Jag vill bara skriva av mig lite..

Jag har varit i en period i mitt liv där jag var bitter och arg, ständigt. Det var som en dimma framför ögonen. Allt folk skrev tog jag personligt och utvecklade dålig stämning. Jag hade bara negativ inställning och mådde ständigt dåligt och brydde mig inte om någon annan.

Igår fick jag upp ögonen.
En kille jag pratat (enbart pratat, inte dejtat) med gick till min vän och pratade strunt för att jag sa upp kontakten med han. Vart mycket prat med min vän för att han skulle inse att det inte stämmer, att denna kille bara ljög och var väldigt avundsjuk för att jag pratade med andra killar och tillslut sa upp kontakten med han för att han pikade mig på internet pga avundsjuka. Till slut önskade denna kille att jag skulle få det hemskt i livet.
Att bli behandlad så fick upp mina ögon. Visst att jag varit negativ, sur, bitter och väldigt frånvarande men jag har trots allt varit väldigt vuxen i och med att jag inte gått runt och snackat skit eller önskat någon illa i livet.

Så jag fick upp ögonen om att jag varit bitter och negativ allt för länge. Jag började be om ursäkt till de jag varit väldigt frånvarande till och dom förstod och förlät mig. Ingen människa är trots allt perfekt och alla har vi våra nedgångar.

Idag känns saker mer positivt och jag ser ljust på framtiden. Jag har förlåtit folk som varit elaka mot mig och jag har bett om ursäkt till folk jag varit bitter mot. Jag mår mycket bättre även om det bara skett på ett dygn.
Jag vet egentligen inte vad som fick mig att se saker ljusare, om det var händelsen i sig eller om det var något annat. Det har jag ingen aning om. Men att gå från att vara så bitter till att bara må bra och känna glädje är underbart och magiskt!