Annons:
Läst 15628 ggr
evrekaw
1/12/09, 4:03 PM

Personkemi vad grundas den på?

Jag har många gånger funderat kring vad det är som gör att vissa människor kommer man bara överens med. Så enkelt, det är t.o.m enkelt när det blåser motvind…

Med andra, fast man kämpar och försöker, tycks det alltid gå på tok. Det räcker med en bagatell så går allt i baklås…

En del tar man till sitt hjärta utan att tänka efter, utan förbehåll.

Andra får man aldrig "den där känslan" med…

Varför är det så här? Är det någon som har en vettig teori, tanke eller åsikt kring detta. Skulle vara intressant att få veta.Glad

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Annons:
Mavios
1/12/09, 6:07 PM
#1

Åh, vilken bra fråga! Det vill jag gärna också höra tankar och idéer kring. Själv har jag ingen aning.


Ett vänligt leende kan betyda så mycket för den som själv inte orkar prestera något.

Hoppfull
1/12/09, 6:54 PM
#2

Hm… jaa, jag skulle kunna tänka mig att man går bra ihop med dem man liknar. De som har samma förståelser, pratar liknande språk och har liknande tankar. Men även rent energimässigt, jag kan t.ex. uppleva svårigheter med människor som har ett annat tempo än mitt, om det skiljer mycket. För det är väl människor som skiljer sig i världåskådning som man ofta inte drar jämt med?

Sedan tror jag att man har svårt att gå ihop med människor som representerar det man själv behöver jobba med. T.ex. om man har väldigt låg självkänsla och inte känner sig värdefull, inte riktigt har rätt till sina känslor, inte klarar att säga ifrån så lätt så drar man ofta till sig och får stora problem med motsatsen. Människor som bara måste veta bättre, sätta sig på en och få en att känna sig liten och dum.

Det är några av mina tankar.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

szirius
1/12/09, 8:03 PM
#3

#2 den senaste delen låter som mig och min svärmor,haha.Men jag är övertygad om att såna kommer in i ens liv för att man ska lära sig saker.Sätta tydliga gränser tex,inte ta åt sig av kritik osv.Så "mitt högre jag" tackar och välsignar henne som vägledare(genom henne ser jag så tydligt var mina obalanser och svaga punkter finns och som jag då medvetet kan arbeta med)  medan mitt ego dock frustar o stönar.Men för varje gång blir det liiite lättare att låta henne "vara den hon är" utan att jag går i taket och känner mig kränkt.

Nu menar jag såklart inte att man ska ta emot vilken skit som helst,men just att känna sig kränkt börjar jag inse är ett val från min sida.

Jag tror det där med kemi har med en hel massa saker att göra.Vissa är säkert personer man levt med i tidigare inkarnationer, då känner man ett självklart band direkt.

Andra gånger kan det vara psykologiska orsaker, tex att man lätt tar till sig " dysfunktionella" personer(tex drogberoende) för att man kanske som barn vant sig vid ett medberoende och en underliggande vilja att se det goda i alla och att hjälpa.Det har många gånger känts som "personkemi" från början, men med hjälp av terapi har jag fått syn på mönstret kring att gå till "det välkända".

Det är ju det här som är frågan…urskiljningsförmåga…stör jag mig för att jag ska lära mig ngt eller för att jag ska gå åt annat håll?Och det som i början verkar toppen, just för att man är så lika,är det alltid rätt väg,är det där man kan växa? Dessa funderingar finns inget givet svar på, det är olika syften med varje relation man har, tror jag, och en livsprocess att klura ut.

Personkemi för mig är nog där jag känner att det ges utrymme för varandras själar att växa och utvecklas genom varandra.Det är verkligen inte alltid medvind, men det finns en trygghet i att man alltid hittar tillbaks igen.Och att det finns stor RESPEKT för varandras olikheter.Utan respekt är det svårt att få ngt att fungera.

Rosan
1/12/09, 10:57 PM
#4

Verkligen bra sagt av er båda! Finns mycket att hämta där Glad

penke
1/13/09, 12:12 AM
#5

Såklart ! tänkte jag när jag ploppade upp ditt inlägg/fråga..det är en påminnelse från andra sidan,bra kemi får vi när vi möter vänner och i andra fall får vi en varningsignal…

jag gör jämförelsen med en annan sak jag fått berättat,att deua vue (pardån my french)(*skratt* det blev en lämplig fras,dennagång) jag tror du fattar vad jag menar(..har jag varit här förr) att det skulle vara som orienterings-skärmar på livets kringelikrok,nu är du på rätt väg! (med planen du gjorde upp innan du inkarnerade)

men..?,det lär ju vara genom de "svåra mötena" vi gör de ..starkaste lärdomarna ?..kanske bara så,att vi är varnade/förberedda..(?)

penke

evrekaw
1/13/09, 3:20 PM
#6

#2 #3 Intressant tanke det där med att de man har svårt med representerar sånt man behöver jobba med…

Vart går egentligen skiljelinjen mellan när denna relation fortfarande är givande eller bara blir destruktiv?

Funderar om jag fått min syster för detta ändamål??! Att jag/vi ska lära något? Vi är så olika två människor kan bli i ALLT. Smak, tycke, stil, utseende, åsikter, livsfilosofi, intressen… you name it… Vi är en enda stor megakrock som aldrig lyckas komma överens. Jag blir inte klok på henne, och förmodligen blir inte hon det på mig heller. Men eftersom vi aldrig kommer överens blir denna relation ganska slitsam…

Var en gång på ett föredrag, minns nu inte vad karln hette. Men han pratade om att människor som inget ger utan bara kostar engergi, de ska man släppa. Man ska inte släpa runt på personer som bara sänker en… Detta låter så lätt, men om det är ens syster… Obestämd

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Annons:
Hoppfull
1/13/09, 3:39 PM
#7

#6 Har liknande problem med min syster Förvånad Skillnaden är att hon tror att vi är exakt likadana! Hon har aldrig lyssnat på vad jag säger för då skulle hon ha insett att vi är totalt olika. Hon är dessutom både manipulativ och extremt dominant så jag fick faktiskt lov att bryta kontakten helt med henne en tid. För närvarande har vi ytterst sporadisk brevkontakt och det räcker bra för mig.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

szirius
1/13/09, 4:50 PM
#8

svår fråga #6, var går skiljelinjen…det är väl just den insikten som hela livets lärdomar går ut på att försöka finna? Ett bra tag går man över linjen o bränner sig rätt rejält, tills man en dag lär sig bromsa i tid, känna igen symptomen och välja en annan väg,kanske?Eller man lyckas ibland, ibland inte…och så är det olika hur nära de står en…som syskon tex.

Jag har själv också brutit med olika släktingar periodvis, för att jag inte har haft förmågan att "inte släppa in all negativitet".I små portioner övar jag mig nu på att helt enkelt inte tillåta mig att känna mig kränkt, få dåligt samvete för att jag inte ställer upp på allt etc( manipulation).Det krävs ett oerhört fokus och inre stabilitet för att kunna umgås med negativa,dominanta människor, iaf om man brottas med dålig självkänsla själv.

Så för mig personligen balanserar jag mellan att undvika och att öva, beroende på vilken "dagsform" jag befinner mig i.

Man har ju delvis ett eget ansvar för om relationen blir destruktiv eller inte, beroende på hur man hanterar den andra människans påhopp.Hittar man nycklar att värja sig( inombords),så kan man klara av att umgås med alla möjliga "typer" tror jag,för då ges aldrig något tillfälle för dem att utnyttja en.(Något jag strävar efter att nå till iaf,även om det är långt borta ännu i praktiken…)

Mavios
1/13/09, 7:59 PM
#9

Skulle inte livslärdomen ibland kunna vara att lära sig backa undan när det faktiskt inte går att ha en vettig relation?

Vissa relationer GÅR helt enkelt inte att hålla liv i. Vissa får svårare och jobbigare nötter att knäcka än andra, men det kan väl kanske vara så att tidigare nötter (i ev. tidigare liv) har varit enklare och svårigetsgraden ökar när man är mogen för det?

Personligen ser jag det inte som ett nederlag när man har prövat allt i en relation (med vem det än må vara) och man sedan väljer att lägga relationen på is. Jobbigt, javisst - men förhoppningsvis har man lärt sig något att ta med sig vidare sedan.

En till mig närstående person och jag hade det väldigt tufft i en speciell situation ett tag. Till slut kom vi till en punkt där vi sa att "vi tycker helt olika och kommer aldrig enas om det här". Vi enades om att acceptera det läget och sluta försöka förändra den andres åsikt. Det gjorde tillvaron mycket lättare. Som tankeställare för mig, visade det sig så småningom att jag borde ha varit den som tog intryck av den andre personens åsikter i det här speciella fallet - men jag var tvungen att komma till den insikten alldeles själv.

Att mötas i respekt även när man har olika åsikter är viktigt för en relation.

Mycket svammel från mig. Vet inte om jag själv hänger med i mina egna svängar…


Ett vänligt leende kan betyda så mycket för den som själv inte orkar prestera något.

Mavios
1/14/09, 8:14 AM
#10

Kom att tänka på en diskussion jag och en god vän hade igår om just vänskap. Konstigt att jag inte tänkte på det när jag skrev i går?

Nåja, min vän menar att de vi går bäst ihop med ligger på samma "våglängd" (har samma energinivå - vibrerar med samma frekvens) och att människor även med olika åsikter, men på samma våglängd går bra ihop.

Jag och min goda vän fungerar mycket bra, även om vi inte egentligen är särskilt lika. Jag kan vara mig själv fullt ut, utan att känna att det finns risk för missförstånd.Efter varje gång vi setts säger vi båda att vi känner oss revitaliserade, även om vi i början av vårt möte varit rädda för att sänka den andre, för att man burit med sig jobbiga känslor/upplevelser vi delat med varandra under samtalets gång.

En del andra möten med vänner kostar energi, men vi verkar alltid ha en vinn-vinn-situation när vi ses.


Ett vänligt leende kan betyda så mycket för den som själv inte orkar prestera något.

evrekaw
1/14/09, 7:19 PM
#11

#10 Det där med samma våglängd/energinivå var något jag aldrig hört…

Har läst och hört massor om vilka man enligt astrologi ska passa bättre och sämre ihop med - men detta har aldrig stämt direkt… Inte för mig i alla fall. Bortsett från min man då, undantaget som bekräftar regeln kanske…

Våglängd, ungefär som om man vore en radiostation då? Och inte förmår ta in/tolka vissa frekvenser, eller? Typ jag är P2 och syrran P3 eller? Eller energinivå som hur aktiv/energisk/avslappnad/långsam osv. man är? Sorry om jag är lite trögfattad här… Skäms Det är bara lite typiskt mig att måsta ställa motfrågor för att kolla om jag fattat… 

Tror det kan ligga nåt i det du säger, brukar vara bra på att möta/bemöta människor - det gör jag ju hela dagarna på jobbet… Kanske därför jag inte lyckas med syrran… Orkar inte. Privat och hemma måste jag få bara vara. Min "radiopejlingsstation" är nog avstängd på lördagar och söndagar… Skrattande

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Mavios
1/14/09, 8:33 PM
#12

Nu är det här inget jag vet, eller kan verifiera på något sätt - men i alla fall bland människor jag rör mig runt, pratar man ibland om att "vara på samma våglängd". Exakt vad som avses vet jag egentligen inte (därför följer jag den här tården med intresse).

Men, för att svara på din fråga så JA, för mig i alla fall känns det som radiostationsvarianten. Vissa "stationer" går in klart och tydligt och allt är ganska lätthanterligt med dem, även om musiksmaken ibland skiljer sig åt. Andra är bara brusigt, svårmanövrerat och man måste "ratta in" frekvensen om och om igen för att få det någorlunda. Klart man blir trött efter sådana möten.


Ett vänligt leende kan betyda så mycket för den som själv inte orkar prestera något.

Rosan
1/14/09, 8:51 PM
#13

Kanske har det att göra med att man är "själsfränder"? Har en liknande själsenergi? Som det här med strålarna enligt esoterisk psykologi. Vet inte så mycket om det mer än vad jag läst här men kanske vissa strålar är närmare varandra? Och då hamnar man på liknande våglängd?

Annons:
szirius
1/14/09, 9:21 PM
#14

#13 vilken rolig symbolik,med radion - väldigt talande !

Jag funderar på om acceptans och respekt kanske är mer avgörande än att man är på samma våglängd?Kanske inte på växandebiten, men på hur man kan slappna av med andra.

Med vissa kan jag helt slappna av, även om vi ofta tycker olika och kanske inte förstår varandras livssyn.Vi har accepterat det,och då kan man ändå må bra av varandra, få utbyte av varandra.När jag inte kan slappna av är när det inte finns någon acceptans hos den andre att man kan och får tycka olika.Får och ger man inte den "platsen" så är det ju väldigt svårt att ha en relation utan att man blir helt uttröttad, man känner sig ofri att vara den man är.

szirius
1/14/09, 9:26 PM
#15

Nu när jag tänker på det så är det när jag och mina bästa vänner haft olika åsikter och tagit oss igenom det,som våra relationer fördjupats.När vi bara förstår varandra hela tiden och är i ett "speglingsflöde",det är ju också härligt -och behövligt, men kanske mer som en vila då.Det ger ju bekräftelse att känna sig förstådd och att kunna förstå.Men växandet kommer,iaf för mig, när det trilskas lite innan poletten faller ner och vi kliver vidare.

szirius
1/14/09, 10:11 PM
#16

det här läste jag nyss av Eckart Tolle:

" Om du kan acceptera att relationer existerar för att göra dig medveten snarare än lycklig, så kommer du i samklang med ditt varande."

Ganska härliga ord tycker jag.Jag får ett plötsligt lugn av dem,alla relationer hjälper mig att bli medveten, det är fridfullare att ha fokuset kring det, än på den ständigt skenande "lyckan"…

Aldebaran
1/15/09, 12:38 AM
#17

Mavios träffar mitt i med samma våglängd, vibrationer och energinivåer. Det är ofta så att vi befinner oss helt naturligt på olika nivåer på våran långa vandring mot fullkomlighet. Har man klättrat längre på evolutionens långa stege än den person man tycker kemin inte stämme så är det ju helt naturligt och tvärtom. den personen som är "under dig" finner dig oftainte alls på samma våglängd de kan te sig som han/hon tycker att du/jag  är ointressant, tråkig, dryg etc etc, men framförallt TÄRANDE. Och där har vi ganska mycket av "problemet" Vi tycker han/hon suger musten/kraften ur oss han hon är krävande och kvävande.

Vi kan likna detta vid mästare/lärljunge utanför den skull inbilla oss att vi är långt komna.  Ett av dom stora problemen för en lärljunge i sin mästares närvaro är olika utmattningsproblem och även hjärtproblem. Dom upplever ofta att det sugs kraft och energi ur dom att ens vara i närheten av sin mästare. Titta in i mitt svar till Mariann i hennes inlägg om klärvoajans dom två (2) sista reglerna. Nu är vi ju inte ens i våra vildaste drömmar inärheten av egon på denna nivån (mästare-lärljunge) men det kan ge en liten förståelse eller fingervisning om just detta problem.

MEN! Och nu kommer vi nog till dom problemen som till 75% är mera verkliga för oss….

Jag skulle vilja lägga dit karma också.. Genom inkarnationerna så har man byggt upp massvis med både bra och dålig karma att arbeta ut med dom människor man levt eller träffat på under sina inkarnationer…Många gånger lever man samtidigt ihop under flera inkarnationer och får olika känslor inför varandra vilket gör att vi vävs samman likt en hur en vävstol fungerar..

Personer som man skyr eller känner att dom passar inte in i mitt liv kan vara så att ni tidigare varit antagonister, rivaler, fiender etc etc. listan kan göras lång

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

evrekaw
1/15/09, 1:27 PM
#18

#17 Hu! Så du menar indirekt att… Om jag och min syster inte lyckas komma överens i detta liv får vi dras med varandra om och om igen tills vi lyckas… Skrämmande tanke!!!

#16 Det där med att bli medveten snarare än att söka lycka… Intressant tanke. Man blir onekligen mer medveten om sin egen person när man umgås med dem man hela tiden får anstränga sig för att få saker att flyta smärtfritt… Men lycklig i dessas sälksap känner man sig ju inte… Men kanske självkännedom är viktigare i det stora hela än att bara gå omkring och vara lycklig… Man skulle väl knappast göra någon ansträngning för att utvecklas ytterligare åt det positiva hållet om man tyckte allt var fantastiskt redan…

Så man kanske får se de man kompar sämre med som någon sorts hjälp till bättre självinsikt då…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

szirius
1/15/09, 1:52 PM
#19

Jag tror inte att man KAN vara lycklig på riktigt utan självkännedom, då är det nog mer en illusion,som lätt brakar sönder av minsta lilla yttre förändring.

Telos
1/15/09, 1:58 PM
#20

Energi följer tankar, all substans är formad av tankar, energi används för att bygga tankeformer - antingen i Guds sinne eller i människans.

Telos

Annons:
Hoppfull
1/15/09, 2:27 PM
#21

#18 det stämmer nog delvis, jag har levt minst två tidigare liv ihop med min ex-man och först i detta, (tredje gången gillt) lyckades jag frigöra mig från hans destruktivitet. Skulle inte förvåna mig om min syster varit min mamma i tidigare liv, det skulle förklara en hel del faktiskt Glad

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

evrekaw
1/15/09, 3:16 PM
#22

#21 Så då kan det alltså även handla om att frigöra sig - inte bara att lyckas ena sig i ett lyckligt samförstånd. Kanske ska man bara ibland inse att det bästa är att ge upp…

Jag har försökt såååå, men tillsist nöjde sig min syster inte bara med att kritisera och hacka på mig om precis allt… Hon gav sig på min yngste son "suck" där gick gränsen. 3 års vapenstillestånd gick i kras. Vad ska man göra? Ta skit själv kan jag - men inte när hon ger sig på honom… Det var bara för lågt. Precis som om hon bara vill få igång bråk och söker nya vägar när jag stängt den gamla… Undrar vad vi hade för relation i ett tidigare liv? Det enda jag känner till är att jag blev hängd i ett… Var hon min bödel? Eller var det emot henne jag begick brottet jag hängdes för så att hon nu vill ge igen? What can I do?

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Hoppfull
1/15/09, 3:50 PM
#23

Hihihihi, jag är helt övertygad om att det i mitt fall handlade om att sätta ner foten och säga enough is enough! Nu vägrar jag bli behandlad som skit mer.

Att leva i destruktiva relationer; makar, mödrar, fäder eller systrar, tror jag handlar om just den träningen att säga nej. Att hitta sitt eget värde och känna att man vägrar bli illa behandlad. Det är lite samma sak som att säga nej i kärlek till någon, det går kanske inte för den andra parten (eller man själv) är inte redo just då, men själva brytningen är avgörande för självkänslan. Och utan självkänsla är det mycket svårt att utvecklas eftersom den styr synen på hur vi värdesätter oss själva och därmed hur mycket plats vi får ta.

Min syster påminner om din, hon söker oxå nya vägar, kanske inte just till bråk utan till att dominera, för det är vad hon vill. Hon avskyr alla relationer där hon inte tagit reda på tillräckligt mycket känslig information om personen ifråga för att kunna manipulera och dominera personen genom känslomässig utpressning. Tillåter man inte det så sprider hon ut bland andra att man har känslomässiga problem och kanske är psykiskt sjuk… då tar hon en annan väg att dominera. Man kan ju i detta bara föreställa sig hur hennes självkänsla är som känner sig så underlägsen så att hon tar till sådana metoder för att känna sig synlig.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Aldebaran
1/15/09, 4:00 PM
#24

Hmm märker att ni hyser agg för varandra och det är ju inte bra! men säkert är det så att ni har levt en del liv ihop på något sätt. Och att du/ni har en hel del negativa energier att utarbeta hos varandra. Hon kan ha varit din bödel och din son kan vara den du begått brottet emot.. Vem vet hur karmans vägar flätat samman just era liv.

Jag märker hur som helst att det (på det/hur du skriver) finns mycket negativa energier emellan er, med tanke på att du utövar Kundaliniyoga så bör du ju tänka dig noga för. Krafterna som släpps lösa när "ormelden" väcks och utgår från rotchakrat är väldigt stora och krockar dom med dessa negativa energier/orenheter, så kommer du få helt andra problem än vad du nu har med din syster. Jag vet , för jag har sett detta på nära håll iflera fall. Inget att exprimentera/leka med förän kroppen sinnet är redå för det.

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

allhealing
1/16/09, 1:19 AM
#25

#0

Det svänger mer eller mindre när man träffar andra personer Flört

Allting handlar om vibration och vilka ferkvenser man trivs bäst med.

Om man bär med sig rädslor inombords så kommer man att reagera "negativt" på en person som väcker upp dessa känslor inom oss.

Det är alltså inget fel på en annan person, det är bara det att dom vi inte dras till bär på energier som vi själva ännu inte bearbetat inom oss.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Hoppfull
1/16/09, 8:52 AM
#26

#25 Jag håller inte med dig fullt ut. Det finns människor som är direkt och utstuderat elaka och det handlar inte alls om inre rädslor om man reagerar negativt på en sådan människa.

Men överlag och vanligtvis är det förstås precis som du säger.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

szirius
1/16/09, 1:48 PM
#27

Jag är nog inne på #25 linje.

Vissa är absolut utstuderat elaka,men de kan inte göra en någon harm om man själv inte reagerar på dem.Just att man blir så oerhört arg och kränkt har trots allt,tycker jag,med sig själv att göra.De sätter igång våra triggerpunkter,men det är upp till oss själva att arbeta bort dessa triggerpunkter så att de inte utlöses så lätt längre.

Jag menar att jag tror att man kan nå till en punkt då man kan sätta gränser utan att bli upprörd över den andra människans beteende.

Om jag reagerar negativt på en människa, så finns fortfarande ett motstånd kvar hos mig själv.Är man "fri" i sitt medvetande, så tror jag att ord som negativ och positiv försvinner,man ser igenom allt det,ser bakom och ovanför.

Det är iaf min strävan( = jag är inte där ännu) ,att bli fri från fördomar om andra,hur de än beter sig.För den skull betyder inte det att jag välkomnar destruktiva relationer.Jag ser det som att ha ett yttre och ett inre ställningstagande.I det yttre kan man bryta kontakten om det behövs, i det inre kan man öppna upp för kärlek,förlåtande och helande.

Annons:
Hoppfull
1/16/09, 2:01 PM
#28

Jag håller med dig szirius. Men tyvärr finns det människor som man måste freda och skydda sig emot, människor som får en degraderad på jobbet, människor som ser till att man inte kan få fler arbeten på den platsen pga lögner, människor som ser till att din omvärld tror att du är slampig och billig eller kanske våldsam osv. Det handlar inte att tycka något om personen ifråga utan om att man faktiskt rent praktiskt måste vidta åtgärder. Om man nu inte ska se det som ett fantastiskt tillfälle att rycka upp hela familjen och flytta för att komma bort ifrån falska anklagelser och lögner (ironi). Att dessa inte skulle kunna göra harm inom oss är ju inte sant, de spelar ju utanför den ordinarie spelplanen. Det är inte så roligt men det finns människor som går utanför gränserna och som man kan bemöta hur fint som helst utan framgång då de själva har för stora problem för att fungera "normalt".

Jag har inte här avsett det inre, mina inre reaktioner eller förlåtande osv som ju är viktigt i vissa sammanhang, utan att det faktiskt finns människor som är elaka. Man måste ha det med sig tycker jag, att det finns människor där ett normalt förfarningssätt inte fungerar. Som tur är hör de inte till majoriteten men de finns.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Aldebaran
1/16/09, 2:32 PM
#29

Hej Hoppfull!

Om det finns sådarna människor i ens liv som beter sig just så här fult mot just mig trots att jag är oskyldig. Det kanske man är… I detta livet. Frågan är varför detta drabbar en (karmatiskt)  detta är ju väldigt svårt för oss att hantera  jag vet för jag har varit utsatt för liknande saker jag med och reagerat precis som du.

Majoriteten av mänskligheten har börjat höja sig lite över detta beteende, men det finns några eftersläntare (yngre bröder och systrar) som fortfarande tragglar läxorna vi också en gång gjort.

Karmalagen säger ju också är det meningen att saker och ting skall hända dig så gör det det på olika sätt och även tvärt om. Hårt att ta till sig? Ja! Utan tvekan!! För mig med!! Har ju för katten kanske precis börjat höja mig…? Kanske? Skrattande Å då har man "rätten att halka dit ibland..?

Du/Ni och jag skall veta att ju högre vi klättrar på evulutionens stege, ju ensamare blir vi… Tills vi likt Jesus av Nasareth kommer att utbrista ELI ELI LIMA SABAKTAMI, Min Gud, Min Gud Varför har du övergivit mig.  Nu spann jag iväg och dramatiserade till det lite, men bara lite för alldeles sant är det…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Hoppfull
1/16/09, 2:43 PM
#30

Jag ifrågasatte inte detta och diskussionen handlade inte om det heller. Jag helt simpelt påtalade bara att det finns sådana människor som inte är helt friska antagligen. Nothing less nothing more…

Vet inte att jag skrivit att detta drabbat mig och hur jag i så fall skulle reagerat?

Jag tror absolut att det är meningen att saker ska hända oss, det var inte det jag skrev om, jag skrev helt enkelt att det finns sjuka människor som man behöver freda sig emot, där det inte ENBART hjälper att tänka goda och förlåtande tankar.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

evrekaw
1/16/09, 2:45 PM
#31

#27 och #28 Håller med… Tänk att man faktiskt kan klara av att inte ta åt sig, låta elakheterna rinna av en. Tänka inom sig att det är han/hon som av någon anledning har ett behov att att agera så här mot mig…

Tyvärr har man ju emellanåt en "dålig dag" och dessa dagar är det som om man har tunnare hud och elakheterna biter… Ibland så hårt att man ger igen med samma mynt snabbare än man hinner förstå vad det är man gjort… Att man sänkt sig till samma låga nivå.. Och vem har inte en dålig dag emellanåt?

Det optimala vore väl att trots en "dålig dag" kunna behålla sitt lugn och sitt positiva tänkande… Men det är nog lååångt dit för min del är jag rädd…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

szirius
1/16/09, 3:28 PM
#32

Jag har dåliga dagar,dåliga timmar o tja, det räcker ju med att man har en dålig minut ibland för att sätta sig på pottan o börja grymta.FlörtMen man märker ju att man inte kommer nån vart med att (an)klaga, varken på andra,sig själv eller situationen.

Det finns bara tre val: förändra,acceptera eller göra motstånd mot sanningen( vilket bara föder smärta).Dessa tre ledord hjälper mig att se och korrigera hur jag agerar.

Även de som lyssnar och tror på skvaller är ju personer som man kan ifrågasätta om de har så stort värde i ens liv.Även om det är en väldigt tuff situation att stå i , så tror jag att den är gudasänd, den hjälper en att urskilja vetet från axen eller vad man brukar säga.Till slut blir man opåverkad av andras skitsnack.( det är såklart svårt när barn kommer i kläm, men även dem har ju då som uppgift att lära sig ha urskiljningsförmåga.Vad är kärlek, vad är inte kärlek? Gå dit kärleken leder dig.Vänd ryggen åt det andra.)Det kan bli rätt ensamt,då världen är full av rädda skitsnackare,men de sanna vänner man finner är desto rikare i stället.

Och ensam står man ju ändå alltid , till syvene och sist.

evrekaw
1/16/09, 6:51 PM
#33

# 29 Bara undrar… ELI ELI LIMA SABAKTAMI är det på Arameniska, latin eller??

Nå, hoppas han är med mig, i alla fall ett uns, om några dagar… Sträckte ut en hand till min syster… Bad många böner och tänk… Hon svarade på mitt mail…

Bakom mycket vrede ligger sårade känslor… Vill inte falla in i det gamla vanliga ältandet av gammal ost… Det ger inget… För…

Man kan inte tävla i sorg och sårade känslor…

Mina är värst för mig - för dom är mina…

Dina är värst för dig - för dom är dina…

#32 Tror också att man ska gå dit kärleken leder och att man ibland måste vända ryggen till… Jag är bara en hopplös optimist… Tror alltid så gott om alla… Men jag kan intyga att det fungerar. Jobbar med ungdomar, mest stökiga grabbar. Oftast (99%) får man den respekt och värme man själv visar och ger tillbaka.

Tror också att de riktigt vilsna/elaka "luktar" sig till rädsla. Ibland var jag rädd under mina första år och då misslyckades jag oftare. Idag är jag så härdad att mycket ska till innan någon 17-åring skrämmer mig… Och just precis därför, tror jag, blir jag inte ens testad!

Min syster däremot… Hon skrämmer skiten ur mig… Så snälla, be för mig, sänd positiva tankar och energier… Jag kommer att behöva dem…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Aldebaran
1/16/09, 7:17 PM
#34

Tror att det är gammalhebreiska…

Mycket intressant ang. din syster….

Att göra något för någon annan utan minsta tanke på egen belöning i någon form leder bara framåt för dig själv. Alltså hjälpa andra helt osjälviskt och utan minsta tanke på att du gör något bra för dessa/denna person. Inte vänta dig tack tillbaka och framför allt inte bli förnärmad och arg för att du inte får det.  Detta är nu mycket mycket svårt, det vet jag, men så ligger det till..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
Mavios
1/16/09, 7:24 PM
#35

#33 Läser på sidan http://www.crossnet.se/kyrkor/brobyggarna/436.eli.html (efter googling) :

Jesu modersmål var arameiska, ett språk som är nära besläktat med hebreiska. Han uttalade förmodligen sina sista ord på arameiska, dvs. han sa: Eloi, Eloi, lema sabachthani (Markus 15:34).


Ett vänligt leende kan betyda så mycket för den som själv inte orkar prestera något.

evrekaw
1/16/09, 7:46 PM
#36

#35  Så var det kanske, han talade arameniska men det kanske skrevs ner på hebreiska…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

[Mariann]
1/17/09, 6:11 AM
#37

#33 Intressanta diskussioner ni för här och självklart evrekaw ska jag be för dig!

Mavios
1/17/09, 12:04 PM
#38

#33 Sjävklart ska jag be för dig också (det hoppade bort i mitt intresse för vilket språk det kan ha varit)!!!

Exakt vad han sade å korset är egentligen oklart, de fyra evangalierna talar om olika saker (fast två berättar i all fall om eli, eli eller eloi,eloi).

I all vänlighet vill jag också påpeka att det heter arameiska (bort med "n), vilket lätt sammanblandas med armeniska (pratas i armenien med omnejd av armenier- språkmässigt tillhör de nog samma språkgrupp om jag inte minns galet).

Nu sa jag sluta kapa tråden så vi kan återgå att prata om personkemi.

Just nu verkar min egen personkemi på topp. Har träffat ännu en ny vän som det stämmer bra med. Vi delar några intressen och har ett bra sätt att kommunicera med varandra, så att det känns okej att bara vara jag. Fast kanske är det helt eneklt att jag mår bättre i mig själv, så jag fungerar bättre med andra människor?


Ett vänligt leende kan betyda så mycket för den som själv inte orkar prestera något.

evrekaw
1/17/09, 5:11 PM
#39

#37 Tack! Glad

#38 Tack! Glad Har själv ett brinnande intresse både för språk och religion… Lycka till med din nya vän!

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Upp till toppen
Annons: