledare t.ex. det som U.G. Krishnamurti sa till folk som kom till honom: "Varför kommer ni till mig? Jag kan inte ge er någonting. Jag kan bara ta ifrån er någonting". Då menade han alla dessa föreställningar och allt strävande som hindrar folk att upptäcka sig själva.

Men charlataner brukar att ge alla möjliga sorters morötter till folk som de ska (upp)nå. T.ex. himmelsriket, fantasiföreställningar som uppstigning till en annan dimension. Vem som delar ut sådana morötter kan aldrig ha erfarit sin sanna natur och genomskådat att vi lever i en illusion (maya). Vem som verkligen har erfarit detta, ser att vi till vår sanna natur är det gudomliga och det finns inget högre ställe att stiga upp till.

Moroten är ett bete och se upp för folk som lägger ut beten, som ger er någonting att sträva efter. Varje bete har en krok som kanske inte ens syns.